Dags att komma igång med dagligt skrivande igen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 juni, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Det här året har så här långt varit rätt dåligt för mig som författare, rent produktivt. Jag hade höga ambitioner vid nyårsskiftet och hade hoppats skriva både en och två och tre böcker under 2012. Men, annat kom i vägen. Nu är det snart halvårsskifte och jag har funderat över en nystart.

Att hitta tillbaks till det dagliga skrivandet, två timmar om dagen har varit målet.

Kanske var det en händelse som såg ut som en tanke när jag snubblade över den här länken till “How I Went From Writing 2,000 Words a Day to 10,000 Words a Day” via kommentarerna till det här blogginlägget. Den ger faktiskt en del konkreta tips och bra påminnelser. I grunden handlar det om tre saker:

1. Kunskap – att veta vad jag ska skriva
Jag brukar faktiskt göra så här i viss mån, sitta ner och anteckna på papper vad varje kapitel ska handla om. Därigenom går det fortare när jag väl sätter mig och ska skriva en scen eller ett kapitel. Men det går att göra än mer systematiskt, att inleda skrivpasset med 5-10 minuter där jag tänker igenom vad jag ska skriva.

2. Tid
Logga varje skrivpass: tidpunkt, timmar och antal ord. Hitta den bästa tiden på dagen då du producerar allra mest. Och vilken miljö/plats som ger bäst produktivitet.

3. Entusiasm
Hitta glädjen i att skriva, hitta det som är roligt och spännande med varje kapitel/scen så att jag inte kan låta bli att skriva. Skapa ett driv av att berätta och egentligen själv få veta vad som händer härnäst.

Så vad ska jag skriva? Tja, jag har tre projekt på short-listen som egentligen alla tre borde vara skrivna redan i år: en fackbok om epost, InnebandyPiraterna 4 och så en ny roman för unga vuxna som jag ska berätta mer om lite längre fram…

Fortsätt läsaDags att komma igång med dagligt skrivande igen

Tänk om konsulerna byggt en skyskrapa i Helsingborg

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:28 maj, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Varje gång någon försöker söka bygglov för att bygga högt i Helsingborg, ja det räcker med 7-8 våningar, då överklagar grannar och länsstyrelsen stoppar planerna med hänvisning till riksintresset. Det är nästan så man börjar undra om riksintresset är att bevara den nedmontering som svenskarna gjorde av Helsingborgs slott?
När man promenerar nere i city finns det en viss känsla av storhet när Rådhuset och Kärnan reser sig som mäktiga byggnadsverk, högt över omgivningen. Byggda i sten och tegel. Tradition och makt som de utstrålar och symboliserar.
Men, så plötsligt slår det mig. Tänk om. Tänk om de mäktiga konsulerna, företagarna som lade grunden till det moderna Helsingborg hade hämtat inspiration från andra sidan Atlanten. Redan tidigt på 1900-talet restes nämligen höga byggnader i New York.
Tänk om någon av konsulerna bestämt sig för att: vi ska minsann ha en skyskrapa i Helsingborg. Då kanske vi hade haft en motsvarighet till Flatiron Building (den där kilformade klassiska byggnaden som ofta ses i filmer), den uppfördes 1902 och var 87 meter hög. (Som en jämförelse är Helsingborgs rådhus torn 65 meter högt).
Eller, om man tittar på vad som byggdes några år senare: Met Life Tower som byggdes 1909 och är 213 meter hög med sina 50 våningar, under fyra år världens högsta byggnad. (Som jämförelse: Turning Torso i Malmö är “bara” 190 meter).
Tanken slog mig ännu en gång i samband med releasen av Barkhes son, då vi höll till hos Lindahl Advokatbyrå med utsikt över Kärnan, Rådhuset och Danmark.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur Helsingborg city hade sett ut idag om konsulerna bestämt sig för att de ville ha Sveriges första skyskrapa där. Kanske hade länsstyrelsen idag då istället stoppat planerna på ett Saltkristalltorn som föreslagits bli 300 meter högt med en berg- och dalbana på toppen med hänvisning till att ingenting fick vara högre än det 224 meter höga Olssons torn, byggt i Helsingborgstegel i början av 1900-talet.
Om riksintresset istället hade begränsats av en skyskrapa från 1900-talet istället för ett torn från 1300-talet.

PS – jag var grymt sugen på att göra en illustration av detta, skalenligt för att visa vad som hänt om t ex Lindahl/Nordea-huset mittemot Rådhuset hade stuckit upp 200 meter i luften istället för 40 meter. Hur hade skylinen påverkats?

Fotnot: jag har ingen aning om marken nedanför landborgen är tillräckligt stark för att ens bära en skyskrapa, men det spelar ju ingen roll. Länsstyrelsen kommer aldrig att tillåta att Helsingborg sticker upp över Kärnan. Vi skulle ha byggt redan på konsulernas tid.

Fortsätt läsaTänk om konsulerna byggt en skyskrapa i Helsingborg

Startups och nystartade företag

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 april, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Jag vet inte om Hoi Förlag kan räknas som en “start-up” eller nystartat företag fortfarande? Vi har varit igång snart 18 månader sedan registreringen. Det är faktiskt inte mer än 19-20 månader sedan vi först fick idén.

Vi försöker driva Hoi med en slimmad organisation genom att inte ha några anställda utan bara jobba i nätverk med frilansare och uppdragstagare. Själva lyfter vi ingen lön utan hoppas kunna få tillbaks investerad tid i pengar i framtiden.

Därför läser jag gärna om inspirerande förebilder, andra som byggt företag från noll på nolltid. Idag till exempel fastnade jag för en artikel med rubriken “Ultralight Startups Think Big, Keep It Simple, Move Fast”.

Det låter rätt likt vad vi gör. Men ultralätt visade sig i det här fallet handla om företaget Onswipe som föddes med en idé och på sex månader hade tagit in 15 miljoner dollar  i riskkapital och hade 15 anställda. Faktum är att de redan efter tre månader hade tagit in 5 miljoner dollar i riskkapital.

Men det finns en likhet mellan Hoi och Onswipe. Grundaren till Onswipe har skrivit en bok (“The Ultralight Startup: Launching a Startup Without Clout or Capital”). Vi skrev istället vår bok innan vi startade företaget, “Lyckas med bokutgivning”.

 

PS – jag upptäckte att jag inte bloggat så flitigt på sistone. Ska försöka bättra mig på den fronten. Det är inte direkt så att jag lever ett händelsefattigt liv.

Fortsätt läsaStartups och nystartade företag

Litteraturens proffs och amatörer

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 mars, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Litteraturkritikern Annina Rabe i SvB gör ett upprop för att försvara de professionella under ingressen “Gör det själv-kulturen berikar det offentliga samtalet med nya röster. Idag kan alla vara sina egna förläggare. Men utan professionella författare och redaktörer vore litteraturen illa ute.”

Men hon har uppenbart svårt att förhålla sig till den nya vårfloden av förlag, förläggare och författare som ibland sitter på flerdubbla stolar. Det är inte lätt att veta vad som är bra innan man läst det. Vilket egentligen inte borde överraska en kritiker.

Slentrianmässigt landar hon ändå i att avfärda alla över en kam: “Jag har läst ett stort antal egenpublicerade böcker de senaste åren och måste tyvärr säga att ytterst få av dem har hållit någon större verkshöjd. Det kan för all del ha varit trevliga läsupplevelser ändå, men summan av det hela är att man oftast ändå förstår varför förlagen har fattat de beslut de har gjort.”

Men, några få av dem hade alltså en verkshöjd? Vad nu det är och vem som bestämmer det. Kritikerna kanske?

Jag vet inte hur noga hon studerat fenomenet men jag rekommenderar att hon läser “Lyckas med bokutgivning” för att vidga sina perspektiv. Då hade hon upptäckt att det finns en värld av ambitiösa egenutgivare som tar hjälp av professionella redaktörer, formgivare och andra som behövs för att ge ut en bok. Om och när dessa kan ses passera den vackra porten till de professionellas skara framgår inte.

Sannolikt är det så att en professionellt utgiven bok har en högre lägstanivå än en egenutgiven bok. Om man väljer ut 100 böcker slumpmässigt från etablerade förlag och enmansförlag. Men man kommer ändå att finna exempel där egenutgivna är bättre än de sämsta från etablerade förlag. Framför allt eftersom detta är en subjektiv bedömning.

Om det nu är så att proffsen är så mycket bättre, vad är de då oroliga för? De allsvenska fotbollsspelarna blir knappast nervösa om det visar sig att fler spelar fotboll i lägre divisioner. Tvärtom.

Rabes slutpoäng “Om professionalismen börjar tappa tron på sin egen nödvändighet är litteraturen illa ute. ” Jag tror inte litteraturen är illa ute. Däremot är de professionella illa ute om de tror att vägen till att fortsätta vara bäst är att bygga murar och skratta åt amatörerna. Snarare borde de väl anstränga sig än mer och säga – nu måste vi jäklar i det vara på tårna för där ute finns det 10.000-tals andra som vill ta vår plats.

När antalet utgivna titlar i Sverige om några år passerar 10.000 per år så blir konkurrensen hårdare. Det kommer onekligen att ges ut mycket skit som recensenterna slipper idag, men det blir en större utmaning att i denna flod upptäcka och fånga de laxar som simmar där bland trädgrenarna. Litteraturkritikernas jobb blir svårare eftersom det kommer att kräva mer research än att bara välja efter vilket förlagsnamn som står på bokryggen.

Men mest av allt undrar jag vilka de “professionella författarna” är. Om det är de som lever på att skriva böcker är de ju inte speciellt många och flera av dem får dessutom finna sig i sur kritik på kultursidorna – oavsett hur mycket de tjänar och hur många som älskar deras böcker…

Fortsätt läsaLitteraturens proffs och amatörer

Bristvara: erfarenheten av svält

© HamsterMan - Fotolia.comDe senaste dagarna har jag funderat en del över resurser. Brist på resurser och överflöd av resurser. Mat och raklödder är två bra exempel ur vardagen.

Låt oss börja med mat. I helgen zappade jag förbi ett program som handlade om maten i världen där det idag – om jag fattade rätt – slängs lika mer mat än vad som behövs för att mätta alla som svälter. Europa, USA och övriga industriländer slänger alltså mat för miljarder (27 procent av maten i USA slängs). Men även i Indien gick massor av grönsaker till spillo och det berättades hur bananplantager slängde bort fullt ätliga bananer i ofantliga mängder.

Det är inte utan att man tänker på hur mycket som sorteras ner i påsen för organiskt avfall. Matrester. Speciellt när man har barn som mitt i en måltid kan få för sig “nu orkar jag inte mer” eller “jag gillar inte” trots att man som förälder vet att det är lögn.

När jag växte upp pratades det slentrianmässigt om “tänk på barnen i Afrika” ifall det lämnades mat på tallriken. Mina föräldrar och deras generation har trots allt upplevt ransoneringen under andra världskriget och en tid då det inte var givet att du kunde köpa mat från all världens hörn året runt.

* * *

Lyssnar på Zlatans bok som ljudbok. Inläst av Jonas Malmsjö. Som även läst in Jens Lapidus “Livet Deluxe”. Det första kapitlet gav mig därför en något märklig upplevelse eftersom språket i Zlatans biografi är som hämtat ur ett kapitel om gangstrarna i Lapidus deckare och när berättarrösten dessutom är densamma så blev resultatet en aning förvirrande.

Men när jag väl mentalt passerat den spärren så är det en intressant historia Zlatan målar upp. Om känslan av att som barn öppna ett tomt kylskåp när det skriker i magen av hunger. Och då talar vi ändå Sverige på 1980- eller 1990-talet. I det fallet ett resultat av föräldrar fångade främst i missbruk.

Han säger det själv – hur förmedlar jag det till mina barn som aldrig upplevt det?

* * *

När man rakar sig trycker man upp en klick raklödder i handen och kladdar ut det över haka och kinder. När jag har en helt nyöppnad burk så blir det lätt en väldigt stor klick, ofta 2-3 gånger så stor som behövs och på slutet så inser jag att det kunde räckt till minst en kanske två rakningar. Istället för jag skölja ned löddret i handfatet.

Men mot slutet av burken, när trycket är lägre så kommer löddret långsammare och jag börjar snåla. Det är märkligt hur man då hushåller med löddret och de sista dropparna i burken räcker mycket längre än de första.

Samma effekt med tandkräm.

Eller för den delen en frys som du bestämt dig för att “äta tom” innan du frostar av den. Oanade reserver blottas när du vänder på varje frysklamp och granskar varje påse med infrysta middagsrester.

* * *

2004, när jag nystartade mitt företag efter att ha sagt upp mig från en fast tjänst, blev min inkomst av tjänst (dvs resultatet i min enskilda firma) under 40.000 kr – för hela året. Hur överlevde jag? Ja, dels på besparingar men också genom att dra ner mina utgifter och snåla ordentligt i allt från mat till nöjen.

Idag skulle det vara mycket svårare att dra ner utgifterna på samma sätt eftersom jag har sambo och barn och högre omkostnader. Men erfarenheten av att ha gjort det en gång gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som det kanske gör för den som aldrig drivit företag och är livrädd för att tappa den trygghet som de ser sin månadslön som.

* * *

Den som har oändliga resurser kan också förbruka oändliga resurser. Värt att tänka på nästa gång någon skriker efter mer resurser.

* * *

Alkohol- och narkotikamissbruk är förmodligen en större anledning till att barn far illa än arbetslösheten i Sverige. Jag inser alltmer att vi har en alltför naiv inställning till droger och vad det kostar samhället varje minut.

Fortsätt läsaBristvara: erfarenheten av svält

Myten om åtta timmars ostörd nattsömn

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Nu visar forskare på att det är en myt att vi behöver åtta timmars ostörd nattsömn utan avbrott. Tydligen har vi istället haft en vaken period mitt i natten, sedan långt tillbaka. Det här borde lugna dem som vaknar mitt i natten och ligger sömnlös en timme eller två. Det är egentligen nyttigt, ett sätt att först sova och drömma, sedan vara vaken och analysera drömmarna innan man sover vidare…

Hur det här hänger ihop med att bli väckt mitt i natten, exempelvis av skrikande barn, framgår dock inte.

Och det är rätt uppenbart att det naturliga är att gå och lägga sig när det blir mörkt och stiga upp när det blir ljust. Något vi moderna människor är rätt dåliga på.

Undrar om man kanske borde sova fyra timmar, stiga upp och skriva i två timmar och sedan gå och lägga sig och sova de återstående fyra timmarna? Skulle det funka tro?

Fortsätt läsaMyten om åtta timmars ostörd nattsömn

Äkta människor – kraften i en berättelse

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Jag är usel på att följa tv-serier. Jag orkar framför allt inte hålla reda på kanal, dag och tid när en serie sänds. Inte ens LOST som jag älskade lyckades jag följa på tv, det blev till att köpa DVD-boxar.

Ett undantag är Äkta människor som just nu visas på SVT1 på söndagar kl 21. (Såg ni!)

Det är en riktigt bra berättelse. En sån där som jag får mig att reagera med “varför tänkte inte jag på det, det är ju ett genialiskt upplägg”. Bara grejen att låta människor spela robotar, eller hubotar. Alla kopplingar och referenser till vårt vanliga samhälle och diskussionerna om vem som tar våra jobb och fördomar kring andra.

Det visar på styrkan i en bra berättelse, den har fortfarande dragningskraft.

Den får mig att bli sugen på att skriva igen. Det har blivit på tok för lite skönlitteratur så här långt i år. Året då jag skulle överträffa all tidigare produktion av ord och berättelser…

Har ni förresten funderat över titeln? Om du plockar bort de två prickarna i äkta så blir det “Akta människor”. Vet inte om det är en avsiktlig referens till robotlagarna eller bara en slump.

Fortsätt läsaÄkta människor – kraften i en berättelse

Bokrean – prisfest eller värdeförstörare?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Bokhandlaren Gunnel A:son Hedenblad skriver ett tankeväckande debattinlägg på SvB.se om bokrean och hur i detta fall Bonniers och Piratförlaget bidrar till att döda värdet på böcker genom att rea ut ett halvår gamla titlar:

“Jag har just varit två vändor på Coop och fyllt kundvagnen med bland annat Leif GW Persson Gustavs grabb för 49 kr, Jan Guillous Brobyggarna också 49 kronor och Mera Halv åtta hos mig för 69 kr, f-priset på den sistnämnda är 139 kronor. Det är billigare för mig som bokhandel att handla där. (…) Vad tycker författarna till dessa böcker, knappt halvåret gamla, om att de slumpas bort på det här viset? Var författarskapet inte värt mer?”

Det är svårt att protestera. Besluten om att dessa böcker ska reas är väl dessutom fattade långt innan böckerna ens kom ut till försäljning.

Hon drar även en parallell till andra branschers starka varumärken: “Tror ni att andra märkesvaror som Orrefors, Kosta Boda, Odd Molly, Tiger, Louis Vuitton, Efva Attling, Apple med flera skulle acceptera att deras varor såldes till dessa priser; slängdes i en kundvagn och rullade på kassabandet tillsammans med mjölk, köttfärs och purjolök? Nej naturligtvis inte. Det vore ju att förstöra märkets anseende och därmed värde och framtid.”

En annan bokhandlare jag pratade med bara skakade på huvudet när jag nämnde GW:s och Guillous böcker på rean. “Så står man i julhandeln och säger till kunderna som tycker boken är lite dyr att oh, nej det dröjer innan den kommer i pocket. Två månader senare ligger den på rean till ett pris som är lägre än vi tar för pocket. Hur många kommer att köpa nya böcker till jul nästa år?”‘

Problemet är dock till stor del även bokhandelns. Lite hönan och ägget. Både de stora förlagen och de stora kedjorna vill ha nyheter. Därför drivs böcker till en allt kortare livscykel: inbundet, kartonnage, pocket. Fullpris, kampanj, rea. Backlist existerar inte på samma sätt längre. Upp med nya titlar i hyllorna, låt dem stå några månader och sen ska de bort. Något fåtal långlivade kan få vara kvar upp till ett år om de fortsätter sälja.

På klädreorna är det framför allt det som sålt dåligt som reas bort. Det är udda storlekar, färger och plagg som dödats av vädrets nyckfullhet. Jag tror inte man fullt ut kan dra parallellen mellan märkeskläder och författare. Om en bok är alltför dyr i förhållande till konkurrenterna så kommer den inte att sälja. Om Zlatan-boken hade kostat 500 kr därför att han är ett så starkt varumärke hade boken inte nått samma försäljningsvolymer.

Nej, den stora nöten för bokhandeln att knäcka är denna: i nätbokhandeln kan du fortfarande köpa flera år gamla böcker och dessa titlar tickar på med några exemplar varje månad, år efter år. Hur kan bokhandeln finna platsen för dem i sina hyllor och dessutom motivera att de är några kronor dyrare?

Dessutom måste branschen finna ett sätt att avskaffa returrätten på böcker – utan att bokhandlarna för den skull känner sig blåsta av förlagen. Jag förstår ju att ingen bokhandlare vill handla böcker till fullt F-pris i september, låt vara med 30% rabatt, utan returrätt – om samma titel riskerar att dyka upp på rean i februari till en tredjedel av F-priset…

Idag gör jag själv något unikt: jag signerar böcker på rean. Kl 14-16 sitter jag i bokhandeln Böcker & Blad (Köpcentrat Familia i Hyllinge utanför Helsingborg). Där kommer vi att ha reapris på InnebandyPiraterna 1. Den är dock fortfarande dyrare än Leif GW Persson. Jag har inte råd att sälja mig så billigt som han gör på rean.

Fortsätt läsaBokrean – prisfest eller värdeförstörare?

Snacka om missad deadline

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:21 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Jag fick idén förra sommaren tror jag. Eller var det möjligen ännu tidigare? Jag skulle skriva en humoristisk deckare med en huvudperson som råkar i en 40-årskris. Tillsammans med några gamla idéer ur byrålådan kändes det som en riktigt underhållande, bred roman för alla i den åldern.

Ovanpå det: det perfekta vore förstås att släppa boken på sin egen 40-årsdag, göra födelsedagsfesten till bokrelease. Två flugor på smällen samtidigt. Inte nog med att vänner och bekanta sannolikt skulle känna sig mer tvungna att dyka upp på en 40-årsfest än en bokrelease, media borde ju älska en sån sak?

En bok om 40-årskris som släpps på författarens 40-årsdag? Kan det bli bättre?

Bara en detalj som fallerade. Jag missade deadline för boken. Ja, den är faktiskt inte mer färdigskriven idag än den var i augusti när jag skrev ner en grov outline. Möjligen mer bearbetad i skallen, men inte i nedskrivna ord.

Nu är ju inte idén om att släppa en bok på sin 40-årsdag helt unik. Faktum är att en författare på Hoi Förlag (som jag är en av grundarna till) släpper en bok samma dag som han fyller 40 – Christan Wass. Han har dessutom skrivit en självbiografi (Invalido) som börjar med hur hans liv förändrades på några sekunder, för tjugo år sedan. Det är en bok som berör och som jag tror kommer att få många läsare under våren. Läs den!

Och min egen bok då? Den som jag nu väckt ditt intresse för? Jag intalar mig att det kanske ändå är bättre att skriva om något som man vet. Att skriva en bok om någon som får (eller snarare skapar) en 40-årskris på sin 40-årsdag borde kunna göras med större trovärdighet och inlevelse om författaren själv passerat 40.

Det kan vara ytterligare en finessrik prokrastinering. Men det funkar å andra sidan inte många dagar till.

Så det är bara att börja skriva den där boken. Imorgon.

Fortsätt läsaSnacka om missad deadline

Melodifestivalen blev Let’s Sing

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:20 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Melodifestivalen, tävlingen som vi älskar att hata. Jag har faktiskt sett alla tre deltävlingarna i år, lite ovanligt. Kanske ett tecken på att man sitter hemma för mycket?

Den andra deltävlingen tyckte jag hade många vinnarkandidater, den första betydligt blekare liksom den tredje i lördags där kändes det som om det bara fanns en riktig vinnarkandidat (Molly Sandén) – därför var det på sätt och vis logiskt att Björn Ranelid tog sig vidare.

Man kan tycka att det är annorlunda, konstnärligt och spännande med en sångerska i par med en textförfattare som pratar. Men hade jag varit en av 100-tals andra aspirerande sångare som inte fick plats i festivalen hade jag nog blivit lika upprörd som finlitterära författare blir över att böcker med ytligt och banalt språk dominerar topplistorna.

När man ser Ranelid på scen kan man inte låta bli att få känslan av Let’s Dance: ett proffs försöker få en amatör att följa med. Melodifestivalen blir Let’s Sing. Ranelid blir för Melodifestivalen vad Lasse Brandeby blev för Let’s Dance. Förmodligen är han medveten om det, men struntar helt och hållet i det. Han får PR och det gynnar honom i hans riktiga karriär – författarskapet.

Det är nu betydligt fler som sett Björn Ranelid sjunga och dansa än som läst en enda av hans böcker. För att prata e-handel: hur många av dessa kan han konvertera till bokköpare? Och – blir en seger i Globen startskottet för en internationell författarkarriär? Allt kan hända i en tävling där ironiska sms-röster väger lika tungt som experter.

Fortsätt läsaMelodifestivalen blev Let’s Sing

Nöjda läsare är roligast av allt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

När man är förläggare/författare är det lätt att stirra sig blind på marknadsföring och försäljningssiffror. Eftersom man behöver sälja böcker för att ha råd att lägga mer tid på sitt skrivande. Men i slutändan så handlar det ändå om läsarna, om du skriver något som folk vill läsa så kan du förhoppningsvis leva på det en dag.

Det är inte ovanligt att debuterande författare, inte minst egenutgivare, blir besvikna när deras bok efter ett par månader fortfarande “bara” sålt några hundra exemplar. De glömmer att ett författarskap är något som tar tid att bygga. På Hoi Förlag brukar vi säga till författarna att utgivningsdagen är startskottet på loppet och det är inte ett 100-meterslopp utan ett maratonlopp som startar.

En amerikansk blogg som jag följer sporadiskt är Kristine Kathryn Rusch som i ett blogginlägg påminner om att läsaren lätt glöms bort i allt det här marknadsförandet. Jag håller inte med om att man ska vänta med marknadsföring tills man gett ut sin tionde bok, däremot att man inte får glömma bort skrivtid.

Själv har jag ju börjat skriva en serie böcker, InnebandyPiraterna. Den första boken kom i november 2009, den tredje i december 2011. En bok om året tycker många författare är tufft att hinna med, men läsarna vill ha betydligt mycket mer än så. Jag har hundratals eller tusentals läsare som väntar på fler böcker i serien. Häromdagen fick jag ett mejl som gjorde mig lite extra glad.

Hej Sölve!
Jag är en mellanstadielärare som inspirerar mina skolbarn till att läsa böcker.
Men jag har haft fullt sjå med att få mina egna söner till att läsa. Den äldsta fångades dock av Vargbröder-serien.
Förra julen gav jag min då 13-åriga yngsta son “InnebandyPiraterna – Första säsongen” i julklapp – han är en innebandygalning och en duktig sådan – MEN nej… han skulle inte läsa den. “Gillar inte böcker, sa han”.
Förra veckan kom han på att han nog behövde träna upp sin läshastighet inför kommande Sve-prov i skolan –
“Men läs boken då!”, sa jag. Den har ju legat till sig i över ett år… Han började läsa och läste den överallt; på bussen, i badkaret, i bilen, på raster… i förrgår började han på del två… ikväll ska han in i “Tredje säsongen”
“Mamma – jag fattar nu – det är härligt att läsa böcker”, sa han i går.

Så TACK! Kommer det fler delar? Det skulle vi behöva!

Behöver man en tydligare signal om att det är dags att dedicera mer skrivtid åt nästa bok i serien?

Fortsätt läsaNöjda läsare är roligast av allt

Bokrean – idiotisk eller genialisk?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:7 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Snart är det dags för den årliga bokrean. Jag är ganska kluven till den. Det finns positiva och negativa aspekter. Så låt mig sätta dem på pränt:

Besöker du en bokhandel nu i början av februari är det med stor sannolikhet glest i hyllorna. Ja, det kan faktiskt vara tomt på vissa hyllplan. Varför? Jo, nu har bokhandlarna returnerat alla böcker som de hade returrätt på. Framför allt de som tillhör Bokia-kedjan har många titlar med sista returdag 31 januari. (Edit: bokhandlare påpekade att det ofta är två års returrätt på vissa titlar samt att det även finns andra datum som returdag)
I vissa fall är det böcker som samma bokhandlare beställde hem extra exemplar av inför julhandeln, alltså i november. Men när de en månad senare inte sålt böckerna så bestämmer de sig för att skicka dem i retur. En del är hyllvärmare som via centrala inköp tilldelats butiken och där de inte sålt ett enda exemplar under 6-12 månader.
I andra branscher innebär en rea att man tar det som finns kvar i hyllorna och man behöver bli av med. Sedan sätter man ner priset. Först med 20%, sedan kanske 50% eller rentav 70% tills man sålt det och gjort plats för nyheter. I sista hand får det gå till välgörenhet eller återvinning.
I bokhandeln returnerar man istället. Kartong efter kartong med böcker, lastpallar fraktas tillbaks till olika lager där distributören i vissa fall skickar dem direkt till återvinning och i andra fall kontrollerar och räknar och lägger tillbaks i lagret.

Om någon vecka kommer så lastpallar med nya böcker till bokhandlarna. Böckerna som ska säljas på Bokrean. Till skillnad från andra branscher som tömmer sina egna lager så fyller alltså bokhandeln på sina lager med nya böcker som ska säljas på rea direkt. En del är sådant som gick i retur i januari förra året och sedan legat på ett lager sedan dess. En del är, hör och häpna, nytryck speciellt för mässan av stora titlar som nu ska få ett sista liv som kartonnage.
Hand upp alla som tycker det här låter sjukt.
Vore det inte bättre ekonomi att ta butikens egna osålda titlar och sänka marginalen på dem, kanske sälja dem till inköpspris (ungefär 50% av det vanliga utpriset)? Istället för att lägga tid på att räkna, packa böcker och sedan packa upp andra böcker?
Vissa bokhandlare tycker just så. Att det är sjukt. De struntar i den centralstyrda rean och dess kataloger och kör istället 20% på allt i butiken, eller plockar ut ur det egna lagret och sätter rabatter på detta. På det viset slipper de slösa frakt och arbetstid på att skicka böcker fram och tillbaks.
Dessutom: rean blir unik för just den butiken och man kan verkligen hitta spännande fynd som inte finns i kedjornas kataloger.

Dessutom har rean tappat effektivitet, inte minst eftersom det idag körs så mycket andra kampanjer och du har nätbokhandeln som pressar priserna på böcker. Frågan är hur mycket längre den överlever. När man dessutom läser i Svensk Bokhandel att rea-sortimentet för 2013 kommer att bestämmas snart så blir det bara en bekräftelse på vansinnet.

Men, jag sa ju att jag var kluven. I sann dubbelmoral kör jag nämligen några av mina egna titlar på rean. Förra året testade jag två InnebandyPiraterna-böcker på Adlibris bokrea med riktigt bra resultat. Jag ser det som ett kampanjpris.
Så jag följer upp det med en möjlighet att köpa både första och andra säsongen till kanonpris under en dryg månad. Jag hoppas förstås att det ska locka folk att köpa den tredje säsongen samtidigt – till fullpris.
Dessutom, Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson. Den första delen i trilogin om Barkhe (tvåan kommer i maj) gavs ut i en specialutgåva: inbunden med ljudboken på MP3-CD-skiva, numrerad och signerad (av Bodil, inte av mig). Den får också gå på rea så långt lagret räcker. Ett riktigt rövarpris! Köp och ge bort!

Dessutom: jag kommer att göra en signering (!) på bokrean i år. Hos Böcker & Blad i Hyllinge ska jag fredagen den 24 februari kl 14-16 sitta och signera InnebandyPiraterna. De kommer att sälja Första säsongen till reapris. Sen har de förstås även andra och tredje säsongen.

Okej, då avslutar vi med inköpstipsen:
InnebandyPiraterna 1
InnebandyPiraterna 2
Barkhes Döttrar (Presentutgåva)  279 kr

Fortsätt läsaBokrean – idiotisk eller genialisk?

En nyttig spark i baken – skriv!

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg
Isaac Asimov, målning av Rowena Morrill, via Wikimedia Commons
Isaac Asimov, målning av Rowena Morrill, via Wikimedia Commons

Jag satte ju ambitiösa skrivarmål för det här året. Facit för januari är, pinsamt dåligt. Ska bespara er undanflykter som husbyggande, jobb och bokföring. Jag vill inte påstå att jag varit lat, men prioriteringarna har helt enkelt inte funkat och jag har inte lyckats finna mina skrivarstunder lika enkelt som jag hoppats.

Idag fick jag en nyttig spark i baken. När jag läste om “Writing secrets of Prolific authors” (på svenska ungefär Produktiva/skapande författares hemligheter) så kändes det som en tanke. Hm, det är bara att jobba på.

Visste faktiskt inte att Isaac Asimov hade gett ut 500 böcker under sin karriär, eller att Alexander Dumas skrev 277 böcker och att Enid Blyton publicerade sanslösa 753 böcker!

Och för den som tyckte att mina “en miljon ord” lät fullständigt orealistiskt så säger jag bara: Barbara Cartland har tydligen ett Guiness-rekord för flest skrivna romaner på ett år: 23 stycken. Jag misstänker att det är en bra bit över 1 miljon ord!

Hm, hoppas inte alla mina InnebandyPiraterna-läsare upptäcker den här bloggposten. Då kommer de snart att räkna ut att jag utan problem borde kunna skriva klart resterande sju böcker i serien före årsskiftet…

Fortsätt läsaEn nyttig spark i baken – skriv!

Amanda Hocking – ingen succé över en natt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:16 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

För en dryg vecka sedan skrev jag om hur succé över en natt tar tio år. I helgen läste jag om ytterligare ett konkret exempel, denna gång en författare.

Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).

Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.

Hennes slutsats var dock att “allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.

Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.

I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar “attans!” vid minnet av det där manuset.

Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med “jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.

Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.

Fortsätt läsaAmanda Hocking – ingen succé över en natt

Det tar tio år att göra succé över en natt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:4 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Vi läser om dem varje dag i tidningarna eftersom media älskar rubriken “Stjärna över en natt” eller “Efter ett år tjänar de miljoner”. Vi kan ta rockstjärnor, idrottsstjärnor, företagare eller författare. Alla slår de igenom över en natt och blir mångmiljonärer.

Ett färskt exempel: Angry Birds som gjort succé som mobilspel. E24 skriver “Dataspelet Angry Birds är bara två år gammalt men när nyårsraketerna sköts upp hade spelet redan laddats ner 700 miljoner gånger.”

Hm, men så googlar man lite och läser lite mer så visar det sig att killarna bakom Angry Birds spenderade åtta år på att utveckla olika spel och lyckades hyfsat men absolut ingen succé. Det tog för övrigt tre månader innan Angry Birds lyfte, och då var det efter att företaget Rovio släppt spelet och sedan jobbat med att förbättra det efterhand.

Låt oss ta ett annat exempel som har fler år på nacken: Guitar Hero som kom ut 2005 och som sedan ledde till en hel industri med tillbehör som tydligen dragit in över två miljarder dollar… Men, Guitar Hero var inte det första spelet som Harmonix Music Systems utvecklade. Företaget startade redan 1995, tio år före lanseringen av megahiten. De första åren sysslade de inte ens med spel utan med musikprogram. Sedan gled de över på spel och släppte åtta tv-spel före Guitar Hero.

Att göra succé över en natt kräver många års hårt arbete i form av träning, utveckling och finslipning. Jag tror det är samma sak oavsett om man bygger ett företag eller om man vill bli författare eller idrottsman. Det tar tid. Visst finns det genvägar som att bli upptäckt av tv (Idol) men även då krävs det att du är förberedd. Blev Jay Smith kändis tack vare Idol eller tack vare att han under åratal kämpat med musiken?

Blir hockeyspelare miljonärer för att de gör succé i en junior-VM-turnering eller för att de under tio års tid ägnat all sin lediga tid åt att träna och spela hockey?

Jag tänker på det här när jag kämpar med min författarkarriär som började på allvar för tre år sedan nu. Drömmen fanns där långt tidigare, men det var då som jag fick ändan ur vagnen och började jobba hårt på den. Men jag vet att det är mycket jobb kvar. Mitt konsultbolag har tagit drygt åtta år att bygga upp till vad det är idag.

Jag glömmer det ibland när jag jobbar med Hoi Förlag som startades i november 2010. Det har verkligen gått rasande snabbt där också, men det kommer inte att bli en supersuccé över en natt utan förmodligen något som ska byggas under flera år, precis som Rovio och Harmonix gjorde. Vi försöker också inpränta det i alla författare vi antar på förlaget, en bokutgivning är inget 100-meterslopp – det är ett maratonlopp.

Ta Zlatans bok. En grym succé. Man kan kalla det för att han gjorde succé över en natt som författare. Men sanningen är att han jobbat i mer än femton år för att bli en av världens bästa fotbollsspelare, han har lagt grunden till intresset för sin historia genom att prata från hjärtat och säga precis vad som helst i media under tio år. Dessutom tog han hjälp av en författare som också jobbat i många, många år och faktiskt redan haft framgångar: “David Lagercrantz är journalist, författare och föreläsare i kreativt skrivande. I många år var han reporter på Expressen men verkar sedan 1993 som fri skribent. Hans bok om Göran Kropp, som kom ut 1997, blev en bestseller. Året därpå publicerades Änglarna i Åmsele som skildrar de omtalade morden på kyrkogården. “

Så, jag kämpar vidare för att göra succé över en natt. Väl medveten om att det kommer att ta tid.

Fortsätt läsaDet tar tio år att göra succé över en natt

Arbetsdagen slutar inte kl 17

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:4 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Utanför rasar stormen Emil. Jag tänkte ett ögonblick igår kväll att jag skulle kunna hitta en kul ordlek kopplad till “Nya hyss av Emil i Lönneberga” men det var en återvändsgränd. Istället föds tanken på 24-timmarssamhället och hur vår syn på arbetsdag och dygn förändrats på bara 20 år.

Jag jobbade som journalist under ett par år i början av 1990-talet. På den tiden började journalisterna jobba vid 8-9-tiden. Jag tror vi hade morgonmöten kl 9 eller 9.30 på centralredaktionen. Sen jobbade man fram till 17-18-tiden. På Sportredaktionen hade man andra arbetstider eftersom det mesta som händer där händer efter kl 18. Inte många vardagsmatcher som ens börjat kl 18.

Alltså var arbetstiden där 14-22 eller 15-23. Och så fanns det de som redigerade sidor som fick jobba ytterligare någon timme när man hade sen pressläggning. Men efter midnatt var det mer eller mindre tomt och därefter befolkades inte redaktionen förrän kl 8 följande morgon.

Det fungerade bra när den enda kanalen var morgontidningen. Ja, förutom tv och radio såklart. Och kanske kvällstidningarna som då hade pressläggning mitt i natten och kunde få med några sena nyheter.

Hoppa framåt i tiden sådär 20 år. Internet är en självklarhet, med uppkoppling inte bara på kontoret utan hemma och alla platser däremellan via mobilen. Det innebär att vi förväntar oss att kunna läsa de senaste nyheterna redan när de inträffat, inte dagen därpå.

Därför läste jag igår kväll om stormen och förvånades över att det inte skrevs så mycket efter kl 22 och när jag vaknade i morse och gick in på hd.se så blev jag lite besviken över att inte få några uppdateringar om stormens effekter.

Nu vet jag att HD inte lever kvar riktigt i samma arbetstider som de gjorde då. Det hoppas jag i alla fall. Däremot är jag ganska övertygad om att den stora delen av personalstyrkan jobbar enligt exakt samma scheman som vi gjorde då för tjugo år sedan.

Nu är detta inget unikt för tidningsbranschen. Det är likadant överallt. Region Skåne har yrvaket konstaterat att de unga idag förväntar sig att kunna träffa läkare även efter kl 17 samt på helgerna och därför åker de till akuten om de blir sjuka när vårdcentralen har stängt. Oj, vilken överraskning. Vilken medelålder har vi på de styrande?

Alla som sysslar med drift av exempelvis IT-servrar eller inom räddningstjänsten är vana vid 24/7. Alltså bemanning och beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan, året runt.

Men hur är det med andra branscher? För restauranger är det en självklarhet (oftast) att ha öppet när folk vill äta, alltså inte bara fram till kl 18. Handeln har inte riktigt anpassat sig. Cityhandlare i exempelvis Helsingborg undrar varför folk åker till Väla och skyller på parkeringsplatser utan att reflektera över att Väla har öppet till kl 10-20 varje vardag och kl 10-18 på lördagar OCH söndagar. Dessutom har de stängt ytterst få dagar. Vi blev faktiskt lite förvånade över att det var stängt i söndags, den 1 januari.

På samma sätt verkar de fysiska handlarna tro att den enda framgångsfaktorn för e-handel är pris. Så är det inte. I många fall handlar det lika mycket om tillgänglighet. De enda i e-handelsbranschen som stänger på nätterna är banker och myndigheter.

Alltså, oavsett vilken bransch du befinner dig i är det bara att ställa frågorna:
1) förväntar sig mina kunder att vi är tillgängliga efter kl 18, på helgerna eller rentav dygnet runt?
2) om jag inte erbjuder det, kan de få det från någon av mina konkurrenter?

Medan jag skrivit dessa rader (med lite paus) har nu de svenska nyhetsredaktionerna vaknat och nyhetssajterna börjat uppdatera med dagens nyheter, inte bara gårdagens.

Fortsätt läsaArbetsdagen slutar inte kl 17