Boktugg är ett miljonföretag – men det räcker inte

I dessa tider är det årsredovisningar och bokslut som ska sammanställas och skickas in. Så även för mina båda bolag som står inför lite olika typer av utmaningar.

Det är ingen tvekan om att det har varit några tuffa år ekonomiskt. Boktugg har varit en läsarsuccé, på bara några år har vi gått från en liten blogg till att idag vara en av Sveriges absolut största litteratursajter.

I januari hade vi över 200 000 unika besökare på sajten. Under våren har vi sedan pendlat mellan 160 000 och 180 000 unika besökare.

Samtidigt växer antalet prenumeranter på nyhetsbrevet stadigt, vecka för vecka. Helt organiskt (alltså inga köpa adresslistor eller tävlingar) är vi snart över 8000 prenumeranter.

Så då borde väl intäkterna följa med? Om jag hade en krona för varje unik besökare på sajten per månad så vore vi hemma. Men riktigt där är vi inte.

2020 passerade Boktugg för första gången 1 Mkr i omsättning och dessutom visade vi en liten liten vinst på sista raden (även om bokslutet inte är reviderat ännu). Men om du kan något om företagsekonomi så förstår du att det inte räcker för att täcka de verkliga kostnaderna för att driva en sajt som Boktugg.

Alla som jobbar med Boktugg får betalt. Utom jag. Vi behöver dubbla (helst tredubbla) årsomsättningen för att få en rejäl vinstmarginal och utrymme för mig att ta ut en heltidslön, eller åtminstone 70-80 % av en heltid.

Så dit måste vi ta oss under 2021, vilket blir en utmaning.

Som mediaentreprenör kan man bli frustrerad över att se hur svårt det är att övertyga annonsörer om att flytta sina annonspengar från gamla medier där de annonserat i tjugo, femtio eller kanske hundra år. Det räcker inte med bättre räckvidd. Det finns en psykologisk tröskel.

Dessutom konkurrerar Boktugg inte bara med Svensk Bokhandel utan även Facebook, Google och återförsäljare som vill göra kampanjer med förlagen.

De flesta mediahus tittar idag på prenumeration som lösning på intäktsfrågan. Boktugg har också prenumerationsintäkter, både från branschfolk som betalar för vårt Analysbrev och från Supporters som frivilligt stöttar oss. Men 98 % av våra artiklar ligger öppet, utan betalvägg.

Men nu experimenterar vi istället med att ge Supporter-prenumeranter tillgång till extramaterial i form av frågesporter om språk och litteratur – en Quiz-sida. Kommer det att övertyga fler, eller göra befintliga prenumeranter mer nöjda? Vi får se. Det är en liten investering varje månad, så det måste öka antalet prenumeranter för att betala sig. Och det kommer mer sådant längre fram.

Parallellt med Boktugg försöker jag återstarta min författarkarriär som avstannade lite efter att jag gav ut Färglösa får främmande i slutet av 2016. Lanseringen av den boken blev en flopp då förlaget (Hoi där jag är delägare) misslyckades med den centrala införsäljningen och PR-arbetet i kombination med att jag var tvungen att lägga en hel del tid på helt andra saker privat i familjen. En boklansering kräver 100 % av författaren för att lyckas.

Åren därefter hamnade Boktugg i fokus. Men i december 2020 kom ju både Familjen Juvelerkvist som ljudbok och ebok (hann inte fixa pappersboken i tid till jul, så det blir ett 2021-projekt) och InnebandyPiraterna 6 som pappersbok (nej, jag har inte fått tummarna loss med ebok och ljudbok). Lanseringen av den sistnämnda var väl inte mycket bättre genomförd än Färglösa 2 fyra år tidigare, men skillnaden är att InnebandyPiraterna-serien har en etablerad läsekrets som i åratal frågat efter en fortsättning. Jag får fanmejl varje vecka från unga läsare, vilket är riktigt kul. Däremot har lanseringen lidigt mycket av att det inte spelats någon tävlingsinnebandy. Varken elitmatcher eller ungdomsturneringar där jag kunnat signera.

Men nu har jag massor av manus som ligger och väntar på att färdigställas. Puh. Och det är en anledning till att jag dragit igång experimentet med Indieförfattaren.

Där kan den som vill följa mitt författarskap dels prenumerera (gratis) på nyhetsbrevet där jag skriver om indieförfattarens roll i Sverige idag och dels (för betalande prenumeranter 50-125 kr/mån) läsa tidigare outgivet skönlitterärt material i följetongsform. Det lutar åt att jag skriver en uppföljning på Familjen Juvelerkvist.

Så det är väl första uppmaningen idag, in och signa upp för Indieförfattaren. Jag har en bit kvar till 1000 true (betalande) fans.

Fortsätt läsaBoktugg är ett miljonföretag – men det räcker inte

Tillbaka till rötterna efter tolv år

Våren 2009 skrev och publicerade jag följetongen InnebandyPiraterna – första säsongen här på bloggen. Det var ett experiment, ett sätt att tvinga mig själv att slutföra boken eftersom jag redan från början hade läsare.

Då hade jag en idé om att publicera mig helt digitalt, kanske med inloggning som en medlemssajt. Men tiden var inte mogen. Även om ehandeln växte kraftigt då var den inte i närheten av den nivå vi har idag.

Storytel hade inte fått upp farten riktigt, även om tjänsten existerade. Folk var inte vana vid att betala för innehåll på nätet i samma utsträckning.

Så det blev en pappersbok som följdes av flera. Visserligen alltid som ebok och på senare år även som ljudböcker.

Men idag är det dags att sluta cirkeln. Idag lanserar jag Indieförfattaren som en nystart på mitt författarskap. Åter till där jag var för tolv år sedan, men med en helt annan erfarenhet av både att skriva böcker och bokbranschen.

Välkommen att följa min resa. Jag kommer att rapportera då och då här på bloggen, men framför allt är det via mejl som du kan läsa om framtidens författarskap och läsa mina ännu outgivna böcker som följetänger. Det här är sjunde dagen på det här projektet sedan beslutet togs. Ibland tar saker och ting tid, ibland går det fort.

Fortsätt läsaTillbaka till rötterna efter tolv år

Alla dessa outgivna manus

Läs mer om artikeln Alla dessa outgivna manus
Förra veckan gick jag i mål med första utkastet av mitt nya manus. Så här ser det ut i skrivprogammet Scrivener.

”Nu får du ta dig i kragen och ge ut några böcker”, sa en författarkollega när jag berättade om mitt nuvarande läge.

Jag gav visserligen ut två böcker i december, InnebandyPiraterna 6 och Familjen Juvelerkvist. Men eftersom jag inte gjort några signeringar eller intervjuer kring de båda böckerna så känns det knappt som riktiga utgivningar. Releaser i skuggan av pandemin, kan man kalla dem.

Fortsätt läsaAlla dessa outgivna manus

Missad deadline för flera projekt

Läs mer om artikeln Missad deadline för flera projekt
Dagens insats på nya manuset. Det går framåt och inom några veckor borde årets första manus vara färdigskrivet.

I början av året satte jag en optimistisk deadline: att skriva klart manus nr 2 i min nya deckarserie (ja, jag ska avslöja namnet på den snart och berätta mer om den, men inte idag) till min födelsedag eller åtminstone till den siste februari.

Men det misslyckades. Idag klockade jag in på 52 000 ord lite drygt och manus kommer att bli mellan 70 000 och 80 000 ord, enligt mina uppskattningar utifrån mitt kapitelsynopsis.

Fortsätt läsaMissad deadline för flera projekt

Att återstarta en författarkarriär

Läs mer om artikeln Att återstarta en författarkarriär
Idag var det härligt vårvädet nere i Skåne, tog en lång promenad med familjen längs havet.

Det var länge sedan jag gjorde en riktig lansering av en ny bok. Jag släppte två i december 2020 men kan inte påstå att någon av de lanseringarna blev särskilt lyckad eller välplanerad.

Först kom Familjen Juvelerkvist (som gick som följetong på Boktugg i december 2019) som ljudbok hos Word Audio och släpptes i alla streamingtjänster och för download. Jag försökte såklart sprida budskapet om detta på Facebook och … ja, i något av Boktuggs nyhetsbrev. Den fick ett par hundra lyssningar i alla fall första två veckorna.

Fortsätt läsaAtt återstarta en författarkarriär

Innebandy-VM i Malmö 2024 – dags för Floorball Pirates-böcker?

Läste igår att man nu beslutat att herr-VM i innebandy ska spelas i Malmö i december 2024 den 7-15 december. Mästerskapet spelas i Malmö Arena och Baltiska hallen. (Innebandy-VM 2020 skulle ha spelats i Finland men sköts upp ett år till 2021, på grund av Covid-19-pandemin så nu blir det VM även 2022).

Jag var själv med i organisationen kring VM i Sverige 2006 då gruppspelet avgjordes i Skåne, men finalspelet i Stockholm. Det var långt ifrån ett optimalt upplägg med alla de resor och transporter som detta innebar. Senast herr-VM spelades i Sverige var i Göteborg 2014 då jag själv var på plats under finalhelgen i Scandinavium och signerade böcker. Det är kanske den längsta och mest framgångsrika signering jag gjort med InnebandyPiraterna-böckerna.

”Jag vill att publiken går därifrån och kommer ihåg helhetsupplevelsen. Inte bara matchen i sig, utan hela inramningen, stämningen och känslan. Det ska vara aktiviteter före, under och efter matchen som gör att man som besökare är nöjd med hela upplevelsen. Det är det vi ska arbeta med för att åstadkomma den kommande tiden. Vi ska, med hjälp av supportrar och partners, visa upp något som den svenska innebandypubliken aldrig tidigare har sett i Sverige”, säger Stefan Jonasson, marknads- och arrangemangschef på Svensk Innebandy.

Det här (och det faktum att turneringen ska spelas i Malmö) får mig att fundera över om det här är ett tecken på att det är dags att göra verklighet av planerna på att översätta InnebandyPiraterna-serien till engelska? Kan det vara en lagom tidshorisont, att släppa dem om tre år?

Vi får se. Nu har jag skrivit klart både bok sju och åtta (den sista) i serien och endast redigering, korrektur och layout återstår innan jag kan ge ut de två sista. Samt givetvis inläsning till ljudbok av bok 6-8 som jag tänkt göra samtidigt. Helst under våren 2021.

Det finns önskemål om en spin-off på InnebandyPiraterna för yngre läsare, kanske 6-9 år. Kortare böcker och eventuellt även med bilder. Det skulle kunna vara ett projekt. Eller den spin-off som jag öppnar för i den åttonde boken som jag i så fall funderar på att skriva direkt på engelska – för den globala innebandymarknaden (innebandy spelas i mer än 50 länder).

Vi får se. Lite tråkigt på ett sätt att det inte blir några matcher i Helsingborg när man nu har en av Sveriges bästa arenor för innebandy, men Malmö är i alla fall nära om man ska köra med bokkartonger för signering. Om nu ungarna fortfarande vill ha pappersböcker om tre och ett halvt år? Det kanske snarare handlar om att erbjuda all publik att ladda ner och börja läsa eller lyssna på sin mobil?

Eller så är det nu som Netflix eller SVT ska passa på att filmatisera InnebandyPiraterna?

Fortsätt läsaInnebandy-VM i Malmö 2024 – dags för Floorball Pirates-böcker?

Nystart på bloggen?

Jag har varit väldigt dålig på att blogga här på min egen sajt. Det finns två skäl till det. Eller kanske en handfull till men här är de två främsta:

  1. Jag skriver i stort sett dagligen texter till bloggen/nyhetssajten Boktugg.se så det blir inte överdrivet mycket tid eller idéer kvar till att blogga här.
  2. Jag började för lite mer än ett år sedan förbereda flytten av den här sajten till en ny server hos en ny host. Men sedan kom det andra saker i vägen och det blev liggande. Men eftersom jag redan satt upp allt på den nya sajten så blev resultatet att jag inte uppdaterat varken den nya eller gamla sajten. Den blev liksom … pausad.

Så nu blir det bloggande varje dag? Nja, det tror jag inte. Men jag tänkte försöka hålla er uppdaterande om mitt skrivande, alltså det som sker i bokform där faktiskt 2020 var mitt kanske mest produktiva år någonsin då jag slutförde inte mindre än fem manus!

I skrivande stund håller jag på att peka om solvedahlgren.se till den nya sajten och när ni kan läsa detta innebär det att allt (?) fungerade som det skulle. Nu återstår att se om så är fallet.

Kommande veckor ska jag försöka snygga till det lite här också. Det ser ärligt talat hemskt ut.

Fortsätt läsaNystart på bloggen?

Ett nytt försök med NaNoWriMo

Jag har skrivit om National Novel Writing Month tidigare. Tävlingen där man tävlar mot sig själv i utmaningen att skriva en roman (något längre än en kortroman) på 50 000 ord på 30 dagar, som arrangeras i november varje år.

Jag har försökt ett par gånger men aldrig gått i mål så att säga. Det är helt enkelt så att det är svårt att sätta av den tid som krävs varje dag i en hel månad när man har familj och jobb att ta hänsyn till. Ibland är det tiden och ibland idéerna som tar slut.

50 000 ord delat med 30 är 1667 ord i snitt per dag. För min del handlar det om kanske två timmars skrivtid varje dag, plus att jag behöver ha förberett lite vad varje kapitel ska handla om och göra lite research.

Så frågan var förstås – skulle jag ge mig på utmaningen i år när jag precis slutfört ett manus till en ny fantasyroman och egentligen borde lägga lite tid på att redigera det manuset? Jag har låtit det vila några veckor och inväntat kommentarer från några testläsare.

Men samtidigt lockade det, att sätta en vana att skriva varje dag. Och så är det ju det här med alla mina fans. Alltså alla läsare av InnebandyPiraterna-serien som hör av sig hela tiden och undrar – när kommer sjätte säsongen?

Jag insåg att det enklaste (?) sättet att klara NaNoWriMo är att skriva om något jag redan är någorlunda inläst på. Där de flesta karaktärerna redan är klara, världen är definierad och det finns en befintligt story att bygga vidare på. Dessutom något som efterfrågas av läsarna.

Så just nu skriver jag på InnebandyPiraterna 6. Kors i taket. Ta i trä. Jag tänker att oavsett hur det går med själva utmaningen så kommer jag i alla fall att ha skrivit en rejäl bit på en ny bok i serien. Jag har nämligen kläckt en idé som gör att den nya boken kommer att bli lite annorlunda i upplägget än de tidigare. Men det var nästan nödvändigt eftersom det är så länge sedan den femte boken kom ut (2015).

Jag har även skrivit om mina NaNoWriMo-äventyr på Boktugg.se som är mitt stora projekt sedan några år tillbaka. Är du intresserad av bokbranschen rekommenderar jag att du gör som över 5000 andra och läser vårt nyhetsbrev.

Fortsätt läsaEtt nytt försök med NaNoWriMo

Årets sommarpresent – för både storläsare och läsvägrare

Jag har släppt en ny bok! Du kan läsa mer om processen och idén bakom i den här artikeln som jag skrivit på Boktugg alldeles nyligen.

Men den här boken är faktiskt en presentbok. Perfekt för den som är storläsare eller ifall du vill ge bort den till någon som aldrig läser böcker.

Från baksidestexten:

Varför ska man läsa böcker? Alla skönlitterära böcker innebär en flykt från verkligheten och att värdefull tid som kunde läggas på arbete och relationer slösas bort. Faktaböcker tar lång tid att läsa och är de verkligen mer effektiva än att se en dokumentär på
Discovery Channel eller att läsa lite tweets?

I den här boken har vi samlat alla goda anledningar som finns till att INTE läsa böcker.

Finstilt: innan du köper boken bör du bläddra i den (sorry, det går inte i nätbokhandeln) och vara medveten om att den här boken innehåller väldigt lite text i förhållande till antalet sidor i boken. Våra jurister råder oss att informera om att mer än nio av tio sidor faktiskt är helt blanka och att somliga skulle till och med gå så långt att bara kalla det för ”anteckningsbok”.

Anledningar att inte läsa böcker
av Sölve Dahlgren
Dahlgrens Förlag
ISBN: 9789186913069
Utgiven: 2017-05-11
[ Köp på Adlibris ] | [ Köp på Bokus ]

Du kan köpa den direkt här nedan i min egen minishop. Om det inte funkar så klicka på den här länken till världens minsta bokhandel eller köp den hos Bokus eller Adlibris.

Fortsätt läsaÅrets sommarpresent – för både storläsare och läsvägrare

Betalväggar, murar och grindar för digitalt innehåll

Svenska dagstidningar har nu hittat sin holy grail – betalväggen. Inspirerade av framgångar för Netflix och Spotify så satsar varje dagstidning nu på samma modell. Allt fler artiklar göms bakom Plus eller Premium och besökaren ska lockas att registrera sig och betala 1 kr första månaden och därefter 99 kr eller mer per månad för ett digitalt abonnemang.

Det positiva är att de flesta nu verkar släppa ankaret som tyngt dem i mer än tio år – papperstidningen. Det är inte länge sedan prenumerationssäljare ringde och erbjöd abonnemang på papperstidningen för 199 kr/månad och ville du ha enbart den digitala så kunde du få det för 179 kr/månad. Man var övertygade om att alla kunder innerst inne ville ha en papperstidning i brevlådan.

Nu börjar de faktiskt flytta läsarna från papper till print och det logiska scenariot är att sjudagarstidningen snart är historia och successivt kommer att förvandlas till en veckotidning.

Hit men inte längre. DN:s betalvägg slår till. 

Det var det positiva. Det negativa är förstås att man inte kan jämföra Netflix med Helsingborgs Dagblad eller Spotify med Dagens Nyheter.

Varför? Jo, innehållet är alldeles för begränsat. Om jag vill ha ”Netflix för nyheter” som är vad Helsingborgs Dagblad tycker att de erbjuder tillsammans med Sydsvenskan så skulle det inte bara innehålla dessa två (om vi är snälla) dagstidningars material bakom betalväggen utan samtliga svenska tidningars material – GP, DN, SvD och dessutom alla norrländska, småländska och alla andra landskaps lokaltidningar. Det är troligen värt 99 kr att slippa mötas av en enda betalvägg när man läser nyheter.

Men om jag ska teckna ett abonnemang som är ”Spotify för nyheter” som väl är vad DN tycker att de erbjuder så skulle det inte bara innehålla DN utan alla andra svenska dagstidningar – och helst ett par tunga amerikanska och engelska och varför inte ett gäng tyska, franska, spanska och ja – allt. Kanske accepterar jag att det saknas några enstaka tidningar i vissa länder.

Utmaningen för de svenska tidningarna ligger alltså i att få folk att betala lika mycket som för Spotify eller Netflix – men erbjuda betydligt mindre. Alltså måste de hitta andra erbjudanden som gör det värt det för läsarna. Och då är frågan om det är betalväggen som är nyckeln.

Dilemmat blir lika tydligt i bokbranschen med dess streamingtjänster där styckförsäljning av böcker är på väg att flyttas till månadsabonnemang. En intäkt ska fördelas på flera lästa böcker. Precis som för Spotify är nyckeln där att man kan växa totalmarknaden – det vill säga att genom att man lyckas få fler människor att betala varje månad så ökar den totala intäkten som kan fördelas utifrån vad som konsumeras i tjänsten.

Det innebär tyvärr att vissa inte kommer att konsumeras särskilt mycket och därför inte att generera några större intäkter. Idag pratar bokbranschen om hur ersättningen per lyssnad/läst bok drivs ner mot 25 kr eller 20 kr. Frågan är om botten är nådd där eller kommer att drivas ännu längre ner när hela familjen börjar använda Storytel eller dess konkurrenter?

En barnfamilj med två barn och två vuxna kanske plötsligt gemensamt kan läsa inte bara fyra böcker utan femton böcker. Då är ersättningen med revenue share nere i en femma för varje läsning.

Å andra sidan skulle det alltså innebära att läsandet blev betydligt större än det är idag. Precis som musiklyssnandet med Spotify är mycket, mycket större än det var på cd-skivornas tid.

Så varför är det intressant för mig med betalväggar, murar och grindar för digitala böcker och tidningar?

1) Som författare eftersom förvandlingen från pappersboksläsning till digital läsning (och i allt högre grad lyssning) kommer att innebära att mina inkomster från böcker kommer att förändras. Positivt eller negativt vet jag inte. Men från skivbranschen kan jag dra slutsatsen att vissa författare kommer att förlora och andra kommer att vinna på digitaliseringen.

2) Som grundare, vd, chefredaktör (och just nu en hel massa andra titlar) till Boktugg så studerar jag olika intäktsmodeller för hur jag kan tjäna pengar på att folk läser vårt innehåll om bokbranschen. Ska jag göra som andra och införa en betalvägg, satsa på att de som jobbar i bokbranschen tycker att innehållet är så intressant och värdefullt att de vill betala för det? Det skulle innebära att trafiken och antalet unika besökare sjönk radikalt – men i bästa fall skulle det kompenseras av inkomster från de betalande kunderna. Eller ska jag hitta sätt för annonsörer att betala för att nå en betydligt större grupp människor än dem som har råd att betala?

Jag tror absolut att betalväggar kan fungera. Framför allt för extremt kvalificerat innehåll som är unikt och som ger mottagaren ett värde som vida överstiger kostnaden. Det som i praktiken är utbildning. Läs vårt innehåll och du skaffar dig kunskaper som du skulle få betala tiotusentals kronor i konsult- eller utbildningsinsatser för att få på annat sätt. Med rätt sådant innehåll kan en abonnemangstjänst kosta långt mer än 99 kr/månad. Den skulle kunna kosta 999 kr/månad och folk skulle tycka att det var snorbilligt.

Men det ställer också extremt höga krav inte bara på innehållet utan även på marknaden. Hur många finns det som är beredda att betala dessa summor?

En annan väg är att paketera innehållet med andra erbjudanden och förmåner. Du abonnerar inte bara på tidningen X utan du blir egentligen medlem i Club X och tack vare det så får du tillgång till unika möjligheter som inte har något med innehållet på skärmen att göra utan som sparar pengar.

För en lokal tidning skulle detta vara enkelt i samarbete med annonsörer. De flesta tidningar har redan sådana här program, ofta i kombination med ett plastkort. Men det har inte setts som kärnverksamheten för att knyta till sig nya kunder utan mer en bonus, ett kul mervärde.

När folk uppenbart har ett begränsat intresse för att betala för innehåll på nätet så tror jag inte det behöver vara ett mervärde i Club X. Det behöver vara ett kärnvärde. Att jag dessutom får tillgång till att läsa några enstaka premiumartiklar är kul men om jag ska logga in ska det inte vara för att få läsa en krönika om det lokala idrottslaget eller en guide till hur man grillar, det ska vara för att erbjuda mig ett rejält mervärde som en nyhetssajt baserad på mina personliga preferenser. Då blir det bara ett störande moment när jag öppnar sajten i mobilen och efter att ha tömt cacheminnet i webbläsaren inte har tillgång till lösenordet just där.

Så nej, möjligheten att ta betalt för innehållet i en lokal dagstidning som distribueras digitalt är väldigt begränsad. Risken är att man antingen landar i:

  1. att det blir en produkt för dem som har råd och vill skaffa sig insikter – vilket i sin tur ställer krav på att man höjer nivån på de egna experterna. Har vi verkligen de bästa journalisterna och analytikerna och källorna för att kunna leverera ett unikt mervärde till våra läsare?
  2. att antalet som vill betala blir så få att man måste krympa kostymen och därmed kvaliteten och därmed hamnar i en nedåtgående spiral där läsare på småorten säger ”va fan ska jag betala för att tidningen varje dag skriver en massa om Helsingborg och Malmö men bara en gång i månaden om oss i byn?”. Fler säger upp sitt abonnemang och därmed får tidningen säga upp fler journalister. Annonsintäkterna dalar.

Jag har inte alla svaren. Men så här funderar jag kring betalväggar.

Att gå in i väggen är inget positivt. Den upplevelsen tror jag gäller även betalväggar. Den elake säger att det inte är betalväggar utan murar. Det har lika dålig klang.

Nu ska jag fundera vidare på hur jag bygger Boktugg och levererar den bästa journalistiken om bokbranschens resa till digitalisering – och samtidigt hittar sätt att få läsare och annonsörer att finansiera vad journalistik kostar. Utan att behöva bygga en betalmur kring den innehållsskatt jag bygger upp.

Fortsätt läsaBetalväggar, murar och grindar för digitalt innehåll

Innebandyns feltänkta tv-avtal som förstör en fin produkt

Först: TV4sport har gjort fantastiskt mycket för innebandyn som tv-sport, inte minst genom de eldsjälar och innebandyambassadörer med Micael Fasth i spetsen som levererar bra tv-sändningar.

Men, kärleken på golvet har inte varit besvarad hos den högsta ledningen. Därför har tv-avtalet med TV4 blivit en tummetott som sög alltmer.

Det finns numera en riktig produkt för att följa Svenska Superligan (SSL) i innebandy: SSLplay.se som driftas av Sportsground. Det avtalet presenterades för nästan två år sedan och sedan i höstas kan man dessutom betala en månadsavgift istället för att krångla med köp av enskilda matcher och därmed se alla matcher i SSL.

Eller, det där sista stämmer inte. För förbundet fegade ur och behöll TV4 i ekvationen och då plötsligt så fick man bara nästan alla matcher. Som idag när FCH möter Falun på bortaplan. Viktig toppmatch en lördagskväll. Då är man hänvisad till TV4sport eller Cmore. Två betalkanaler. Trots att man redan betalar 199 kr/mån för att kunna se alla sitt favoritlags matcher.

Lurad!

Innebandyförbundet har nämligen förhandlat bort runt 20 matcher per säsong från SSL och ett antal i slutspelet inklusive finalen (som i bästa fall sänds i stora TV4 som faktiskt kan ses av alla). Vissst är det positivt att det sänds mycket innebandy i TV4-gruppens kanaler men även om TV4sport finns med i grundpaketet för en del så är det inte fallet för alla. Med andra ord skulle man givetvis haft tillgång även till dessa matcher på SSLplay. Den som har TV4sport hade förmodligen ändå valt det eftersom SSLplay ännu inte har någon app som gör att det är enkelt och smidigt att spela upp på tv:n via Chromecast eller liknande.

Det nya avtalet med TV4 gäller tydligen även över säsongen 2017/2018 så hål-i-huvudet-problematiken kommer att fortsätta.

Det finns en detalj som Svenska Innebandyförbundet missade i sin iver att synas i tablå-tv. Nämligen möjligheten att bygga och äga sin egen publik. I dagens avtal med Sportsground finns en kick-back till klubbarna i SSL, de får en del av det som vi tittare betalar varje månad för abonnemanget. Denna andel tror jag skulle kunna vara större, framför allt om antalet kunder ökar.

Antag att varje klubb kunde få hälften av intäkterna, ca 80 kr (när man tagit bort momsen) för de kunder som de värvar. Då skulle det vara riktigt lönsamt för dem att vid varje hemmamatch stå och rekrytera nya abonnenter åt SSLplay. Eftersom 1000 kunder som stöttar just ditt lag betyder 80.000 kr i intäkt. Varje månad. Och är siffran istället 5000 kunder så är det många klubbar som skulle dra in mer pengar på SSLplay än vad de gör på sponsorer idag. Samtidigt som de skulle bygga en stor innebandypublik. Ett kundregister värt mer än externa tv-avtal.

Samtidigt som Svenska Innebandyförbundet skulle ha en direktkanal att sända landskamper via.

SSLplay är inte heller begränsad till Sverige (såvitt jag vet) och det finns givetvis en stor europeisk marknad för att locka innebandytittare från flera andra länder att följa den svenska superligan.

Så jag hoppas innerligt att de som ska förhandla om tv-avtalen inför säsongen 2018/2019 och framåt tänker till mer än vad man gjorde nu. Dessutom tycker jag att man omgående ska förhandla om avtalen och se till att vi kunder får det som vi faktiskt betalar för – tillgång till SAMTLIGA matcher!

Fotnot: SSL-klubbarna får inte 80 kr idag utan betydligt mindre, men mer pengar till klubben = högre incitament att sälja abonnemang och att ha en ”ideellt” arbetande säljkår är få företag förunnat…

Fortsätt läsaInnebandyns feltänkta tv-avtal som förstör en fin produkt