Uncategorized

Bristvara: erfarenheten av svält

© HamsterMan - Fotolia.comDe senaste dagarna har jag funderat en del över resurser. Brist på resurser och överflöd av resurser. Mat och raklödder är två bra exempel ur vardagen.

Låt oss börja med mat. I helgen zappade jag förbi ett program som handlade om maten i världen där det idag – om jag fattade rätt – slängs lika mer mat än vad som behövs för att mätta alla som svälter. Europa, USA och övriga industriländer slänger alltså mat för miljarder (27 procent av maten i USA slängs). Men även i Indien gick massor av grönsaker till spillo och det berättades hur bananplantager slängde bort fullt ätliga bananer i ofantliga mängder.

Det är inte utan att man tänker på hur mycket som sorteras ner i påsen för organiskt avfall. Matrester. Speciellt när man har barn som mitt i en måltid kan få för sig ”nu orkar jag inte mer” eller ”jag gillar inte” trots att man som förälder vet att det är lögn.

När jag växte upp pratades det slentrianmässigt om ”tänk på barnen i Afrika” ifall det lämnades mat på tallriken. Mina föräldrar och deras generation har trots allt upplevt ransoneringen under andra världskriget och en tid då det inte var givet att du kunde köpa mat från all världens hörn året runt.

* * *

Lyssnar på Zlatans bok som ljudbok. Inläst av Jonas Malmsjö. Som även läst in Jens Lapidus ”Livet Deluxe”. Det första kapitlet gav mig därför en något märklig upplevelse eftersom språket i Zlatans biografi är som hämtat ur ett kapitel om gangstrarna i Lapidus deckare och när berättarrösten dessutom är densamma så blev resultatet en aning förvirrande.

Men när jag väl mentalt passerat den spärren så är det en intressant historia Zlatan målar upp. Om känslan av att som barn öppna ett tomt kylskåp när det skriker i magen av hunger. Och då talar vi ändå Sverige på 1980- eller 1990-talet. I det fallet ett resultat av föräldrar fångade främst i missbruk.

Han säger det själv – hur förmedlar jag det till mina barn som aldrig upplevt det?

* * *

När man rakar sig trycker man upp en klick raklödder i handen och kladdar ut det över haka och kinder. När jag har en helt nyöppnad burk så blir det lätt en väldigt stor klick, ofta 2-3 gånger så stor som behövs och på slutet så inser jag att det kunde räckt till minst en kanske två rakningar. Istället för jag skölja ned löddret i handfatet.

Men mot slutet av burken, när trycket är lägre så kommer löddret långsammare och jag börjar snåla. Det är märkligt hur man då hushåller med löddret och de sista dropparna i burken räcker mycket längre än de första.

Samma effekt med tandkräm.

Eller för den delen en frys som du bestämt dig för att ”äta tom” innan du frostar av den. Oanade reserver blottas när du vänder på varje frysklamp och granskar varje påse med infrysta middagsrester.

* * *

2004, när jag nystartade mitt företag efter att ha sagt upp mig från en fast tjänst, blev min inkomst av tjänst (dvs resultatet i min enskilda firma) under 40.000 kr – för hela året. Hur överlevde jag? Ja, dels på besparingar men också genom att dra ner mina utgifter och snåla ordentligt i allt från mat till nöjen.

Idag skulle det vara mycket svårare att dra ner utgifterna på samma sätt eftersom jag har sambo och barn och högre omkostnader. Men erfarenheten av att ha gjort det en gång gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som det kanske gör för den som aldrig drivit företag och är livrädd för att tappa den trygghet som de ser sin månadslön som.

* * *

Den som har oändliga resurser kan också förbruka oändliga resurser. Värt att tänka på nästa gång någon skriker efter mer resurser.

* * *

Alkohol- och narkotikamissbruk är förmodligen en större anledning till att barn far illa än arbetslösheten i Sverige. Jag inser alltmer att vi har en alltför naiv inställning till droger och vad det kostar samhället varje minut.

Read More

Påpassligt med Tranströmers eboksdebut – eller sent ska syndaren vakna?

Tomas Tranströmer får Nobelpriset i litteratur. Grattis! Ska inte kommentera valet eftersom andra gör det mycket bättre. Men eftersom jag är intresserad av eböcker så gick jag in på Adlibris för att kolla om det fanns några eböcker med den nyblivne Nobelpristagaren. Ingen träff.

Sen gick jag in på Bokus och sökte. Där fanns det faktiskt en ebok. Utgiven idag (!) den 6 oktober.

Med andra ord – någon på Bonniers/Elib har varit vaken och fått ut en ebok med expresshantering. Eller bara en lyckoträff?

Men likväl – är det inte lite lustigt att det bara finns en enda titel som ebok med ett namn som Tranströmer? Kanske ångrar man det idag när många av hans pappersböcker verkar slutsålda och tillfälligt slut.

Kan inte undgå att undra – om alla hans titlar funnit som ebok, hade han då dominerat Adlibris topplista imorgon?

Framför allt om de kanske sålt eboken till kampanjpris?

Read More

E-boksrekord av James Patterson – 3 miljoner sålda

För ett tag sedan pratades det om författarna som var först att sälja en miljon exemplar av sina böcker som e-bok, inte minst svensken Stieg Larsson med Millenium-trilogin. Men nu märks också skillnaden mellan honom som ”bara” har tre titlar och storsäljaren James Patterson som skrivit åtskilligt fler:

”Hachette Book Group announced today that #1 bestselling author James Patterson has tripled his record-breaking ebook sales in less than a year’s time. To date, Patterson has sold 3,035,713 ebook units just 11 months after becoming the first novelist ever to surpass the one million ebook unit mark (as of July 2010).” (via Teleread)

Patterson, som väl för många svenskar är mest känd för att ha skrivit en bok ihop med Liza Marklund (fundera över anledningen till att han valde att skriva en bok med henne) som kom ut förra sommaren, har skrivit över 70 romaner på lite mer än 30 år. Han har sålt närmare 200 miljoner böcker totalt, enligt Piratförlaget.

Hur lång tid tar det för den förste författaren att nå 100 miljoner sålda e-bokskopior?

Read More

Långa ledtider leder inte bokbranschen framåt

Av tradition tar det evigt lång tid för en bok att nå från författare till läsare. Trots ny teknik har branschen inte förändrat sina ledtider nämnvärt. Vad innebär det när vi går mot en digitalisering och förväntningar från läsare om ett högre tempo?

När jag tittar på min karriär så har jag rört mig mot allt längre ledtider. Det började på dagstidning där man i stort sett alltid lämnade en text på kvällen och sedan såg den i tryck dagen därpå. Ibland gjorde vi de sista sidorna kl 23 och sedan kom de färdiga tidningarna i brevlådan fem-sex timmar senare.
Jag jobbade därefter med veckotidningar där ledtiderna direkt ökade rejält. Det mesta av materialet gjordes månader i förväg. Det var julbak i augusti eller något i den stilen (minns inte nu, det var ändå 12-13 år sedan jag slutade på Hemmets Veckotidning.
Därefter blev det månadsmagasin och helt logiskt nästan ännu längre pressläggning, eller ledtider. Där upplevde jag verkligen baksidan med de långa ledtiderna eftersom våra sportmagasin kunde bli inaktuella under tiden från det att vi skickade tidningen till tryck och läsarna fick dem i handen. Internet hade nämligen gjort sitt intåg på allvar och poängligor för NHL spreds betydligt snabbare än förr.

Read More

Så kan SM-finalen i INNEbandy bli Sveriges Super Bowl

Idag spelades SM-finalen i utebandy (guld till Sandviken), eller isbandy eller som en del fortfarande kallar det – bandy inför nästan 20 000 åskådare. Det är en häftig grej, en enda final med mycket folk på läktarna. När de flesta andra sporter går mot fler matcher i finalen så har innebandyn och därefter handbollen följt isbandyns exempel.

Läste en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen (tyvärr verkar det inte som om DN lagt ut den på webben) om hur olika orter nu slåss om att få ta över finalmatchen från Uppsala. Stockholm har två nya arenaprojekt, det är redan bestämt att en av arenorna ska bli värd för SM-finalen i innebandy 2013 efter att Malmö haft den i två år.

Det ska ske i den nya Stockholmsarenan som kan rymma uppåt 30 000 åskådare vid en innebandymatch. Det är en av de arenor som isbandyn också diskuterar för sina ambitioner att göra isbandyfinalen till Sveriges svar på Super Bowl.

Innebandyn har liknande mål. Jag har funderat en del över hur man ska nå dit och jag är en ivrig förespråkare av att flytta damfinalen så att den inte spelas samma dag. Kanske damfinal fredag kväll och herrfinal lördag em/kväll. Eller damer lördag och herrar söndag. En del hävdar då att det blir omöjligt att locka lika mycket folk till damfinalen som man kan göra nu när den spelas samma dag som herrfinalen.

Problemet är att dagens SM-finalarrangemang blir en maratonföreställning på sex-sju timmar och att utrymmet för sponsormingel blir rätt tight mellan matcherna. Och det är inte lyckat, tyvärr varken för publik eller media. Bortsett från snygga publiksiffror på damfinalen.

Bättre då om man kan skapa en äkta SM-finalweekend med arrangemang i flera dagar. Varför inte fylla på och lägga SM-finaler även för juniorer samma helg – i samma arena, eller en mindre på samma område? Det vore väl häftigt?

Framför allt skulle det öppna möjligheter till olika typer av konferenser och utbildningar för innebandyrörelser under dagarna och så matcher på kvällarna.

Men, en sak som slog mig häromdagen är att man borde flytta finalen tidsmässigt. Jag minns från åren då jag var involverad vilka problem det ställer till att arrangera en final en lördag, när sista semifinalen ibland spelas på måndagen – fem dagar tidigare. Det gör produktion av trycksaker (matchprogram) och försäljning av biljetter betydligt krångligare och dyrare. Inte minst med det upplägg man har där ett antal tusen biljetter är reserverade för finallagens supportrar – som alltså ingen vet vilka de är förrän max en vecka innan matchen spelas. Inte helt optimalt…

Varför inte lägga på en vecka till? Och se till att det alltid är två veckor mellan sista semifinalen och SM-final-weekenden? Det skulle ge större möjligheter att verkligen förbereda sig för alla inblandade parter: finallag, arrangörer och publik.

Bara en tanke.

Read More

Spotify – det bästa som hänt skivbranschen

Ibland blir man så trött. Folk som säger “Spotify är skit för artisterna tjänar ingenting, de kommer aldrig att tjäna pengar där.”
Okej, redan innan Spotify kom till så gjorde jag en enkel kalkyl. Snabb matematik om hur skivbranschen skulle fungera om den blev helt digital. Min tanke var en betaltjänst, precis som Spotify satsat på alltmer på senare tid.
En parallell till film-kanaler på tv. Där är folk beredda att betala 200-400 kr/månad för att se film, tv-serier och sport i olika blandningar.
Därför var det inte osannolikt att anta att folk skulle vara redo att betala 100 kr/månad för obegränsad tillgång till all musik som spelats in. Nästan. Det finns alltid några idioter som tror att deras lyssnare föredrar cd-skivor även 2011.
Skivbranschen i Sverige har mig veterligen aldrig omsatt över en miljard kronor. Och i den summan ingår även kostnader för tillverkning och frakt av cd-skivor i flera led med återförsäljare. Med Spotify finns bara en återförsäljare till skivbolaget eller artisten. I framtiden kan Spotify mycket väl erbjuda enskilda artister att sälja sin musik direkt via Spotify utan skivbolag – vadå, skivbolagen är ju redan delägare…
Okej. Låt oss ta matematiken. 99 kr/månad (jo, jag vet att många däribland jag betalar 49 kr/mån). Drygt en miljon abonnenter ger en miljard i intäkter. Eftersom det finns fler än så som betalar för film- och sportkanaler på tv så borde Spotify kunna få två-tre miljoner abonnenter i Sverige. Och därmed omsätta mer pengar än musikbranschen någonsin gjort i Sverige även vid 49 kr/månad. De har redan nått en miljon betalande abonnenter i Europa, så det är ingen vild gissning att de inte har så många hundra tusen kvar till en miljon betalande svenskar… Plus då reklamintäkter.
Så vad är problemet? Är det någon som tror att inte artisterna kommer att tjäna pengar då? Självklart kommer det precis som tidigare att vara de som säljer/spelas mest som tjänar mest. Kanske blir det ännu större och tydligare skillnad i framtiden?
Men sluta tro på det som skrivs i kvällstidningarna om Spotify. Det är faktiskt det bästa som hänt skivbranschen på tjugo år.

Den stora frågan är dock: skulle e-böcker kunna säljas enligt samma modell som Spotify på ett fungerande sätt? Eller funkar inte konsumtionsmönstret för böcker jämfört med musik i det avseendet?

Read More