Den här helgen har jag jobbat ett antal timmar med slutkorrektur och sättning av den åttonde och sista delen i serien InnebandyPiraterna. Och nu har jag precis tryckt på knappen för att publicera den i Publits system, vilket innebär att den dyker upp hos nätbokhandlare inom 24 timmar.

Men redan nu finns den i InnebandyPiraternas egen widgetshop (nedan)!

Nu återstår att fixa även med eboksfilerna för bok 8 och, insåg jag nu, bok 7 som inte är tillgänglig överallt heller. Det här är min tolfte roman, jag trodde egentligen att Frisparkad skulle bli tolva men nu ser den ut att bli trettonde istället.

InnebandyPiraterna-serien är på totalt 508 000 ord, eller 2,7 miljoner bokstäver. Nu är inte de sista tre böckerna inlästa ännu (ska göras i början av 2023) men förmodligen landar serien på sammanlagt 50-60 timmar som ljudböcker.

Bok 8 är också bok 3 i Juniortrilogin och avslutar alltså hela serien som jag började skriva 2009. Den åttonde boken släpps lite mer än 13 år efter den första. Jag vågar inte säga att det är den perfekta julklappen eftersom det nu är så nära inpå jul att nätbokhandlarna inte kommer att våga lova leverans före jul på boken och jag får själv förmodligen tryckta exemplar först om en vecka.

För den som vill köpa boken som julklapp är minishopen nedanför den snabbaste vägen.

Prokrastinering (av latin procrastinare, av prefixet pro-, ‘framåt’, och crastinus, ’till morgondagen’, av cras, ‘i morgon’)eller uppskjutarbeteende (Wikipedia) är något som de flesta författare är duktiga på. Om man nu ska använda duktig om ett beteende som är negativt.

Riktigt framgångsrika författare prokrastinerar också, men sannolikt mer sällan. Eller så väljer de att prokrastinera andra saker än sitt skrivande, som städning och andra hobbies.

Alla har vi brist på tid, alla har vi samma mängd tillgänglig tid per dygn. Vi har olika mängder måsten, saker som inte kan väljas bort. Periodvis har jag problem med prokrastinering, helt enkelt för att jag håller på med alldeles för många saker samtidigt och prioriterar fel.

Redigering är något som tar emot för mig. I alla fall att börja med det, när jag väl kommer igång så känns det rätt skönt och roligt. Inte lika roligt som att skriva nytt, men ganska kul. Ändå hamnar det ständigt längst ner på priolistan.

Så idag prokrastinerar jag genom att lägga upp en lista på tio effektiva metoder för prokrastinering.

1. Facebook – du går in för att kanske göra ett inlägg på din författarsida eller kolla hur ditt senaste inlägg går. Men snabbt scrollar du i flödet, hittar en intressant diskussion, läser alla kommentarer, gillar och i värsta fall svarar på en kommentar och hamnar i en diskussion och sedan flera. Och sedan är det dags att gå och lägga sig. Du kan byta ut Facebook mot (eller komplettera med) Twitter, Instagram, Tiktok, Youtube med flera.
2. TV – du sätter på tv:n och öppnar någon av apparna (vi har skrotat linjär-tv:n så det blir inget zappande mellan kanaler längre utan istället växlande mellan Netflix, HBO, Disney, SVT och kanske några till). Även om du faktiskt ser det du bestämt (en viss tv-serie eller film) så går timmarna snabbt, framför allt med serier.
3. Städa – okej, nu är det faktiskt nödvändigt men om du väl börjar plocka disk, tvätta och sedan städa så går timmarna i ett nafs. Framför allt när du hoppar från uppgift till uppgift.
4. Kolla nyhetssajter – hur många gånger per dag går du in på din lokala tidnings sajt, rikstidningar, specialintressenyheter, Boktugg? Har du inte ställt äggklockan kan det lätt få Facebook-effekten.
5. Google – “all the information in the world at your fingertips” var visionen som Microsoftgrundaren Bill Gates pratade om. Idag är den där. Du kan hitta hur mycket information som helst om vad som helst. Det är bara en fråga om tid och skicklighet. Ska man köpa en pryl börjar man googla tester och jämförelser. Som författare är det både en välsignelse och en förbannelse. Lika bra för research som för prokrastinering.
6. Intressen & hobbies – själv är jag hyfsat sportintresserad. Inte så att jag slukar allt men jag följer ett par favoritlag: FC Helsingborg (innebandy), Rögle och Toronto Maple Leafs (hockey), IFK Göteborg, Helsingborgs IF och Manchester United (fotboll). Jag ser inte alla dessa lags matcher, men jag försöker kolla resultaten och ibland läsa matchreferat och nyheter. Det går att lägga hur många timmar som helst på sport. Och likadant är det med andra hobbies eller intressen.
7. Trädgård – har du trädgård så går det att lägga obegränsat med tid på att sköta den. Det finns alltid saker att klippa eller rensa. Och annars går det att skapa sig uppgifter genom att göra om något. Flytta ett träd, anlägga en rabatt, ta bort en buske och plantera gräs, lägga sten och så vidare.
8. Epost – ett ständigt flöde av inkommande frågor och budskap.
9. En ny berättelse – de flesta författare har ingen brist på idéer, tvärtom. Ibland är det lockande att börja skriva på något nytt. Ibland kan det vara nyttigt, men ofta är det bara prokrastinering. Ja, klottra ner idén i en anteckningsbok eller ett dokument på datorn men att börja skriva ett par kapitel spontant är sällan en god idé. Eller så är det bara genialiskt och några veckor senare har du faktiskt en ny bok.
10. Mat och dryck – innan du börjar ska du bara ta ett glas vatten, som blir till något godare och så något att tugga på och plötsligt står du i köket och pysslar istället för att skriva. Du behöver inte snacks vid tangentbordet. Helt ärligt.

Jaha, det var tio exempel bland hundratals. Barn, husdjur, bilar, spelkonsoler och jobb är annat som äter din tid. Prioriteringen kan bara du själv göra. Kanske prioriterar du inte författarskapet när det kommer till kritan utan tycker det är viktigare med något annat.

I sociala medier dyker det ibland upp diskussioner om hur digitaliseringen har gått för långt och rentav att det var bättre förr. Det hörs exempelvis i debatten om skola och vård.

Det blir dock snart uppenbart att debattörerna inte har en aning om vad digitalisering egentligen innebär och det som de kritiserar är en påbörjad eller pågående datorisering.

Digitaliseringen har i de flesta fall knappt börjat. Jag har bäst inblick i skolans datorisering/digitalisering eftersom mina barn gått där under mer än ett decennium. Skolan är inte digitaliserad överhuvudtaget skulle jag vilja påstå.

Däremot försöker skolan att överföra analoga processer till datorer med blandat resultat. Att det går trögt beror både på ovilja till förändring bland personalen och på att man gjort usla upphandlingar av halvdana system (japp, Unikum jag talar om er även om dagens produkt är aningen bättre än den var för fem år sedan).

Vem vill förändras? Om du har jobbat på ett sätt i tio eller trettio år är förändring jobbig, framför allt om inte de nya verktyg som erbjuds är perfekta. Men om vi inte hade förändrats hade jag fortfarande skrivit dessa rader på en skrivmaskin och du hade inte kunnat läsa dem förrän om några veckor. Om jag ens nått ut till dig. Kanske hade jag skickat dem med fax eller som ett brev på posten.

Digitalisering är att samla enorma mängder data och använda dessa för att förbättra en process eller ge bättre beslutsunderlag. Digitalisering är att kunna individanpassa saker som (ofta ekonomiskt ibland praktiskt) var helt omöjliga att individualisera tidigare.

Så ibland är det bra att faktiskt lyfta blicken och titta bakåt. Att inse hur mycket tekniken har underlättat för oss. Att jag kan plocka upp mobilen och få en hyfsat bra prognos på hur vädret ska utvecklas de närmsta timmarna och dagarna. En prognos som kommer att uppdateras kontinuerligt när ny data blir tillgänglig. Var det bättre förr när du läste kartbilder över södra Sverige baserad på data från SMHI, tryckta i din morgontidnign gjorda ett dygn tidigare eller såg en meterolog på tv berätta hur vädret ska bli i hela Sverige på några minuter? Nej, självklart inte.

Reflektion: Vädret på TV hade fortfarande ett värde för tittarna 1992, men år 2022 är det där värdet väldigt nära noll. Titta på bilden ovan och sug in ironin i texten i bildens nederkant.

“Det är så krångligt med appar när jag ska åka buss och tåg”, gnäller någon utan att reflektera över ifall det var så praktiskt att bära med sig en tryckt tidtabell över alla buss- och tåglinjer och stå förgäves och vänta på en buss som aldrig kom utan att veta om den var inställd eller om du missat den.

Det man däremot ska fundera över är om skolan och vården har nyttjat tekniken lika väl som exempelvis kollektivtrafiken för att utveckla sin verksamhet.

Därefter kan man konstatera att kollektivtrafiken står inför än större förändringar tack vare digitalisering och automatisering. Och exempelvis Skånetrafiken har bara skrapat på ytan för vad som faktiskt är möjligt när det kommer till prissättning och styrning av resandet. Nästa stora tekniksprång blir när vi har självkörande eldrivna bussar och bilar. Den dagen kanske busslinjer och tidtabeller blir lika främmande för framtida generationer som pappersbiljetterna med 10 resor där chauffören datumstämplade en genomförd resa …

På samma sätt kan en digitaliserad skola innebära att “årskurser” försvinner och ersätts av individanpassat lärande på aktuell kunskapsnivå. Jag förstår att det är abstrakt. Vem hade för 40 år sedan förutspått att vi alla skulle ha en dator trådlöst uppkopplad mot en stordator dygnet runt – i vår ficka. Med en skärm hundra gånger bättre än tv-apparaterna?

Återigen, förväxla inte datorisering med digitalisering. Det finns definitivt inslag av datorisering i både vård och skola som stjäl onödig tid. Men det betyder bara att vi behöver utveckla plattformar och teknik för att gå till digitalisering. På samma sätt som vi gick från faxar och telefoner med sladd i väggen till digital mobil kommunikaton.

Bokbranschen då, är den digitaliserad? Nja, den är i alla fall fullt ut datoriserad. Med undantag för att några enstaka författare använder papper och penna eller skrivmaskin för sina manus så sker hela processen med datorers hjälp ända fram tills en stor del av böckerna fortfarande trycks på papper. Och de digitala böcker vi har är inte heller fullt utvecklade, det återstår fortfarande några tekniksprång där och att lösa affärsmodellerna.

Och kanske har även pappersboken fortsatt en roll i bokbranschen om trettio år. Om inte annat som samlarobjekt. Kanske kommer vi att se det som ett inredningsobjekt, en statuspryl med bokhyllor igen just för att de blir ovanligare. Eller så kommer branschen att se det som en intäktskälla och använda det samlarbeteende som finns i vårt DNA.

Det var en chat om domännamn med en kompis som fick mig att tänka på den där gången när jag faktiskt hjälpte till att ge hockeyklubben Rögle BK dess nuvarande domän.

Det var 2008, alltså för 14 år sedan, och jag letade i listor bland domännamn som inte hade förnyats av ägaren. Det gick att fynda inarbetade domännamn via tjänsten Snapback.

På den tiden hade Rögle sin hemsida på roglebk.nu eftersom klubben inte hade lyckats säkra .se-domänen. Den svenska domänen hade istället registrerats av någon annan, kanske i syfte att försöka sälja den dyrt och/eller tjäna pengar på trafiken. När jag nu tittar i Wayback Machine så såg roglebk.se ut så här i feburari 2005:

Inte så kul. Hur mycket de krävde för att sälja och ifall Rögle ens försökte köpa vet jag inte. Men hur som helst så förblev domänen i någon annans ägo ytterligare några år innan de bestämde sig för att ge upp och inte förnya – eller kanske glömde betala.

Alltså upptäckte jag domänen roglebk.se i listan på Snapback och övervägde ifall jag skulle köpa den (för att ge den till klubben kanske) men istället skickade jag ett mejl till dåvarande marknadschefen som jag kände.

“Av en händelse var jag inne och kollade på lediga domännamn (alltså sådana som ägts av någon annan som sedan inte förnyat dem). En sån här dag kan man inte annat än söka på Rogle och döm om min förvåning när roglebk.se dyker som tillgängligt!
Tycker såklart att klubben bör registrera den – även om ni just nu använder .nu så är det idé att skydda .se oxå. Gå in själv och kolla på den här länken: … Kostar 250 kr via det ombudet.”

Fick svar nästan omgående “Tack för mejlet. Jag ska genast ta detta vidare med vår webb ansvarige – tack för påminnelsen!”

När jag nu 14 år senare tittar tillbaka i domänens historik så ser jag att Rögle mycket riktigt registrerade domänen samma dag, den 11 april 2008. Var nu detta vilken dag som helst?

Nej, den 10 april 2008 vann Rögle nämligen hemma mot Mora med 3-2 i Kvalserien samtidigt som Malmö förlorade i sudden borta mot Leksand. Det innebar att Rögle gick upp i Elitserien tillsammans med Brynäs medan Malmö och Mora blev kvar i Allsvenskan. Så mitt i detta firande fanns det folk i klubben som agerade innan någon annan hann före.

Idag har Rögle ispremiär (som numera är en folkfest) och förväntas i höst vara ett topplag i SHL (Svenska Hockeyligan som blev det nya namnet istället för Elitserien 2013). Och hemsidan den ligger (vad jag kan se) sedan hösten 2008 på domänen www.roglebk.se och jag hade ju faktiskt ett finger med i spelet där. Men jag förväntar mig inte att få tröjan hissad. Däremot blev det ju ett kul blogginlägg, innan jag helt glömt bort det själv.

Och vad hände med roglebk.nu då? Ja, det ser ut som att det är en gammal testsajt och förhoppningsvis äger klubben fortfarande den domänen också. Kanske dags att göra en re-direct på den? Så här ser den ut idag:

Vad händer egentligen med Frisparkad? Ja, det kan man fråga sig. Boken skulle först ha kommit i slutet av maj, som blev till mitten av juni och nu är vi inne i juli. Jag ska berätta hela historien om förseningen längre fram.

Det jag åtminstone har gjort är att trycka 25 förhandsexemplar och skicka ut till journalister, bokhandlare och andra revlevanta personer för att få lite omdömen. Hittills översvallande positiv feedback, vilket är kul men gör förseningen än mer frustrerande.

Ur ett säljperspektiv missade jag därmed både veckan före student/skolavslutning och veckorna inför midsommar och semester då sällanläsarna köper sommarens böcker. Men, men. En boklansering är ändå alltid ett maraton.

InnebandyPiraterna 1 som kom ut i november 2009 säljer fortfarande varje månad. Jag hoppas att Frisparkad ska bli lika långlivad – och hitta en minst lika stor publik.

I väntan på utgivning så rekommenderar jag dig att bevaka boken hos valfri nätbokhandel – eller varför inte knalla bort till din lokala bokhandel och förhandsbeställa den?

Snart kommer boken. Jag lovar.

Så vad ska jag i övrigt göra med min författarkarriär i sommar? Ja, kanske redigera klart något eller några av alla mina manus. Kanske börja skriva något nytt, frågan är i så fall vad. Frisparkad blev riktigt bra så kanske är det något i den stilen jag ska sträva efter? Eller så ska jag börja jobba med spinoffen till InnebandyPiraterna? InnebandyPiraterna 8 ska förresten ut i höst så den ska jag också göra klart. Och det finns en idé om att översätta InnebandyPiraterna till engelska, jätteprojektet jag aldrig hann påbörja för några år sedan.

Men först ska Frisparkad ut. Snart.

Hur får man mer gjort? Genom att göra en sak i taget. Men det är lättare sagt än gjort.

Det var länge sedan jag gjorde en riktig lansering av en ny bok. Jag släppte två i december 2020 men kan inte påstå att någon av de lanseringarna blev särskilt lyckad eller välplanerad.

Först kom Familjen Juvelerkvist (som gick som följetong på Boktugg i december 2019) som ljudbok hos Word Audio och släpptes i alla streamingtjänster och för download. Jag försökte såklart sprida budskapet om detta på Facebook och … ja, i något av Boktuggs nyhetsbrev. Den fick ett par hundra lyssningar i alla fall första två veckorna.