Att läsa är att resa. Och att resa är ett utmärkt tillfälle att läsa.
Satte mig på tåget söderut från Stockholm mot Skåne med målet att sätta mig och skriva, börja på en ny roman som jag fick en spänande idé till inledningen på.
Men snart tappade jag fokus och plockade istället fram lite tidningar och läste. Och sedan mobilen för att lyssna till en ljudbok.
Ljud- och eböcker är det perfekta resesällskapet.
Har tillbringat ett dygn med andra bokförläggare inom NOFF och ytterligare ett dygn mestadels med folk i bokbranschen. Det har diskuterats PR, affärsutveckling, bokförsäljning och även bokformat.
En bok kan vara så många olika saker numera. Ljudbok, ebok och pappersbok. Och en pappersbok som brukade följa livscykeln inbunden, kartonnage och pocket kan nu också vara en mängd andra saker: storpocket, danskt band, holländskt band, flexiband. Jag hoppar över alla specialversioner som spiralrygg osv.
Till min nya roman (Fem stjärnor för Färglösa) har jag valt holländskt band (mjuka pärmar, rundad rygg med flikat). Just med eller utan flikar har gett en viss beslutsångest. Utan flikar ger i någon mån mer “inbundet med mjuka pärmar”-känsla, med flikar är praktiskt för att man (likt inbundet) kan lägga till författarinfo med bild på insidan av pärmen.
Det finns en del i branschen som tycker allt utom inbundet som originalformat är märkligt och tvivlar på att det fungerar. Bokhandlare som tycker att det är svårt att sälja danskt band för samma pris som en inbunden för att de tror att kunder blandar ihop formatet med storpocket (som har en annan prisnivå). Flexiband och holländskt band är vad jag förstår populärt i Tyskland och många andra länder, men i Sverige har vi en tradition med mycket inbundet.
Jag misstänker att bokhandlarnas tveksamheter hänger ihop med returrätten (som jag ska blogga mer om framöver). Och i viss mån deras egna preferenser. Å andra sidan har jag träffat flera bokhandlare som föredrar danskt band och holländskt band för att de väger mindre och är mindre skrymmande.
Många författare har också en slags nostalgisk fixering vid inbundet, det är liksom det som är en riktig bok.
Eftersom mina InnebandyPiraterna-böcker gavs ut i mjukband utan flikar, i princip storpocket fast med bättre papperskvalitet, så har jag inga sådana nostalgiska band (!) till ett visst format.
Vid en diskussion i helgen menade någon att danskt band säljer sämre än inbundet. Jag påpekade då att Fifty Shades-trilogin är utgiven i danskt band och hittills har sålt åtminstone ett par hundra tusen exemplar i danskt band. Enligt förlagets hemsida: Femtio nyanser-trilogin hade i december 2013 sålts i ca 900 000 ex i Sverige (bok, cd, mp3cd, e-bok).
Det går knappast att hävda att det skulle sålts fler exemplar om boken getts ut i inbundet…
Den här helgen är det årsmöte i NOFF, Nordiska oberoende förlags förening (som heter så fortfarande trots att det vara är svenska förlag med. Troligen för att SOFF inte lät speciellt kul). Det är 200 svenska förlag, främst mindre förlag men även ett par av större är medlemmar. En branschorganisation.
Jag har varit medlem i ett antal föreningar. Suttit i styrelsen i flera föreningar (Vv84, FC Helsingborg, Skånes Innebandyförbund, NOFF, en bostadsrättsförening, Marknadsföreningen och kanske ytterligare någon jag inte minns just nu) och var med och bildade en förening redan när var 13-14 år som hette Serieland där vi gav ut en tidning om serier och faktiskt arrangerade en Seriefestival.
Föreningar förenar människor.
Det finns en fantastisk kraft i ideella föreningar. Så mycket kreativitet, gemenskap, glädje – och ibland konflikter som de kan ge upphov till.
Oavsett syftet med föreningen så tycker jag det största värdet är att de förenar människor. Jag har under mina år i föreningslivet mött hundratals människor över hela Sverige – och i vissa fall även utomlands. Många vänskaper som har fötts och utvecklats genom föreningar.
Har du aldrig engagerat dig i en ideell förening? Gör det. Det är ofta ett hårt arbete, men du kommer att möta många fantastiska människor du aldrig hade mött annars.
Kanske borde detta ha varit inlägg nr 69…?
Min nya bok innehåller en del sex. Vi klippte faktiskt bort några sexscener, inte för att de var dåliga utan för att de inte passade ihop med storyn och karaktärerna.
Sex i böcker har alltid varit lite tabu. Framför allt rent erotiska böcker som nästan alltid är skrivna under pseudonym. Men de flesta författare man snackar med har lite ångest inför att skriva en sexscen. Kanske för att det är svårt, men kanske också för att man tänker på vad andra ska tänka när de läser det.
En författare, inte jag alltså, tänkte hela tiden att vännerna skulle tänka att “oj, jag visste inte att han/hon hade ett sånt sexliv” så fort författaren beskrev avancerat sex. Eller än värre kinky sex. Precis som att allt du skriver måste bygga på egna erfarenheter.
Kanske hänger det ihop med att det är lite pinsamt att läsa och tycka till om sex i en bok? En scen kan vara spännande eller skrämmande. Men få läsare säger att de blev upphetsade av att läsa en sexscen.
Av någon anledning känns det mer naturligt beskriva hur en person i din bok mördar en annan person, än att skildra hur de båda älskar passionerat.
Visst är det sjukt?
Deadlines. Varför kommer de alltid som en överraskning? Eller rättare sagt, varför väntar vi alltid till precis innan de dyker upp innan vi agerar?
När man ska ut och resa, packar man kvällen före eller samma morgon.
När man har en tid att passa sitter man ändå in i det sista och svarar på mejl eller läser en bok. Oavsett hur god tid man har innan så ser man alltid till att det är minimalt med tid kvar.
Förmodligen är vi rädda för att något ska vara ogjort. Som att förbereda sig i god tid och vara klar en månad innan man behöver, bara för att strax före deadline få besked om att det är inställt och vi inte behöver göra uppgiften. Precis som att vi hoppas att det ska dyka upp något oförutsett som gör att deadlines upplöses eller flyttas fram.
Författare är värre än hantverkare. I alla fall om du frågar en förläggare eller redaktör. Vi har hopplöst svårt att hålla deadlines för våra egna manus och texter. En del handlar om “ska bara” och en rädsla för att släppa sitt manus. En del handlar om tidoptimism och prokrastinering och att låta andra saker komma emellan. Kanske är det en svår scen som vi väntar med att skriva. Eller research och faktakoll som sparas till senare.
Som journalist och redaktör, som författare och förläggare, har jag suttit på båda stolarna. Jag har varit med och satt deadlines för andra och jagat dem för att de ska hålla tider. Samtidigt som jag själv hittat undanflykter när jag missat deadlines.
För lika dåliga som vi skribenter är på att hålla deadlines, lika kreativa är vi när det gäller att hitta ursäkter.
Och som av en händelse postar jag dagens blogginlägg ungefär en halvtimme före midnatt. Strax före deadline. Men i gengäld har jag redan skrivit morgondagens inlägg – det handlar om att skriva sexscener…
Idag har jag släppt taget om manus. Efter att ha hållit det i järnhand, redigerat, korrigerat utifrån förslag och önskemål från redaktör och korrekturläsare så var manus färdigt. In i det sista petade vi och jag. Lade till en liten grej, rättade till några siffror som blivit helt fel – ve och fasa. Skrev klart efterord och dedikation.
Men för varje fel man rättar så blir det dubbla känslor. Å ena sidan lättnad och glädje över att man fixat till och förbättrat något som kunde sabbat läsupplevelsen. Å andra sidan oron över att – om jag inte sett det här felet, vilka andra fel har jag/vi missat?
Det gäller helt enkelt att slutligen säga – nu är det tillräckligt bra. Redaktören frågade redan när vi började redigera: vill du skriva en bok som kan vinna Augustpriset eller sälja många böcker? Jag ville ju gärna kombinera båda, men han konstaterade snabbt att skulle vi lyfta den till Augustprisnivå så skulle det förmodligen krävas mer tid till redigering. Och det är inte givet att boken skulle upplevas som så mycket bättre av en genomsnittlig läsare. Kanske av litteraturkritikerna.
Så nu är manus skickat till sättning. Vilket för den som inte kan bokbranschen betyder att man ska formge sidorna inne i boken. Välja typsnitt, storlek och luft mellan raderna och runt spalterna. I nästa vecka ska boken gå till tryck. Då ska både inlaga och omslag vara helt färdiga. Så jag kommer att få en chans till att se och läsa innan dess. Men då ska man egentligen bara rätta skönhetsfel – inte något mer.
Snart blir det alltså full fokus på marknadsföringen och försäljningen av boken. Nästa torsdag är det exakt två månader kvar till utgivningsdagen. Först då får jag veta om jag gjort mitt jobb tillräckligt bra. Om folk älskar boken, hatar boken eller är likgiltiga.
Just det – vi kör en intern tävling på förlaget om vem som kan få flest bevakningar på Adlibris. Så gå gärna in där direkt och klicka på Bevaka.
Fem stjärnor för Färglösa på Adlibris >>
Av en slump gör jag en sökning hos nätbokhandlarna för att kolla om alla lagt in omslag på min nya bok. Då upptäcker jag att jag inte är ensam om en titel på temat färglös.
Självaste Haruki Murakami (prova att säga det snabbt) kommer med en bok som på svenska fått titeln “Den färglöse herr Tazaki”.
Inte nog med det, dessutom kommer en ungdomsbok som heter “Färglös” kort och gott.
Lite roligt är det allt med denna nya trend. Självklart hävdar jag att de alla kopierat mig – men jag ser att Murakamis bok faktiskt kom ut i Japan 2013. Jag började i alla fall skriva min bok ett bra tag innan dess och hade inte hört ett ljud om den förrän jag såg den nu…
Så se till att ni får rätt bok (Fem stjärnor för Färglösa) med er hem från bokhandeln när min släpps i maj. Release-veckan kommer ni garanterat inte att kunna missa, räknade ut att jag bokat in drygt 40 signeringstimmar den första veckan redan nu! Den veckan blir det Skåne. Sen hoppas jag kunna avverka Halland, Småland, Stockholm och resten av Sverige…
Officiellt släppdatum är 27 maj…
När jag berättar om mitt arbete med manuset till Fem stjärnor för Färglösa så dyker det upp en del facktermer. Vi har lektörer, redaktörer och korrekturläsare som hjälper författaren att bearbeta texten innan det är dags för formgivaren att sätta texten.
Men många vet givetvis inte vem som gör vad. Tyvärr märker jag ofta att inte ens aspirerande författare har koll på det utan ofta blandar ihop de olika rollerna.
Lektören läser ett manus och ger ett omdöme. Det kan vara olika omfattande. Hoi Förlag har en lektörstjänst där författaren får ett skriftligt omdöme på 2-3 sidor med feedback och förslag på förbättringar. På andra förlag kan lektörsläsning resultera i allt från en mening till flera sidor. Men det är en bedömning, ingen bearbetning som görs.
Redaktören läser ett manus och redigerare. Stryker, rättar, påpekar, kommenterar och ställer frågor till författaren. Ett manus kan innehålla tusentals rättelser och korrigeringar och hundratals kommentarer efter att redaktören gått igenom det. Ofta får man påpekanden i stil med “förtydliga, jag förstår inte” eller “för mycket information. gäsp”. Det kan vara saker som hur en karaktär beter sig eller tempot i en scen. Blandat med stavfel och meningsbyggnadsfel.
Korrekturläsaren läser manus och letar fel. Alla typer av fel. Missade kommatecken, ett a som borde vara ett e. Mycket är städning efter redaktör och författare där det kan dyka upp extra ord eller meningar som borde ha strukits när man strök något annat. Men en hel del handlar om att rätt sådant som författare och redaktör inte har koll på (trots att vi borde). Hur ett uttryck ska användas. Om man ska skriva ut siffror med bokstäver eller inte. Det är rätt lärorikt att gå igenom korrekturläsarens justeringar. När jag först öppnade manus fanns det över 6500 ändringar. Oj, tänkte jag. Men sen upptäckte jag att en stor del av dem handlade om att jag glömt att ändra minustecken till citattecken. Och en del andra teknikaliteter som jag kunde ha fixat själv tidigare.
Men mycket är som sagt lärorikt. Jag är bra på att stava och har rätt bra koll. Men jag kan inte allt, märker jag. När jag tvekar på en ändring som är föreslagen så googlar jag och hamnar ofta på Språkrådets sidor. Och allt som oftast har korrekturläsaren rätt – och jag lär mig något nytt. Som att det heter hushållar och inte hushåller. En nitisk korrekturläsare är guld värd.
Sen ska det sägas direkt. Böcker utan korrekturfel existerar inte. Tidningar utan korrekturfel finns inte, det vet jag efter 20 år i tidningsbranschen. Det slinker alltid igenom något, men man vill såklart eliminera så mycket som möjligt.
En del recensenter tror sig kunna bevisa en bristande kvalitet på en bok genom att tycka att den är dåligt korrekturläst. Men ofta är det en grundlös kritik. Fick faktiskt en sådan synpunkt på en Hoi-bok. Jag är säker på att det fanns fel, men inte fler än i en genomsnittlig roman oavsett förlag. Det roliga var dock att recensentens egen text, blott 2500 tecken lång innehöll flera meningsbyggnadsfel och stavfel… Ridå. Den vars text saknar korrekturfel, kastar första stenen?
HD publicerade en recension av en bok utgiven på ett av de stora fina förlagshusen. De citerade den allra första meningen i boken, eftersom de alltid gör så när de recenserar. Inget konstigt med det. Förutom att första meningen innehöll ett korrekturfel. Som förlaget missat. Och som recensenten missat – trots att denne skrivit in citatet i sin text.
Så just nu försöker jag uppnå det omöjliga – en bok utan korrekturfel.
Förresten, ett par regler kommer jag att bryta mot. Medvetet. För att jag tycker det är snyggare. Kanske kan det tolkas som korrekturfel, men det är min konstnärliga frihet.
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014.
Brainstorming är att kasta fram alla möjliga galna idéer. Jag är bra på det. Att släppa alla hämningar och föreslå de tokigaste saker. En del är idiotiska och en del är genialiska. Det svåra är att avgöra vilka som är vilka samt prioritera bland dussintals spretiga idéer.
Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid.
Man skulle kunna säga att det omöjliga kostar mer pengar eller kräver mer energi. Som att bygga en skidbacke i Dubai.
Samma sak med en boklansering. Skillnaden är dock att en författare, om man inte heter JK Rowling, har begränsade resurser. Väldigt få har en miljon att investera i en lansering av en ny bok eftersom det skulle kräva en försäljning på uppåt 15-20.000 exemplar till fullpris bara för att få tillbaks den investeringen. Med tanke på hur få böcker som säljer mer än så under ett år, är det nästan bara de allra största förlagen som vågar investera sådana pengar. Och de gör det i stort sett bara på säkra kort, alltså böcker som redan tidigare har sålt i upplagor som överträffar de siffrorna.
Så, min budget för lanseringen av Fem stjärnor för Färglösa är inte sjusiffrig. Men det är en rejäl investering som säkert kommer att ligga mellan 150.000 och 200.000 kr. Dels kostnaderna för redaktör, formgivare, korrekturläsare och en handfull ytterligare personer som är inblandade från Hoi förlags sida. Dels investering i trycket (där jag fortfarande grubblar över om jag ska trycka 3000, 5000 eller ännu fler exemplar i första upplagan).
Utöver det lägger jag pengar på marknadsföring. Jag har köpt lite annonsutrymme, jag ska medverka på Bokmässan och jag kommer att genomföra ett antal aktiviteter under releaseveckan 26 maj-1 juni. Ja, och sedan ännu fler aktiviteter under sommaren. Men i steg 1 är det release-veckan som ligger i fokus.
Med en liten budget får vissa galna idéer stryka på foten. För att kunna genomföra andra så gäller det att hitta samarbetspartners som har något att vinna på att få besök av en författare med en riktigt rolig bok. Så just nu träffar jag många olika företag för att diskutera samarbeten kring min bok – och andra böcker på förlaget. Fördelen med att inte vara egenutgivare utan ägare till ett förlag som kommer att ge ut ytterligare 40-50 böcker i år.
Jag kan lova att vi skrattar nästan lika mycket på marknadsmötena kring boken som du som läsare kommer att göra när du läser boken. Flera grymt roliga idéer till aktiviteter som jag hoppas kunna förverkliga. Utan att det kostar tiotusentals kronor.
Målet är att det inte ska undgå någon att boken “Fem stjärnor för Färglösa” av Sölve Dahlgren har släppts under vecka 22. Save the dates!
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014.
Funderar en del över redigering av manus efter att ha jobbat med Fem stjärnor för Färglösa. Diskuterade vad det går ut på och vad som kan förändras i ett manus, med en vän. Kanske kom jag på en bra liknelse.
Att skriva ett manus är som att flytta från en fyra till en tvåa. Du öser in alla kartonger och möbler så fort du kan. Vissa saker ställer du på plats direkt, och andra stuvas undan till senare och du fyller garderober, klädkammare och förråd.
Att redigera ett manus är som att inreda den nya tvåan. Du tvingas välja mellan möbler som inte får plats. Och du öppnar alla skåp och gömmor för att slänga allt som du inte behöver.
Håller ni med?
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014.
Igår kväll var det dags för SM-slutspelsfest i Helsingborg Arena. FCH mot Pixbo. En gammal klassiker i innebandysammanhang. En gång i tiden var Pixbo bäst i Sverige. Vann SM-guld, hade en lång rad landsslagsspelare. Numera är de åter ett topplag, men inte riktigt med samma stjärnglans.
FC Helsingborg har satsat hårt i flera säsonger och har i år fått ihop ett riktigt spännande lag. Gårdagens match blev en rysare. FCH försvarade sig bra och Pixbo hade stora problem att lirka upp försvaret. FCH hade faktiskt gjort sig förtjänta av en seger under ordinarie tid och skapade bäst chanser i förlängningen.
Men det gick till straffar. 19 st krävdes innan det var avgjort och Pixbo stod som vinnare av kvartsfinal 1. Nytt för i år är dock att serien avgörs i bäst av sju, vilket innebär att FCH är garanterade en hemmamatch till, nästa måndag. Men först två raka bortamatcher mot Pixbo fredag och lördag. Som tränarna sa i VIP-rummet före matchen: “kul att köra bäst av sju, men idiotiskt att ha ett så komprimerat spelschema”.
Publiksiffran igår, 1247 åskådare. Den imponerar tyvärr inte. Märkligt egentligen, när jag var aktiv i arrangemanget för många år sedan så hade vi högre publiksiffror i gamla slitna Idrottens Hus än man har idag i toppmoderna Helsingborg Arena. Obegripligt, även om det självklart är så att konkurrensen om åskådarna blir hårdare för varje dag. Det finns massor att göra och uppleva.
Jag hoppas helsingborgarna vaknar till liv innan slutspelsäventyret är över.
Gillar du innebandy? Du vet väl att mina innebandyböcker just nu finns på bok-rean!
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014.
För några veckor sedan spelade jag in lite film som sedan har klippts ihop till en bokvideo. Så här blev det färdiga resultatet. Vad säger ni?
Fem stjärnor för Färglösa – av Sölve Dahlgren from Sölve Dahlgren on Vimeo.
Efter att ha testat det här har man verkligen respekt för skådespelare och inte minst tv-programledare. Många saker att tänka på samtidigt; titta in i kameran, le med ögonen och gärna munnen, prata tydligt, prata lagom fort, komma ihåg vad du ska säga. Ja, att skriva böcker är betydligt enklare – framför allt om man gör fel.
Nedräkningen går allt fortare. Det som kändes väldigt avlägset närmar sig nu snabbt.
Den 27 maj 2014 är det officiellt utgivningsdatum för romanen Fem stjärnor för Färglösa.
Det är 77 dagar dit idag, elva veckor.
En blandning av förväntan och stress infinner sig. Ett tag kändes det som en hel evighet till den 27 maj, men nu börjar det kännas väldigt nära. Senare idag har vi ett möte som förhoppningsvis leder fram till en riktigt häftig och storslagen release. Jag har någon slags idé om att jag ska sälja minst 1000 böcker den första veckan då boken släpps. För att göra det krävs det en hel rad aktiviteter inbokade den veckan.
Som ett led i förberedelserna går vi nu ut och efterlyser Ambassadörer för Färglösa. Roligaste uppdraget man kan åta sig misstänker jag. Ansök idag!
Om bokrean har det skrivits mycket. Jag måste erkänna att jag har en slags hatkärlek till bokrean som företeelse. Jag ser ner på den på grund av upplägget med ett rea-sortiment som bestäms av förlag och bokhandel upp till ett år i förväg, ofta innan titlarna som finns med på rean ens har kommit ut. Det strider mot all normal affärslogik, att fylla på med specialbeställda rea-böcker istället för att rea ut svårsålda böcker som redan står i hyllorna. De flesta bokhandlare jag pratar med skakar på huvudet och säger att det är konstigt.
Det råder skilda meningar om huruvida rean är lönsam. En del menar att rean är så lönsam och att bokhandlarna därför är livrädda för att ändra något i upplägget. Andra menar att man egentligen inte tjänar något alls på den, speciellt inte om man tar hänsyn till allt extra arbete i form av uppackning och nedpackning av böcker under de veckor rean pågår. Till det kan man ju addera att förlagen inte vågar släppa några nya titlar under perioden 15 feb och in i mitten av mars för att en ny titel inte ska drunkna bland rea-borden. Är det bra med en död månad?
Men samtidigt har jag en viss kärlek till rean. Jag har faktiskt deltagit med mina egna böcker varje år de senaste åren. Ja, inte i fysiska butiker då eftersom det nästan är förbehållet de allra största förlagen och systemet med att rea böcker ett år i förväg stämmer dåligt överens med mindre förlags planering av lagret.
Men på nätet har man kunnat köpa InnebandyPiraterna till rea-pris, från sportlovet och några veckor framåt. Och det är ingen tvekan om att det stimulerar försäljningen. Hundratals nya läsare når jag på det viset varje år.
Här hittar du mina rea-böcker hos Bokus >>
(varför länkar jag till dem och inte Adlibris? Jo, för att Bokus har en sökfunktion som gör det möjligt, det har inte längre Adlibris)
Så bok-rean har min hatkärlek. Men jag är helt säker på att den går att göra bättre än den görs idag.
Jag skrev förresten lite om rean på sajten egenutgivare.nu (som mitt Hoi förlag står bakom).
#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014.
Om min nya roman Färglösa hade ett soundtrack så skulle detta vara en av låtarna. Jag kan riktigt se framför mig hur kul det vore att sätta nya bilder till låten genom att använda en av scenerna i boken.
Melodifestivalens final 2014 är slut och Sanna Nielsen vann till slut. Spännande blev det i år efter en jämn röstning faktiskt.
Satt och funderade lite över likheter och olikheter mellan Melodifestivalen och Bokbranschen. Hur man mäter framgångar och vad som skapar framgångar.
Likheten är utan tvekan komplexiteten. Ja, alltså inte att komplexitet är en framgångsfaktor. Det är snarare tvärtom för både musik och böcker. Enkelhet vinner i längden.
Däremot är det uppenbart att kändisskap och att bygga en fanbase är viktigt och väger tungt. Men det är inte avgörande, för rätt vad det är kommer en helt okänd debutant och sopar banan med de rutinerade.
Det är också tydligt hur skiftande smaken är när man tittar på de internationella jurygrupperna. Ungefär på samma sätt som svenska böcker utomlands.
Att smaken är som baken syntes hemma hos oss i tv-soffan. Vi hade olika favoriter allihop. Men ingen av oss hade faktiskt vinnar-Sanna som etta. På samma sätt som förlag och bokhandlare sällan lyckas pricka rätt på vilka böcker som ska sälja och inte.
© 2006-2022 Sölve Dahlgren. All rights reserved.
