Nedräkning till bokreleasen (nr 39) #blogg100

Idag är det bara sju veckor kvar till utgivningsdagen (27 maj) av Fem stjärnor för Färglösa. Nu känns det som om tiden går fortare ju närmre man kommer. Boken har gått till tryck och denna vecka ska det komma förhandsexemplar som ska skickas ut till bokhandlare och samarbetspartners som ska få chansen att läsa boken innan den kommer ut.

Det ska skickas inbjudningar till olika release-aktiviteter, det ska bokas in fler signeringar och andra aktiviteter när boken väl kommit ut så att inte allting tar slut efter första veckan (som är riktigt späckad!).

* * *

anteckningsbok_lowMin utmaning att skriva en roman på 30 dagar fick en rivstart. Att skriva 12.000 ord första veckan är klart godkänt. För några år sedan skrev jag en legendarisk bloggpost om hur man kan bli författare genom att varje dag hitta minst 23 minuter skrivtid. Den texten finns förresten i den Anteckningsbok för författare som vi tryckte upp i början av året. Köp gärna den, en snygg anteckningsbok med en kort inspirerande text i början!

Svårigheten är att hitta tillräckligt med tid varje dag. Men det finns bara en väg: stäng ner tv-apparater, facebook och webbsidor. Fokus på uppgiften – att föra din berättelse framåt.

* * *

Hur många böcker kan man sälja på en vecka? Det är en fråga som jag och förlaget brottas med just nu när vi ska beställa hem böcker till release-veckans aktiviteter. Jag vill inte riskera att stå där utan böcker på söndagen. Men jag vill också undvika alldeles för många kartonger med böcker i mitt garage eller på kontoret…

Att välja upplaga är en gissningslek utan facit. Vi har beställt 5000 exemplar i förstaupplaga. Det är en stor upplaga, normalt sett satsar vi på 2000-3000 ex i första upplaga, framför allt när det är debutanter. Nu har jag stora förväntningar på att sälja mycket av min bok men jag vet fortfarande inte om det är tillräckligt mycket eller alldeles för många.

Om du bor i Skåne med omnejd så boka redan nu in vecka 22. Då ska du inte kunna undgå att hitta min bok både här och där. Den 27/5 kör vi officiell säljstart i bokhandeln. Blir det kö utanför Killbergs i Helsingborg då?

* * *

Skriv-en-roman-på-30-dagar-rapport (läs mer här)

Morgonens skrivpass började vid femtiden. Tyvärr försvann mycket tid när jag började leta faktauppgifter på internet och dessutom räkna fram rankingpoäng. Så det blev bara 610 ord första timmen. Återstår att se om jag hinner klämma in ett kvällspass innan läggdags. Skulle behöva 1500 ord till för att hålla snittet.

Summering:

Dag 1: 964 ord – totalt 964 ord.
Dag 2: 991 ord – totalt 1.955 ord
Dag 3: 1690 ord – totalt 3.645 ord
Dag 4: 924 ord – totalt 4.569 ord
Dag 5: 2396 ord – totalt 6.965 ord
Dag 6: 4086 ord ord – totalt 11.051 ord
Dag 7: 1350 ord – totalt 12.401 ord
Dag 8: 610 ord – totalt 13.011 ord

Fortsätt läsaNedräkning till bokreleasen (nr 39) #blogg100

Att skriva om flera världar (nr 37) #blogg100

building-worlds-iStock_000033924066Small

Jag skriver ju numera om två olika ”världar”. Dels Anton och hans vänner i Helsingborg Consuls på den fiktiva Floorball World Tour, dels Filip och hans … bekanta i Färglösa.

Nu när jag efter intensiv slutredigering av Fem stjärnor för Färglösa plötsligt byter till InnebandyPiraterna så frestas jag emellanåt att sammanföra dem. Låta Färglösa få ett lag på touren eller någon av karaktärerna får en roll i den nya boken. Vi får se.

Men det är en kul omväxling, dels att flytta mellan vuxen- och ungdomsroman. Dels alltså att jobba med en annan värld.

Efter att jag slutfört InnebandyPiraterna ska jag förmodligen ge mig i kast med en helt ny värld. Antingen den Urban Fantasy (eller om det möjligen är magisk realism) som jag funderat på i ett par år nu och kanske, kanske har hittat en form för att genomföra.

Färglösa var faktiskt den tredje eller fjärde reinkarnationen av berättelsen om den perfekta staden. Jag hade provat att påbörja storyn många gånger tidigare. Men hela tiden kört fast för att det saknades något element. Det är samma sak med den här nya, jag har gjort två försök och kanske blir det tredje gången gillt.

InnebandyPiraterna var mitt andra försök att skriva en innebandyroman. Det fanns ett tidigare embryo, mer traditionellt. Det kunde säkert ha blivit bra det också, men inte alls lika bra. Ibland är det nyttigt att göra en nystart med ett skrivprojekt.

Skriv-en-roman-på-30-dagar-rapport (läs mer här)

Söndagar är verkligen en sova-så-länge-man-kan-dag. Med tillhörande sitta-uppe-onödigt-länge-på-kvällen-natten lördag dessförinnan. Men varje gång jag ligger och drar mig till nio-tio på söndagsförmiddagen ångrar jag mig sen. Sova behöver jag, men mer än 7-8 timmar ger sällan något. Och nu har jag ju en roman att skriva på en månad och den här helgen behövde jag hämta in lite tappade ord. På sex dagar skulle jag nämligen ha skrivit 10-12.000 ord ungefär. Så hur gick det idag?
Steg upp kl 06.30 när klockan ringde. En tallrik youghurt och sedan dags att hamra på tangentbordet. Knappt en och en halv timmes skrivande och 1779 ord. Det är faktiskt riktigt bra. Känns som om intrigen tätnar och jag fått in känslan för spelarna i laget. Berättelsen är inte riktigt lika komplex som Färglösa, samtidigt som jag jobbat med karaktärerna i flera böcker och därför behöver jag inte beskriva dem på djupet igen för läsarna.
Uppdaterat: Det blev ett skrivpass även på kvällen idag. Lite mer än två timmar tror jag, glömde kolla när jag satte igång. Men 2307 ord. Det ger mig totalt 4086 ord idag. Inte illa. Dessutom innebär det att jag faktiskt är back on track för att slutföra romanen på 30 dagar!

Summering:

Dag 1: 964 ord – totalt 964 ord.
Dag 2: 991 ord – totalt 1.955 ord
Dag 3: 1690 ord – totalt 3.645 ord
Dag 4: 924 ord – totalt 4.569 ord
Dag 5: 2396 ord – totalt 6.965 ord
Dag 6: 4086 ord ord – totalt 11.051 ord

Fortsätt läsaAtt skriva om flera världar (nr 37) #blogg100

Att ha många bollar i luften (nr 36) #blogg100

sport im freien

Det är inte svårt att kasta upp många bollar i luften. Utmaningen är att hålla dem där. Lösningen är att fokusera på en i taget. När man ska jonglera är det rätt givet, du tar en boll i taget. När du gör något annat, som att sitta på kontoret är det plötsligt inte lika givet utan du hoppar mellan uppgifterna och försöker gärna göra flera stycken samtidigt.

Jag har lärt mig att det mest effektiva för att skriva en bok är att
a) stiga upp tidigt
b) inte öppna telefonen eller mejlen
c) sätta igång och skriva tills det är dags för resten av familjen att vakna

De gånger jag frestas att ”bara kolla mejlen” i telefonen så fastnar jag. Eller börjar läsa på en nyhetssajt. Inte nog med att minuterna går, jag tappar också fokus.

Det är egentligen inte konstigare än att sitta på kontoret och göra sitt jobb. Så fort man avbryts av ett telefonsamtal eller klickar upp mejlens inbox så tappar du fokus och glömmer vad du höll på med.

Så efter skriv-en-roman-på-30-dagar ska jag satsa på gör-ditt-jobb-på-8-timmar (nej, jag tror inte riktigt det är realistiskt att klara 4-timmars-arbetsvecka).

Skriv-en-roman-på-30-dagar-rapport (läs mer här)

Lördagar vill man helst ha sovmorgon. Det brukar innebära att man på fredagkvällen sitter uppe till efter midnatt och sedan inte ställer klockan på lördagen men ändå blir väckt av barnen klockan sju. Försökte komma i säng i tid igår och ställde klockan hyfsat tidigt idag, och satt därmed vid datorn kl 06. Det blev ett skrivpass med några pauser men redan vid halv nio hade jag fått ihop 1632 ord. Med en sån start hoppas man ju kunna få till ett ytterligare skrivpass under dagen, men det finns ju mycket annat att hinna med hemma och med familjen.
Uppdatering: slet mig från tv-soffan när alla övriga familjemedlemmar somnat. Och skrev ytterligare 764 ord. Det mesta matchreferat som alltid går snabbt för mig, det sitter lite i ryggmärgen.

Summering:

Dag 1: 964 ord – totalt 964 ord.
Dag 2: 991 ord – totalt 1.955 ord
Dag 3: 1690 ord – totalt 3.645 ord
Dag 4: 924 ord – totalt 4.569 ord
Dag 5: 2396 ord – totalt 6.965 ord
Dag 6: XXX ord – totalt ZZZ ord

Fortsätt läsaAtt ha många bollar i luften (nr 36) #blogg100

Adlibris och tekniska problem (nr 33) #blogg100

Adlibris-IBP-slutsald

Även om det sålts många InnebandyPiraterna-böcker under bokrean så har det inte sålts så många. Alla böcker finns i lager, även om man möts av denna syn på Adlibris just nu.

Jag tycker lite synd om dem som jobbar på Adlibris. I höstas släppte de sin nya sajt som sågats av i stort sett alla och som lett till minskad försäljning. I november hade de tappat 7 procent i försäljning och för första gången sedan starten minskade företaget sin omsättning 2013 (-60 miljoner kr jämfört med 2012). Inte precis vad man vill när man investerar i en e-handelsplattform. Normalt sett vill man se en ökning rätt omgående. Tidigare har Bokia försökt sig på en relanserad ehandelsplats med lika dåligt resultat.

Från att ha varit den klarast lysande stjärnan på den svenska nätbokhandelshimlen har Adlibris alltmer förvandlats till om inte ett svart hål så åtminstone ett problembarn.

Missförstå mig inte. Adlibris är fortfarande den nätbokhandlare som dominerar och står för den allra största delen av försäljningen. Samtliga nätbokhandlare har också sina tekniska problem med tillfälliga fel på lagersaldon och omslag som inte dyker upp trots att de är tillgängliga. Men just nu har Adlibris flest fel.

Just denna vecka är problemet rean. Eller rättare sagt att bokrean är slut. Men alla de titlar som var med på rean står i skrivande stund sedan två dygn tillbaks listade som tillfälligt slut hos förlaget. Vilket såklart är helt fel. Men det är Adlibris lösning för att inte riskera att de beställer hem böcker till fullpris åt kunder som beställt till rea-pris.

Ett annat problem för Adlibris är att de höjt sina priser, från att i stort sett alltid ha varit billigast på varje titel är de nu dyrast av de tre stora. CDON har en aggressiv prissättning och är oftast billigast medan Bokus lägger sig strax under Adlibris. Med undantag för kampanjer såklart.

Bakom kulisserna knorrar förlagen över att Adlibris tappat mycket av det som var deras kännetecken tidigare: blixtsnabb support och korta beslutsvägar. Du kunde mejla deras inköps- eller webbfolk och få svar och beslut inom några timmar. Det var grymt bra minns jag när jag precis hade startat mitt förlag för fyra-fem år sedan. Men idag kanske du inte ens får svar, eller får vänta flera dagar. Eller skickas runt mellan olika personer utan besked och ingen vågar ta beslut utan att fråga en chef.

En del av detta är förstås Bonnier-effekten. Från att ha varit ett fristående entreprenörsdrivet bolag har Adlibris successivt inordnats i storföretagets struktur. Med allt vad det innebär av koncernredovisning, rapporter, overhead och möten. Ekonomiska muskler kommer till ett pris.

För min egen del, som delägare i det snabbväxande Hoi förlag, så ser jag utmaningar av liknande art men fortfarande i mycket mindre skala. Vi blir också fler personer, fler och fler som får egna avskilda ansvarsområden. Det ställer högre krav på internkommunikation och en ökad risk för det som Adlibris drabbas av – ärenden som faller mellan stolarna.

Jag hoppas att Adlibris får ordning på sina IT-system snart. Även om Bokus och CDON knaprar åt sig marknadsandelar för varje dag som går med strul så är varje kanal viktig. Risken är nämligen att en läsare struntar i att köpa den där boken utan istället surfar vidare och kollar på Youtube eller gör något annat med sin tid och sina pengar. Det är en förlorad affär både för Hoi och Adlibris.

Skriv-en-roman-på-30-dagar-rapport (läs mer här)

Uppe strax efter halv fem. Öppnade datorn tio över fem och på 50 min skrev jag 990 ord av kapitel 2. Känns lite ringrostigt att ta upp karaktärer som jag inte skrivit om på snart tre och ett halvt år. Men intrigen tar form. Fortfarande inget detaljerat synopsis, bara ett på ungefär sju rader…

Summering:

Dag 1: 964 ord – totalt 964 ord.
Dag 2: 991 ord – totalt 1.955 ord.

Fortsätt läsaAdlibris och tekniska problem (nr 33) #blogg100

Deadlines kommer alltid som en överraskning (nr 19) #Blogg100

Deadlines. Varför kommer de alltid som en överraskning? Eller rättare sagt, varför väntar vi alltid till precis innan de dyker upp innan vi agerar?

När man ska ut och resa, packar man kvällen före eller samma morgon.

När man har en tid att passa sitter man ändå in i det sista och svarar på mejl eller läser en bok. Oavsett hur god tid man har innan så ser man alltid till att det är minimalt med tid kvar.

Förmodligen är vi rädda för att något ska vara ogjort. Som att förbereda sig i god tid och vara klar en månad innan man behöver, bara för att strax före deadline få besked om att det är inställt och vi inte behöver göra uppgiften. Precis som att vi hoppas att det ska dyka upp något oförutsett som gör att deadlines upplöses eller flyttas fram.

Författare är värre än hantverkare. I alla fall om du frågar en förläggare eller redaktör. Vi har hopplöst svårt att hålla deadlines för våra egna manus och texter. En del handlar om ”ska bara” och en rädsla för att släppa sitt manus. En del handlar om tidoptimism och prokrastinering och att låta andra saker komma emellan. Kanske är det en svår scen som vi väntar med att skriva. Eller research och faktakoll som sparas till senare.

Som journalist och redaktör, som författare och förläggare, har jag suttit på båda stolarna. Jag har varit med och satt deadlines för andra och jagat dem för att de ska hålla tider. Samtidigt som jag själv hittat undanflykter när jag missat deadlines.

För lika dåliga som vi skribenter är på att hålla deadlines, lika kreativa är vi när det gäller att hitta ursäkter.

Och som av en händelse postar jag dagens blogginlägg ungefär en halvtimme före midnatt. Strax före deadline. Men i gengäld har jag redan skrivit morgondagens inlägg – det handlar om att skriva sexscener…

Fortsätt läsaDeadlines kommer alltid som en överraskning (nr 19) #Blogg100

Om redigeringens känslor (nr 2) #blogg100

Bild-pa-manusparmenJag slutredigerar nu mitt manus. Efter två-tre genomgångar så läser jag återigen hela manus på papper och klottrar ner små korrigeringar. Det är strukna ”ju” och ändrade ändelser på ord. På ett och annat ställer hittar jag faktiskt en ofullständig mening.

Visst ska manus sedan korrekturläsas, men precis som i skolan vill man ha så få rödtecken som möjligt av nästa led i kedjan.

Under redigeringen har jag kastats mellan känslan ”nä, det här blir inte bra” till ”det här är fantatist bra”. Det är egentligen först när någon annan läst hela boken som jag vet. Eller egentligen först när många hundra läst.

Men nu när jag sitter och läser från start till mål under redigeringen kommer jag på mig själv med att skratta åt saker som jag nästan glömt att jag skrivit. Och jag känner att mina cliffhangers och konstruktioner faktiskt fungerar. Det här blir en rolig och spännande roman som kommer att engagera många läsare. Kanske dig?

Fortsätt läsaOm redigeringens känslor (nr 2) #blogg100

Ett rop på hjälp från ett monopolföretag

En krönika i Helsingborgs Dagblad av chefredaktören fick mig att utbrista på Facebook att ”Det här måste vara bland det dummaste jag läst på ett tag. Lite självrannsakan kan vara sunt.”.

Många läsare höll med, men en HD-medarbetare protesterade och svarade ”Det enda som – möjligtvis – är dummare är att staten sysslar med journalistik, musik- och lekprogram för vuxna. 2013! Tänk er något liknande i vilken annan bransch som helst. 1968?”

Detta av någon som jag har mycket respekt för. En rutinerad journalist och redaktör med god insyn i hur HD/NST skötts.

Både kommentaren och krönikan är förstås ett uttryck för desperationen som råder på Helsingborgs Dagblad just nu. De lanserade ett stort sparpaket för tre veckor sedan. Något som i tidningen presenterades som:

”För att försöka spara 20 miljoner kronor läggs lokalkontoren i Klippan och Örkelljunga ned. Dessutom drar sig tidningen helt tillbaka från dessa kommuner liksom från Åstorp och Bjuv. Ingen av dessa kommuner kommer i framtiden att ha en egen lokalsida i tidningen och i princip upphör bevakningen av dessa orter.”

Jag fick läsa de raderna flera gånger. Hål i huvudet var den spontana tanken. En av anledningarna till att HD köpte NST (eller hur man nu väljer att se sammanslagningen) var ju för att skapa monopol på varje ort. Nu var strategin istället att släppa alla dessa orter, kanske i hopp om att det ändå inte fanns någon reell konkurrens och att de trogna (läs äldre) läsarna ändå inte skulle säga upp sin tidning. Besparingen skulle vara större än förlusten i intäkter.

När HD:s chefredaktör i sin krönika skriver:

”För SVT har deklarerat att det inte bara handlar om traditionella tv-sändningar. Man vill satsa hårt på webben och med mobilen som distributionsform. SVT finansierar sin webb med skatte… förlåt… licensavgifter och har inga krav på sig att tjäna pengar. De kommer alltså inte att ta betalt för innehållet på sin sajt.
(…) Om vi har en sajt där läsarna måste betala för innehållet har vi plötsligt fått en statligt finansierad gratissajt som konkurrent. Är det rimligt?”

Man kliar sig i huvudet såklart. I ena stunden vill HD värna om läsarna genom sitt demokratiska uppdrag att granska makten, i andra stund vill HD absolut inte att någon annan ska göra detta framför allt inte genom att ge bort nyheter gratis.

Detta kommer alltså samtidigt som HD själva lanserat en gratis veckotidning…

Jag började skriva ett svar på FB men när det blev väldigt långt så hamnar det istället här.

Kära fd kollegor (jag jobbade åt NST 1990-98) nu måste ni lyfta blicken lite. I åratal har den svenska pressen kritiserat SVT för att de inte sköter sitt Public Service-uppdrag genom att de väljer bort samhällsprogram och journalistik till förmån för musik- och lekprogram samt dyra sporträttigheter (eller, ja där är pressen delad eftersom Sporten anser att SVT alltid ska sända VM/OS och Kulturen tycker att den aldrig borde göra det utan hellre lägga pengarna på dokumentärer och drama).

Nu tycker ni att de ska ta bort journalistiken för att istället göra vadå? Ska jag tolka detta som att HD numera anser att SVT ska läggas ner? Eller bara fokusera på riksnivå så att inte lokaltidningar får konkurrens?

Jag förstår att det är extremt jobbigt när företagets affärsmodell inte längre fungerar. I mina ögon så har man tagit det ena felaktiga strategibeslutet efter det andra de senaste åren. Det främsta skälet till detta är att varje nysatsning under 15 års varit reaktiv snarare än proaktiv (möjligen med undantag för shoppia.se som är lite innovativ). Och att man haft blicken bakåt istället för framåt, som när man lade fokus på att distribuera sin tv-satsning i det gamla tv-nätet istället för att använda webben enbart…

Varje gång HD hotats av konkurrens har man letat efter sätt att döda konkurrenten på olika sätt. Genom att hindra dem från att sponsra idrottsföreningar (HD har flera gånger krävt exklusivitet för att sponsra elitidrottsföreningar i området och tvingat dessa att tacka nej till Lokaltidningen, TV4 och reklamradiokanaler), genom att själv ge ut en spoiler (City skulle hindra Metros expansion) eller bedriva kampanj (som krönikan om SVT). Det är inget unikt för marknadsledare som vill bevara ett monopol de skapat genom att köpa en konkurrent.

Är den här krönikan kanske ett rop på hjälp i en situation där det inte går att köpa sin nya konkurrent? Där den nya konkurrenten inte kan påverkas av att man sätter press på annonsörer?

Vad som behövs i HD:s spridningsområde, som saknats sedan HD köpte NST, är konkurrens på den journalistiska sidan. SVT:s satsning på en redaktion i Helsingborg är den första positiva nyheten på den fronten på många, många år.

HD:s dilemma är förstås att man äger två saker som saknar reellt värde i dagens verklighet: en tryckpress och ägarskap i ett företag som delar ut tidningar. Dessa två tillgångar påverkar hur man ser på affärsmodellen för sin tidning. Eller mediehus för att använda deras egen benämning.

Eftersom man äger ett tryckeri som kostar enorma summor så måste man trycka tidningar. Varje dag i veckan, och egentligen räcker inte det heller. Dessutom sitter man på delägarskap i Tidningsbärarna som bär ut tidningar till de allt färre hushåll som har en tryckt morgontidning. Samtidigt är det förstås en konkurrensfördel genom att morgontidningen kan var bärare av reklamblad från köpcentra, livsmedelsbutiker och hemelektronikjättar och andra som har råd att plöja ner miljoner i tryckt reklam.

Det intressanta är dock: om HD inte hade ägt ett tryckeri och en distributör av tidningar. Hur hade de då byggt sin affärsmodell? Daglig tidning? Inte en chans. 5-dagarstidning? Inte en chans. 3-dagarstidning? Möjligen. 2-dagarstidning? Troligen som första steg. Veckotidning? Absolut.

Det logiska för ett lokalt mediehus borde vara: 24-timmarswebb och veckomagasin. Det behövs varken eget tryckeri eller egen distribution för något av dessa alternativ. Men det är en radikal förändring. En total disruption som självklart skulle mötas av internt ramaskri. Det kräver nytänkande. Och just därför kommer det förmodligen aldrig att hända.

Den nya veckotidningen Hallå som HD nu startat är faktiskt riktigt trevlig. Mycket på grund av duktiga skribenter. Formgivningen är sådär, men helt okej. Den funkar, men det är inte det veckomagasin som jag ser framför mig. Det jag ser är tidningen Fokus, men med lokal prägel. Där HD på allvar kan få avsättning för granskningar som den om torghandeln som Lars Johansson lyfter fram:

”(…)Då kan etableringen av en SVT-redaktion i Helsingborg, med fokus på webbnyheter, hota HD:s affär och leda till sämre intäkter för oss. Det leder i sin tur till en totalt sett sämre bevakning av NV-Skåne. Ingen ska inbilla mig att SVT någonsin till exempel kommer att kunna göra en sådan granskning som vi har gjort av torghandeln i Helsingborg. Artiklar som vi har arbetat med i månader.”

Hd.se har getts mer frihet på senare år, men jag upplever ändå att man skulle kunna åstadkomma mer genom att webben blir navet i verksamheten.

Hade jag inte haft fullt upp med att bygga ett förlagshus som ska förändra hela den svenska bokbranschen så hade jag nog byggt ett mediehus som kunde förändra den skånska mediemarknaden. Jag kan garantera att det första jag skulle göra då inte är att investera i en egen tryckpress och ett företag som delar ut tidningar. Där finns det redan massor av bra alternativ på en konkurrensutsatt marknad. Vilket ironiskt nog är tvärtemot situationen på den skånska tidningsmarknaden.

Ingen kan säga att det inte händer saker på tidningsmarknaden. När jag började skriva åt NST 1990 var det fortfarande skrivmaskin som gällde. Ett par år senare fanns det enstaka reportrar som totalvägrade använde nymodigheter som datorer när dessa infördes. Först under galgen ”antingen använder du dator eller så behöver du inte komma till jobbet imorgon” insåg de fördelarna. På samma sätt behöver HD:s tidningsledning idag ta steget in i framtiden. Och framtiden kommer att innebära konkurrens.

Fortsätt läsaEtt rop på hjälp från ett monopolföretag

Bristvara: erfarenheten av svält

© HamsterMan - Fotolia.comDe senaste dagarna har jag funderat en del över resurser. Brist på resurser och överflöd av resurser. Mat och raklödder är två bra exempel ur vardagen.

Låt oss börja med mat. I helgen zappade jag förbi ett program som handlade om maten i världen där det idag – om jag fattade rätt – slängs lika mer mat än vad som behövs för att mätta alla som svälter. Europa, USA och övriga industriländer slänger alltså mat för miljarder (27 procent av maten i USA slängs). Men även i Indien gick massor av grönsaker till spillo och det berättades hur bananplantager slängde bort fullt ätliga bananer i ofantliga mängder.

Det är inte utan att man tänker på hur mycket som sorteras ner i påsen för organiskt avfall. Matrester. Speciellt när man har barn som mitt i en måltid kan få för sig ”nu orkar jag inte mer” eller ”jag gillar inte” trots att man som förälder vet att det är lögn.

När jag växte upp pratades det slentrianmässigt om ”tänk på barnen i Afrika” ifall det lämnades mat på tallriken. Mina föräldrar och deras generation har trots allt upplevt ransoneringen under andra världskriget och en tid då det inte var givet att du kunde köpa mat från all världens hörn året runt.

* * *

Lyssnar på Zlatans bok som ljudbok. Inläst av Jonas Malmsjö. Som även läst in Jens Lapidus ”Livet Deluxe”. Det första kapitlet gav mig därför en något märklig upplevelse eftersom språket i Zlatans biografi är som hämtat ur ett kapitel om gangstrarna i Lapidus deckare och när berättarrösten dessutom är densamma så blev resultatet en aning förvirrande.

Men när jag väl mentalt passerat den spärren så är det en intressant historia Zlatan målar upp. Om känslan av att som barn öppna ett tomt kylskåp när det skriker i magen av hunger. Och då talar vi ändå Sverige på 1980- eller 1990-talet. I det fallet ett resultat av föräldrar fångade främst i missbruk.

Han säger det själv – hur förmedlar jag det till mina barn som aldrig upplevt det?

* * *

När man rakar sig trycker man upp en klick raklödder i handen och kladdar ut det över haka och kinder. När jag har en helt nyöppnad burk så blir det lätt en väldigt stor klick, ofta 2-3 gånger så stor som behövs och på slutet så inser jag att det kunde räckt till minst en kanske två rakningar. Istället för jag skölja ned löddret i handfatet.

Men mot slutet av burken, när trycket är lägre så kommer löddret långsammare och jag börjar snåla. Det är märkligt hur man då hushåller med löddret och de sista dropparna i burken räcker mycket längre än de första.

Samma effekt med tandkräm.

Eller för den delen en frys som du bestämt dig för att ”äta tom” innan du frostar av den. Oanade reserver blottas när du vänder på varje frysklamp och granskar varje påse med infrysta middagsrester.

* * *

2004, när jag nystartade mitt företag efter att ha sagt upp mig från en fast tjänst, blev min inkomst av tjänst (dvs resultatet i min enskilda firma) under 40.000 kr – för hela året. Hur överlevde jag? Ja, dels på besparingar men också genom att dra ner mina utgifter och snåla ordentligt i allt från mat till nöjen.

Idag skulle det vara mycket svårare att dra ner utgifterna på samma sätt eftersom jag har sambo och barn och högre omkostnader. Men erfarenheten av att ha gjort det en gång gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som det kanske gör för den som aldrig drivit företag och är livrädd för att tappa den trygghet som de ser sin månadslön som.

* * *

Den som har oändliga resurser kan också förbruka oändliga resurser. Värt att tänka på nästa gång någon skriker efter mer resurser.

* * *

Alkohol- och narkotikamissbruk är förmodligen en större anledning till att barn far illa än arbetslösheten i Sverige. Jag inser alltmer att vi har en alltför naiv inställning till droger och vad det kostar samhället varje minut.

Fortsätt läsaBristvara: erfarenheten av svält

Påpassligt med Tranströmers eboksdebut – eller sent ska syndaren vakna?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 oktober, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur. Grattis! Ska inte kommentera valet eftersom andra gör det mycket bättre. Men eftersom jag är intresserad av eböcker så gick jag in på Adlibris för att kolla om det fanns några eböcker med den nyblivne Nobelpristagaren. Ingen träff.

Sen gick jag in på Bokus och sökte. Där fanns det faktiskt en ebok. Utgiven idag (!) den 6 oktober.

Med andra ord – någon på Bonniers/Elib har varit vaken och fått ut en ebok med expresshantering. Eller bara en lyckoträff?

Men likväl – är det inte lite lustigt att det bara finns en enda titel som ebok med ett namn som Tranströmer? Kanske ångrar man det idag när många av hans pappersböcker verkar slutsålda och tillfälligt slut.

Kan inte undgå att undra – om alla hans titlar funnit som ebok, hade han då dominerat Adlibris topplista imorgon?

Framför allt om de kanske sålt eboken till kampanjpris?

Fortsätt läsaPåpassligt med Tranströmers eboksdebut – eller sent ska syndaren vakna?

E-boksrekord av James Patterson – 3 miljoner sålda

För ett tag sedan pratades det om författarna som var först att sälja en miljon exemplar av sina böcker som e-bok, inte minst svensken Stieg Larsson med Millenium-trilogin. Men nu märks också skillnaden mellan honom som ”bara” har tre titlar och storsäljaren James Patterson som skrivit åtskilligt fler:

”Hachette Book Group announced today that #1 bestselling author James Patterson has tripled his record-breaking ebook sales in less than a year’s time. To date, Patterson has sold 3,035,713 ebook units just 11 months after becoming the first novelist ever to surpass the one million ebook unit mark (as of July 2010).” (via Teleread)

Patterson, som väl för många svenskar är mest känd för att ha skrivit en bok ihop med Liza Marklund (fundera över anledningen till att han valde att skriva en bok med henne) som kom ut förra sommaren, har skrivit över 70 romaner på lite mer än 30 år. Han har sålt närmare 200 miljoner böcker totalt, enligt Piratförlaget.

Hur lång tid tar det för den förste författaren att nå 100 miljoner sålda e-bokskopior?

Fortsätt läsaE-boksrekord av James Patterson – 3 miljoner sålda

Långa ledtider leder inte bokbranschen framåt

Av tradition tar det evigt lång tid för en bok att nå från författare till läsare. Trots ny teknik har branschen inte förändrat sina ledtider nämnvärt. Vad innebär det när vi går mot en digitalisering och förväntningar från läsare om ett högre tempo?

När jag tittar på min karriär så har jag rört mig mot allt längre ledtider. Det började på dagstidning där man i stort sett alltid lämnade en text på kvällen och sedan såg den i tryck dagen därpå. Ibland gjorde vi de sista sidorna kl 23 och sedan kom de färdiga tidningarna i brevlådan fem-sex timmar senare.
Jag jobbade därefter med veckotidningar där ledtiderna direkt ökade rejält. Det mesta av materialet gjordes månader i förväg. Det var julbak i augusti eller något i den stilen (minns inte nu, det var ändå 12-13 år sedan jag slutade på Hemmets Veckotidning.
Därefter blev det månadsmagasin och helt logiskt nästan ännu längre pressläggning, eller ledtider. Där upplevde jag verkligen baksidan med de långa ledtiderna eftersom våra sportmagasin kunde bli inaktuella under tiden från det att vi skickade tidningen till tryck och läsarna fick dem i handen. Internet hade nämligen gjort sitt intåg på allvar och poängligor för NHL spreds betydligt snabbare än förr.

Fortsätt läsaLånga ledtider leder inte bokbranschen framåt

Så kan SM-finalen i INNEbandy bli Sveriges Super Bowl

Idag spelades SM-finalen i utebandy (guld till Sandviken), eller isbandy eller som en del fortfarande kallar det – bandy inför nästan 20 000 åskådare. Det är en häftig grej, en enda final med mycket folk på läktarna. När de flesta andra sporter går mot fler matcher i finalen så har innebandyn och därefter handbollen följt isbandyns exempel.

Läste en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen (tyvärr verkar det inte som om DN lagt ut den på webben) om hur olika orter nu slåss om att få ta över finalmatchen från Uppsala. Stockholm har två nya arenaprojekt, det är redan bestämt att en av arenorna ska bli värd för SM-finalen i innebandy 2013 efter att Malmö haft den i två år.

Det ska ske i den nya Stockholmsarenan som kan rymma uppåt 30 000 åskådare vid en innebandymatch. Det är en av de arenor som isbandyn också diskuterar för sina ambitioner att göra isbandyfinalen till Sveriges svar på Super Bowl.

Innebandyn har liknande mål. Jag har funderat en del över hur man ska nå dit och jag är en ivrig förespråkare av att flytta damfinalen så att den inte spelas samma dag. Kanske damfinal fredag kväll och herrfinal lördag em/kväll. Eller damer lördag och herrar söndag. En del hävdar då att det blir omöjligt att locka lika mycket folk till damfinalen som man kan göra nu när den spelas samma dag som herrfinalen.

Problemet är att dagens SM-finalarrangemang blir en maratonföreställning på sex-sju timmar och att utrymmet för sponsormingel blir rätt tight mellan matcherna. Och det är inte lyckat, tyvärr varken för publik eller media. Bortsett från snygga publiksiffror på damfinalen.

Bättre då om man kan skapa en äkta SM-finalweekend med arrangemang i flera dagar. Varför inte fylla på och lägga SM-finaler även för juniorer samma helg – i samma arena, eller en mindre på samma område? Det vore väl häftigt?

Framför allt skulle det öppna möjligheter till olika typer av konferenser och utbildningar för innebandyrörelser under dagarna och så matcher på kvällarna.

Men, en sak som slog mig häromdagen är att man borde flytta finalen tidsmässigt. Jag minns från åren då jag var involverad vilka problem det ställer till att arrangera en final en lördag, när sista semifinalen ibland spelas på måndagen – fem dagar tidigare. Det gör produktion av trycksaker (matchprogram) och försäljning av biljetter betydligt krångligare och dyrare. Inte minst med det upplägg man har där ett antal tusen biljetter är reserverade för finallagens supportrar – som alltså ingen vet vilka de är förrän max en vecka innan matchen spelas. Inte helt optimalt…

Varför inte lägga på en vecka till? Och se till att det alltid är två veckor mellan sista semifinalen och SM-final-weekenden? Det skulle ge större möjligheter att verkligen förbereda sig för alla inblandade parter: finallag, arrangörer och publik.

Bara en tanke.

Fortsätt läsaSå kan SM-finalen i INNEbandy bli Sveriges Super Bowl

Spotify – det bästa som hänt skivbranschen

Ibland blir man så trött. Folk som säger “Spotify är skit för artisterna tjänar ingenting, de kommer aldrig att tjäna pengar där.”
Okej, redan innan Spotify kom till så gjorde jag en enkel kalkyl. Snabb matematik om hur skivbranschen skulle fungera om den blev helt digital. Min tanke var en betaltjänst, precis som Spotify satsat på alltmer på senare tid.
En parallell till film-kanaler på tv. Där är folk beredda att betala 200-400 kr/månad för att se film, tv-serier och sport i olika blandningar.
Därför var det inte osannolikt att anta att folk skulle vara redo att betala 100 kr/månad för obegränsad tillgång till all musik som spelats in. Nästan. Det finns alltid några idioter som tror att deras lyssnare föredrar cd-skivor även 2011.
Skivbranschen i Sverige har mig veterligen aldrig omsatt över en miljard kronor. Och i den summan ingår även kostnader för tillverkning och frakt av cd-skivor i flera led med återförsäljare. Med Spotify finns bara en återförsäljare till skivbolaget eller artisten. I framtiden kan Spotify mycket väl erbjuda enskilda artister att sälja sin musik direkt via Spotify utan skivbolag – vadå, skivbolagen är ju redan delägare…
Okej. Låt oss ta matematiken. 99 kr/månad (jo, jag vet att många däribland jag betalar 49 kr/mån). Drygt en miljon abonnenter ger en miljard i intäkter. Eftersom det finns fler än så som betalar för film- och sportkanaler på tv så borde Spotify kunna få två-tre miljoner abonnenter i Sverige. Och därmed omsätta mer pengar än musikbranschen någonsin gjort i Sverige även vid 49 kr/månad. De har redan nått en miljon betalande abonnenter i Europa, så det är ingen vild gissning att de inte har så många hundra tusen kvar till en miljon betalande svenskar… Plus då reklamintäkter.
Så vad är problemet? Är det någon som tror att inte artisterna kommer att tjäna pengar då? Självklart kommer det precis som tidigare att vara de som säljer/spelas mest som tjänar mest. Kanske blir det ännu större och tydligare skillnad i framtiden?
Men sluta tro på det som skrivs i kvällstidningarna om Spotify. Det är faktiskt det bästa som hänt skivbranschen på tjugo år.

Den stora frågan är dock: skulle e-böcker kunna säljas enligt samma modell som Spotify på ett fungerande sätt? Eller funkar inte konsumtionsmönstret för böcker jämfört med musik i det avseendet?

Fortsätt läsaSpotify – det bästa som hänt skivbranschen

Nya medier och procenten

Det gäller att ha koll på procenten om man ska ligga i framkant. Popgruppen The Ark hyllades för sitt grepp att paketera sitt nya album tillsammans med ett tjockt lyxigt magasin och sälja i kioskerna istället för de traditionella skivbutikerna.
Det blev succé. Men nu kommer frågan om procenten. Det beror på att en tidning har 6% moms, men en musik-CD har 25% moms. Företaget bakom produkten menar att själva magasinet utgör 90% av värdet och därför ska styra momssats. Skatteverket tycker, inte oväntat, att musik-CD:n står för 80% av värdet och därför ska det vara 25% moms och de kräver 250 000 kr i skattetillägg.

Fortsätt läsaNya medier och procenten

Om bokrea och böckers pris

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Idag började bokrean. Ja, eller den började på sätt och vis redan för två veckor sedan då nätbokhandlarna började ta upp förhandsbeställningar.

I år deltar jag på bokrean med två böcker. Lite grann. Inte i den stora bokrean utan bara i Adlibris bokrea. Varför inte i den stora? Tja, helt enkelt för att det blir för dyrt och jag inte har en sådan lagerlösning för mina böcker att det är genomförbart att skicka iväg mängder av böcker och sedan få stora returer. Kanske i framtiden.

Men det var med viss tvekan som jag bestämde mig för att vara med. Det gäller nämligen att lämna en rejäl rabatt till Adlibris. Det är också anledningen till att Första säsongen i originalutgåva (häftad/storpocket eller vad du nu vill kalla den) inte finns på rea. Tryckpriset som print-on-demand är helt enkelt för högt. Eller om man ser det på ett annat sätt – där finns inget osålt lager som förlaget behöver göra sig av med.

När man trycker en större upplaga på ett par tusen exemplar så får man ett lager. Om man inte säljer slut den upplagan så sjunker försäljningen efter ett tag till en nivå där det inte säljs tillräckligt med böcker för att intäkterna ska överstiga lagerkostnaden. Jag är inte där, men jag vill ändå sälja böcker. För att nå nya läsare inför släppet av tredje boken.

Därför kan man just nu köpa pocketversionen av Första säsongen till hutlöst lågt pris. Och Andra säsongen till snudd på lika sjukt billigt. Köp! Köp! Om du inte redan gjort det.

En anledning till att jag tvekade över att delta på rean är tanken på dem som köpt boken till fullpris för ett år sedan eller kanske bara några månader sedan. Men så är ju verkligheten idag. Man vet aldrig vilket pris en vara har i framtiden. Det allra mesta blir billigare en tid efter release; film, musik, böcker och inte minst hemelektronik. TV:n du köpte förra året kostar hälften idag.

En annan anledning är förstås andra återförsäljare. Det känns lite taskigt att inte kunna erbjuda dem samma rabatt, men återigen hänger det samman med den distributionslösning jag har idag och de villkor som många återförsäljare kräver i form av returrätt som ökar kostnaden för förlaget.

Samtidigt är detta en tillfällig kampanj. REA-priset gäller fram till 31 mars och sedan återgår det till det normala. Jag kunde förstås ha sänkt priset senare, exempelvis i sommar. Men jag är inte säker på om jag hade fått samma genomslag då som nu när folk faktiskt handlar mycket böcker.

En annan förhoppning är förstås att göra ett avtryck på topplistorna tack vare hög försäljning på kort tid. Jag tycker att pocketen har potentialen att sälja flera hundra exemplar under rean och det borde räcka för att toppa Barn- och ungdomslistan. Vi får se hur mycket jag säljer och vad som krävs för att toppa listan. När det gäller Idrottsberättelser ser det i alla fall bra ut för InnebandyPiraterna. Etta och trea. Men allra häftigast är väl ändå att pocketen ligger 6:a totalt bland böcker för åldrarna 12-15 år!

Idrottsberättelser topp 10.

Ungdomsböcker 12-15 år.

* * *

InnebandyPiraterna – Tredje säsongen växer fram alltmer i mitt huvud. Nu ska jag bara få ner det via fingrarna till tangentbordet och datorn så att det blir till ett manus. Jag längtar efter att skriva den. Och läsarna längtar efter att få läsa den. Är även sugen på att skriva säsong noll snart, alltså det som hände före Första säsongen. Mest osäker på vad som är en bra titel på en sån bok. ”Före första säsongen” ger nog rätt stor risk för sammanblandning.

Fortsätt läsaOm bokrea och böckers pris