Melodifestivalens final 2014 är slut och Sanna Nielsen vann till slut. Spännande blev det i år efter en jämn röstning faktiskt.

Satt och funderade lite över likheter och olikheter mellan Melodifestivalen och Bokbranschen. Hur man mäter framgångar och vad som skapar framgångar.

Likheten är utan tvekan komplexiteten. Ja, alltså inte att komplexitet är en framgångsfaktor. Det är snarare tvärtom för både musik och böcker. Enkelhet vinner i längden.

Däremot är det uppenbart att kändisskap och att bygga en fanbase är viktigt och väger tungt. Men det är inte avgörande, för rätt vad det är kommer en helt okänd debutant och sopar banan med de rutinerade.

Det är också tydligt hur skiftande smaken är när man tittar på de internationella jurygrupperna. Ungefär på samma sätt som svenska böcker utomlands.

Att smaken är som baken syntes hemma hos oss i tv-soffan. Vi hade olika favoriter allihop. Men ingen av oss hade faktiskt vinnar-Sanna som etta. På samma sätt som förlag och bokhandlare sällan lyckas pricka rätt på vilka böcker som ska sälja och inte.

Livet rusar vidare i rask takt. Dagar adderas till veckor till
månader. Sex månader är ett halvt år. Och i onsdags var det så
länge sedan min mamma gick bort.
Det är inte så att jag tänker på det varje dag, men ofta.
Framför allt i de sammanhang då det var naturligt att hon alltid var
där. Som när vi firade jul och det var väldigt tydligt att det
saknades en person i familjen.
Snart fyller min äldsta dotter år igen och det blir den första
födelsedagen som vi firar utan hennes farmor, min mamma.

Tänker ibland på det faktum att mina barn är så små att de inte
kommer att ha några egna minnen av farmor, mer än dem som vi ger
dem.
På samma sätt som jag själv var för liten för att ha egna
tydliga minnen av min farmor, farfar och morfar. Däremot minns jag
mormor som dog när jag var i tonåren.

Min nya roman, Fem stjärnor för Färglösa, går nu in i slutredigeringsfasen. Jag började skriva den redan innan mamma dog och hon fick aldrig möjlighet att läsa den eftersom jag slutförde den för bara någon månad sedan.
Ibland funderar jag över om den skulle falla henne i smaken, om hon skulle tycka att den är bra. Då tänker jag på hur hon faktiskt berömde min förra roman, InnebandyPiraterna 3 och tyckte att den var riktigt spännande och läsvärd – trots hennes totala ointresse för sport.

Den nya romanen börjar med en begravning redan i första scenen. Den skrevs långt innan jag visste att mamma var döende. Det är märkligt hur det blir ibland.
Lyckligtvis är Färglösa ingen sorglig bok. Tvärtom. Från dagens lunch med redaktören tar jag med mig “det är en riktigt rolig bok”. Om ett par månader får jag veta om läsarna håller med honom. Däremot får jag aldrig veta vad mamma tycker.

På kvällen när barnprogrammen tagit slut och det blir läggdags för barnen dyker det upp en dokumentär om Stieg Larsson på TV. Han lyckades med det som alla vi författare drömmer om – att skriva en (eller tre) bästsäljare (som enligt den officiella hemsidan fram till 2011-12-20 sålt i 62 miljoner exemplar). Men han fick aldrig uppleva eller njuta av det eftersom han dog innan den första boken kom ut. Han slapp däremot se hur de efterlevande slogs om miljonerna och rättigheterna.
Har Färglösa potentialen att bli en bok som säljer tusentals eller miljontals exemplar? Jag har tillräckligt mycket erfarenhet för att veta att ingen kan svara på det. Däremot kommer jag att jobba hårt under våren för att det ska bli så många siffror som möjligt i kolumnen över totalt antal sålda böcker.
Oavsett hur många som slutligen läser min bok vet jag att det är åtminstone en för lite.