Att korra eller korrekturläsa (nr 16) #blogg100

När jag berättar om mitt arbete med manuset till Fem stjärnor för Färglösa så dyker det upp en del facktermer. Vi har lektörer, redaktörer och korrekturläsare som hjälper författaren att bearbeta texten innan det är dags för formgivaren att sätta texten.

Men många vet givetvis inte vem som gör vad. Tyvärr märker jag ofta att inte ens aspirerande författare har koll på det utan ofta blandar ihop de olika rollerna.

Lektören läser ett manus och ger ett omdöme. Det kan vara olika omfattande. Hoi Förlag har en lektörstjänst där författaren får ett skriftligt omdöme på 2-3 sidor med feedback och förslag på förbättringar. På andra förlag kan lektörsläsning resultera i allt från en mening till flera sidor. Men det är en bedömning, ingen bearbetning som görs.

Redaktören läser ett manus och redigerare. Stryker, rättar, påpekar, kommenterar och ställer frågor till författaren. Ett manus kan innehålla tusentals rättelser och korrigeringar och hundratals kommentarer efter att redaktören gått igenom det. Ofta får man påpekanden i stil med “förtydliga, jag förstår inte” eller “för mycket information. gäsp”. Det kan vara saker som hur en karaktär beter sig eller tempot i en scen. Blandat med stavfel och meningsbyggnadsfel.

Korrekturläsaren läser manus och letar fel. Alla typer av fel. Missade kommatecken, ett a som borde vara ett e. Mycket är städning efter redaktör och författare där det kan dyka upp extra ord eller meningar som borde ha strukits när man strök något annat. Men en hel del handlar om att rätt sådant som författare och redaktör inte har koll på (trots att vi borde). Hur ett uttryck ska användas. Om man ska skriva ut siffror med bokstäver eller inte. Det är rätt lärorikt att gå igenom korrekturläsarens justeringar. När jag först öppnade manus fanns det över 6500 ändringar. Oj, tänkte jag. Men sen upptäckte jag att en stor del av dem handlade om att jag glömt att ändra minustecken till citattecken. Och en del andra teknikaliteter som jag kunde ha fixat själv tidigare.
Men mycket är som sagt lärorikt. Jag är bra på att stava och har rätt bra koll. Men jag kan inte allt, märker jag. När jag tvekar på en ändring som är föreslagen så googlar jag och hamnar ofta på Språkrådets sidor. Och allt som oftast har korrekturläsaren rätt – och jag lär mig något nytt. Som att det heter hushållar och inte hushåller. En nitisk korrekturläsare är guld värd.

Sen ska det sägas direkt. Böcker utan korrekturfel existerar inte. Tidningar utan korrekturfel finns inte, det vet jag efter 20 år i tidningsbranschen. Det slinker alltid igenom något, men man vill såklart eliminera så mycket som möjligt.

En del recensenter tror sig kunna bevisa en bristande kvalitet på en bok genom att tycka att den är dåligt korrekturläst. Men ofta är det en grundlös kritik. Fick faktiskt en sådan synpunkt på en Hoi-bok. Jag är säker på att det fanns fel, men inte fler än i en genomsnittlig roman oavsett förlag. Det roliga var dock att recensentens egen text, blott 2500 tecken lång innehöll flera meningsbyggnadsfel och stavfel… Ridå. Den vars text saknar korrekturfel, kastar första stenen?

HD publicerade en recension av en bok utgiven på ett av de stora fina förlagshusen. De citerade den allra första meningen i boken, eftersom de alltid gör så när de recenserar. Inget konstigt med det. Förutom att första meningen innehöll ett korrekturfel. Som förlaget missat. Och som recensenten missat – trots att denne skrivit in citatet i sin text.

Så just nu försöker jag uppnå det omöjliga – en bok utan korrekturfel.

Förresten, ett par regler kommer jag att bryta mot. Medvetet. För att jag tycker det är snyggare. Kanske kan det tolkas som korrekturfel, men det är min konstnärliga frihet.

#Blogg100 är en utmaning som går ut på att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Här kan du läsa mer om utmaningen och här kan du se listan på alla deltagarna som är med 2014. 

Fortsätt läsaAtt korra eller korrekturläsa (nr 16) #blogg100

Nu kan man köpa mig även på Elgiganten (nr 5) #blogg100

Även Elgiganten har börjat sälja eböcker. Än så länge ingen märkvärdig sajt och på Elgigantens startsida syns inte många spår av eböcker (det gör det å andra sidan inte på iTunes heller och de har ändå 25-30% av den svenska eboksmarknaden). Fortfarande väldigt undangömt som Daniel Åberg konstaterar.

Men lite kul att se är att du nu kan köpa mina böcker och noveller på Elgiganten. Och givetvis en hel massa andra titlar från Hoi Förlag.

Med tanke på samarbeten kanske man kunde få nya romanen “Fem stjärnor för Färglösa” på köpet när han handlar en … diskmaskin?

Sölve Dahlgren på Elgiganten >>

Fortsätt läsaNu kan man köpa mig även på Elgiganten (nr 5) #blogg100

Annons i SvB för nya boken (nr 1) #blogg100

I år gör jag ett nytt försök på Blogg100. Vi får se. Den här gången finns det faktiskt ett bra syfte, nämligen att bygga upp intresset inför min nya bok som släpps den 27 maj, vilket är om 88 dagar. Med andra ord har jag all anledning att berätta om processen här under 100 dagar!

Min tanke är att skriva korta inlägg (japp, det har jag svårt för). Därför börjar jag med en bild på det första uppslaget i branschtidningen Svensk Bokhandel som igår landade i alla brevlådor. Den läses av bokhandlare, bibliotekarier, journalister och förstås av alla oss som jobbar i förlagsbranschen. En annons där riktar sig mer till återförsäljare än till slutkunder.SvB-uppslag-annons-FEMF

Så här såg tidningen ut som kom igår. En helsida för min nya bok. Märker på reaktionerna att folk faktiskt också sett den, vilket man inte alltid vet.

Den här helgen ska jag lämna ifrån mig manus till korrekturläsaren. Sen blir det layout och boken ska gå till tryck.

Fortsätt läsaAnnons i SvB för nya boken (nr 1) #blogg100

Går det att återskapa SuperBowl? (#012 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 februari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

I natt är det dags för Super Bowl och USA står stilla och runtom i världen bänkar sig folk i tv-sofforna trots att det är mitt i natten (som t ex i Sverige) för att följa den direktsända finalen i NFL (amerikansk fotboll). Det är ett enormt spektakel. Själv har jag inte sett matchen de senaste åren, dels för att jag inte alltid haft tillgång till den kanal där den sänts och dels för att man med småbarn blir mer kräsen med sovtid.

Läste ett intressant blogginlägg av alltid tänkvärde Seth Godin, “Why do we care about football?” som är riktigt intressant även för svenskar – även om du inte är intresserad av amerikansk fotboll.

Han beskriver nämligen hur just amerikansk fotboll har kunnat bli så stort, en del av den amerikanska kulturen. Sporten växte upp med tv. Det riktigt tänkvärda är dock när han påpekar att det förmodligen inte går att återskapa.

“Going forward, no other sport will ever have a run like this, because the TV-cash part of the connection can’t be recreated. Mass TV built many elements of our culture, but mass TV (except for tonight) is basically over. “

Direktsänd tv har fortfarande en kraft. Men konkurrensen gör att det ändå inte får samma genomslag som förr. En uppsjö av tv-kanaler kommer i framtiden (eller egentligen redan nu) att ersättas av miljoner webb-tv-sändningar, ofta on-demand.

Jag skrev för två år sedan om hur innebandyn kunde bli Sveriges svar på Superbowl. Ska man gå efter Seth Godins tankar så ska innebandyn strunta i mass-tv och annan massmedia och istället fokusera på innebandyns tribe, de hängivna. Det är värt att fundera över. Även om det alltid är lockande med det genomslag som tv-exponering kan ge…

Fortsätt läsaGår det att återskapa SuperBowl? (#012 av #blogg100)

Likheten mellan knivar och datorer (#011 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:2 februari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

DSC_6225(11).JPGVisst använder du knivar i köket? Och när de blir slöa så svär du och tycker att det är pest att skära tomat. En oslipad kniv är helt enkelt inget man vill ha när man ska laga mat.
Ett proffs ser till att knivarna alltid är välslipade.

Det är samma sak med andra arbetsredskap. Är du hantverkare vill du jobba med rejäla maskiner som inte går sönder titt som tätt, batterier som inte laddar ur på en kvart. Den som kör mycket vill köra en bra bil, bekväma säten och pålitlig motor som startar varje dag.

Men handen på hjärtat, hur är det med din dator?

Hur slipad är din dator, där du kanske tillbringar en hel kontorsdag och mer? Jag har alltid förespråkat att man inte ska köpa ny dator varje år. Däremot börjar jag alltmer fundera över om man inte borde lägga pengar på att serva datorn. Rensa bland tilläggsprogram, städa i mappar. Se till att backup fungerar smärtfritt så att det – om katastrofen är framme i form av hårddiskkrasch – går snabbt och enkelt att byta arbetsdator.

Och det kan faktiskt vara värt att lägga den där extra tusenlappen när du väl köper en ny dator. Om det innebär att ditt arbete går snabbare och blir mer smärtfritt. Precis som en bra kniv skär bättre genom tomaterna.

Som du förstår funderar jag över att köpa ny dator. Det har jag gjort i flera månader utan att komma till skott, den gamla datorn är nog över fyra år nu… Lyckligtvis tog det inte lång tid innan jag slipade knivarna i köket och gjorde det till en enklare uppgift att filea en apelsin till frukostfilen.

Fortsätt läsaLikheten mellan knivar och datorer (#011 av #blogg100)

Skillnaden mellan att skapa jobb och att få företag att anställa (#010 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 februari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Politiker pratar mycket om att “skapa jobb”. Problemet är att de allra flesta av dem aldrig har jobbat i ett privat företag och därmed aldrig varit med om att bygga upp underlag för att anställa. Därför har de ingen aning om hur arbetstillfällen skapas utan bara om hur man skapar mer jobb. Lite elakt. Lite sant.

Läser på hd.se om hur folk upprörs över att Arbetsförmedlingen tvingar arbetslösa att söka alla jobb de ser, oavsett om de är kvalificerade eller ej. Kvantitet före kvalitet. Bara copy-paste på din ansökan och dra iväg den till så många du kan. Ungefär som att flörta med samtliga kvinnor på en nattklubb – samma kväll.

Men det är väl ändå ingen nyhet? Det har arbetsgivare vetat sedan 20 år tillbaks. Jag minns när vi hade en platsannons som skickades ut via Platsbanken (som det hette då i alla fall) och vi fick väldigt många sökande till tjänster som säljare, redaktörer och layoutare (vilket jag vill minnas var vad vi sökte). Jag läste en ansökan och förvånades över hur usel den var. Den sökande hade inga kvalifikationer eller erfarenhet som påminde det minsta om kraven vi ställt, dessutom hade hen inte på något sätt refererat till tjänsten mer än i rubriken. Det fanns inga tecken på att hen hade läst annonsen.

Därför gick jag in till en kollega som hade satt in en av de andra platsannonserna och visade ansökan. Ett gott skratt. Han bläddrade lite i sin hög och fiskade fram en ansökan från samma person. Identisk. Förutom rubriken.

Det var sista gången en ledig tjänst lades ut på Platsbanken såvitt jag vet. Än idag vet jag att många arbetsgivare är livrädda för att lägga ut tjänster i Arbetsförmedlingens system.

Det enda som hänt (om det nu är sant som det beskrivs i HD-artikeln) är att Arbetsförmedlingen nu själva driver arbetssökande till att ägna sin tid åt att söka planlöst. Istället för att fokusera på de tjänster som de verkligen vill ha och har en chans att få. Det är betydligt bättre investerad tid att fila på färre ansökningar och visa att den sökande har intresse för företaget och tjänsten.

Men ingen kan förneka att det här skapar jobb. Att sortera bort alla dessa meningslösa ansökningar skapar mycket jobb för de stackars företag som faktiskt söker personal. Men det var väl ändå inte det som var tanken, politiker när man ställde krav på “aktivt arbetssökande”?

All fokus borde istället läggas på att skapa grogrund för nya företag och att hjälpa de företag som finns att växa. De enda som kan anställa personal är entreprenörerna. Satsa på att stötta småföretagarna så kommer de också att anställa arbetslösa. Så länge de söker rätt jobb.

 

Fortsätt läsaSkillnaden mellan att skapa jobb och att få företag att anställa (#010 av #blogg100)

Leksand och skuldberget (#008 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Elitidrott kan lätt spåra ur ekonomiskt. Speciellt lagidrotter där ägare eller styrelser i jakt på framgångar blir förblindade och satsar pengar som de inte har. Allsvenskan i fotboll har en till synes ändlös rad av klubbar som visserligen tjänat stora pengar på transfers eller cupspel, men också slösat bort många tiotals miljoner: IFK Göteborg, AIK, Helsingborg, Malmö FF och många fler.

Hockeyn har haft ett antal klubbar som faktiskt gått i konkurs genom året, och åtskilliga som med mångmiljonskulder fått slicka sina sår i lägre divisioner.

Men aldrig har jag hört talas om en svensk klubb med 151 miljoner kronor i skulder. Jag har faktiskt inte följt soppan kring Leksand så noga men när jag läste i Idrottens affärer om hur en klubb som befinner sig i rekonstruktion värvar nya spelare så sticker det i ögonen – oavsett hur det finansierats.

Samtidigt – för fordringsägarna är det bättre att klubben räddas så att de får tillbaks något av sina pengar.

Men rent spel är det knappast. Ansvarsfulla styrelseledamöter i andra klubbar som inte vill riskera sin existens får se hur ett luftslott utan pengar kör förbi dem på vägen mot Elitserien. Eller så slutar det ännu en gång med platt fall i Kvalserien – och vad händer då med klubben?

Å andra sidan – även ute i Europa har storklubbar belånats upp över öronen. Både Real Madrid och Manchester United har visserligen haft enorma intäkter – men också stora skulder.

Frågan är inte om, utan när nästa elitklubb i någon idrott går i konkurs. Alltför många investerar alltför mycket i sportsliga framgångar utan att fundera över hur intäkterna ska skapas långsiktigt och hur man bygger en stark organisation utanför spelplanen.

Fortsätt läsaLeksand och skuldberget (#008 av #blogg100)

Borde regionerna betala sjuklönen? (#007 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:29 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Har du varit i kontakt med sjukvården på sistone? Ja, det är sällan något fel på personalen som jobbar där. Många fantastiska människor. Men organisationen och systemet för att ta emot patienter håller så låg nivå att man inte tror det är sant. I vissa delar ligger sjukvården i framkant med ny teknik, i vissa delar är de 30 år efter. Som exempelvis att man fortfarande tolererar att det inte finns gemensamma journalsystem.

Men mest beklämmande är nog ändå systemfelet med kötider och öppettider. De styrande förvånas över att folk söker akut, men samtidigt kan du ringa och vara rejält sjuk och i telefon få beskedet “du kan få en tid om två dagar, annars får du söka akut”. Det är precis som om den ena handen inte vet vad den andra gör.

Sen började jag fundera över hur staten lade över ansvaret för sjuklönen på företagen. Om du är sjuk har du först en karensdag och därefter får din arbetsgivare betala lön till dig trots att du är sjuk. Tidigare de tre (!) första veckorna, numera “bara” två veckor. Detta ska vara ett incitament för arbetsgivare att jobba med arbetsmiljön och rehabilitering om jag förstått saken rätt.

Men det finns ett stort tankefel här. Majoriteten av sjukfrånvaron beror inte på arbetsmiljö. Ett populärt exempel som vi företagare drar är den anställde som åker skidor på semestern, bryter benet och ska sedan ha sjuklön av arbetsgivaren. Men det finns betydligt mer jordnära exempel: vinterkräksjuka, lunginflammation, förkylningar och allehanda andra sjukdomar som aldrig kan påverkas av hur bra arbetsmiljö du än har.

Så återvänder vi till sjukvården och deras hantering av patienter. Snabb vård är svårt att få. Skräckexempel på långa väntetider där patienterna dels går sjukskrivna onödigt länge och ofta faktiskt blir svårare sjuka och i värsta fall dör på grund av väntetider.

Vilka incitament finns det för regionerna att låta patienten få vård snabbast möjligt förutom då det är uppenbart livshotande? Inga som helst så klart. Men om regionerna fick ta över sjuklöneansvaret för alla patienter fram tills dess att de hade fått vård? Då blir det plötsligt lönsamt. Jag menar om det kostar 1000-2000 kr per dag att låta en patient gå sjukskriven utan att få en läkartid kanske de skulle prioritera annorlunda? Då kanske man skulle börja sätta patienterna i fokus och faktiskt fokusera på snabbare och bättre insatser? Öka kapaciteten.

Tänk vilka besparingar det skulle bli för samhället om vi kunde minska sjukskrivningstiderna?

Nästa steg är förstås att bygga ut den förebyggande vården. Ingen som har funderat över det sjuka i att vi går till tandläkaren varje år (eller ibland var 18:e månad) för att kolla tänderna, men det finns per automatik inget som säger att vi gör en hälsokontroll (om det inte sker via företagets försorg)? Det känns som om någon ekonom har räknat otroligt fel här.

Skrev en novell på temat för ett par år sedan, efter frustrationen i kontakten med just den skånska vårdbyråkratin. Det känns inte som om det blivit bättre sedan dess. Snudd på tvärtom.

Fortsätt läsaBorde regionerna betala sjuklönen? (#007 av #blogg100)

Om att skriva och spela innebandy (#005 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

En söndag då jag precis sett FCH förlora mot Falun i innebandyns finaste arena, Helsingborg Arena, börjar jag fundera över hur stora likheter det finns mellan författarskap och innebandyspel.

FCH fick storstryk. Visst var det klasskillnad, men ändå är det inte mycket som skiljer lagen åt. En innebandymatch avgörs ofta av inställningen och hur man jobbar tillsammans för att dra åt rätt håll. För att vinna närkamper krävs att du springer och verkligen vill vara först på bollen i varje situation under hela matchen.

Ett av många läktarproffs (vi är många) påpekade hur viktigt självförtroendet är. Att våga göra det oväntade, att våga skjuta istället för att spela bollen i sidled till någon annan.

Vad har då detta med författarskap att göra? Ja, dels är det helt uppenbart så att det krävs många timmars träning för att spela innebandy i högsta serien. Både historiskt sedan barnsben och nu. Ska man bli riktigt bra krävs det övning. Samma sak med att skriva böcker.

Ibland möter man författare som gärna vill slå igenom och leva på sitt författarskap. Men de är inte beredda att lägga ner hälften så mycket tid på det som ens en medelmåttig innebandyspelare i div 2.

En elitspelare i innebandy tränar 4-6 ggr per vecka och spelar 1-2 matcher.

Hur många gånger i veckan skriver du på din bok eller tränar din skrivförmåga på annat sätt?

Jag syndar själv. Och jag vet om att ska jag lyckas som författare så handlar det om att skriva mer och regelbundet. Dessutom, precis som med idrott, måste man gå in helhjärtat. Hitta passionen och glöden. Visa att det är något man älskar att göra, för varför ska man annars göra det? Har man en dag när det kanske inte flyter på så enkelt så gäller det att bita ihop, hamra på tangentbordet. Plötsligt kommer flytet. Det sista man ska göra är att fundera på saker som “nej, kan inte, det blir inget bra” vilket är lika farligt som “det är ingen idé att jag skjuter, jag gör ändå inte mål.”

Hur många skrivpass har du bokat in nästa vecka?

Fortsätt läsaOm att skriva och spela innebandy (#005 av #blogg100)

Innebandy som PPV – utan en tv-kanals hjälp (#004 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:26 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Mais-TV-innebandy-PPVBland det mest spännande som hänt den här säsongen i SSL (Svenska Superligan i innebandy) är webb-tv som pay-per-view som nu verkar sändas från i stort sett alla arenor med hjälp av solidtango.

För egen del, som följer FC Helsingborg och ser de flesta hemmamatcherna, innebär det att jag plötsligt fått möjlighet att se mycket fler bortamatcher. I torsdags såg jag exempelvis bortamatchen Mullsjö-FCH på alldeles utmärkt webb-tv-sändning. En enda kamera, två kommentatorer knytna till hemmalaget. Men det är inget som stör, tvärtom har de ett engagemang och har stenkoll på åtminstone ett av lagen.

TV4 har rättigheterna till SSL och sänder mindre än en match i veckan, förutom under slutspelet. De kommer aldrig att kunna producera varje match professionellt och få ekonomi i det. I alla fall inte förrän antalet tittare på PPV är åtskilliga tusen per match.

Det är verkligen häftigt med teknikutvecklingen. Det är inte heller någon tvekan om att dessa webb-sändningar sätter press på TV4sport att höja sina sändningar till en högre nivå – eller kanske framför allt sända fler matcher än man gör idag. Det här är visserligen tablå-tv i ett avseende, en match börjar vid en viss tid och slutar vid en viss tid. Men samtidigt, en begränsning med tablå-tv är att man inte kan sända mer än en match om de spelas samtidigt (vilket ofta är fallet med innebandyn framföra allt på söndagar). På webben kan de sända alla matcher som spelas en viss dag.

Dessutom: klubbar och förbund kan själva behålla rättigheterna om de vill. Kanske kan man jämföra den här utveckligen med den inom bokbranschen? Egenutgivning är stort där. Ska Egentv bli nästa stora grej inom idrotten?

Fortsätt läsaInnebandy som PPV – utan en tv-kanals hjälp (#004 av #blogg100)

Summering av mitt författarår 2012 ( (#003 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

2012 är till ända och snart är även januari 2013 det.

Hur gick det med mina storslagna planer för 2012 när det gällde mitt författarskap? Åt helvete.

Eller, det gavs inte ut några romaner. Däremot jobbade jag en del med mitt skrivande och skrev på flera olika projekt och fick ett litet genombrott med en gammal idé som jag jobbat med i minst 15 år nu och påbörjat vid 3-4 tillfällen för att sedan slänga allt och börja från början.

Förhoppningen, nej målet, är nu att skriva klart denna roman under våren, redigera och ge ut den i höst. Ja, på Nyårsafton var målet satt till utgivning i sommar men då krävs det nog ett genombrott arbetsmässigt. Sen borde jag få ur mig minst en roman i serien InnebandyPiraterna innan de som läste de första böckerna som 12-åringar hunnit bli myndiga…

Min utmaning hittills stavas disciplin. Lack-of-but-in-the-chair för just skönlitterärt skrivande. Det som sätter stopp för de allra flesta författarskap. Så jag uppmanar mig själv; stäng ner Facebookfliken, stäng av tv:n och öppna Scrivener (som jag nu börjat jobba med och blivit rätt förtjust i).

När jag kommit lite längre på manus ska jag även avslöja titeln här i bloggen. Och kanske även vad romanen handlar om. Det kommer att kretsa runt fem huvudpersoner. Lite småstad-storstad-relationer. Tanken är att det ska bli kul men också tänkvärt.

2012 var ett skitår produktivt. 2013 kan bara bli bättre!

Fortsätt läsaSummering av mitt författarår 2012 ( (#003 av #blogg100)

30 dagars betaltid – hur ska bokhandeln tackla det? (#002 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

De senaste veckorna har det diskuterats flitigt kring lag om max 30 dagar betaltid. Fokus har legat på hur stora företag utnyttjar små genom att tvinga fram 60-120 dagars betaltid på fakturor trots att underleverantörerna i värsta fall själva måste betala varorna inom 30 dagar och sedan får ligga ute med pengarna.

Men det finns ju även tillfällen då det fungerar åt andra hållet. Som i bokbranschen där bokhandlare köper in böcker men sedan oftast inte behöver betala inköpta böcker förrän efter 60-90 dagar. Där är det förlagen som ligger ute med pengar. Det hela kompliceras sedan av returrätten som av tradition finns där. Det innebär att bokhandlarna, trots att de köpt in böcker och betalat för dem, kan returnera osålda böcker och få tillbaks sina pengar efter en viss tid (6-12 månader).

Hela retursystemet är i grunden inte speciellt bra. Samtidigt som jag kan se fördelarna för bokhandeln som kan ta hem varor, se om de säljer och annars lämna tillbaks dem.

Nu är frågan hur den nya lagen kommer att slå mot bokhandlare och förlag. I första läget är den inte tvingande, dvs förlag och bokhandlare kan komma överens om andra längre betaltider. Men härnäst väntar lagstiftning och då är det 30 dagar som gäller – punkt slut.

Kommer kedjor och bokhandlare att dra ner på inköpen då? Redan idag är det många som slirar på de redan generösa betaltiderna för att rädda sin likviditet. Och som sedan använder returerna som ett sätt att få bättre likviditet. Alltså att du skickar tillbaks osålda varor för att få tillbaks det du en gång betalat för dem – istället för att sälja dem med vinst till en läsare. Den enda part som tjänar pengar på den transaktionen är mellanhanden, distributören.

Jag skulle önska att man hittade en lösning där inköp faktiskt var inköp. Alternativt får kommission vara just kommission. För alla inblandade.

Kanske en ny lag om betaltider kan bli den spark i baken som bokbranschen behöver för att se över systemet för inköp, returer och distributionslösningar? Det blir ett spännande år på många sätt.

Fortsätt läsa30 dagars betaltid – hur ska bokhandeln tackla det? (#002 av #blogg100)

Min uppmärksamhet är värd mer än min tid (#001 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

© Rudie - Fotolia.comHur ofta får du frågan “Har du tid att ……… ?” av någon?

Förmodligen dagligen. Du lockas in att delta i något för att det tar bara ett par timmar i veckan eller varför inte något som bara tar 5 minuter eller 10 minuter.

Du sätter på tv:n och börjar titta på något som bara varar en halvtimme. Och fastnar i en serie i tio avsnitt per säsong i fyra år.

Men det är inte tiden i minuter som är det viktiga. Det är vilken uppmärksamhet det kräver. Som i sin tur ockuperar mer tid än den ursprungliga aktiviteten.

En arbetsuppgift som tar en timme effektiv tid att utföra tar bara en timme om du kan göra den vid ett och samma tillfälle och därefter glömma den för alltid. Exempelvis att diska upp efter middagen. I bästa fall kan du till och med använda tiden till att tänka på andra saker därför att du gjort det så många gånger att du inte behöver ägna större tankekraft åt beslut som “ska jag diska glasen före besticken eller ej?”.

Men om du får en arbetsuppgift som tar en timme effektiv tid att utföra men som måste utföras uppdelat på tio tillfällen som kan variera mellan 60 sekunder och tio minuter så kan du vara ganska säker på att den dels tar mer än en timme effektiv tid, dels kommer att ockupera tankekraft under all den tid som passerar mellan de tio tillfällena, fram tills du slutfört den.

Således, när du accepterar en ny uppgift så fundera noga över om du kan utföra den vid ett tillfälle eller om det är en uppgift som kommer att kräva mer av din uppmärksamhet än av din tid. Uppgifter som tar mer uppmärksamhet än tid ska man noga överväga om man kan tacka nej till.

Det blir i alla fall något jag ska försöka leva efter 2013.

Inte lätt att kombinera med en kronisk kreativitet som gärna ger biverkningar i form av oändligt antal påbörjade projekt.

Fotnot: som av en händelse läser jag samma dag som jag skriver detta inlägg om Blogg 100 – andra sommaren och tänker att det måste jag försöka mig på. Från total inaktivitet till total aktivitet.

Fotnot 2: Någon påpekade det ironiska i kombinationen av detta inläggs budskap och fotnoten. Och det har de förstås rätt i. Har inget bra svar på det än…

Fortsätt läsaMin uppmärksamhet är värd mer än min tid (#001 av #blogg100)

En ny hemsida för Hoi Förlag (#006 av #blogg100)

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 januari, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

hoi-nya-hemsidanJag har byggt åtskilliga hemsidor genom åren. Med WordPress är det enklare än någonsin att leta upp ett snyggt tema och få till en rätt bra design. Men samtidigt – ska det bli riktigt bra så ska man ta hjälp av proffs.

När Hoi Förlag byggde sin nya hemsida anlitade vi därför två killar på den nystartade Öresundswebb.

Jag tycker resultatet blev riktigt bra. Genom att använda custom types har vi byggt upp speciella inläggstyper för böcker och författare som gör att navigeringen på sajten blir mycket bättre. Samtidigt gjordes designen om för att följa företagets grafiska profil (vilket den gamla sidan inte gjorde) och vi gick igenom samtliga texter och skrev om och skrev en del nya.

Dessutom har vi lagt in länkar till de stora nätbokhandlarna, genererade automatiskt utifrån bokens ISBN. En bra service till besökarna och dessutom tidsbesparande.

På startsidan ser man också inlägg från vårt twitter-konto och Facebook-sida tillsammans med nyheter på sajten.

Gå nu in och kolla på alla våra spännande nya titlar!

Fortsätt läsaEn ny hemsida för Hoi Förlag (#006 av #blogg100)