Om redigeringens känslor (nr 2) #blogg100

Bild-pa-manusparmenJag slutredigerar nu mitt manus. Efter två-tre genomgångar så läser jag återigen hela manus på papper och klottrar ner små korrigeringar. Det är strukna “ju” och ändrade ändelser på ord. På ett och annat ställer hittar jag faktiskt en ofullständig mening.

Visst ska manus sedan korrekturläsas, men precis som i skolan vill man ha så få rödtecken som möjligt av nästa led i kedjan.

Under redigeringen har jag kastats mellan känslan “nä, det här blir inte bra” till “det här är fantatist bra”. Det är egentligen först när någon annan läst hela boken som jag vet. Eller egentligen först när många hundra läst.

Men nu när jag sitter och läser från start till mål under redigeringen kommer jag på mig själv med att skratta åt saker som jag nästan glömt att jag skrivit. Och jag känner att mina cliffhangers och konstruktioner faktiskt fungerar. Det här blir en rolig och spännande roman som kommer att engagera många läsare. Kanske dig?

Fortsätt läsaOm redigeringens känslor (nr 2) #blogg100

Annons i SvB för nya boken (nr 1) #blogg100

I år gör jag ett nytt försök på Blogg100. Vi får se. Den här gången finns det faktiskt ett bra syfte, nämligen att bygga upp intresset inför min nya bok som släpps den 27 maj, vilket är om 88 dagar. Med andra ord har jag all anledning att berätta om processen här under 100 dagar!

Min tanke är att skriva korta inlägg (japp, det har jag svårt för). Därför börjar jag med en bild på det första uppslaget i branschtidningen Svensk Bokhandel som igår landade i alla brevlådor. Den läses av bokhandlare, bibliotekarier, journalister och förstås av alla oss som jobbar i förlagsbranschen. En annons där riktar sig mer till återförsäljare än till slutkunder.SvB-uppslag-annons-FEMF

Så här såg tidningen ut som kom igår. En helsida för min nya bok. Märker på reaktionerna att folk faktiskt också sett den, vilket man inte alltid vet.

Den här helgen ska jag lämna ifrån mig manus till korrekturläsaren. Sen blir det layout och boken ska gå till tryck.

Fortsätt läsaAnnons i SvB för nya boken (nr 1) #blogg100

I onsdags var det 6 månader sedan mamma dog

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:7 februari, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Livet rusar vidare i rask takt. Dagar adderas till veckor till
månader. Sex månader är ett halvt år. Och i onsdags var det så
länge sedan min mamma gick bort.
Det är inte så att jag tänker på det varje dag, men ofta.
Framför allt i de sammanhang då det var naturligt att hon alltid var
där. Som när vi firade jul och det var väldigt tydligt att det
saknades en person i familjen.
Snart fyller min äldsta dotter år igen och det blir den första
födelsedagen som vi firar utan hennes farmor, min mamma.

Tänker ibland på det faktum att mina barn är så små att de inte
kommer att ha några egna minnen av farmor, mer än dem som vi ger
dem.
På samma sätt som jag själv var för liten för att ha egna
tydliga minnen av min farmor, farfar och morfar. Däremot minns jag
mormor som dog när jag var i tonåren.

Min nya roman, Fem stjärnor för Färglösa, går nu in i slutredigeringsfasen. Jag började skriva den redan innan mamma dog och hon fick aldrig möjlighet att läsa den eftersom jag slutförde den för bara någon månad sedan.
Ibland funderar jag över om den skulle falla henne i smaken, om hon skulle tycka att den är bra. Då tänker jag på hur hon faktiskt berömde min förra roman, InnebandyPiraterna 3 och tyckte att den var riktigt spännande och läsvärd – trots hennes totala ointresse för sport.

Den nya romanen börjar med en begravning redan i första scenen. Den skrevs långt innan jag visste att mamma var döende. Det är märkligt hur det blir ibland.
Lyckligtvis är Färglösa ingen sorglig bok. Tvärtom. Från dagens lunch med redaktören tar jag med mig “det är en riktigt rolig bok”. Om ett par månader får jag veta om läsarna håller med honom. Däremot får jag aldrig veta vad mamma tycker.

På kvällen när barnprogrammen tagit slut och det blir läggdags för barnen dyker det upp en dokumentär om Stieg Larsson på TV. Han lyckades med det som alla vi författare drömmer om – att skriva en (eller tre) bästsäljare (som enligt den officiella hemsidan fram till 2011-12-20 sålt i 62 miljoner exemplar). Men han fick aldrig uppleva eller njuta av det eftersom han dog innan den första boken kom ut. Han slapp däremot se hur de efterlevande slogs om miljonerna och rättigheterna.
Har Färglösa potentialen att bli en bok som säljer tusentals eller miljontals exemplar? Jag har tillräckligt mycket erfarenhet för att veta att ingen kan svara på det. Däremot kommer jag att jobba hårt under våren för att det ska bli så många siffror som möjligt i kolumnen över totalt antal sålda böcker.
Oavsett hur många som slutligen läser min bok vet jag att det är åtminstone en för lite.

Fortsätt läsaI onsdags var det 6 månader sedan mamma dog

Omslaget till nya romanen

FFF_omslag_3D_lowSå är det då klart. Efter att ett antal kockar (jag och de som kan marknad bättre än jag) haft synpunkter på omslaget så är nu formgivaren klar med layouten av framsidan till Fem stjärnor för Färglösa.

Jag är väldigt nöjd med känslan i omslaget. Det visar förhoppningsvis vilken genre boken hör till och lockar till läsning. Många små roliga detaljer kopplade till innehållet.

Extra kul är det att se karaktärer visualiserade, när formgivaren efter att ha läst mina karaktärsbeskrivningar har letat upp bilder som kan passa.

Kan knappt bärga mig tills jag får hålla boken i handen och kolla in omslaget på riktigt, i verkligheten. Tills dess får jag – och ni – hålla till godo med en 3D-visualisering som vi plockat fram för att använda i en annons…

Samtidigt inväntar jag nu (nervöst) feedback från redaktör och ett par testläsare.

Fortsätt läsaOmslaget till nya romanen

Ännu en milstolpe för Färglösa

Sent i natt eller tidigt i morse, beroende på hur man ser det, skickade jag in mitt manus (“Fem stjärnor för Färglösa”) till redaktören. Det har gått lite segt på slutet när jag skulle gå igenom manus och fixa till allt jag hittade innan det var dags för redaktören att göra sitt jobb.

Man vill gärna plocka bort alla dubbla ord. Det är otroligt vilka långa ord som kan upprepas bredvid varandra utan att man som författare ser det – ens vid andra genomläsningen. Och bortglömda ord eller felstavade ord.
Den första testläsaren har i alla fall tagit sig igenom hela manus och gett tummen upp. En kul och underhållande och spännande bok. Inga jättelika luckor eller tankevurpor, verkar det som.
Redaktören brukar vara tuffare och verkligen leta efter alla motsägelser som kan insmyga sig i ett manus. Personer som bytt namn, eller bilar som bytt färg. Mycket som kan hända när man har skrivit 97.000 ord.

Nu har vi en dryg månad på oss, jag och redaktören, för att redigera klart manuset inför korrekturläsningen och formgivningen och längre fram tryckningen.

Slutet av maj har vi sagt, den 27 maj är officiell utgivningsdag. Innan dess ska vi också hinna smida marknadsföringsplaner och skapa ett jättelikt intresse för den här roliga romanen!

Omslaget är förresten redan färdigt. Missa inte när jag publicerar det på bloggen. Snart…

Fortsätt läsaÄnnu en milstolpe för Färglösa

Varför är Amazon farligare än Google och Apple?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 januari, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

I bokbranschen pratar alla om Amazons ankomst till Sverige. Det har man gjort i flera år. Det verkar vara den stora skräcken att ehandelsjätten, som började med böcker och sedan expanderade till allt, ska börja sälja böcker till svenskar.

Senast i helgen skrev Dagens Industri om företagets planer på att börja sälja svenska böcker i Sverige under våren efter långa förhandlingar med Bokrondellen (den nationella databasen för alla böcker och förmedlare av ordrar från bokhandlare till förlag/distributörer). Och det resulterade i artiklar i andra tidningar som Affärsvärlden. DN skrev om det redan i november.

Det som jag tycker är intressant är dock den totala fokus på rädslan för Amazon som uppvisas. Ett företag som fortfarande har begränsat antal svenska kunder och som inledningsvis lär skicka böcker från tyska lager.

Samtidigt har vi två stora globala aktörer som redan äger tillgång till miljontals svenska kunders kreditkortsnummer. Som redan säljer digitalt innehåll för miljarder varje år till svenska kunder.

Jag talar förstås om Apple och Google.  Redan idag är framför allt Apple en stor aktör på den svenska eboksmarknaden i kraft av att en miljon (?) svenskar äger en iPhone och/eller iPad-surfplatta. Även om företaget inte satsar på böcker, vilket blir tydligt på iTunes där man får leta lite för att hitta böckerna, så är de redan en maktfaktor.

Google Play har precis öppnat upp för böcker och utbudet av svenska titlar är fortfarande magert. Hoi Förlag kommer att börja sälja böcker där så snart alla praktiska tekniska frågor är lösta.

Den stora fördelen för Apple och Google är dock att de redan har handen i våra plånböcker. Jag köper själv appar (främst till barnen) på Google Play som Androidanvändare. Att köpa en bok av dem är bokstavligt bara några få klick bort, helt utan att jag behöver registrera mig på nytt.

Alla som äger en smartphone i Sverige (om man räknar bort några procent Win-phone-användare) är redan kunder hos Google eller Apple. Ändå är det Amazon som bokbranschen fasar för.

Kanske för att fokus fortfarande ligger på pappersböckerna. Eller så är det bara ren och skär okunskap och brist på analys.

Oavsett blir det en spännande vår – frågan är vilka återförsäljare som kommer att sälja flest exemplar av min nya roman (release maj/juni). Amazon, Apple, Google, Bokus, Adlibris eller Killbergs och andra fysiska bokhandlare?

Fortsätt läsaVarför är Amazon farligare än Google och Apple?

Att hitta sin heliga skrivtid – varje dag

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:18 december, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

För något år sedan snubblade jag över en amerikansk bloggande författare, Dean Wesley Smith. En extremt produktiv författare som betonade skillnaden mellan writers och authors. De förstnämnda är de som skriver hela tiden. De andra är de som skrivit en eller möjligen flera böcker. Han ser sig främst som writer.

Han började för några månader sedan blogga dagligen och rapportera vad han skrivit på temat “Writing in Public”. Jag blev lite inspirerad och funderade på om jag själv skulle göra samma sak, för att sätta press på mig själv att faktiskt börja producera mer skönlitterärt än jag gjort det senaste året.

Som en jättelik NaNoWriMo. En nyckel är att skriva varje dag. Oavsett hur lite så behöver man skriva någonting varje dag. Så det har jag försökt göra. Men jag har inte bloggat dagligen om det, däremot haft en journal där jag fört in vad jag skrivit och hur många ord varje dag.

Dessutom har jag hittat min heliga skrivtid. Jag började sätta klockan en timme tidigare och steg upp för att skriva medan resten av familjen sover gott i sina sängar. Varför på morgonen? Tre skäl:
– man är utvilad (nåja, i alla fall om man ser till att lägga sig i tid på kvällen)
– det är tyst och lugnt (inga nya mejl, inga telefonsamtal, ingen som är vaken)
– sinnet är tomt (undvik att läsa mejl, tidningar och tänka på allt du ska göra)

Så hur funkar det? Rätt bra. Jag började den 26 oktober. Min tanke var från början att på en timme hinner jag skriva 1000 ord. Lite mindre om jag avbryts av research eller ifall jag är lite långsam i duschen och bara får 45 minuter skrivtid. Men så här är facit:

v 44: 956 ord

Vecka 45 totalt: 6.481 ord (två dagar)
vecka 46 totalt: 9.880 ord
vecka 47 totalt: 5.957 ord
vecka 48: 2.863 ord
vecka 49: 10.232 ord
vecka 50: 5.108 ord
vecka 51: 4.059 ord (tre dagar)

Summa 44.508 ord på ungefär sex veckor ger ett snitt på 7430 ord/vecka. Om jag lyckas hålla det tempot under ett helt år är det 386.000 ord, vilket motsvarar 3-4 romaner av fullängd.

Och det är vad man kan åstadkomma genom att lägga en dryg timme per dag i snitt på sitt skrivande. Sju-åtta timmar. En arbetsdag.

Har jag skrivit varje dag? Nej, vid några tillfällen var det omöjligt att få till den där morgontimme. Exempelvis när jag skulle flyga till Stockholm med 06.30-planet. Dessutom har jag haft två helger när det blivit noll (0) ord. Lite överraskande egentligen att man inte lyckas hitta en timmes skrivtid när man är ledig, men det är samtidigt så att jag velat ha sovmorgon och sen har övrig tid ägnats åt familj och hem.
Eller, varför komma med undanflykter. Häcken har parkerats i soffan framför tv:n istället för i stolen bakom tangentbordet. Så enkelt är det.

Antalet ord per dag har varierat mellan 104 ord (förutom nollorna) och 2850 ord (en söndag då jag skrev i tre timmar).

Idag blev det 1437 ord innan jag väckte flickorna. Ytterligare ett steg mot ett färdig manus till min nya roman som ska komma ut i maj/juni 2014.

Fortsätt läsaAtt hitta sin heliga skrivtid – varje dag

Närbokhandeln vs nätbokhandeln

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:20 november, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

En bokstav gör all skillnad. En freudiansk felslagning på tangenten r istället för t. Plötsligt blev det närbokhandel istället för nätbokhandel och en helt annan innebörd. Samtidigt föder det tanken på att det kanske är precis det som är bokhandelns framtid.

Närodlat är melodin när det gäller grönsaker och lokala råvaror är åtråvärt när det gäller de flesta matvaror.

Kanske är det samma sak med närskrivet? Lokala författare får genomslag i närområdet.

Jag är övertygad om att en närbokhandel kan stå sig mycket bättre mot en nätbokhandel än vad en centralbokhandel kan göra. Frågan är om styrelsen i Akademibokhandeln tänker på samma sätt?

Fortsätt läsaNärbokhandeln vs nätbokhandeln

Fyra år sedan debuten

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:15 november, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Idag är det exakt fyra år sedan jag debuterade som författare. På kvällen den 15 november 2009 var det release på O’Learys i Helsingborg för InnebandyPiraterna – Första säsongen.

Sedan dess har jag hunnit släppa ytterligare tre romaner och två fackböcker. Jag har varit med och startat ett av Sveriges häftigaste förlag, Hoi Förlag. Det har hänt en del helt klart. Och InnebandyPiraterna är mitt dåliga samvete eftersom jag lyckats bygga en rätt bra läsekrets kring de tre böckerna och nästan varje vecka kommer det mejl från läsare som undrar var fjärde boken blir av. Totalt har det sålts över 7000 ex hittills av de tre InnebandyPiraterna-böckerna, mer än hälften av bok 1 eftersom den också getts ut i pocket.

Jag får villigt erkänna att den häftiga förlagsresan jag gjort, först med Dahlgrens förlag som utöver mina egna titlar hann med att ge ut de två första delarna i Barkhe-trilogin (vars första del nu sålts i över 10.000 exemplar) och därefter med Hoi, har inverkat negativt på min produktivitet som författare.

Men idag, samtidigt som jag firar fyra år sedan debuten, kan jag konstatera att jag skrivit 12 dagar i rad på min nya roman som är tänkt att komma till våren. Det är inte del 4 av InnebandyPiraterna, utan snarare den tredje (eller fjärde?) inkarnationen av en berättelse som jag började skriva för säkert 20 år sedan.

Att jag skrivit tolv dagar i sträck innebär inte att jag producerat enorma mängder text. Men 11 000 ord är ändå ungefär en femtedel av textmängden i min debutroman. Och jag har nog skrivit ungefär halva den nya romanen nu. Nu ska jag försöka fortsätta den här goda vanan att stiga upp varje morgon och skriva. När jag är som mest skärpt och utvilad.

Vi får se hur det går. Jag gissar att de kommande fyra åren blir minst lika spännande…

Fortsätt läsaFyra år sedan debuten

Tre månader, så länge, så kort

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:5 november, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

autumn lead with lightIdag är det tre månader sedan mamma gick bort. Ett kvartal sedan cancern tog hennes liv. Det känns som igår, samtidigt som det känns så länge sedan. En märklig känsla, att någon bara är borta och livet går vidare.

Jag skrev om det då, en lång text som sedan dess lästs av många. Både släkt, vänner och okända. Vårdpersonalen som hade hand om mamma sista tiden hade också fått läsa. Och kände att de tack vare det fick en annan bild av henne, och även av hur vi anhöriga känner. En av de texter som jag fått mest beröm för faktiskt.

Det var gravsättning för någon vecka sedan, då vi sänkte ner hennes urna. Jag kastade några blickar på gravstenarna i närheten. Där var någon som hade levt tills han blev över 90 år gammal. Jag tänker: så orättvist. Mamma skulle fyllt 73 i september, hon borde haft många fina år framför sig. Sen ser jag en gravsten, en pojke blott 16 år har ryckts bort. Och jag tänker: så orättvist. Så mycket han inte fick uppleva. Och så ser jag en gravsten med bara ett enda datum. Födelsedag och dödsdag. På en gång. Så obeskrivligt sorgligt. Jag lider med föräldrarna. Ett liv som var över innan det ens hann börja.

Inte för att det gör förlusten mindre, men det ger perspektiv.

Så man säger till sig själv ännu en gång. Stanna upp. Njut. Av nuet. Varje dag.

Och mamma, var du nu är, vi saknar dig.

 

PS – mitt lilla bidrag till kampen mot cancer är den insamling som jag och Bodil Mårtensson startat i fiktive Barkhes namn. Skänk gärna en slant >>

Fortsätt läsaTre månader, så länge, så kort

Vad en entreprenör kan lära av Radiotjänst?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:29 oktober, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

homme effrayé devant écran platSom småföretagare, entreprenör och medborgare med sunt förnuft räcker det att någon säger Radiotjänst för att man ska bli förbannad. Detta bolag symboliserar slöseri med resurser och onödig administration bättre än något annat.

Okej, vi hatar alla idioterna som tycker att man ska ta ut tv-licens för datorer och surf-plattor. Det finns ingen människa med sunt förnuft som försvarar det. Möjligen med undantag för dem som tjänar sitt uppehälle på Radiotjänsts meningslösa tjänster. Detta helägda dotterbolag till SVT heter egentligen Radiotjänst i Kiruna AB och omsätter drygt 150 miljoner kronor. De har över 200 anställda (“Radiotjänst har cirka 120 anställda och de flesta jobbar på huvudkontoret i Kiruna. Fyra heltidsarbetande kontrollanter är stationerade runt om i Sverige. Dessutom finns omkring 80 frilanskontrollanter från norr till söder och varje kväll arbetar ett 50-tal medarbetare i telemarketingverksamheten i Kiruna”, enligt hemsidan).

“Radiotjänst är dotterbolag till SVT, Sveriges Radio och UR och alltså en del av svensk public service. Vår uppgift är att se till att SVT, Sveriges Radio och UR får de ekonomiska resurser som krävs för att göra kvalitetsprogram till dig som radio- och tv-avgiftsbetalare.” (från deras hemsida).

Både miljön och medborgarna skulle må bättre av att detta 150-miljonersuppdrag utfördes mer effektivt. Som exempelvis genom att ta ut avgiften via skattsedeln.

Men vad kan du som entreprenör lära av Radiotjänst? Två saker:

1) det går att tjäna pengar på saker som är helt meningslösa och inte tillför något som helst värde – bara du hittar någon som är villig att betala för det. Enklast är det då att hitta kunder i offentlig sektor där det finns politiska skäl till att göra saker mer omständligt och ineffektivt. Men det är sannolikt ingen långsiktig affärsidé. Satsa därför istället på:

2) fundera över om en arbetsuppgift behöver utföras så som den görs idag. Går det att göra enklare genom att anlita en effektivare leverantör? Går det att stryka arbetsuppgiften helt genom att tänka på ett annat sätt. I fallet tv-licens är lösningen uppenbar, ta ut avgiften via skattsedeln och låt Skatteverket sköta administrationen för en bråkdel av kostnaden. I ditt företag kanske det inte är lika uppenbart, men det finns många sätt att effektivisera olika moment i din verksamhet.

Så istället för att svära över idiotin och miljonregnet över ett företag utan verkligt mervärde – fundera över hur du kan göra motsatsen i ditt företag. Har du ett Radiotjänst innanför dina egna väggar? Du behöver inte fråga riksdagen innan du avvecklar det. Gör det. Idag.

Fortsätt läsaVad en entreprenör kan lära av Radiotjänst?

Ett rop på hjälp från ett monopolföretag

En krönika i Helsingborgs Dagblad av chefredaktören fick mig att utbrista på Facebook att “Det här måste vara bland det dummaste jag läst på ett tag. Lite självrannsakan kan vara sunt.”.

Många läsare höll med, men en HD-medarbetare protesterade och svarade “Det enda som – möjligtvis – är dummare är att staten sysslar med journalistik, musik- och lekprogram för vuxna. 2013! Tänk er något liknande i vilken annan bransch som helst. 1968?”

Detta av någon som jag har mycket respekt för. En rutinerad journalist och redaktör med god insyn i hur HD/NST skötts.

Både kommentaren och krönikan är förstås ett uttryck för desperationen som råder på Helsingborgs Dagblad just nu. De lanserade ett stort sparpaket för tre veckor sedan. Något som i tidningen presenterades som:

“För att försöka spara 20 miljoner kronor läggs lokalkontoren i Klippan och Örkelljunga ned. Dessutom drar sig tidningen helt tillbaka från dessa kommuner liksom från Åstorp och Bjuv. Ingen av dessa kommuner kommer i framtiden att ha en egen lokalsida i tidningen och i princip upphör bevakningen av dessa orter.”

Jag fick läsa de raderna flera gånger. Hål i huvudet var den spontana tanken. En av anledningarna till att HD köpte NST (eller hur man nu väljer att se sammanslagningen) var ju för att skapa monopol på varje ort. Nu var strategin istället att släppa alla dessa orter, kanske i hopp om att det ändå inte fanns någon reell konkurrens och att de trogna (läs äldre) läsarna ändå inte skulle säga upp sin tidning. Besparingen skulle vara större än förlusten i intäkter.

När HD:s chefredaktör i sin krönika skriver:

“För SVT har deklarerat att det inte bara handlar om traditionella tv-sändningar. Man vill satsa hårt på webben och med mobilen som distributionsform. SVT finansierar sin webb med skatte… förlåt… licensavgifter och har inga krav på sig att tjäna pengar. De kommer alltså inte att ta betalt för innehållet på sin sajt.
(…) Om vi har en sajt där läsarna måste betala för innehållet har vi plötsligt fått en statligt finansierad gratissajt som konkurrent. Är det rimligt?”

Man kliar sig i huvudet såklart. I ena stunden vill HD värna om läsarna genom sitt demokratiska uppdrag att granska makten, i andra stund vill HD absolut inte att någon annan ska göra detta framför allt inte genom att ge bort nyheter gratis.

Detta kommer alltså samtidigt som HD själva lanserat en gratis veckotidning…

Jag började skriva ett svar på FB men när det blev väldigt långt så hamnar det istället här.

Kära fd kollegor (jag jobbade åt NST 1990-98) nu måste ni lyfta blicken lite. I åratal har den svenska pressen kritiserat SVT för att de inte sköter sitt Public Service-uppdrag genom att de väljer bort samhällsprogram och journalistik till förmån för musik- och lekprogram samt dyra sporträttigheter (eller, ja där är pressen delad eftersom Sporten anser att SVT alltid ska sända VM/OS och Kulturen tycker att den aldrig borde göra det utan hellre lägga pengarna på dokumentärer och drama).

Nu tycker ni att de ska ta bort journalistiken för att istället göra vadå? Ska jag tolka detta som att HD numera anser att SVT ska läggas ner? Eller bara fokusera på riksnivå så att inte lokaltidningar får konkurrens?

Jag förstår att det är extremt jobbigt när företagets affärsmodell inte längre fungerar. I mina ögon så har man tagit det ena felaktiga strategibeslutet efter det andra de senaste åren. Det främsta skälet till detta är att varje nysatsning under 15 års varit reaktiv snarare än proaktiv (möjligen med undantag för shoppia.se som är lite innovativ). Och att man haft blicken bakåt istället för framåt, som när man lade fokus på att distribuera sin tv-satsning i det gamla tv-nätet istället för att använda webben enbart…

Varje gång HD hotats av konkurrens har man letat efter sätt att döda konkurrenten på olika sätt. Genom att hindra dem från att sponsra idrottsföreningar (HD har flera gånger krävt exklusivitet för att sponsra elitidrottsföreningar i området och tvingat dessa att tacka nej till Lokaltidningen, TV4 och reklamradiokanaler), genom att själv ge ut en spoiler (City skulle hindra Metros expansion) eller bedriva kampanj (som krönikan om SVT). Det är inget unikt för marknadsledare som vill bevara ett monopol de skapat genom att köpa en konkurrent.

Är den här krönikan kanske ett rop på hjälp i en situation där det inte går att köpa sin nya konkurrent? Där den nya konkurrenten inte kan påverkas av att man sätter press på annonsörer?

Vad som behövs i HD:s spridningsområde, som saknats sedan HD köpte NST, är konkurrens på den journalistiska sidan. SVT:s satsning på en redaktion i Helsingborg är den första positiva nyheten på den fronten på många, många år.

HD:s dilemma är förstås att man äger två saker som saknar reellt värde i dagens verklighet: en tryckpress och ägarskap i ett företag som delar ut tidningar. Dessa två tillgångar påverkar hur man ser på affärsmodellen för sin tidning. Eller mediehus för att använda deras egen benämning.

Eftersom man äger ett tryckeri som kostar enorma summor så måste man trycka tidningar. Varje dag i veckan, och egentligen räcker inte det heller. Dessutom sitter man på delägarskap i Tidningsbärarna som bär ut tidningar till de allt färre hushåll som har en tryckt morgontidning. Samtidigt är det förstås en konkurrensfördel genom att morgontidningen kan var bärare av reklamblad från köpcentra, livsmedelsbutiker och hemelektronikjättar och andra som har råd att plöja ner miljoner i tryckt reklam.

Det intressanta är dock: om HD inte hade ägt ett tryckeri och en distributör av tidningar. Hur hade de då byggt sin affärsmodell? Daglig tidning? Inte en chans. 5-dagarstidning? Inte en chans. 3-dagarstidning? Möjligen. 2-dagarstidning? Troligen som första steg. Veckotidning? Absolut.

Det logiska för ett lokalt mediehus borde vara: 24-timmarswebb och veckomagasin. Det behövs varken eget tryckeri eller egen distribution för något av dessa alternativ. Men det är en radikal förändring. En total disruption som självklart skulle mötas av internt ramaskri. Det kräver nytänkande. Och just därför kommer det förmodligen aldrig att hända.

Den nya veckotidningen Hallå som HD nu startat är faktiskt riktigt trevlig. Mycket på grund av duktiga skribenter. Formgivningen är sådär, men helt okej. Den funkar, men det är inte det veckomagasin som jag ser framför mig. Det jag ser är tidningen Fokus, men med lokal prägel. Där HD på allvar kan få avsättning för granskningar som den om torghandeln som Lars Johansson lyfter fram:

“(…)Då kan etableringen av en SVT-redaktion i Helsingborg, med fokus på webbnyheter, hota HD:s affär och leda till sämre intäkter för oss. Det leder i sin tur till en totalt sett sämre bevakning av NV-Skåne. Ingen ska inbilla mig att SVT någonsin till exempel kommer att kunna göra en sådan granskning som vi har gjort av torghandeln i Helsingborg. Artiklar som vi har arbetat med i månader.”

Hd.se har getts mer frihet på senare år, men jag upplever ändå att man skulle kunna åstadkomma mer genom att webben blir navet i verksamheten.

Hade jag inte haft fullt upp med att bygga ett förlagshus som ska förändra hela den svenska bokbranschen så hade jag nog byggt ett mediehus som kunde förändra den skånska mediemarknaden. Jag kan garantera att det första jag skulle göra då inte är att investera i en egen tryckpress och ett företag som delar ut tidningar. Där finns det redan massor av bra alternativ på en konkurrensutsatt marknad. Vilket ironiskt nog är tvärtemot situationen på den skånska tidningsmarknaden.

Ingen kan säga att det inte händer saker på tidningsmarknaden. När jag började skriva åt NST 1990 var det fortfarande skrivmaskin som gällde. Ett par år senare fanns det enstaka reportrar som totalvägrade använde nymodigheter som datorer när dessa infördes. Först under galgen “antingen använder du dator eller så behöver du inte komma till jobbet imorgon” insåg de fördelarna. På samma sätt behöver HD:s tidningsledning idag ta steget in i framtiden. Och framtiden kommer att innebära konkurrens.

Fortsätt läsaEtt rop på hjälp från ett monopolföretag

Bokmässan: Hoi – en av över 900 utställare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:26 september, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

IMAG1315Just nu befinner jag mig på Bokmässan i Göteborg. Hoi Förlag har en rejäl monter (B07:60) även i år och ett späckat program med framträdanden på scen, signeringar och en stor butik där vi ska sälja massor av böcker. Just nu är det tre timmar tills mässan öppnar.

Vi är en av drygt 900 uställare (935 stycken förra året) som ska slåss om besökarnas (strax under 100 000 förra året) intresse. Vi kommer inte att nå alla, men ett par tusen lär stanna till i vår monter och förhoppningsvis ska de allra flesta gå därifrån med en bok i våra rosa Hoi-kassar.

Igår byggde vi monter. Onsdagen är en sån där dag när hundratals bokförlagsmänniskor sliter med lastpallar, kartonger, sladdar, skyltar, vepor och allt som hör en monter till. Det är då det avslöjas om Svenska Mässan och andra leverantörer byggt rätt. Om speditörer gjort sitt jobb och levererat alla paket till rätt adress.

Vi hade fått nästan allt. Just nu saknas en titel som ska levereras direkt till mässan från tryckeriet: Lyckas som författare. Min och Lars Rambes nya bok. Det känns ändå inte stressat. Det här är fjärde mässan i rad för mig som utställare. Det brukar lösa sig. Lyckligtvis är det ingen av våra andra författare som drabbats, deras böcker är uppskyltade i vår monter.

* * *

I september 2004 var jag utställare själv för första gången. Då stod jag i en monter och försökte sälja min novelltidskrift VIPstory. Det var enormt slitigt. Redan då insåg jag att ska man ställa ut på mässan måste man vara flera. Att stå själv (med viss avlastning från lillebror) i fyra hela dagar orkar man inte.

Några år senare, 2010, var jag utställare igen. Tillsammans med fyra andra författare. Betydligt lättare, mer avlastning. Men det var ändå uppenbart att det var svårt att nå igenom bruset som det stora antalet uställare innebär. Två månader efter den Bokmässan startade vi Hoi och 2011 gjorde förlaget sin första Bokmässa på 18 kvm i D-hallen. En succé i det lilla.

Förra året flyttade vi in bland de stora förlagen i B-hallen och blev nästan granne med min senaste arbetsgivare, Egmont. Då hade vi 54 kvm att breda ut oss över.

I år har vi ökat monterytan för att få plats med vår växande skara författare och läsare. Vi har ett förråd i montern, vilket känns helt underbart jämfört med hur det sett ut bakom disken de två senaste åren. Nu är det på riktigt. Vi är inte längre ett litet förlag har jag förstått. De 25-30 titlar som vi kommer att ge ut i år kvalificerar oss som ett medelstort förlag.

Vad innebär det? Ja, vi är inte bara en av 900 (värt att påpeka är att bland utställarna finns flera hundra som inte är förlag, det finns tryckeriet, organisationer, regioner, bokhandlare och en del andra) som försöker synas. Vi tillhör de 50 största förlagen i Sverige. Det tog oss knappt tre år att nå hit. Ibland får man stanna upp och njuta och känna sig stolt.

Men snart är det dags att dra på sig skjorta, kavaj. Äta frukost. Och sedan inta mässgolvet. Idag ska vi sälja böcker och sälja förlaget. Och prata med hundratals människor – varje dag…

* * *

Är du på mässan? Kom förbi och hälsa. Kan garantera att jag inte kommer att stå i montern hela dagarna, men sannolikt ändå en hel del. Kl 10.30 ska jag signera alla mina fem böcker. Och kl 13 ska jag och Lars prata på scen om vår nya bok. Då hoppas vi att speditörerna gjort sitt jobb och levererat den till oss…

Fortsätt läsaBokmässan: Hoi – en av över 900 utställare

Hej Ny Teknik, SPAM är ingen bra teknik!

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 september, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Spam! Hazard sign

Idag fick jag för andra dagen i rad SPAM som innehöll ett erbjudande från Ny Teknik. Äger man flera epostadresser ser man snabbt trender bland skräppostare.

SPAM kommer det i mängder från mindre nogräknade företag. Oftast är det små företag som lurats av någon oseriös leverantör som intalar dem att “det är en bra idé att köpa ett register med epostadresser och skicka ut jättebilligt till alla företagen”.

En del av dem lockar numera med att det är officiella register, alltså att de istället för att köpa av skurkar som scrapar dem från webbsajter och säljer 10 miljoner epostadresser på en CD-skiva köper de av svenska staten via ombud. Kanske några öre hamnar i statskassan.

Men, Lotta Malmberg, marknadschef på Ny Teknik (som har undertecknat spam-utskicket), jobbar på ett stort företag som borde veta bättre. Ny Teknik ges ut av Talentum Media AB. På hemsidan läser jag:

“I Ny Teknik läser du om de senaste nyheterna, produkterna, trenderna och innovationerna. Här kan du läsa om nystartade företag som kan bli morgondagens Ericsson eller Microsoft. Vi ligger i framkant när det gäller bevakning av expansiva branscher som IT, telekom, energi och bioteknik samt hur den nya tekniken används inom industrin.”

Men tydligen har SPAM-trenden helt förbigått dem. Skräppost på svenska. Med hjälp av ett företag som heter Eyebeep (en liten källarfirma i Stockholm) skickar de nu ut spam i mängder till alla svenska företag. Har du sett utskicken? Kanske inte eftersom alla effektiva spam-filter skickar dem rakt ner i skräpfiltret. Av Gmail klassas utskicket som misstänkt phising.

Inte så bra varumärkesbyggande, eller hur Ny Teknik?

Så låt oss ännu en gång repetera: även om det är lagligt att köpa epostadresser ur offentliga register så innebär det inte att det är något som seriösa företag ska ägna sig åt. Det är tvärtom synnerligen ineffektivt eftersom alla mottagare instinktivt klickar “Markera som skräppost” och för dem som till skillnad från mig inte vet att det är en seriös (och läsvärd) tidning som funnits i 40 år kommer “Ny teknik” istället att framstå som ett företag som främst konkurrerar med viagra, nigeriabrev och banksvindlare. Inte rätt miljö.

Vad ska man då göra för att få tusentals epostadresser i sin lista över potentiella kunder? Ja, det är precis som i alla andra sammanhang – hårt arbete. Samla in visitkort på mässor. Kör kampanjer och tävlingar där du får folk att interagera med ditt varumärke och frivilligt anmäla att de vill ha erbjudanden. Skicka relevant information till rätt mottagare. Du kommer fortfarande att få en del “skräpadresser” i ditt register, men dessa kanske utgör 5% istället för 99% (som är fallet med köpta register).

Gör om och gör rätt. Och en ursäkt till alla Sveriges hårt arbetande företagare som vill slippa SPAM i sina inboxar vore på sin plats!

Fotnot: Svenska lagar tillåter oönskade utskick via epost till svenska företag, däremot inte privatpersoner. Hur logiken ser ut där är oklart. Tänk dig att alla svenska företag skulle nyttja möjligheten att skicka ut epost till alla svenska företag. Då skulle du få sådär en miljon epostutskick. Hur många tycker det låter som en bra idé? Hand upp. Nej, just det. Bara idioter tycker det är en bra idé. Och så förstås företag som eyebeep som ser en chans att tjäna pengar på att lura okunniga företagare. Det är alltså inte olagligt, bara extremt oseriöst.

Uppdaterat: Ny teknik ber om ursäkt i mejl och erbjuder sig att spärra min adress. De skriver också “Vi köper adresserna av ett företag som heter Reaktion och är en av de större leverantörerna av Direktmarknadsföringstjänster. ” Så de har fått värdelösa råd av företaget Reaktion. Återstår att se om de förstår och bättrar sig…

Fortsätt läsaHej Ny Teknik, SPAM är ingen bra teknik!

Teorin om de tusen läsarna

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 september, 2013
  • Inläggskategori:Blogg

Jag har en teori om vad som krävs för att en bok ska bli en bästsäljare. Efter att du skrivit och sett till att boken blivit utgiven krävs det bara två saker:

1. Att du och förlaget ser till att minst 1000 människor har läst boken (så snabbt som möjligt). Detta är inte samma sak som att sälja 1000 böcker, vilket många missförstår. Nej, det gäller att få tusen läsare och det kan ske genom att boken köps in av många hundratals bibliotek eller att man säljer ett par tusen böcker. Eller att man skapar ett sådant sug och en sådan buzz att ingen av de 1000 först sålda böckerna landar i de där ökande högarna bredvid sängen…

2. Att en mycket stor andel av dem som läser boken tycker att den är så bra att de är beredda att rekommendera den till sina vänner. Och jag menar då att de faktiskt aktivt tjatar om hur bra boken är i alla möjliga sammanhang. Utan att någon uppmanat dem att göra det.

Punkt 1 är tämligen enkel att lösa. Det kräver bara hårt arbete och tid eller en skaplig marknadsföringsbudget. Ett intressant ämne/vinkel och en tydlig målgrupp underlättar.

Punkt 2 kräver känsla, timing och en liten portion tur. Det kräver att boken har kvaliteter. Inte desamma kvaliteter som litteraturkritikerna letar efter, men kvaliteter som tillfredställer bokens målgrupps krav på underhållning, kunskap eller vad som nu efterfrågas.

Sen kan man snacka hur mycket man vill om att det stora förlaget har fördelar med sina marknadsmuskler och mediakontakter. Eller om att din bok var värd ett bättre öde än ett par hundra sålda exemplar.

Men ingen bok blir en bästsäljare utan att båda punkterna är uppfyllda.

Fortsätt läsaTeorin om de tusen läsarna