Det finns ett överflöd av tryckta böcker. Men numera även av ljudböcker. När Frisparkad släpps imorgon den 31 januari har den sällskap av ytterligare elva andra böcker. En av dem kommer faktiskt från mitt eget förlag, en nyutgåva av InnebandyPiraterna 3 som faktiskt är resultatet av en redigering av originalutgåvan som gjordes i samband med att den blev ljudbok.
Men tio andra titlar från andra förlag konkurrerar alltså med min om uppmärksamheten. Och det är bara de som kommer samma dag. Egentligen är den 31 januari en “lugn utgivningsdag”. Ibland kommer det mellan 50 och 100 böcker på en dag.
Hur är det då på ljudboksfronten? Jo, när jag tittar på Storytel så listas där tio andra böcker med utgivningsdag 31 januari. Några av dem är identiska med de som fanns på listan över konkurrerande pappersböcker men de flesta är helt andra.
Men det är samma sak där – imorgon kommer det mer än tio nya titlar. Ett ständigt flöde. För oss som inte tidigare är bästsäljande författare innebär det att risken är stor att våra nya böcker bara försvinner i mängden.
Därför försöker vi skrika så högt vi kan i samband med releasen, i sociala medier och i varje mänskligt möte. Själv har jag ägnat den senaste veckan åt att photoshoppa bilder med min bok affischerad på stortavlor och väggar i Helsingborg. En slags önskedrömmande som kan förverkligas virtuellt.
En av de häftigaste som fått mest uppmärksamhet hittills är den på Kärnan. En bild jag tog i somras inför en konsert med The Sounds var perfekt att använda. Några vänner trodde till och med att det var sant och undrade hur jag hade burit mig åt för att få sätta upp affischer på detta landmärke.
Jag har kvar ett par bilder till denna vecka, min releasevecka. Ska även fundera ut några lämpliga bilder som kan marknadsföra ljudboken som jag hittills inte ägnat någon särskild uppmärksamhet utöver arbetet med att få upp den i alla stora ljudbokstjänster (förutom Bokus Play som tyvärr är låsta till Axiell Media).
Men hur ska man sticka ut bland alla ljudböcker? Borde jag anordna ett ljudboksmaraton där vi bestämmer oss för att under en och samma dag lyssna på ljudboken – i hopp om att detta ska göra att boken trendar och faktiskt syns på de stora listorna i respektive app? Kanske i form av ett Facebook-evenemang?
Det jag lärt mig och fortsätter predika för andra indieförfattare (även känt som egenutgivare) är att bokutgivning och författarskapet är ett maratonlopp, inte ett hundrameterslopp. Det är lätt att man bränner allt krut på en bra releasefest, ett par inledande signeringar och en bombmatta av marknadsföring första månaden för att därefter bli uppgiven.
Igår stod jag och signerade under en FCH-match. Något jag säkert gjort hundra gånger tidigare. Men likväl sålde jag en handfull böcker till personer som inte läst den allra första boken i serien InnebandyPiraterna. I bästa fall kommer de att plöja resten av serien.
Det är tretton år sedan den boken kom ut. På tal om maratonlopp.
Sen hörde jag en annan variant på det där med maratonlopp i en podd. En författare sa ungefär som jag brukar, att det inte handlar om sprint. Men därefter sa han: men fattar du hur snabbt en maratonlöpare springer? Jo, de som är i världsklass håller ett tempo under 3 minuter per km. Något jag själv inte var i närheten av att klara ens på 1 km när jag ägnade mig åt löpning för sådär trettio år sedan.
Översatt till ett författarskap innebär det att även om man ägnar sig åt maraton så måste man hålla tempot uppe. Ja, självklart kan man unna sig pauser och vila (mellan maratonloppen) men om man vill bli en framgångsrik författare krävs det att man gör någonting, om än så litet, varje dag.
Imorgon går starten för mitt nya maratonlopp: Frisparkad.
Förutom hejarop vill jag mer än gärna att du läser eller lyssnar på boken och därefter berättar för alla dina vänner vad du tyckte.
