Mindre än ett år efter att jag gett ut min första bok och just gjorde mig klar att ge ut min andra så satte jag målet att sälja en miljon böcker. Häromdagen började jag fundera på det där och gick tillbaka för att läsa blogginlägget, eller rättare sagt två. När jag nu “startar om” min författarkarriär med den stundande lanseringen av Frisparkad och senare i höst den åttonde och sista (?) boken i InnebandyPiraterna-serien.

I blogginlägget Jag ska sälja en miljon böcker drog jag slutsatsen att för att kunna lägga mer än 20 procent av min arbetstid på skrivandet (vilket jag tydligen gjorde då eftersom jag ännu inte startat varken Hoi eller Boktugg) så …
“… behövs en vision eller ett långsiktigt mål. Vision är ju egentligen något som man inte alltid uppnår, så egentligen är det väl ett mål. Och för att det ska bli verklighet så behöver man säga det ofta och fundera över vad som krävs för att nå dit.
Så mitt mål är att sälja en miljon böcker.
Jag vet ärligt talat inte hur många svenska författare som når upp till den nivån. Men de är nog ändå 50-100 stycken eller? För nu talar jag inte en enda bok – utan totalt under karriären. Fast jag vill helst nå målet inom tio år.”

Så hur gick det med det där? Förra veckan summerade jag hur många böcker (exemplar) som sålts när man räknar alla format fram till och med 2021. Jag landade på drygt 26 000 böcker. En idé är att göra kvartalsrapporter framöver och redovisa hur den där siffran utvecklas. Tredje kvartalet har inte börjat lika bra som jag hade hoppats eftersom Frisparkad-utgivningen är försenad.

Det har gått tio år och det är en bra bit kvar till målet. Men jag visste vad som skulle krävas redan 2010, att jag nog behövde skriva 20-30 böcker (jag är på 14 nu) men även kanske andra genrer än InnebandyPiraterna: “All statistik säger att man ska satsa på deckare.”

Det där var lite ironiskt eftersom jag nu läser i en ny rapport med Bokförsäljningsstatistik första halvåret 2022 att “Deckare och spänning var den största genren under kvartalet (Q2-2022) och även den genre som växte mest med en ökning på 8,9 procent”.

Så det kanske är läge att skriva klart den krimserie jag påbörjat i form av 2,5 manus?

När jag nu tänkte tillbaka på det där målet så var min analys idag att man måste öka försäljningen exponentiellt, det vill säga att dubbla den varje år. Sedan letade jag bland gamla inlägg och insåg att jag var så klok redan 2010 (även om jag inte kallade det exponentiellt) i ett inlägg kallat Hur säljer man en miljon böcker på 10 år?

Jag tror faktiskt att jag följde planen de första tre åren då jag gick från 1000 till 2000 och till 4000 sålda böcker på ett år. Men sedan började det stagnera. Det främsta skälet var att jag inte släppte nya böcker regelbundet. Om vi tittar på InnebandyPiraterna-serien så är utgivningsåren i tur och ordning: 2009, 2010, 2011, 2014, 2015, 2020, 2021 och (peppar, peppar) 2022.

Jag hoppas du vill följa min resa mot en miljon sålda böcker. Vision eller mål, det återstår att se. Men visst vore det fint att lyckas med det de kommande tio åren. Då borde jag kunna skriva på heltid lagom tills jag fyller 60 år. Frågan är om det kommer att krävas en deckare – eller tjugo stycken?

I väntan på det kommer jag också att försöka övertyga läsare om att bli superfans och köpa mig en kopp te eller mer i månaden för att täcka mina fasta kostnader både för webbhotell och annat. Och därigenom finansiera skrivtid. I gengäld ska jag utöver böcker skriva en och annan novell som publiceras här på bloggen. Samt fortsätta skriva krönikor/blogginlägg.

De senaste dagarna har jag byggt om här på sajten. Men de allra största förändringarna har på sätt och vis skett bakom kulisserna, i backend som man säger bland utvecklare. Jag har nämligen bytt webbhotell – igen. Sedan jag startade den här sajten är det nog tredje eller fjärde flytten.

Den här gången blev det Templ.io som absolut inte är billigast på marknaden, men de har bra support och ett bra gränssnitt för att administrera sajterna och bra stöd för WordPress.

En bra författarsida – hur ska den se ut egentligen? Det har jag funderat en del över, liksom ifall jag ska börja blogga mer flitigt som författare framöver. De senaste åtta åren har jag skrivit tusentals artiklar på Boktugg.se och betydligt mer sporadiskt här. Men när jag nu återupptar min författarkarriär (ja, det känns som om jag hade en paus från slutet av 2016 fram till slutet av 2019 eftersom jag inte gav ut några nya böcker) så behöver jag en plattform för mig och mina fans.

Ett strategiskt val jag måste göra är dessutom vad som ska hända med sajten Indieförfattaren som jag drog igång för något år sedan men inte lyckades fullfölja riktigt. Kanske ska den helt enkelt integreras med solvedahlgren.se?

Många har väntat tålmodigt på fortsättningen av InnebandyPiraterna 6 som ju faktiskt är första boken i en trilogi som ska avsluta (?) hela InnebandyPiraterna-serien.

Idag har jag lämnat manus till korrektur. Och i bästa fall innebär det att boken om två veckor kan layoutas (förvandlas till färdiga boksidor) och därefter laddas upp till tryckeriet så att boken går att beställa hos nätbokhandlarna.

Dessutom ska jag denna gång se till att göra klart eboken samtidigt (inklusive IBP6). Därefter ger jag mig i kast med att redigera InnebandyPiraterna 8 så att även denna kommer i mål innan det gått ännu ett år.

Puh. Ber om överseende med alla förseningar. Jag har lite många bokprojekt i luften samtidigt – och framför allt lägger jag extremt mycket tid på Boktugg där jag nu skrivit över 3000 artiklar på sju år. Hur många böcker det motsvarar i textmassa? Det är nog som 50 InnebandyPiraterna-böcker …

I dessa tider är det årsredovisningar och bokslut som ska sammanställas och skickas in. Så även för mina båda bolag som står inför lite olika typer av utmaningar.

Det är ingen tvekan om att det har varit några tuffa år ekonomiskt. Boktugg har varit en läsarsuccé, på bara några år har vi gått från en liten blogg till att idag vara en av Sveriges absolut största litteratursajter.

I januari hade vi över 200 000 unika besökare på sajten. Under våren har vi sedan pendlat mellan 160 000 och 180 000 unika besökare.

Samtidigt växer antalet prenumeranter på nyhetsbrevet stadigt, vecka för vecka. Helt organiskt (alltså inga köpa adresslistor eller tävlingar) är vi snart över 8000 prenumeranter.

Så då borde väl intäkterna följa med? Om jag hade en krona för varje unik besökare på sajten per månad så vore vi hemma. Men riktigt där är vi inte.

2020 passerade Boktugg för första gången 1 Mkr i omsättning och dessutom visade vi en liten liten vinst på sista raden (även om bokslutet inte är reviderat ännu). Men om du kan något om företagsekonomi så förstår du att det inte räcker för att täcka de verkliga kostnaderna för att driva en sajt som Boktugg.

Alla som jobbar med Boktugg får betalt. Utom jag. Vi behöver dubbla (helst tredubbla) årsomsättningen för att få en rejäl vinstmarginal och utrymme för mig att ta ut en heltidslön, eller åtminstone 70-80 % av en heltid.

Så dit måste vi ta oss under 2021, vilket blir en utmaning.

Som mediaentreprenör kan man bli frustrerad över att se hur svårt det är att övertyga annonsörer om att flytta sina annonspengar från gamla medier där de annonserat i tjugo, femtio eller kanske hundra år. Det räcker inte med bättre räckvidd. Det finns en psykologisk tröskel.

Dessutom konkurrerar Boktugg inte bara med Svensk Bokhandel utan även Facebook, Google och återförsäljare som vill göra kampanjer med förlagen.

De flesta mediahus tittar idag på prenumeration som lösning på intäktsfrågan. Boktugg har också prenumerationsintäkter, både från branschfolk som betalar för vårt Analysbrev och från Supporters som frivilligt stöttar oss. Men 98 % av våra artiklar ligger öppet, utan betalvägg.

Men nu experimenterar vi istället med att ge Supporter-prenumeranter tillgång till extramaterial i form av frågesporter om språk och litteratur – en Quiz-sida. Kommer det att övertyga fler, eller göra befintliga prenumeranter mer nöjda? Vi får se. Det är en liten investering varje månad, så det måste öka antalet prenumeranter för att betala sig. Och det kommer mer sådant längre fram.

Parallellt med Boktugg försöker jag återstarta min författarkarriär som avstannade lite efter att jag gav ut Färglösa får främmande i slutet av 2016. Lanseringen av den boken blev en flopp då förlaget (Hoi där jag är delägare) misslyckades med den centrala införsäljningen och PR-arbetet i kombination med att jag var tvungen att lägga en hel del tid på helt andra saker privat i familjen. En boklansering kräver 100 % av författaren för att lyckas.

Åren därefter hamnade Boktugg i fokus. Men i december 2020 kom ju både Familjen Juvelerkvist som ljudbok och ebok (hann inte fixa pappersboken i tid till jul, så det blir ett 2021-projekt) och InnebandyPiraterna 6 som pappersbok (nej, jag har inte fått tummarna loss med ebok och ljudbok). Lanseringen av den sistnämnda var väl inte mycket bättre genomförd än Färglösa 2 fyra år tidigare, men skillnaden är att InnebandyPiraterna-serien har en etablerad läsekrets som i åratal frågat efter en fortsättning. Jag får fanmejl varje vecka från unga läsare, vilket är riktigt kul. Däremot har lanseringen lidigt mycket av att det inte spelats någon tävlingsinnebandy. Varken elitmatcher eller ungdomsturneringar där jag kunnat signera.

Men nu har jag massor av manus som ligger och väntar på att färdigställas. Puh. Och det är en anledning till att jag dragit igång experimentet med Indieförfattaren.

Där kan den som vill följa mitt författarskap dels prenumerera (gratis) på nyhetsbrevet där jag skriver om indieförfattarens roll i Sverige idag och dels (för betalande prenumeranter 50-125 kr/mån) läsa tidigare outgivet skönlitterärt material i följetongsform. Det lutar åt att jag skriver en uppföljning på Familjen Juvelerkvist.

Så det är väl första uppmaningen idag, in och signa upp för Indieförfattaren. Jag har en bit kvar till 1000 true (betalande) fans.

Våren 2009 skrev och publicerade jag följetongen InnebandyPiraterna – första säsongen här på bloggen. Det var ett experiment, ett sätt att tvinga mig själv att slutföra boken eftersom jag redan från början hade läsare.

Då hade jag en idé om att publicera mig helt digitalt, kanske med inloggning som en medlemssajt. Men tiden var inte mogen. Även om ehandeln växte kraftigt då var den inte i närheten av den nivå vi har idag.

Storytel hade inte fått upp farten riktigt, även om tjänsten existerade. Folk var inte vana vid att betala för innehåll på nätet i samma utsträckning.

Så det blev en pappersbok som följdes av flera. Visserligen alltid som ebok och på senare år även som ljudböcker.

Men idag är det dags att sluta cirkeln. Idag lanserar jag Indieförfattaren som en nystart på mitt författarskap. Åter till där jag var för tolv år sedan, men med en helt annan erfarenhet av både att skriva böcker och bokbranschen.

Välkommen att följa min resa. Jag kommer att rapportera då och då här på bloggen, men framför allt är det via mejl som du kan läsa om framtidens författarskap och läsa mina ännu outgivna böcker som följetänger. Det här är sjunde dagen på det här projektet sedan beslutet togs. Ibland tar saker och ting tid, ibland går det fort.

I helgen lyfte Karsten Deppert en intressant tanke: Skånes västkust är en miljonstad. Men eftersom den består av mängder av kommuner, stora och små, så syns inte den där staden. Istället tänker stockholmare och andra som bor norr om Hallandsåsen på Skåne som landsbygd, ett platt landskap av åkrar.

Varför väljer man egenutgivning? För att man är stark och oberoende, eller för att man är desperat?

Så kom då BTJ:s betyg på InnebandyPiraterna 6. BTJ är en förkortning för Bibliotekstjänst och är ett slags inköpsstöd för biblioteken, de recenserar tusentals böcker varje år. Kortfattade beskrivningar och omdömen som ska hjälpa bibliotekarier att avgöra om det är en bok värd att köpa in.