I helgen lyfte Karsten Deppert en intressant tanke: Skånes västkust är en miljonstad. Men eftersom den består av mängder av kommuner, stora och små, så syns inte den där staden. Istället tänker stockholmare och andra som bor norr om Hallandsåsen på Skåne som landsbygd, ett platt landskap av åkrar.
“Nu får du ta dig i kragen och ge ut några böcker”, sa en författarkollega när jag berättade om mitt nuvarande läge.
Jag gav visserligen ut två böcker i december, InnebandyPiraterna 6 och Familjen Juvelerkvist. Men eftersom jag inte gjort några signeringar eller intervjuer kring de båda böckerna så känns det knappt som riktiga utgivningar. Releaser i skuggan av pandemin, kan man kalla dem.
Varför väljer man egenutgivning? För att man är stark och oberoende, eller för att man är desperat?
Så kom då BTJ:s betyg på InnebandyPiraterna 6. BTJ är en förkortning för Bibliotekstjänst och är ett slags inköpsstöd för biblioteken, de recenserar tusentals böcker varje år. Kortfattade beskrivningar och omdömen som ska hjälpa bibliotekarier att avgöra om det är en bok värd att köpa in.
Hur får man mer gjort? Genom att göra en sak i taget. Men det är lättare sagt än gjort.
I början av året satte jag en optimistisk deadline: att skriva klart manus nr 2 i min nya deckarserie (ja, jag ska avslöja namnet på den snart och berätta mer om den, men inte idag) till min födelsedag eller åtminstone till den siste februari.
Men det misslyckades. Idag klockade jag in på 52 000 ord lite drygt och manus kommer att bli mellan 70 000 och 80 000 ord, enligt mina uppskattningar utifrån mitt kapitelsynopsis.
Det var länge sedan jag gjorde en riktig lansering av en ny bok. Jag släppte två i december 2020 men kan inte påstå att någon av de lanseringarna blev särskilt lyckad eller välplanerad.
Först kom Familjen Juvelerkvist (som gick som följetong på Boktugg i december 2019) som ljudbok hos Word Audio och släpptes i alla streamingtjänster och för download. Jag försökte såklart sprida budskapet om detta på Facebook och … ja, i något av Boktuggs nyhetsbrev. Den fick ett par hundra lyssningar i alla fall första två veckorna.
Läste igår att man nu beslutat att herr-VM i innebandy ska spelas i Malmö i december 2024 den 7-15 december. Mästerskapet spelas i Malmö Arena och Baltiska hallen. (Innebandy-VM 2020 skulle ha spelats i Finland men sköts upp ett år till 2021, på grund av Covid-19-pandemin så nu blir det VM även 2022).
Jag var själv med i organisationen kring VM i Sverige 2006 då gruppspelet avgjordes i Skåne, men finalspelet i Stockholm. Det var långt ifrån ett optimalt upplägg med alla de resor och transporter som detta innebar. Senast herr-VM spelades i Sverige var i Göteborg 2014 då jag själv var på plats under finalhelgen i Scandinavium och signerade böcker. Det är kanske den längsta och mest framgångsrika signering jag gjort med InnebandyPiraterna-böckerna.
“Jag vill att publiken går därifrån och kommer ihåg helhetsupplevelsen. Inte bara matchen i sig, utan hela inramningen, stämningen och känslan. Det ska vara aktiviteter före, under och efter matchen som gör att man som besökare är nöjd med hela upplevelsen. Det är det vi ska arbeta med för att åstadkomma den kommande tiden. Vi ska, med hjälp av supportrar och partners, visa upp något som den svenska innebandypubliken aldrig tidigare har sett i Sverige”, säger Stefan Jonasson, marknads- och arrangemangschef på Svensk Innebandy.
Det här (och det faktum att turneringen ska spelas i Malmö) får mig att fundera över om det här är ett tecken på att det är dags att göra verklighet av planerna på att översätta InnebandyPiraterna-serien till engelska? Kan det vara en lagom tidshorisont, att släppa dem om tre år?
Vi får se. Nu har jag skrivit klart både bok sju och åtta (den sista) i serien och endast redigering, korrektur och layout återstår innan jag kan ge ut de två sista. Samt givetvis inläsning till ljudbok av bok 6-8 som jag tänkt göra samtidigt. Helst under våren 2021.
Det finns önskemål om en spin-off på InnebandyPiraterna för yngre läsare, kanske 6-9 år. Kortare böcker och eventuellt även med bilder. Det skulle kunna vara ett projekt. Eller den spin-off som jag öppnar för i den åttonde boken som jag i så fall funderar på att skriva direkt på engelska – för den globala innebandymarknaden (innebandy spelas i mer än 50 länder).
Vi får se. Lite tråkigt på ett sätt att det inte blir några matcher i Helsingborg när man nu har en av Sveriges bästa arenor för innebandy, men Malmö är i alla fall nära om man ska köra med bokkartonger för signering. Om nu ungarna fortfarande vill ha pappersböcker om tre och ett halvt år? Det kanske snarare handlar om att erbjuda all publik att ladda ner och börja läsa eller lyssna på sin mobil?
Eller så är det nu som Netflix eller SVT ska passa på att filmatisera InnebandyPiraterna?
Jag har varit väldigt dålig på att blogga här på min egen sajt. Det finns två skäl till det. Eller kanske en handfull till men här är de två främsta:
Så nu blir det bloggande varje dag? Nja, det tror jag inte. Men jag tänkte försöka hålla er uppdaterande om mitt skrivande, alltså det som sker i bokform där faktiskt 2020 var mitt kanske mest produktiva år någonsin då jag slutförde inte mindre än fem manus!
I skrivande stund håller jag på att peka om solvedahlgren.se till den nya sajten och när ni kan läsa detta innebär det att allt (?) fungerade som det skulle. Nu återstår att se om så är fallet.
Kommande veckor ska jag försöka snygga till det lite här också. Det ser ärligt talat hemskt ut.
Jag har skrivit om National Novel Writing Month tidigare. Tävlingen där man tävlar mot sig själv i utmaningen att skriva en roman (något längre än en kortroman) på 50 000 ord på 30 dagar, som arrangeras i november varje år.
Jag har försökt ett par gånger men aldrig gått i mål så att säga. Det är helt enkelt så att det är svårt att sätta av den tid som krävs varje dag i en hel månad när man har familj och jobb att ta hänsyn till. Ibland är det tiden och ibland idéerna som tar slut.
50 000 ord delat med 30 är 1667 ord i snitt per dag. För min del handlar det om kanske två timmars skrivtid varje dag, plus att jag behöver ha förberett lite vad varje kapitel ska handla om och göra lite research.
Så frågan var förstås – skulle jag ge mig på utmaningen i år när jag precis slutfört ett manus till en ny fantasyroman och egentligen borde lägga lite tid på att redigera det manuset? Jag har låtit det vila några veckor och inväntat kommentarer från några testläsare.
Men samtidigt lockade det, att sätta en vana att skriva varje dag. Och så är det ju det här med alla mina fans. Alltså alla läsare av InnebandyPiraterna-serien som hör av sig hela tiden och undrar – när kommer sjätte säsongen?
Jag insåg att det enklaste (?) sättet att klara NaNoWriMo är att skriva om något jag redan är någorlunda inläst på. Där de flesta karaktärerna redan är klara, världen är definierad och det finns en befintligt story att bygga vidare på. Dessutom något som efterfrågas av läsarna.
Så just nu skriver jag på InnebandyPiraterna 6. Kors i taket. Ta i trä. Jag tänker att oavsett hur det går med själva utmaningen så kommer jag i alla fall att ha skrivit en rejäl bit på en ny bok i serien. Jag har nämligen kläckt en idé som gör att den nya boken kommer att bli lite annorlunda i upplägget än de tidigare. Men det var nästan nödvändigt eftersom det är så länge sedan den femte boken kom ut (2015).
Jag har även skrivit om mina NaNoWriMo-äventyr på Boktugg.se som är mitt stora projekt sedan några år tillbaka. Är du intresserad av bokbranschen rekommenderar jag att du gör som över 5000 andra och läser vårt nyhetsbrev.
Jag skriver ju lite sporadiskt på denna, min egen privata, blogg numera. Det beror som tidigare nämnts på att jag skriver desto mer på sajten Boktugg som blivit en av Sveriges största sajter inte bara inom bokbranschen utan litteratur-Sverige.
Vi skriver en mix av nyheter, reportage och analyser/krönikor. Blandar humor (du missade väl inte årets aprilskämt?) med allvar.
Igår avslöjade vi att Storytel skrivit avtal om exklusiv rätt till en av Sveriges mest populära ljudboksförfattare Dag Öhrlunds nya bok. Man kan förstås fråga sig om det är rätt väg att gå, att ljudbokstjänsterna försöker differentiera sig med unikt och exklusivt innehåll eller om man hellre skulle se att alla böcker finns hos alla tjänster. Ur konsumentens perspektiv alltså.
På Boktugg har vi förresten nyss gjort vårt årliga stora test av ljudbokstjänsterna där vi jämför Storytel, Bookbeat, Nextory och Bokus Play för att avgöra vilken tjänst som är bäst i test. Ska ärligt sägas att det inte är lätt att svara på eftersom det beror på tycke och smak. Likt mobiltelefoner eller datorer så vänjer man sig vid ett visst gränssnitt och blir förbannad när ens egen tjänst förändrar det och det gör det även svårare att byta till en annan tjänst som fungerar på ett annat sätt.
Faktum är att Boktugg i år firar fem år. Tiden flyger.
För en vecka sedan körde vi förbi mammas grav och jag tog den här bilden som ändå inte kan återge ljuset och färgerna. Som liten drömde hon om att bo på en bondgård så jag kan tänka mig att hon skulle tyckt att det här var vackert, där hon nu vilar i skuggan av ett träd och på andra sidan muren ett blommande rapsfält. Vid den här tiden på året hade man hittat henne på knä i trädgården hukad över en rabatt, i en ständig kamp med ogräset. Men sista gången vi firade Mors dag var för sex år sedan. Alldeles för tidigt. Alltid saknad, aldrig glömd. ❤️
Jag driver ju sajten Boktugg som jag tidigare berättat. Det är Boktuggs fel att det inte blir så många böcker skrivna av mig kan man säga. Efter två års velande så bestämde jag mig i höstas för att vi skulle göra en katalog. Ingen tryckt. Det finns ingen som startar tryckta kataloger eller knappt tryckta tidningar år 2018.
Men en digital, blädderbar, katalog över alla förlags utgivning. Det vore kul. Vi fick förstås inte med alla förlag som annonsörer, men alla titlar är med. En maffig katalog på över 200 sidor med hundratals, ja rentav tusentals, böcker som kommer ut mellan januari och april 2019.
Här hittar du katalogen över vårens böcker 2019 >>
För nytillkomna läsare så kan jag berätta att jag skriver texter på webben nästan varje dag. Men det publiceras nästan aldrig något här på bloggen tyvärr. Istället för det sajten Boktugg där jag och mitt team tar med läsarna bakom kulisserna i bokbranschen. I snitt har jag skrivit en artikel om dagen där det senaste året. En hel massa texter.
Ska försöka sätta ihop en liten best-of och länka till dem vid tillfälle. Men annars kan du gå in på min skribentsida där och hitta lite av de senaste artiklarna jag publicerat på Boktugg.
Så hur går det skönlitterära skrivandet då? Jodå, dels har jag en sjätte säsong av InnebandyPiraterna i bakhuvudet. Numera finns förresten de första fem böckerna som ljudböcker hos alla streamingtjänster. Men närmast i skrivarträsket ligger förmodligen en slags urban fantasy-roman som jag skrivit ungefär en femtedel av vid det här laget.
Kanske kastar jag mig in i NaNoWriMo och försöker slutföra den i år? Skulle verkligen behöva hitta tillbaka till mina dagliga vanor när det gäller skrivandet. En timme om dagen ger tusen ord och hel roman på under 90 dagar. I alla fall i teorin.
Igår var det SM-finaler i innebandy i Globen. Årets stora fest för innebandy-Sverige. I år var jag inte på plats uppe i Stockholm och det var inte enbart för att FCH åkte ut redan i kvartsfinal (mot Storvreta som sedan vann SM-guld igår).
Planen var dock att se matchen på tv. Speciellt med tanke på att jag är en av de innebandyälskare som valt att abonnera på SSL Play, innebandyns egen streamingtjänst där man kan se alla matcher med sitt favoritlag.
Eller rättare sagt: nästan alla matcher. För har man otur så kommer vissa av matcherna i grundserien och framför allt i slutspelet att sändas i vanlig tv. Fast då har det skett i TV4:s sportkanal som inte ingår i grundutbudet för alla svenskar. Dessutom ingår inte dammatcher utan endast herrmatcher.
Ja, du läste rätt. Trots att du som SSL Play-kund betalar 249 kr i månaden så har du inte tillgång till alla matcher. Redan det är en stor skandal som jag bloggade om redan förra året.
Men den verkligt stora skandalen är förstås att gårdagens SM-finaler för damer och herrar inte kunde ses på SSL Play.
När sedan TV4 för typ sjuttioelfte gången valde att hugga innebandyn i ryggen genom att flytta en av finalmatcherna till Sportkanalen så var fiaskot fullbordat. Damfinalen gick på TV4, herrmatchern på Sportkanalen. Men för den som inte har Sportkanalen så var man hänvisad till C More där det enligt uppgift skulle gå att streama fritt just den matchen.
Jag gick faktiskt in på Radiosporten för att se ifall man kunde hitta en livestream av matchen där, de brukar ju emellanåt sända matcher på webben när de ändå har kommentatorer på plats för Sportradions sändningar. Men icke. Där gick det inte att hitta några SM-finaler live. Kanske det fanns om man letat sig in via de lokala sajterna för radion i Falun respektive Uppsala (Storvreta kommer därifrån). Det orkade jag inte.
Jag funderade en del igår över innebandyns mediestrategi. Igår brädades innebandyns enda SM-final för herrar av den tredje (bäst av sju) SM-finalen i hockey. Det är en tydlig signal till innebandyn om att hockey och fotboll spelar i en helt egen liga och innebandyn kommer aldrig att vara tillräckligt fin för att konkurrera med dem.
Fine. Frågan är om innebandyn (som är Sveriges näst största lagsport efter fotboll i antal utövare) ska krypa på sina knän och fortsätta fjäska för TV4 och andra tv-kanaler samtidigt som man vänder ryggen åt de trogna fansen (som köper dyra SSL Play-abonnemang och reser till Globen även om det egna laget inte tagit sig dit).
Jag tycker det är dags för innebandyn att tänka utanför sargen. Sätta ner foten och säga: vi skiter väl i er töntiga tablå-tv, det är ändå ingen under 35 som tittar på den. Varför ska vi sälja vår själ och kompromissa kring arrangemangen för att tillfredsställa er som ändå inte ÄLSKAR innebandy? Varför startar vi inte en egen tv-kanal?
Nu är jag inte längre insatt i allt det ekonomiska och jag förstår givetvis att stora sponsorer fortfarande är väldigt intresserade av räckvidd, alltså att maximera hur många tittare man når. Och då ser det väldigt bra ut i statistiken att flera hundra tusen har zappat förbi en SM-final på vägen mellan TV3 och Kanal 5.
Men är det inte viktigare med engagemang? Och för den delen ekonomi.
Så här är mitt förslag. Skriv inget avtal med något stort svenskt tv-bolag om sändningar i tablå-tv. Döp istället om SSL Play till Innebandy Play. Den givna streamingtjänsten för alla som älskar innebandy. Den ska sända alla matcher i både herrarnas och damernas högsta serie, inklusive slutspel. Den ska sända alla landskamper för både damer och herrar. Och sen kan man fylla på med sändningar från ungdoms-SM eller finaler från utländska ligor eller vad man nu kan komma över. Givetvis bör man se till att producera tv-serier om innebandyns historia eller reportage om stora lag och spelare.
The Netflix of Floorball.
Börjar ni förstå vart jag vill komma? Redan idag kan den som abonnerar välja att stötta sitt favoritlag så att en del av månadsavgiften går till den klubben. Jag tycker man ska höja andelen av pengarna som går till klubben och därigenom skapa incitament för klubbarna att aktivt rekrytera abonnenter till Innebandy Play. Vid varje elitmatch.
Antag att en elitklubb kan rekrytera 2500 abonnenter. Som varje månad genererar exempelvis 75 kr till klubben. Det skulle bli över 2 miljoner kronor. Pengar som garanterat skulle göra skillnad i de flesta föreningar.
Kommande säsong har innebandyn inget lag i herrarnas högsta serie som kommer från Stockholm. Det innebär sannolikt att den hamnar ännu mer i medieskugga hos traditionella medier. Den goda nyheten är att vi inte längre är hänvisade till Dagens Nyheter, SVT och TV4 med flera.
Idag är det enklare än någonsin att skapa sin egen digitala plattform. Det är hög tid att innebandyn vågar tänka utanför sargen och återigen blir en pionjär som finner nya vägar istället för att springa efter de gamla idrotterna och medierna till varje pris.
Fotnot: SSLplay.se är en webbplattform där webbTV-sändningarna för Svenska Superligan samlas. Svenska Innebandyförbundet och produktionsbolaget Sportsground gör en gemensam satsning på SSLplay.se genom ett treårsavtal med start från september 2016. Satsningen innebär att alla herrmatcher (förutom ca 20 matcher som sänds på TV4-gruppens plattformar) i SSL ska produceras med enhetlig redaktionell och grafisk paketering. Även på damsidan sänds matcherna på SSLplay.se (förutom ca 20 matcher som sänds på TV4-gruppens kanaler) men här är det klubbarna själva som producerar matcherna. (Källa SSLPlay.se)
© 2006-2022 Sölve Dahlgren. All rights reserved.
