Blogg-arkiv - Sida 7 av 27 - Sölve Dahlgren - Officiell hemsida

Vad bokbranschen kan lära av filmbranschen

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:12 januari, 2015
Inläggskategori:Blogg

I helgen ville jag se The Wolf of Wall Street. Eftersom den inte fanns på de två filmtjänster jag har just nu (HBO Nordic och Netflix) gav jag mig ut för att kolla på hyrsajter och tänkte att det kunde vara värt att betala 39 eller 49 kr för att se den. Men ingen svensk hyrsajt hade filmen tillgänglig på svenska. Enda lagliga alternativet verkar vara Google och Apple där man kan ladda ner den engelska (ej svensk text) för dryga 100-lappen.

SF Anytime verkar ha haft filmen tidigare, men inte längre. Förmodligen något trams med rättigheter. Enda lagliga alternativet i Sverige är att beställa filmen på skiva (DVD/Blue Ray). Det känns lite som vad man gjorde för tio år sedan. Kanske man också kan hyra den på skiva i någon av det fåtal videobutiker som finns kvar.

En sökning på Google ger förresten inga träffar på lagliga sajter, däremot en handfull illegala streamingtjänster där man kan se filmen med svensk text – gratis. Reklamfinansierat.

Filmbranschen kan ju gnälla om alla miljoner de förlorar på illegal nedladdning och streaming. Men när de inte erbjuder ett bra alternativ får de nästan skylla sig själva.

För övrigt slår Netflix alla konkurrenter med hästlängder när det gäller kvalitet på själva tjänsten. HBO Nordic har ett snyggt men uselt menysystem. TV4Play har alldeles får dålig kapacitet och envisas dessutom med att sända reklam även då man har Premium-tjänsten. Viaplay ligger också en bit efter Netflix i teknisk kvalitet.

Bokbranschen har inte samma problem riktigt. Men delvis. När eböckerna kommer på allvar kommer prissättning att vara en fråga. Hur snabbt ska man sänka priset på nyheter? Idag kostar en ebok mer så länge den inte finns utgiven i pocket. Samtidigt finns det en publik som aldrig köper annat än pocket pga pris där man riskerar att de glömmer en bok om det dröjer för lång tid innan pocketsläppet. Bokförlag bör noga studera filmbolagens alla misstag och ställa sig frågan – vilka av dessa fel riskerar vi att upprepa?

Fortsätt läsa

Pryltips: Hemingwrite – författarens bästa vän?

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:29 december, 2014
Inläggskategori:Blogg

Som författare blir man ständigt distraherad. Facebook, Twitter, Epost och inte minst Internet. Det finns förstås fördelar när man ska göra research, men när man faktiskt ska skriva då är det bra att koppla bort. En del saknar skrivmaskinernas isolering. Men vill ha modern teknik. Här kommer då nya Hemingwrite som är en minimalistisk digital mekanisk skrivmaskin. Displayen är av e-Ink-modell vilket ger maximal batteritid (upp till fyra veckor utlovas!).

Texterna backas upp i molnet automatiskt via WiFi till bland annat Dropbox, Google Docs och Evernote. Pris från 350 dollar.

Fortsätt läsa

Signeringar – författarens resa mellan himmel och helvete

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:28 december, 2014
Inläggskategori:Blogg

December är signeringarnas månad. Har du besökt en bokhandel under den här perioden har du garanterat träffat på minst en författare som suttit där och gärna pratat om och för sina böcker.

Jag är en av dessa författare. Jag borde förstås ha exakt koll på hur många signeringar jag gjorde under julhandeln men jag har inte riktigt räknat. Någonstans mellan 10 och 15 beroende på hur man räknar. I olika bokhandlare förstås, men även på idrottsarenor och i samband med föreläsningar.

Inställningen till signerande författare är väldigt skiftande hos bokhandlare. En del älskar dem och säger i princip aldrig nej, de välkomnar författaren med te, vatten, vindruvor, kakor och choklad och rekommenderar den mest lämpliga dagen. Andra är mer skeptiska och konstaterar att “signeringar säljer inte så mycket längre”. De sistnämnda är ofta de som sedan inte marknadsför en signering. Överhuvudtaget.

Varje signering är unik. Bokstavligt. Dels för att man ofta inte signerar på samma ställe mer än en eller två gånger per år. Dels för att det ändå är dagen som avgör. Är det en butik på stan kan en signering “regna bort”. Omvänt kan dåligt väder vara precis det som behövs för att få en perfekt signering i en bokhandel belägen i ett köpcentrum med många butiker under ett tak. Ibland kan riktigt dåligt väder (typ stormvarning) försämra möjligheterna till en lyckad signering rejält.

Allt detta råkade jag ut för i december.

Som tidsoptimistisk författare dyker man ofta upp strax före utsatt tid då signeringen ska börja. Fixar upp sina roll-ups och arrangerar på bordet. Jag har alltid med mig några extra kartonger med böcker ifall böckerna som bokhandeln har skulle ta slut, men även för att bokhandeln ofta inte har mina äldre titlar i lager. Vid en signering säljer jag alltid flest exemplar av första delen i min InnebandyPiraterna-serie, mycket tack vare att jag träffar nya läsare som ännu inte upptäckt böckerna.

Generellt sett kan man säga att signeringarna ger bättre resultat ju närmre jul man kommer. Julklappsletarna blir alltmer stressade och desperata och blir oerhört tacksamma när de hittar en bok som de kan få rekommenderad och signerad.

Jag tänkte bjuda på några guldkorn ur min signeringsturné:

Bästa rekommendationen 1:
Vid min signering i Göteborg i samband med innebandy-VM stannade en mamma till vid mitt bord och lovordade InnebandyPiraterna inte bara till mig utan även till alla som passerade. Plötsligt fick jag en extra säljare som berättade hur hennes barn älskat alla böckerna.

Bästa rekommendationen 2:
Vid signering på Akademibokhandeln Väla pratar jag med en person som plockat upp Fem stjärnor för Färglösa och jag berättar vad den handlar om. I samma ögonblick kommer en man fram och inflikar “Det är den roligaste boken jag läst i år. Kan rekommendera den!”. Den första personen säger direkt “jag tar den”.

Vad gör jag här egentligen-känslan
Inträffar nästan vid varje signering. Allra värst är det när det tar tid att “spräcka nollan”. Man sitter där i en timme eller mer. Pratar med några enstaka men ingen köper boken. Då kommer tankarna “mina böcker kanske inte är så bra i alla fall?” eller “är det verkligen lönt att köra tio mil för en signering?”. Men så plötsligt så dyker det upp en läsare och ger beröm eller att man lyckas hitta en ny läsare och får signera sin bok. Och det är givet varför man är där.

Sämsta signeringsresultatet
Jag lyckades i alla fall spräcka nollan vid varje signering i december. Alltid något. Men vid två signeringar blev det bara en endaste bok. Lyckligtvis hade jag flera signeringar samma dag vid en av dem så den resan var inte förgäves. Dessutom fick jag dela ut flera bokmärken med information och prata med många människor om mina böcker så jag utgår ifrån att det såldes några böcker i efterhand istället.

Stavningsbekymmer
Som rutinerad signerande författare vet jag att namn kan stavas på både omöjliga och möjliga sätt. Richard, Rikard, Rickard, Ricard för att bara nämna några varianter. En person kom fram och skulle köpa en julklapp till sin mamma och jag frågade förstås “hur stavar hon det” eftersom jag var osäker.
“Eh, jag vet inte riktigt. Vad tror du? Vilket är vanligast?” svarade hen.

Bästa signeringsresultatet
74 böcker på en dag lyckades jag med i Göteborg under VM. Där fanns fördelen att det dök upp folk som köpte alla fyra böckerna i InnebandyPiraterna-serien. Hade en galen kvart när jag sålde och signerade 25 böcker på 14 minuter. Men eftersom jag signerade nästan nio timmar den dagen kan ni räkna ut att det även blev en del sysslolösa stunder…
I bokhandeln signerade jag som bäst 51 böcker på en signeringsdag.

Märkligaste nej tack
Vid en signering hade jag övertygat en köpare om att köpa en bok och var på väg att signera den när kunden säger “kan jag betala den här?” (jag satt i entrén till bokhandeln). Jag svarade att man måste betala i kassan eftersom jag inte kunde lämna kvitton. “Då struntar jag i det, det är för lång kö”. Snopet. Speciellt som det hände en gång till samma dag. Det här var två dagar före julafton och det var extremt mycket folk som handlade.

Köpte nästan fel bok
En man kommer fram till signeringsbordet och säger “jag ska köpa den boken till min fru” och pekar på InnebandyPiraterna 1. Jag tar den och frågar vad hon heter men hejdar mig sedan och frågar “gillar hon innebandy?”. Han svarar “Nej, hon gillar inte sport.”
“Okej, för den här boken handlar om ett innebandylag och är en ungdomsbok. Det kanske var den här hon menade?” säger jag och pekar på Fem stjärnor för Färglösa.
“Vad handlar den om?”
“Det är en komedi om en liten kommun som är på väg att gå i konkurs”.
“Då är det nog den. Signera den fort för vi är snart framme i kön.” säger han med stressad blick in mot butikens kassa.
Jag tror att hon hade blivit rätt överraskad om hon fått InnebandyPiraterna i julklapp.

Raggningsreplik vid signeringar
En fras som jag testade några gånger var “gillar du innebandy eller har du humor?” för att sälja in mina olika böcker. Även om jag var lite orolig för att en innebandyälskare skulle ta det på fel sätt.

Det här året har jag faktiskt inte signerat i några livsmedelsbutiker. Fick inte in dem i schemat riktigt. Målet är att försöka planera in några sådana under vintern istället eftersom jag nu behöver komma ut och signera och sälja många exemplar av Fem stjärnor för Färglösa innan pocketversionen kommer till sommaren.

Hur många signeringar man än gjort så kommer man inte ifrån att de oftast är en berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Fortsätt läsa

Bokpiraterna – ett läsprojekt jag är stolt över

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:27 november, 2014
Inläggskategori:Blogg

Idag gick nyheten ut om det nya läsprojekt som jag och mina böcker är en del av. Än så länge har den plockats upp av innebandykretsar, läs även artikel här. Men jag hoppas och tror att det här kan sprida sig långt utanför innebandysfären.

Idén föddes egentligen redan för flera år sedan. Jag har pratat med flera personer inom innebandyn om den men vi har inte vetat riktigt var vi skulle börja. Tills Skånes Innebandyförbund tände till och började prata med Skåneidrotten och senare även Kulturrådet som nu tillsammans finansierar projektet. Stort tack till dem alla!

Tanken är att låta innebandyungdomar läsa InnebandyPiraterna och därefter utifrån situationer i böckerna diskutera olika frågor som ett lag kan ställas inför. Det kan vara taktik eller situationer i matcher. “Hur tyckte ni att Brians agerande i den här situationen påverkade resten av laget?”. Men också saker som händer utanför plan. Genom att spelarna i ett lag diskuterar fiktiva karaktärer i en bok blir det lättare att prata fritt än om man skulle diskutera någon i det egna laget och en verklig händelse. Skånes Innebandyförbund plockar nu fram en ledarhandledning kopplad till böckerna.

Det ska bli spännande att följa resultatet av projektet som säkert kommer att se olika ut i olika klubbar beroende på var dessa väljer att lägga fokus.

En annan effekt som vi hoppas på och som jag redan vet fungerar är att barnen lockas att läsa böcker om något de älskar (innebandyn) och därefter läser resterande böcker i serien och dessutom lockas in i böckernas fantastiska värld. Jag tjatar om hur viktigt det är att kunna läsa, det är faktiskt lika viktigt att läsa mycket som att vara fysiskt aktiv. Du tränar din läsförståelse som du sedan har nytta av varje dag i resten av ditt liv. I stort sett oavsett vad du kommer att jobba med eller ägna dig åt så har du nytta av att kunna läsa bra och snabbt och förstå vad du läser.

Så nu ser jag fram emot att de kommande månaderna få åka runt till innebandyföreningar i Skåne och prata med barn och föräldrar om läsning och skrivande. Det är bra timing med tanke på att fjärde delen i serien precis kommit ut och jag skriver på den femte boken som ska komma i april/maj.

Minst lika viktigt som, eller viktigare än, att få fler läsare till mina egna böcker är det att vi tänder läsgnistan hos fler barn.

InnebandyPiraterna på Bokus >>
InnebandyPiraterna på Adlibris >>
InnebandyPiraterna på CDON >>
InnebandyPiraterna på Hoi förlag >>

Fortsätt läsa

Hoi Förlag – en häftig resa som bara börjat

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:22 november, 2014
Inläggskategori:Blogg

Emellanåt tycker jag att det tar för lång tid. Alltså idén som föddes sommaren 2010 och som blev till Hoi Förlags start i oktober-november 2010.

Vi ville förändra bokbranschen i grunden. Ut med den gamla traditionella modellen med förlagen som riskkapitalister som investerar i böcker och hoppas på att två av tio titlar ska ge så mycket överskott att det betalar förlusterna på övriga. Ut med en modell där förlaget tar största delen av vinsten och författarna likväl har gjort den största investeringen när man räknar tiden som läggs på skrivande och andra aktiviteter.

In med en modell där författaren investerar även pengar för att därigenom kunna ta en större del av vinsten. Men också där författaren därigenom är med och delar risken tillsammans med förlaget. Målet är en win-win-situation där båda parter har incitament att jobba lika mycket med varje bok.

Fyra år senare har vi faktiskt åstadkommit rätt mycket. När Svensk Bokhandel igår presenterade listan över de snabbast växande förlagen i Sverige fanns Hoi med på sjätte plats. Och då gäller det alltså omsättningssiffrorna 2013 jämförda med 2012 där vi hade +87 procent. Jag vet inte hur det gått för de övriga förlagen på listan under 2014 men Hoi fortsätter växa. Exakt hur mycket vet vi först efter att julhandeln avslutats. Under den närmsta månaden säljs det nämligen mer böcker i Sverige än under någon annan tidsperiod på året. Vi hoppas nå tio miljoner i årsomsättning.

En annan milstolpe som visar vad vi faktiskt har levererat är att vi efter kvartalsavräkningen för tredje kvartalet 2014 har genererat över fem miljoner kronor i royalties till förlagets författare sedan starten. Just det, värt att notera är att vi betalar ut royalty till våra författare fyra gånger per år, efter varje kvartal. Läste i en artikel i Svensk Bokhandel att en förläggare påpekade att 2014 påverkades av royaltyutbetalningar (för 2013 års försäljning). Det är alltså många svenska förlag som nu under hösten, samtidigt som vi betalade ut royalty för kvartal 3, betalar ut royalty för 2013. Om man nu ska jämföra författarvillkor.

Vi har fått ett par konkurrenter som kopierat hela eller framför allt delar av vår modell. Sen ska man ärligt vara medveten om att hybridförlag funnits i mer än tjugo år, men ingen har talat om det öppet. Jag har under året fått höra flera exempel på hur förlag låtit författaren betala alla kostnader för utgivningen genom att de förbundit sig att köpa ut hundratals exemplar. Men utåt sett har man gett sken av att det är förlaget som investerat i författaren. Ingen har haft den transparens som präglar Hoi Förlag.

Det här ställer krav på oss att bli bättre och bättre. Det är en tuff expansion där vi hela tiden behöver rekrytera medarbetare och utveckla verksamheten för att hålla jämna steg med nya författare, fler titlar och ett antal kringprojekt (som boktugg.se). Och dessutom hålla avståndet till konkurrenter. Vi tävlar nu med de stora förlagen om att locka till oss etablerade författare. Mest är det här roligt, men emellanåt också påfrestande. Det jobbigaste är att jag vill att det ska gå fort eftersom jag ser den långsiktiga visionen och möjligheterna. Men allting tar längre tid än man tänkt sig.

Vi är inte nöjda och mätta. Vi ska fortsätta växa även 2015 och framåt. Vi har ett par spännande ess i rockärmen inför nästa år. Och en jäkla massa spännande böcker och författare att ge ut.

Min egen främsta utmaning just nu är att boka in fler signeringar före jul. Jag har faktiskt gett ut två böcker i år, båda på Hoi: Fem stjärnor för Färglösa och InnebandyPiraterna 4 (Fjärde säsongen). En signering om dagen borde jag egentligen ha som föredöme för alla andra på förlaget. Samtidigt som jag behöver skriva klart InnebandyPiraterna 5 som nu är planerad för utgivning i april/maj 2015.

Redan nästa vecka kommer en spännande nyhet kring mitt eget författarskap.

Fortsätt läsa

Vad kan författare lära av Så mycket bättre?

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:21 november, 2014
Inläggskategori:Blogg

Har sett ett par avsnitt av Så mycket bättre den här säsongen (den femte i ordningen). Konceptet är smart. Hitta ett antal före detta stjärnor, några unga på väg upp i karriären och några som kört fast i karriären och låt dem umgås under en vecka på Gotland och göra covers på varandras låtar. I år deltar Amanda Jenssen, Orup, Ola Salo, Carola Häggqvist, Kajsa Grytt, Love Antell och Johan T Karlsson.

I veckan meddelades förresten att det ska göras en variant med svenska deckarförfattare. Där verkar det dock inte vara så att de ska skriva berättelser om varandras karaktärer utan istället lösa deckargåtor.

Men när jag såg lördagens avsnitt av Så mycket bättre och det var en artist som för mig dittills var helt okänd (Johan T Karlsson) och jag under programmet ärligt kunde säga att jag inte kände igen en enda av hans låtar så försvanna mycket av värdet med programmet. De visade lite klipp av vad han gjort och det var absolut inte dåligt. Däremot inget som lämnade avtryck hos mig. Och där, i det ögonblicket insåg jag hur mycket musikbranschen har gemensamt med bokbranschen.

Det vimlar nämligen av talangfulla och duktiga människor som gör sin grej och gör de väldigt bra. De kan hålla på i åratal och många av dem kan faktiskt leva på vad de gör. Men det är inte samma sak som att de blir kändisar. Inte bland allmänheten, däremot bland ett antal hängivna fans.

Det är samma sak med författare. Det finns de som är helt okända om du frågar någon på gatan men som ändå säljer tusentals böcker och ibland mer än de som faktiskt är kända. För att de håller till i någon nisch. Det finns svenskar som säljer betydligt mer böcker utomlands än de gör i Sverige.

Men det finns också mängder av författare och musiker som harvar på i skymundan. Som är minst lika duktiga som dem som slagit igenom, men av någon anledning gör de ändå inte det. Kanske för att de inte fått spela in rätt låtar, kanske för att de inte har förmågan att (eller ens vill) skriva hits.

Jag misstänker att både musiker och författare ibland lockas att välja den enkla vägen. Spela in eller skriva det som folk verkar gilla, det som ligger högst på topplistorna. Men samtidigt är jag övertygad om att de som verkligen lyckas är de som gör det de älskar. Oavsett om det är inne just nu eller ej. Det blir genuint. Det blir passionerat. Det blir äkta. Och i längden är det vad som krävs för att sticka ut i mängden.

En annan fråga är ju om deckare är för bokbranschen vad melodifestivalen är för musikbranschen?

Fortsätt läsa

Nu finns det 1318 sidor innebandy-äventyr

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:17 november, 2014
Inläggskategori:Blogg

I lördags var det 15 november. Det innebar jubileum för mitt författarskap, fem år sedan debutromanen InnebandyPiraterna – Första säsongen kom ut 2009.

Det firade jag väl inte på något speciellt sätt egentligen. För några månader sedan såg planen lite annorlunda ut, då var tanken att ha en release-fest för den senaste boken i serien, InnebandyPiraterna – Fjärde säsongen på just denna dag.

Men med tanke på att boken blev försenad från tryckeriet och dök upp hos mig först idag måndag så var det nog tur att det inte blev någon release exakt denna dag. Istället gäller det för mig att boka in så många signeringar som möjligt fram till jul. Bland annat blir det genrep för VM mellan Sverige och Norge på Helsingborg Arena den 29 november där jag ska vara med.

Det är en hel del jag hunnit skriva om killarna i laget Helsingborg Consuls, närmare bestämt 1318 sidor fördelat på fyra böcker. Men det hindrar inte unga killar och tjejer från att sträckläsa dem. Ska bli väldigt spännande att se hur många nya läsare som upptäcker de tidigare tre böckerna nu när det kommer en ny bok. Så har det nämligen varit med båda de två senaste böckerna, de har hittat nya läsare som hittat hela serien.

Det här är alltså min femte roman i ordningen och min sjunde bok – på fem år. Ett tag tyckte jag att det var si och så med min produktionstakt men det har jag kompenserat i år med två romaner (Fem stjärnor för Färglösa, min första vuxenroman, kom ut i maj).

Mitt eget mål är att det ska bli två nya romaner 2015. Den femte InnebandyPiraterna-boken och ytterligare en vuxenroman, troligen en uppföljare till Fem stjärnor för Färglösa. En ännu mer skruvad komedi som det ser ut.

Just det, hoppas nu att du går in och handlar årets julklapp: InnebandyPiraterna 4. Du hittar den kanske i din lokala bokhandel eftersom denna bok för första gången är centralt inköpt av både JB och Ugglan. Däremot missade Akademibokhandeln den ännu en gång – å andra sidan finns det många enskilda handlare där, inte minst tidigare Bokia-handlare, som alltid brukar ta in den. Skulle din lokala bokhandel inte vara på tårna så finns ju nätbokhandeln:

Köp i förlagets webbshop >>

Köp på Adlibris >>

Köp på Bokus >>

Köp på CDON >>

PS – för dig som undrar så är det en serie ungdomsromaner med en primär målgrupp 11-16 år, men det finns även en del tioåringar liksom en del som är 17 år och uppåt – inklusive ett gäng i min egen ålder (40+).

Fortsätt läsa

Pappa, varför är det polishästar på stan?

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:27 oktober, 2014
Inläggskategori:Blogg

Höstlov och jag har döttrarna med mig in till stan i ett ärende. När vi kommer ut på gatan möts vi av en kortege med polishästar och längre bort ser jag polisbussar. Det tar några minuter innan jag kopplar ihop det. Fotboll på Olympia om några timmar, Helsingborgs IF-IFK Göteborg. En match jag för några år sedan aldrig hade velat missa. Jag håller på IFK sedan barnsben, åtminstone sedan 1982 då IFK var bäst i Europa och HIF spelade inte ens i Allsvenskan. HIF är dock mitt “andralag” och jag gläds när det går bra. När sedan de båda möts är fortfarande IFK nr 1. Numera får man dock prioritera bland fritidsnöjena och då är kanske fotboll i slutet av oktober inte nummer ett.

Barnen frågar varför hästarna behöver glasögon och jag kan inte låta bli att undra detsamma. Om man ska vara ärlig. Det är en fotbollsmatch vi laddar upp för. Men eftersom jag bott i centrala Helsingborg har jag sett vad vissa supportrar ägnar sig åt.

Vi vandrar vidare och barnen noterar polisbussar, polisbilar och “polismopeder”. Och återigen polishästar.

– Pappa, varför är det polishästar på gatorna?

– Det är för att de ska spela fotboll ikväll, säger jag.

– Va?

Förvåningen är total. Jag tycker själv det känns minst sagt ologiskt. Minns hur jag tidigare år sett polishästar rida längs gatorna för att skingra grupper av fotbollssupportrar som slåss om vilket fotbollslag som är bäst. Tänker på hur jag för något år sedan passerade precis den plats där vi går, Rådhustorget, och hörde två grupper supportrar (den gången HIF:are och MFF:are) som försökte överrösta varandra. Men inte med sånger om sitt eget lag utan om hur de hatar motståndarna. Helt obegripligt för utomstående, normala människor.

Idag är det tyst och lugnt utanför O’Learys, uppenbarligen har fansen valt en annan pub för uppladdningen. Jag slipper förklara för döttrarna varför en stor grupp vuxna män står och skriker att de hatar ett annat lag, när vi reagerar om de hemma vid matbordet säger “men ni vet ju att jag hatar sallad”. Hur motiverar du ett dagisbarn att inte säga att de hatar en maträtt när det är okej för vuxna att skrika att de hatar ett fotbollslag?

– Ja, det är ju lite konstigt, säger jag och börjar fundera över hur man förklarar varför vuxna pojkar slåss på stan för att de senare ska titta på en fotbollsmatch. Hinner snabbt ana hur barnen kommer att jämföra med att fröknarna får säga till dem som bråkar på dagis. Men istället kommer den givna frågan som jag inte alls såg komma:

– Kan verkligen polishästar spela fotboll? Alltså har de mål och bollar i stallet eller?

Ett befriande skratt och de skojar vidare om hur hästarna spelar boll. Hon inser att hon sagt något roligt förstås. Men det blir inga följdfrågor om vad polishästarna egentligen gör där.

Senare på kvällen funderar jag över det. Minns hur jag läste om supporterslagsmål i Göteborg där jag faktiskt befann mig i helgen för att presentera höstens och vinterns böcker för bokhandlare och bibliotekarier. I nio timmar pratade vi böcker med intresserade och engagerade bokmänniskor. Inte någon gång hördes bokhandlare unisont skandera “hata, hata, hata deckare”. Ingen bibliotekarie skulle ropa att någon författare “är en *censurerat könsord*” bara för att de inte gillar just dennes böcker.

Jag kan då inte låta bli att undra över hur en fotbollshuligan skulle förklara för en grupp dagisbarn vad de sysslar med. Vad det är som driver dem att skrika hatramsor, kasta sten på motståndarfans och slåss. Om de ställdes framför en undrande grupp dagisbarn som alla frågade “Varför är det polishästar på stan bara för att det är fotbollsmatch?”

Det finns ett roligt svar. Och det är att hästarna ska spela boll innan matchen. Sanningen är inte lika kul. Finns ett vettigt svar på den mer allvarliga frågan?

Fotnot: IFK spelade ut HIF på Olympia senare på kvällen och vann med 3-0. Vad jag kan läsa hittills verkar det lyckligtvis ha gått lugnt till på stan och inga upplopp. Den stora poliskommenderingen har inte behövt slita. Den här gången.

Fortsätt läsa

Om en månad är det fem år sedan min debut

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:15 oktober, 2014
Inläggskategori:Blogg

Den 15 november släpps InnebandyPiraterna del 4. Det är exakt på dagen fem år efter att den första delen i serien, min debutroman, kom ut.

Idag har jag dessutom påbörjat arbetet med den femte delen i serien som är tänkt att komma ut redan till våren, om sådär sex månader.

Det blir min främsta utmaningen framöver, att frigöra alla de timmar som krävs för att skriva en hel bok.

Är du författare på heltid? frågar folk ibland och jag förklarar att för att kunna leva på sitt skrivande i Sverige behöver man sälja ungefär 20.000 böcker på ett år. Eller rättare sagt är det vad jag räknar med att jag skulle behöva för att kunna tacka nej till alla andra jobb och bara skriva. Givetvis kan man klara sig på mindre, lite beroende på hur mycket man tjänar på varje såld bok. Vilket också skiftar väldigt mycket. Hade alla böcker sålts till fullpris, kanske rentav utan mellanhänder direkt till läsaren så hade man kunnat leva gott på att sälja 4000-5000 ex varje år. Om det är pocketböcker kanske man behöver sälja 50.000 ex istället. Eller mer om man har ett sämre avtal med sitt förlag.

Det som är spännande är dock att jag fortfarande tjänar pengar på den första boken, den som jag skrev för fem år sedan. Det är faktiskt det som är nyckeln till att kunna leva på sitt författarskap, att man inte behöver sälja 20.000 ex av sin nya bok utan kan sälja tusentals exemplar av äldre titlar.

Så på min författaragenda står just nu:

– boka så många signeringar som möjligt fram till jul
– planera release-aktiviteter för InnebandyPiraterna 4
– planera och skriva InnebandyPiraterna 5

Fortsätt läsa

Kontantlöst? Inte i Frankfurt

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:9 oktober, 2014
Inläggskategori:Blogg

Efter Bokmässan i Göteborg satte vi in kontanter på banken och fick då beskedet att kontoret inom några veckor skulle vara kontantlöst. Inga pengar skulle hanteras på bankkontoret längre.

Lite märkligt kan man tycka att avskaffa kontanter på banken innan de är avskaffade i samhället. Samtidigt, rent praktiskt och privat använder vi väldigt lite kontanter i Sverige. I vår monter skedde 70-80% av alla köp med kort. Kontorshotellet Mindpark där vi sitter har helt kontantlöst i caféet. Jag använder själv kort överallt och blir överraskad av de få ställen i Helsingborg där det står “endast kontanter”.

Det är till och med så att man i Sverige tänker “hm, om de inte tar kort är det för att de vill stoppa undan pengar svart”.

Så besöker vi ett av Europas finanscentra – Frankfurt. Som även huserar Europas största Bokmässa denna vecka. Vi använder kortet hela vägen in på mässan, inklusive taxin, tills vi inne på mässan ska handla korv och varsin öl och möts av “cash only”.

Som svensk blir man fundersam. En av Europas största mässor tar bara kontanter i restaurangerna? Sen frågar vi en förläggare som har koll på Tyskland som berättar att det faktiskt är så i Tyskland, tyskarna är skeptiska till kortbetalningar och till och med finkrogar kan ta betalt i kontanter.

Det sistnämnda bekräftas på kvällen när vi besöker Frankfurter Hof, hotellet som är motsvarigheten till Park Hotel i Göteborg under Bokmässan. Alla är där. Allt branschfolk. Men inte kortmaskinerna. Här betalar man med sedlar. Trots att hotellet ligger i skuggan av den högsta skyskrapan i Tyskland, Commerzbank Tower (256 m). Där uppe inbillar jag mig att de redan är kontantlösa.

Fortsätt läsa

Hoi-TV från idé till verklighet

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:30 september, 2014
Inläggskategori:Blogg Färglösa

Under Bokmässan 2013 gick jag runt och tittade på många konkurrenter. Tittade på vad som var bra och vad som var dåligt hos dem och hos oss själva (Hoi Förlag). Det blev en lista på idéer.

En reflektion var just hur dåligt små monterscener fungerar. En författare sitter på en stol med en mikrofon och en högtalare och försöker göra sig hörd samtidigt som de flesta besökare bara skyndar vidare eftersom det samtidigt pågår fyra-fem likadana framträdanden i grannmontrarna och hundratals runtom på mässan.

Vi hade själva en liten scen i vår monter, eller en mellanstor kanske eftersom det fanns flera stolar och vi hade headset till författarna och en moderator som ställde frågor till författarna. Dessutom tio stolar framför scenen.

Men jag kände att något saknades. Folk stannar inte bara för att någon pratar på en scen. Jo, om det är ett riktigt, riktigt känt ansikte. Inte bara en författare som sålt tiotusentals böcker utan faktiskt är ett känt ansikte. Som Agneta Sjödin som gästade Hoi-montern det året, hon fick folk att stanna upp när hon stod på scen.

Under min rundvandring på mässan uppmärksammade jag dock en annan sak, nämligen att folk även drogs till tv-kameror. Om någon intervjuas i tv måste det ju vara viktigt.

Då föddes idén om att bygga en tv-studio i vår monter på nästa mässa, alltså 2014. Varje dag skulle vi spela in en egen liten talkshow med författare som intervjuades på scen. Publik i studion såklart. Och sedan skulle vi göra korta videoklipp och lägga upp på vår Youtube-kanal och varje författare kunde sedan sprida dessa vidare via sociala medier till sina läsare.

Ett framträdande på Bokmässan som annars skulle ha setts och hörts av 10-50 personer kan då nå hundratals eller kanske tusentals människor.

Vi pratade inte mycket externt om idén eftersom vi ville vara först och ensamma om det på mässan. Jag vet inte om vi är det, kanske har andra förlag gjort samma sak före oss men jag har inte sett eller hört det.

I år fick jag se idén förverkligad, tack vare hårt arbete av Marthina Elmqvist, Hanna Svensson, Alexandra Nedstam och Christin Holmgren på Hoi. Och dessutom vårt eget lilla filmteam Tam Thi och David J Hare som varit proffsiga och dedikerade i arbetet med att få till bästa bild och ljud. Plus Anna Berg. Vi ska inte heller glömma programledaren. Vi diskuterade många namn och pratade med flera tills vi upptäckte att vi hade en talang mitt framför ögonen – författarinnan Caroline L Jensen som gett ut flera noveller hos oss och i höst kommer med en novellsamling.

Det som kan låta enkelt “bygg en tv-studio och spela in ett program varje dag” är i verkligheten ganska komplext. För att det ska bli levande krävs två kameror, ljussättning, bra mikrofoner och en rad andra tekniska hjälpmedel. Och dessutom en scen med kulisser som skapar en trevlig och bra miljö. Det sistnämnda blir extra tufft när studion ska rymmas på några få kvadratmeter i en monter på Bokmässan där nästan 100.000 besökare vandrar under fyra dagar.

Lite tekniska begränsningar gjorde att vi inte kunde lägga upp videos varje dag som vi först tänkt men idag fick vi upp de sista filmerna på Youtube. Sexton fantastiska författarsamtal, däribland ett med mig (kolla längst ner). Vill du se fler klipp? Gå in på Hoi:s Yoyutube-kanal.

Tack till alla som gjorde det möjligt – att förverkliga idéer kräver team work!

Hoi TV är tillbaks på mässan 2015! (eller kanske tidigare…?)

Fortsätt läsa

Android på väg att gå om iPhone även i Sverige

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:23 september, 2014
Inläggskategori:Blogg

Sverige är ett iPhone-tokigt land. Vet inte varför riktigt, men av någon anledning så fastnade folk för iPhone trots höga priser och inlåsning.

Men precis som i resten av världen så har Android tagit över utvecklingen. Nästan alla tekniska nyheter presenteras av olika tillverkare som kör Android och Apple har placerats i baksätet, fullt upptagna med att kopiera och hinna ikapp.

Det märks nu inte riktigt i media eftersom de som jobbar i media är överrepresenterade som Apple-användare. Dels en tradition av att Appledatorer användes en hel del i den grafiska branschen och spred sig till reklambyråer och senare även tidningar.

Det märks också av att företag emellanåt utvecklar för iPhone först och Android sedan. Bokmässan har en app. För iPhone. Tre år efter debuten har de fortfarande inte fått tummarna loss och släppt en Android-version. Storytel är ett annat företag som har problem att hålla jämna steg i utvecklingen och fortfarande kommer nya versioner för iPhone först och Android senare.

Så det är dags för en reality-check. Hur stor andel av marknaden har iPhone/iOS numera – egentligen? Det är det förstås ingen som vet med säkerhet eftersom det sålts fler smartphones än invånare de senaste åren. En del har ingen smartphone och andra har en hel hög.

Men en mätning på statcounter jan-sept ger en indikation på utvecklingen. I början av året hade iOS 61,4% och Android 36,62%. Nu i september är siffrorna iOS 53,5% och Android 45,3%. Hur tror ni det ser ut i december?
Ja, just det. För den som undrar hur det går för Windows Phone så har den gått från 1,32% till 0,98% efter en topp på 1,37% i maj…

Om man tittar längre tillbaks så är det ett radikalt trendbrott som skett i år. Både 2012 och 2013 låg iPhone och Android på ungefär samma nivåer som i januari 2014, förhållandet 63-35.

Kolla exempelvis den här kurvan där man också ser när Android passerar Sony Ericsson. Här blir också Apples ras i år tydligare.

Fortsätt läsa

Ny novell av mig: Livets trädgård

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:18 september, 2014
Inläggskategori:Blogg

För någon vecka sedan släppte förlaget min novell Livets trädgård som e-novell, dvs du kan ladda ner den i epubformat och läsa på surfplatta, läsplatta eller smartphone. Perfekt när du tar bussen till jobbet eller skolan.

Livets trädgård skrevs ursprungligen för 19 år sedan, då jag jobbade på Allers veckotidning. En kväll skrev jag en novell och lämnade sedan in den till novellredaktören. Jag minns inte exakt hur det var men min minnesbild är att hon tyckte den var bra och spännande men att den inte passade in riktigt i Allers. Den var lite för otäck för att funka som rysare. Så just den här novellen publicerades aldrig, det gjorde däremot två andra noveller som jag skrev 1995 och 1996.

Det var för övrigt en av redaktörerna på Allers som sporrade mig att fortsätta skriva. “Du får inte mer tid när du blir äldre”, sa han och det hade han förstås helt rätt i. Men det tog några år innan jag tog honom på orden och lyckades skriva klart min allra första roman 2009.

Köp gärna och ladda ner den för att bilda dig en egen uppfattning >>

Fortsätt läsa

Ett märkligt val är över – för tillfället

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:18 september, 2014
Inläggskategori:Blogg

Undrar om det snackats så mycket om ett valresultat som det gjorts denna vecka? Jag minns inte att ens förra valet födde så många diskussioner i fikarummen som detta gjort.

Sverigedemokraternas framgångar chockade alla, trots prognoserna innan. En del undrar på Facebook vilka som röstar på SD och varför de inte vågar träda fram. Så kan man spontant tycka, man hör mest dem som inte röstar på dem deklarera detta.

Men så tänker man ett varv till. Rösthemligheten är grundmurad i Sverige. Det är därför vi röstar bakom ett skynke och inte inför öppen ridå. Om vi verkligen tänker efter så är det inte många som faktiskt öppet berättar om de röstat på S, M, FP, KD, C eller V heller. Hur ofta frågar man rakt på sak “Vad röstar du på?” och förväntar sig ett svar?

Nej, just det. Vi kan hellre prata om vilka värderingar vi har och vad vi prioriterar. Därför är det egentligen inte så konstigt att många faktiskt lagt sin röst på SD utan att vilja träda fram och visa det öppet.

Så varför får de fler röster? Är det för att 13% tycker att vi ska stänga gränserna för invandring eller är det för att de etablerade politiska partierna i ett antal frågor valt att ignorera många väljare? Om man snabbt läser det reklamblad som SD skickade ut i landets brevlådor före valet så hade det lika gärna kunnat komma ifrån S eller V. Frågorna och löftena är snarlika, bortsett från enstaka meningar där invandringen nämns som ett problem. Det är faktiskt ganska politiskt korrekt. De har lärt sig spela spelet.

Något som stört mig i årets valrörelse är överdrifterna och svartmålningen. Det har stundtals varit rätt låg nivå på debatten. De etablerade partierna skyller ibland SD för att skapa en vi-och-dom-känsla. Men ärligt, det är fler partier som är rätt bra på det. Inte minst oppositionen som gärna vill gruppera samhället och ställa dem mot varandra. En del av partiledardebatterna har faktiskt haft drag av supporterkulturen på allsvenska fotbollsmatcher. Det har varit mer fokus på att hata motståndaren än att älska det egna laget. Det gagnar inte Sverige.

Istället för att måla upp bilden av ett Sverige som är på gränsen till sammanbrott, där nästan alla lever i misär och vi har det sämre än för hundra år sedan så kunde man istället konstatera att vi fortfarande lever i ett av världens bästa länder. Men att vi nu ska ta nästa steg och se till att vi även i fortsättningen gör det. Då är det inte speciellt konstruktivt att hata meningsmotståndarna och lägga all energi på att förstöra för dem.

Det symboliserades tydligt av hur vänstersidan jublade över att de borgerliga partierna hade förlorat fler mandat än de själva. Trots att de alla hade förlorat. Ungefär som när AIK-supportrar jublar lika mycket om Djurgården åker ur Allsvenskan som när de själva vunnit SM-guld. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, heter det i ordspråket. När man studerade politikernas reaktioner på valkvällen så var det alldeles för mycket av den varan.

Baksidan av demokrati och väldigt många partier med olika agendor är att särintressen riskerar att tillfredställas i förhandlingar där en rad beslut motverkar den övergripande visionen. Det blir lite som att försöka uppfostra ett barn genom att ge dem en godisbit som belöning för att de borstat tänderna. Röstar du på mitt förslag så röstar jag på ditt. Men om vi har olika politisk färg så kommer jag bara att rösta på bra förslag om de kommer från mitt eget parti eller dem jag är kompis med.

Låt mig konstatera att inga framgångsrika företag, föreningar eller lag har byggts på det här viset. Kan man verkligen bygga ett framgångsrikt land på det sättet?

Fortsätt läsa

Hur indie måste en indieförfattare vara?

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:4 september, 2014
Inläggskategori:Blogg

Daneiel Åberg ställde frågan Har vi några indieförfattare i Sverige?

Då är den givna följdfrågan: hur indie behöver en indieförfattare vara? Och när vi pratar indieförfattare är det förstås ett coolare namn på egenutgivare, inspirerade av vad fristående artister och filmare kallas i musik- respektive filmindustrin.

Dessutom det faktum att när independent hyllas inom musik och film för att dessa är nyskapande och inte i händerna på de multinationella jättarna så är indieförfattare något som kultureliten gärna rackar ner på med hänvisning till att det är så dålig kvalitet och att den utgivningen inte genomgått den kvalitetsgranskning som kännetecknar de etablerade traditonella förlagen.

Så när är man indie?

Den som ger ut en bok på eget förlag och gör allt själv givetvis. Men sedan kan man anlita redaktör, formgivare och korrekturläsare. Vilket fortfarande innebär att du har kontrollen fullt ut. Är du indie när du anlitar Vulkan? Eller om du tar steget och ger ut på ett förlag där du betalar för utgivningen?

Hoi Förlag var en av de första som öppet förklarade att författaren är med och investerar i utgivningen. Men i korridorerna och under bordet har många mindre förlag i åratal krävt investeringar av författare för att ge ut deras böcker. Antingen genom krav på att de ska köpa loss ett visst antal böcker, bekosta trycket eller andra lösningar.

Inom filmindustrin så är independentbolagen inte alltid så små. Läser på Wikipedia att independentetiketten i Sverige bygger på att filmen producerats utan filmstöd men definitionen är än mer luddig på andra sidan pölen:

I USA är definitionen något annorlunda, där avser independentfilm ofta en film som finansierats och producerats utanför något av Hollywoods sex största filmbolag (The Majors). Många av dessa filmbolag producerar dock independentfilm i dotterbolag. Warner Bros. har till exempel en avdelning kallad Warner Independent. Finansieringen av en independentfilm kan bland annat göras genom presales av visningsrättigheterna.

Exempel på amerikanska independentfilmer är Sex, lögner och videoband, Bara en natt, The Blair Witch Project, Mulholland Drive, Pulp Fiction och Mitt stora feta grekiska bröllop. Även Trilogin om Härskarringen gjordes till viss del med hjälp av oberoende medel; en stor del av budgeten kom från presales av distributionsrättigheter samt licensieringsrättigheter för leksaker, spel och andra produkter.

Översatt på bokbranschen så skulle alla böcker utgivna på mindre förlag vara independent? Fast inte om de fått kulturstöd?

Även i USA diskuteras var gränsen går för att få kalla sig indieförfattare. En del menar att bara egenutgivare som äger sitt eget ISBN och kontrollerar alla rättigheter till sina böcker kan kalla sig inde, andra att en indie sitter i förarsätet och bestämmer – oavsett om det innebär en traditionell deal med ett traditionellt förlag, stort eller lite, eller egenutgivning.

Har du undrat vad förkortningen Hoi står för? House of Independents, oberoende författares förlagshus. Sveriges första förlag för indieförfattare. Men där förlaget fortfarande fattar beslut om utgivning som en garant för kvalitet.

Om man nu får kalla sig indieförfattare när man ger ut på ett förlag som inte är ens eget.

Fortsätt läsa

Fem år i förlagsbranschen

Inläggsförfattare:Sölve
Inlägget publicerat:3 september, 2014
Inläggskategori:Blogg

På LinkedIn såg jag att det nu i september var jubileum, då är det nämligen fem år sedan Dahlgrens Förlag grundades för att jag skulle kunna ge ut mina debutroman InnebandyPiraterna.

Det var mitt första bokförlag. Däremot har jag haft tidningsförlag och gett ut tidningar många år tidigare. Exempelvis Innebandy-Nytt som kom ut 1992-1995 och VIPstory 2004 (10-årsjubileum för start och nedläggning av den).

Då såg jag nog inte riktigt vart det hela skulle leda. Jag hade visserligen en tydlig idé om att skriva ytterligare nio böcker i serien och att ge ut dem på eget förlag var det naturliga eftersom traditionella förlag var långsamma och omoderna. Faktum är att jag i början av 2009 ännu inte hade bestämt mig för att ge ut InnebandyPiraterna i tryckt form på papper utan istället skulle böckerna ges ut digitalt. Jag tänkte skapa någon form av digital hemvist där man kunde logga in och betala en månadsavgift på några kronor för att läsa allt jag skrivit. Men läsarreaktionerna var tydliga: ge oss en pappersbok. Idag har de tre första böckerna i serien sålt närmare 8000 exemplar tillsammans.

Tiden var inte mogen för heldigitalt, insåg jag efter ett tag. Kanske är den inte riktigt det ännu, i exakt den formen, men eböcker växer så det knakar. På fredag släpps ytterligare en av mina e-noveller, en putsad version av en gammal novell.

Dahlgrens Förlag gav även ut de två första böckerna i Bodil Mårtenssons Barkhe-trilogi innan vi flyttade över den tredje boken till Hoi Förlag (som startades i november/december 2010). Hoi Förlag som i år ger ut runt 50 titlar. Betydligt större än lilla Dahlgrens Förlag. Å andra sidan har jag faktiskt lyckats sälja snart 14.000 ex bara av första delen i Barkhe-trilogin när man räknar ihop alla format, så något gjorde jag rätt redan från start.

Jag hann även med att ge ut en novellsamling eller antologi, VIP Story Återkomsten, på mitt eget förlag. Det är min sämst säljande utgivning till dags dato. Helt obegripligt egentligen med tanke på att alla noveller i den samlingen är riktigt bra!

När det i höst blir dags för InnebandyPiraterna 4 så släpps även den boken på Hoi Förlag, precis som jag gjorde med Fem stjärnor för Färglösa. Och någon vecka efter releasen av InnebandyPiraterna är det 4-årsjubileum för Hoi. Häftigt.

Men nu ska jag alltså fira fem år som förlagschef.

Fortsätt läsa