Vilka böcker är värda att recenseras i tidningen?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Book reviewNu är det dags att prata om elefanten i rummet. Dagstidningarnas kultursidors bokrecensioner.

Sedan jag kom ut med Fem stjärnor för Färglösa i slutet av maj har folk frågat “har du fått några recensioner?”. Ja, den är recenserad på ett dussin bokbloggar. Men ännu inte, vad jag har sett, i någon dagstidning. Nu kan det i och för sig hända att den har recenserats även där, men bara inte lagts ut på webben.

Jag hade visserligen inte förväntat mig att den skulle recenseras så flitigt. Även om jag hade vissa förhoppningar eftersom huvudpersonen är journalist och boken tar upp urbaniseringen. Framför allt hade jag nog förväntat mig att några skånska tidningar skulle plocka upp och recensera eftersom boken utspelar sig här.

Men till skillnad från en mängd bittra författare som muttrar “de där kultursnobbarna recenserar bara sina kompisar och en massa böcker som ingen annan läser” så konstaterar jag att statistiken är enkel. Det ges ut mellan 10.000 och 12.000 böcker i Sverige varje år. De lärde (förlag, författare och bokhandlare) tvistar om hur många av dessa titlar som verkligen är relevanta att diskutera eftersom siffran inbegriper både egenutgivna böcker, dubletter (en titel kan ges ut inbunden, pocket, ebok och ljudbok och räknas då som fyra ISBN = fyra titlar), läromedel och i vissa fall akademiska avhandlingar och andra smala publikationer. Låt oss anta att det handlar om hälften som är aktuell för en allmän publik. Alltså 5000-6000 titlar.

En dagstidning med en kultursida recenserar sällan böcker varje dag ens. Men å andra sidan kanske flera vissa dagar. Mellan tummen och pekfingret uppskattar jag, kulturredaktörer får protestera, att högst 500-600 titlar per år recenseras i tidningen. Eftersom inte alla tidningar väljer exakt samma 500 böcker blir det lite fler.

Men rent krasst – en bok på tio. Dagspressen recenserar högst 10% av de böcker som ges ut. Förmodligen en ännu mindre andel om man tänker sig att det ändå är 8000 titlar som skulle kunna ha en tillräckligt bred målgrupp.

I urvalet av böcker prioriteras oftast…
…debutanter (om de inte gett ut på eget förlag, fast det finns undantag även där eftersom min debut InnebandyPiraterna faktiskt recenserades av Svenska Dagbladet)
…etablerade författare (de kritikerrosade och de kritikerrisade)
…prisade författare (aktuella för Augustpriset, Nobelpriset etc som inte passat in i kategorierna ovan)
…omdebatterade böcker (när en bok får tillräckligt mycket skit eller hyllningar i annan media måste den recenseras)
…lokala författare (landsortspress brukar normalt sett ha lite mer koll på lokala författarskap)
…populära böcker (som i populära på kulturredaktionen, inte det som ligger på topplistorna)

Så mot bakgrund av ovanstående så förstår jag att exempelvis Helsingborgs Dagblad inte skulle recensera min bok på några andra premisser än “lokal författare”. För att kvala in som etablerad författare måste man in som debutant och sedan hålla sig kvar.

Kulturredaktörerna drunknar i böcker. Så är det givetvis. På Hoi förlag är vi inte så dumma att vi skickar ut recensionsexemplar till samtliga tidningsredaktioner i Sverige. Vi skickar till dem som visat intresse. Jag har hört om förlag som skickat ut 300 recensionsexemplar till en kostnad av 20.000 kronor och inte fått en enda recension som resultat av detta.

Förr i tiden gav tidningarnas recensioner också en säker effekt på försäljningen. Så är det inte idag. Det är klart att det skapar intresse (eller avskräcker) för boken och att det säljer några exemplar (faktiskt oavsett omdöme) men det handlar inte om hundratals exemplar. Det handlar kanske om 10-15 ex i nätbokhandeln som är mätbart.

Så vilka böcker borde de recensera på kultursidorna? Ja, det är ju lite märkligt egentligen. Om man jämför med biorecensioner där de tar upp filmer som går på bio så recenserar kultursidorna gärna sådant som inte finns i bokhandeln i någon större utsträckning. Helsingborgs Dagblad gick till och med så långt att de recenserade en egenutgiven bok som inte finns att köpa. Okej, nu var det ju en etablerad författare (Lotta Lotass) som är både kritikerrosad och dessutom Akademieledamot.

Utvecklingen är dock väldigt tydlig. Det ges ut fler och fler böcker för varje år. Men det recenseras färre och färre böcker på kultursidorna. Än färre lär det bli när tidningarnas redaktioner slås samman och samproducerar sitt material. Det fungerar hyggligt för filmrecensioner där utbudet ändå är begränsat på bio.

Sedan lider litteraturkritiken av samma problem som filmkritiken. Ett omdöme skrivet av någon som har annan smak än du själv har egentligen inget värde för läsaren. Om du älskar deckare och din favoritdeckare recenseras av en kritiker som hatar författaren och kanske även genren, då har självfallet omdömet ingen effekt på dig förutom att du blir förbannad. Det i sig har ett värde för tidningen och dess skribent eftersom det är viktigare att beröra (uppröra) läsare än att ha likgiltiga läsare.

Faktiskt inte särskilt stor skillnad från vilka reaktioner en författare söker. Det är egentligen bättre att folk älskar eller hatar din bok än att de rycker på axlarna och säger “den var okej”.

Kulturredaktörerna brukar sedan förklara för oss som inte läst 350 poäng litteraturvetenskap att recensioner av böcker, förlåt kritik av böcker, inte har något att göra med konsumentupplysning. Det handlar om att diskutera och analysera litteraturen för litteraturens skull. Man skriver alltså inte för läsarna, till skillnad från resten av tidningen, utan för litteraturens skull. Vilket i nästa andetag förklarar varför recensionerna i sin nuvarande form är utrotningshotad på dagstidningar i ekonomisk kris.

När UNT för några år sedan skulle införa sifferbetyg på böcker blev det debatt. Åsa Linderborg kritiserade i Aftonbladet och fick medhåll av kulturskribenter på tidningar. Andra undrade varför de andra blev så upprörda. Daniel Åberg skrev klarsynt.

Entreprenören: det finns en lucka på marknaden för bokrecensioner. Om det är en välbehövlig lucka eller en affärsmöjlighet låter jag vara osagt. Att recensera samtliga utgivna böcker i Sverige skulle kosta flera miljoner varje år – och det är inte givet att det skulle vara en bra affär med tanke på att recensioner bevisligen inte påverkar försäljningen särskilt mycket.

Det trösterika oavsett recensioner i tidning eller ej är att det är läsarna som avgör. Den kollektiva recension som alla läsare ger en bok. Det gäller bara att hitta en kritisk massa, dina första tusen läsare som i sin tur avgör bokens öde.

Fortsätt läsaVilka böcker är värda att recenseras i tidningen?

“Jag ska göra en man av hen”

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Tydligen har man nu lyckats etablera hen så väl att ordet kommer med i nästa upplaga av SAOL, meddelar Svenska Akademien.

– Vi har följt ordets utveckling i fem år och det är ingen dagslända utan det blir mer och mer etablerat. Nu är det ett ganska vanligt ord som fyller en funktion så det finns ingen anledning att inte ta med det, säger Sven-Göran Malmgren, huvudredaktör för SAOL, till TT.

Jag ska erkänna att jag var skeptisk till ordet från början. Eller rättare sagt, tydligen etablerades ordet redan på 60-talet men fick inte fäste. Sedan nylanserades det och ledde till en rejäl debatt för ett antal år sedan då man även ville använda det för ett tredje kön. Det var då jag kunde ta ställning.

Idag ser jag en bra användning av det. Nämligen i texter där man vill skriva han/hon, att helt enkelt slippa skriva ett extra ord för att förtydliga. Alltså den ursprungliga betydelsen.

Det där med ett tredje kön? Tja.

Men jag kan inte låta bli att fundera över om det går att skriva:

– Släpp in mig så ska jag ska se till att göra en man av hen, sa personen bakom dörren.

(Samma fråga gäller förstås även samma mening med “kvinna av hen”)

Jag tror inte jag har använt hen i någon av mina böcker ännu. Däremot ser jag att det är praktiskt i mejl och i vissa fall artiklar.

Fortsätt läsa“Jag ska göra en man av hen”

Måla förråd med Lapidus i luren – eller Dahlgren?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:28 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

vip-rummet-lapidus_jensIdag har jag målat förråd. Utomhus. Och jobbat lite i trädgården. På samma gång har jag därför lyckats lyssna till nästan åtta timmar av Jens Lapidus nya VIP-rummet på Storytel.

Jag gillade Lapidus tre första böcker, framför allt den första och tredje. Tvåan var lite svagare i mina ögon. Eller öron ska jag kanske säga eftersom jag lyssnade till den tredje boken. Den nya boken VIP-rummet är välskriven och fängslande. Bladvändare är kanske inte vad man kan kalla den när man lyssnar på den i mobiltelefonen, kanske snarare beteckningen “svårpausad” då.

Ljudböcker i mobilen är oerhört smidigt. Jag hade aldrig lyssnat till en ljudbok innan streamingtjänster som Storytel slog igenom. Att köpa en packe med 13 CD-skivor skulle jag aldrig ha fått för mig.

Förutom att man slipper ha med sig en massa CD-skivor så har ljudböcker i mobilen fördelen att du har dem med dig alltid. Dessutom kan du göra andra saker samtidigt, så länge det inte kräver alltför mycket koncentration (som att läsa mejl eller föra ett samtal). Men att måla eller diska eller liknande vardagssysslor som görs på automatik funkar perfekt.

femf-ljudbokMen det finns ett problem. Jag har fått ladda mobilen två gånger idag eftersom ljudbokslyssnandet har dragit ur batteriet.

När jag lyssnat klart på Lapidus så tror jag det är dags att lyssna till min egen röst, eller rättare sagt Mattias Linderoths röst när han läser min text. Fem stjärnor för Färglösa finns ju på Storytel, men även som CD-bok, MP3-skiva eller MP3 download.

Fortsätt läsaMåla förråd med Lapidus i luren – eller Dahlgren?

Hooked on a Marvelous feeling

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg


Såg trailern för nya storfilmen Guardians of the Galaxy,  som är baserad på serietidningskaraktärer. Något som blivit verkligt populärt de senaste åren, samtidigt som läsandet av dessa tecknade serier sjunkit de senaste decennierna.

Men även om jag en gång i tiden gjorde en tidning om tecknade serier, och har en enorm seriesamling som samlar damm i garaget, så var det främst musiken som drog till sig min uppmärksamhet. Trailern ackompanjerades nämligen av Hooked on a Feeling, som jag genast associerade till Björn Skifs och Blue Swedes (Blåljus).

Häftigt att de plockar upp en svensk grupps låt sådär 40 år efteråt, tänkte jag. Sen googlade jag och insåg att det visserligen var Björn Skifs & Co som gjorde den populär när de fick en hit i USA med den 1974, men låten skrevs egentligen av Mark James och släpptes av BJ Thomas redan 1968. Fyra år senare släppte Jonathan King en version, där ooga-chakka lades till. Och sedan kom alltså Blue Swedes.

Det är spännande med musik, att den kan få nytt liv i form av covers eller att någon använder låten i en film eller en reklamfilm. Ibland kommer originalartisten då att uppmärksammas på nytt. Ibland glömmer nya lyssnare att det är en gammal låt och blir förvånade att höra att föräldrar eller far/morföräldrar en gång lyssnat på exakt samma låt, men kanske med ett helt annat tempo.

På samma sätt kan faktiskt böcker få ett nytt liv.

1986 skrev Winston Groom en roman som gavs ut i USA. Den var 228 sidor lång. Den sålde hyfsat, men under 10 000 ex inbundet. Under åren som följde närmade den sig 30-40.000 exemplar (uppgifterna varierar) med paperback-utgåvan. Men sedan upptäckte Hollywood storheten i en ung naiv mans berättelse och bestämde sig för att filmatisera den. Man tonade ner huvudpersonens sexliv och bitvis vulgära språk. Filmatiseringen “tog bort en del av de skarpa kanterna”, som författaren själv uttryckte sig.

Winston var journalist på Washington Star men sa upp sig för att bli författare vid 32 års ålder. Hans första roman Better Times Than These gavs ut 1978, en bok om vietnamveteraner. Hans andra roman As Summers Die (1980) nådde lite fler läsare. Och den tredje boken Conversations with the Enemy (1982) nominerades till Pulitzer Prize 1984. Han har faktiskt skrivit 16 böcker fram till dags dato, flera historiska fackböcker förutom romanerna.

När filmatiseringen gick upp på biograferna den 6 juli 1994, för drygt tio år sedan, fick boken på nytt ett uppsving. Inom loppet av tre veckor trycktes 800 000 exemplar av förlaget Pocket Books som köpt rättigheterna av Doubleday.

Filmen spelade in 677 miljoner dollar på biograferna, varav 55 miljoner den första helgen. Boken Forrest Gump har sedan dess sålt över 2,5 miljoner exemplar bara i USA. Den gavs ut på svenska 1994 av Forum. Som med andra ord inte upptäckt den förrän filmen kom… Och i sann Hollywood-anda beställdes en uppföljare av författaren som snabbt gavs ut 1995 med titeln “Gump & Co” (på svenska som Forrest Gump & son).

Forrest Gump (filmen) vann sex Oscars, bland annat bästa huvudroll (Tom Hanks). Även bästa manus baserat på en bok. Ingen av de sex vinnarna tackade författaren Groom på scen.

Och, när man pratar med folk idag så är det väldigt få som vet att filmen faktiskt baserats på en bok. Osäkert hur många unga biobesökare som i sommar kommer att veta att Guardians of the Galaxy innehåller karaktärer ur en serietidning. Eller att deras far- och morföräldrar lyssnade till en av låtarna redan på 70-talet.

När barnen idag hör Sean Banan sjunka “Ooa hela natten” vet de inte att det är en cover på en låt från 1980 (popgruppen Attack). En del unga föräldrar kanske rentav tror att det är en cover på “Smurfa hela dagen” eftersom den fanns med på Smurfhits 1997…

Funderar en del på hur mina egna böcker kommer att ses om tio eller femtio år. Bortglömda, ihågkomna eller återupplivade i ny form?

Fortsätt läsaHooked on a Marvelous feeling

Wilander och innebandyn ser samma sak

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Var uppe i Båstad och kollade på tennis. Eller rättare sagt, mest av allt träffade jag en massa folk jag kände och lyssnade till flera intressanta föredrag. Mest fascinerande var att två olika personer pratade om något som svensk fotboll verkligen borde höra.

Det bästa sättet att bli bra på en idrott är att syssla med flera idrotter.

Ja, framför allt när du är barn, men även när du kommit upp i tonåren och faktiskt även som vuxen. Ändå finns det idrottsledare som inte fattar detta.

Mats Wilander var gäst på Marknadsföreningens seminarium. Han överraskade med en fantastisk historia om hur han tillsammans med en vän åker runt i en husbil över halva USA för att ideellt ställa upp som gästtränare i olika tennisklubbar. Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på det kriminella husbilsgänget i min roman Fem stjärnor för Färglösa. Ja, det tänker jag på varje gång jag ser en husbil numera…

Men sedan sa han något som i alla fall jag tyckte var betydligt mer intressant. Nämligen att han tyckte att tennisstjärnorna på hans tid var mer kompletta som idrottare. Alltså mer allround. Dagens spelare slår hårdare på bollen, men de är inte lika kompletta fysiskt eftersom de ofta lägger all sin tid på en enda idrott. Extra uppenbart är det på ungdomssidan.

Wilander själv spelade hockey, fotboll, bordtennis och tennis. Han talade om hur det var nyttigt att syssla med lagsporter även om man sedan sysslade med individuell idrott. Hur en spelare lär sig nya saker från de andra sporterna, utvecklar sin idrottshjärna och givetvis även fysiken.

Jag har själv ofta sett styrkan i tennisspelare som innebandyspelare. Den som är fostrad att spela tennis springer tills bollen är död, vilket är när domaren har blåst av. Den som är fostrad att spela fotboll springer tills bollen befinner sig längre bort. Det blir en enorm skillnad i inställning och resultat. På en innebandyplan måste du tänka mer som en tennisspelare än en fotbollsspelare.

Innan jag lyssnade till Wilander hade jag sprungit på en innebandybekant som bland annat pratade om ett projekt som Svenska Innebandyförbundet bedriver där de åker runt med ett sport- och lekland och uppmuntrar ungdomar att testa olika idrotter samtidigt som de informerar om Svensk Innebandys Utvecklingsmodell. Alltså inte bara innebandy. Tvärtom betonas vikten av allsidig träning för barn, ingen specialisering för tidigt.

Folk från andra förbund skakar på huvudet och säger “varför visar ni upp andra idrotter?”. De ser det som att det vore lika konstigt som om Coca Cola åkte runt och gjorde reklam för Pepsi. Men så är det givetvis inte. För innebandyn är det viktigare att barn och ungdomar ägnar sig åt idrott än att de inte gör det. Det är sannolikt lättare att få en aktiv tennisspelare att senare börja med innebandy än att få en passiv tv-tittare att göra det.

Jag är helt övertygad om att man blir både bättre fotbollsspelare och tennisspelare genom att spela innebandy. Och tvärtom. Det är bara vissa ledare på högsta nivå i vissa förbund som inte förstår. De vill liksom inte se sambandet mellan att killar som Peter Forsberg, Henrik Larsson och Mats Wilander höll på med flera idrotter långt upp i tonåren och att de blev bäst i världen. Istället verkar fotbollspampar tänka “ja, Henrik Larsson blev så bra i fotboll trots att han spelade innebandy, tänk om hur bra han hade blivit om han bara spelat fotboll” istället för att tänka tanken “kanske han blev så bra i fotboll just för att han spelade innebandy och utvecklade andra delar av kroppen och idrottshjärnan”.

Problemet med att spela fotboll eller tennis 365 dagar om året som tonåring (eller än värre som 9-åring) är förstås två:
1) risken att tröttna
2) risk för mer ensidig träning

Så alla idrottsföräldrar: se till att era barn får chansen att hålla på med flera idrotter så länge de vill och orkar. Och försök upplysa okunniga ledare om att en missad träning eller match på grund av krock med en annan idrott inte innebär att barnet slutar utvecklas – tvärtom kan de ta nya steg förbi sina kompisar tack vare med variation i träningen.

Litet förtydligande: självklart är det så att det krävs många timmars hård träning för att nå toppen. Alla de som blir världsettor i sin sport tränar otroligt mycket under många år. Oftast tränar de betydligt mer än sina kompisar, även utanför de schemalagda träningarna. Det är så man blir bäst.

Fortsätt läsaWilander och innebandyn ser samma sak

Om Darwins syn på lokaljournalistiken eller nedmonteringen av HD/NST

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:12 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

HD-dump-2014-07-09I veckan kom beskedet från Konkurrensverket som godkänner affären där Sydsvenskan köper HD (inkl NST och Landskronaposten). Det fanns väl egentligen inget att invända ur ett konkurrensperspektiv. De här tidningarna har redan haft mer eller mindre monopol på sin respektive marknad.

I samband med detta offentliggjordes även nedskärningarna. 230 personer på de båda tidningarnas redaktioner ska bli 150 personer. Eftersom Sydsvenskan redan tidigare har bantat hårt på sin redaktion och HD av tradition har haft en väldigt hög bemanning så behövs inget mattegeni för att räkna ut var osthyveln kommer att gå flest varv. Enligt uppgift kan så mycket som var tredje på redaktionen i Helsingborg få gå.

Lokalredaktioner blir snart ett minne blott. Ur ett perspektiv logiskt – idag kan en reporter jobba mobilt på ett sätt som var omöjligt i början av 1990-talet när jag själv började jobba som journalist. Första året fanns inga datorer, om man bevakade en bortamatch med Rögle eller HIF fick man besöka tidningen på orten, be att få låna en skrivmaskin och sedan faxa in sitt manus som därefter skrevs in av en inskrivare. Om inte det gick så läste man in texten per telefon. Fotograferna hade det ännu tuffare eftersom de först måste framkalla filmrullarna och därefter skicka bilder med apparater som jag själv inte är så insatt i hur de egentligen funkar mer än att resultatet inte är i klass med vad dagens mobiltelefoner fixar.

Idag kan en utsänd reporter snabbt och enkelt skicka texter via datorn, ta bilder med mobilkamera och till och med sända live-video med ljud tillbaks till centralredaktionen. Ur det perspektivet är det kapitalförstöring att ha en fysisk lokalredaktion som kostar pengar i hyra.

Men samtidigt – när ingen reporter är stationerad eller bor på den ort de är satta att bevaka, då är det svårt att bygga upp ett ordentligt kontaktnät. Trots mejl, telefon, webb och sociala nätverk så är det personliga mötet fortfarande ovärderligt. Just därför blir bevakningen av småorterna allt sämre. Sammanslagningen av HD/Sydsvenskan kommer att pulvrisera lokaljournalistiken så som vi känner den idag.

Jag förstår att det är logiskt ur ett Bonnierperspektiv. Det finns sannolikt ingen i ledningen för det bolaget som har bott utanför Stockholm mer än på hotell eller i sommarhus. Samtidigt förvandlade man Dagens Nyheter från en rikstäckande tidning till en lokaltidning för Stockholm. (Ja, de har fortfarande prenumeranter utanför Stockholm men med tanke på att deras tryckta tidning har pressläggning runt kl 18 en vardag så är den ett stort skämt för den som bor i Skåne).

När jag hör om nedskärningarna lider jag med före detta kollegor som riskerar att drabbas. Jag tycker det är trist att se hur två rika välbärgade tidningsfamiljer (Sommelius och Ander) har lyckats försätta sig i den situation där de tvingas sälja en tidning som går med förlust. De kan skylla på internet eller ändrade läsvanor. Men det är ingen tvekan om att det som drabbat HD förutsågs redan av Darwin (även om det finns de som påpekar att citatet nog egentligen inte är hans utan en tolkning av hans forskning):

It is not the strongest of the species that survives, nor the most intelligent that survives. It is the one that is most adaptable to change.
In the struggle for survival, the fittest win out at the expense of their rivals because they succeed in adapting themselves best to their environment.

HD/NST hade efter sammanslagningen enorma muskler, både personellt och ekonomiskt. Men de ville inte förändras. Visst, de gjorde satsningar på hd.se som inledningsvis kunde ses som en föregångare på nätet. De brände pengar på en tv-satsning som var både rätt (rörlig bild är ett vinnande koncept) och helt fel (man drömde om att sända i marknätet).

Men med tanke på att man nästan dubblade redaktionens storlek med mer eller mindre bibehållet bevakningsområde så fick tidningens ägare ut väldigt lite resultat av det. Man skapade ett monopol och blev ännu tröttare och mindre nytänkande. Man blundade för hoten och hittade på förklaringar till varför upplagorna sjönk. Man lyckades med den otroliga bedriften att ta mer betalt av annonsörerna för mindre räckvidd. Det gick till en viss gräns.

Den uppenbara risken är att sammanslagningen med HD/Sydsvenskan blir mer av samma felaktiga medicin. Den här gången kan det säkert funka ur ett perspektiv. Man kan förvandla Sydsvenskan (HD lär vara ett dött varumärke om 10-20 år) till en sydsvensk tidning med bas i Malmö. Den kan bli en sydsvensk rikstidning som mycket väl kan bli lika stor som DN och Svenska Dagbladet.

Det som dör är lokaltidningen. Ingen ska inbilla mig att någon på centralredaktionen i Malmö kommer att bry sig om vad som händer i Bjuv, Svalöv eller Båstad (förutom under två veckor på sommaren när Swedish Open spelas).

Någon kan säga att det kanske är lika bra för att ingen bryr sig om lokaljournalistik. HD:s läsare har uppenbarligen valt att säga upp sina tidningar och inte velat betala för sin lokala tidning. Men det är samtidigt en självuppfyllande profetia eftersom en av de stora besparingar som gjorts de senaste 20 åren är på papper. Färre sidor innebär mindre material från varje ort. Man hade kunnat använda webben för att göra mer material, men så har inte skett. Tidningsredaktionerna har inte fått ut hela den effektivitetsvinst som de hade kunnat få.

Jag skrev för ett bra tag sedan om hur HD hade investerat tungt i en tryckpress som egentligen inte var värd någonting. Tvärtom blev den ett ankare som gjorde att de inte kunde segla vidare. De var fast i att en sjudagarstidning på papper med annonser i papperstidningen var framtiden. Trots att det är väldigt, väldigt uppenbart att det inte är det. Ägandet av tryckpressen med tillhörande personal var en del i att tidningen nu sålts till Sydsvenskan.

Så vad händer med lokaljournalistiken? Ja, det finns alla förutsättningar för att vi kommer att se hundratals nya tidningar födas de kommande tio åren. En del av naiva guldgrävare som kommer att slå igen efter sex månader, en del av idealister som kommer att gnata på i åratal och kanske kommer en del tidningar att startas av affärsmän som har näsa både för lokaljournalistik och hur man tjänar pengar på det.

För det finns ju ett problem med lokaljournalistik i pappersform. Läsarna är nästan helt ointresserade av lokaljournalistik från de orter där de inte bor eller arbetar. Därför blir en papperstidning med lokalsidor från 10-15 orter en tidning där läsarna bläddrar förbi 60-70% av sidorna. Något som kostar mycket pengar och skapar irritation och jämförelser (“varför har Åstorp en halvsida när Bjuv har en helsida idag?”).

Som uppfostrad i tidningsvärlden så kliar det i fingrarna över de möjligheter som öppnas när HD/Sydsvenskan de kommande åren retirerar fullt ut från inte bara landsbyggd utan även en del småstäder som Landskrona och Ängelholm. Kanske kommer etablerade aktörer som Lokaltidningen att ta ett steg fram, eller så fortsätter de göra sin grej och lämnar fältet för nya mikrotidningar.

Inom bokbranschen har tekniken gett upphov till ett stort antal mikroförlag (i vissa fall egenutgivare och ibland nischade småförlag) och kanske kommer vi framöver att se samma utveckling för tidningar? Det finns redan en del som exempelvis Bjuvsnytt.

Den stora utmaningen som jag ser det är granskningen av politiker och kriminella. Det krävs ekonomiska muskler bakom för att våga ifrågasätta dessa två grupper. En del säger granskning av företag, men det tror jag är ett mindre problem. Konsumentjournalistik har redan tidigare flyttat ut på nätet och sköts många gånger bättre av bloggare än journalister om man ska vara helt ärlig.

Den stora frågan från Darwin är självfallet vilka nya livsformer som kommer att uppstå på den marknad som lokalnyheter fortfarande är – trots att dagspressföretagen alltmer drar sig bort från den.

Fortsätt läsaOm Darwins syn på lokaljournalistiken eller nedmonteringen av HD/NST

Boktugg.se – en blogg om bokbranschen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:2 juli, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

boktugg-dumpJag är en av grundarna till Hoi Förlag där det hela tiden händer saker. Förra veckan startade vi en ny blogg som vi kallar boktugg.se som ska handla om bokbranschen.

Det är ingen ny idé. Vi har snackat om det ett par månader men det var först nu som vi kände att vi var redo att trycka på knappen och börja publicera inlägg.

På ett dygn fick vi mer än 160 facebookfans till bokktugg-sidan.

Men varför startar vi då en blogg om bokbranschen? Tja, vi tyckte att det fanns en liten lucka på den svenska marknaden. Det finns gott om bokbloggar som skriver om böcker, men väldigt få bloggare som skriver om bokbranschen. Daniel Åberg är en av få som tar upp branschen någorlunda regelbundet. Det finns flera författare som då och då bloggar om branschfrågor. Sen skriver aktörer som Publit och Elib en del om ebokmarknaden. Annars finns det i stort sett bara branschtidningen Svensk Bokhandel, vars hemsida till stor del ligger bakom en betalvägg.

Så vi tyckte att det behövdes ett komplement till SvB.

Som gammal tidningsmakare (jag startade mitt första fanzine tillsammans med några kompisar 1986, startade min första egna tidning 1992 och jobbade under fem år med magasin på Egmont och har därefter jobbat med ett flertal kundtidningsprojekt) och med viss webberfarenhet (jag har drivit flera bloggar och jobbat med texter till webben i mer än tio år) så kliade det lite extra i fingrarna. Men tanken är inte att jag ska jobba så mycket med boktugg, det är andra som ska skriva texterna och jag ska främst leverera idéer, tips och råd. En fördel med att jobba på ett snabbt växande förlag.

Men i grund och botten är boktugg.se en blogg som jag själv skulle vilja läsa. Förhoppningsvis är det några hundra eller tusen andra som känner samma behov. Förläggare, bokhandlare, författare, journalister och läsare – de är vår målgrupp.

Så är du intresserad av bokbranschen föreslår jag att du klickar vidare till boktugg.se – en blogg om bokbranschen.

Fortsätt läsaBoktugg.se – en blogg om bokbranschen

En månad sedan releasen

Idag är det den 27 juni. Alltså har det gått en månad sedan den 27 maj, officiellt release-datum på Fem stjärnor för Färglösa.

Så då är frågan – har bokens första månad infriat mina förväntningar? Både och. Som författare har man alltid förhoppningar och drömmar om det enormt fantastiska översvallande gensvaret och genomslaget. Att det ska vara långa köer på varje signering, att boken seglar upp på nätbokhandlarnas topplistor. Att du blir nedringd av tidningarna och tv-kanalerna, hyllad på kultursidorna och givetvis att första upplagan säljer slut redan dagen efter att boken kommit ut.

Dessa förhoppningar har inte infriats.

Men det hade jag egentligen inte heller förväntat mig. Bokbranschen är sällan så skimrande. Den bistra verkligheten är att bruset är enormt. Flera stora författare har släppt nya böcker under de här veckorna, författare vars tidigare böcker redan sålt i tiotusentals och ibland hundratusentals exemplar.

Jag har en läsekrets på flera tusen läsare. Men de flesta av dem är barn och ungdomar. Så jag behöver hitta nya läsare också.

Hur mycket har du sålt? En given fråga som alla författare får. Det tråkiga svaret är att jag inte vet. Inte ens jag som är delägare i förlaget och kan logga in och kolla försäljningsstatistik, vet exakt hur många böcker som sålts ännu. Däremot vet jag hur många som levererats ut och hur många av dessa som definitivt är sålda och hur många som riskerar att komma i retur. Men för en stor del av böckerna vet jag inte förrän i januari om bokhandlarna faktiskt har lyckats sälja dem eller inte.

Jag väntar fortfarande på den första recensionen i pappersmedia. Tröstar mig med att inte heller Jonas Jonassons Hundraåringen fick mer än någon enstaka recension innan boken började sälja på allvar några månader efter att den kom ut. Jag hade nog förväntat mig att tidningen på hemmaplan, Helsingborgs Dagblad, skulle recensera. Även om de har en förmåga att glömma bort lokala författare i sin iver att skriva om potentiella nobelpristagare.

Så, det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta jobba. Författarens största utmaning är just det. Att jobba vidare med signeringar, föredrag och andra aktiviteter som säljer böcker. Att jobba vidare och skriva på nästa bok. Samtidigt som man sköter sitt “vanliga jobb”.

Fortsätt läsaEn månad sedan releasen

Idag är det sex månader till julafton

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 juni, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Om sex månader är det julafton. Vad önskar du dig i julklapp?

Nu tänker jag inte på att du likt barnen ska göra en lång önskelista på saker du vill ha. Jag tänker på vad du verkligen önskar dig. Var vill du vara om sex månader? Vem vill du vara om sex månader.

Ge dig själv en julklapp. Ta första steget idag till att bli den du vill vara den 24 december.

Fortsätt läsaIdag är det sex månader till julafton

Det rätta priset på en bok

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 juni, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

bokhandel_och_sexshop_iStock_000016788780SmallHur mycket ska en bok kosta? Vad är det värt att läsa en bok? Som författare och läsare och förläggare kan man verkligen prata om att se tre sidor av myntet. Om man nu kan se tre sidor av ett mynt.

Det finns nämligen många sätt att se det. Författaren och läsaren har inte alltid samma värdering av en bok och förläggaren hamnar någonstans mittemellan.

En del läsare betalar gladeligen både 200 och 300 kr för en bok, inbunden (eller kanske flexiband) som är nyutgiven. De tittar inte ens på prislappen. Precis som det finns folk som betalar 1500 kr för ett par jeans.

Många tycker det är för dyrt och väntar på rea eller nedsatt pris. Vissa förläggare (läs Bonniers) har lärt dem att de inte behöver vänta så länge utan vräker på bokrean i februari ut en bok som kom ut ett halvår tidigare med sådär 75% rabatt. På tal om att urholka värdet.

Sen finns det de som föredrar pocket. Både av pris och vikt. En inbunden bok är tung och otymplig, tycker många. Jobbigare att göra sig av med när man läst den och inte vill behålla. Vilket man inte alltid vill.

En läsare undrade varför vi inte släpper i pocket samtidigt. Det hade jag också en idé om att göra en gång i tiden, men det tror jag inte (konservativa) bokhandlare skulle köpa. Tanken på att de skulle köpa in både pocket och inbundet samtidigt och få det att fungera finns inte riktigt på kartan. Men jag tror många läsare skulle uppskatta det. Det finns exempel på dem som kört pocket direkt och struntat i inbundet eller andra originalformat. Emelie Schepp gjorde det exempelvis med framgång på eget förlag. Men när hon nu kommer på traditionella Wahlström & Widstrand tror jag det blir inbundet från start och sedan pocket 6-12 månader senare.

Varför gör då vi förläggare så när det finns läsare som vill ha pocket dag 1? Ja, helt enkelt för att man har bättre marginaler på en bok i fullformat. Och marginalerna behövs om man inte heter Jens Lapidus. För alla som bara säljer fyrsiffrigt, vilket är de allra flesta författare i Sverige, så behövs varje krona för att täcka kostnaderna och ha chans att få ett överskott.

På en pocket tjänar man inte så många kronor nämligen. Författare med traditionella villkor tjänar ofta bara 3-6 kr per såld pocketbok. Vilket kan vara en femtedel (eller ännu mindre del) av vad de får på en inbunden.

Det finns också läsare som tycker att en pocket för 79 kr (eller 49 kr eller 33 kr på nätbokhandlares kampanjer) är för dyrt. De lånar hellre gratis på bibliotek. Eller i sällsynta fall, laddar ner från fildelningssajter.

Men tillbaks till den inledande frågan. Vad är vi beredda att betala för att läsa en bok? Är det en upplevelse i klass med ett biobesök? Det kostar minst 120 kr plus popcorn och läsk och varar betydligt kortare tid. Eller är det inte mer värt än en del av de kronor man betalar för ett tv-abonnemang per månad?

Sen är det ju det där med hävstång. Det orättvisa ekonomiska förhållandet som innebär att ju fler böcker du trycker, desto lägre styckpris. Så när Leif GW Persson säljer 50.000 ex av en bok så kommer han att tjäna mer per bok än den som säljer 1500 ex av sin. Eller, nja med ett traditionellt avtal så får de faktiskt nog nästan lika mycket per bok, det är mer förlagets ekonomi som ser bättre ut när tryckpriset sjunker med några kronor på varje bok.

Samtidigt så investerar förlagen mer pengar i dem som förväntas bli bästsäljare. Marknadsföring kostar. Jag har själv investerat rejält med pengar i annonser för min nya bok, Fem stjärnor för Färglösa. Men jag är inte i närheten av de reklambudgetar som Lapidus och hans kombatanter på topplistan har i ryggen. Rent krasst är det så att om en annons inte genererar 200-300 extra sålda böcker så är det en förlustaffär. Och man vet egentligen aldrig om den faktiskt ger den effekten eller ej. Man vet inte heller vilken annons som skapar köpsuget. Eller om en annons leder till att någon går på biblioteket och lånar boken (vilket ger mig som författare ungefär 70 öre per utlån förutom att biblioteket köpt in ett exemplar av boken).

Att sätta pris på en bok är inte lätt. Man sneglar på andra branscher där priserna kan bli astronomiska trots att det är exakt samma material. Vad skiljer ett par jeans för 599 kr från ett par för 2599 kr? Hur värderar man en bok? Om det är en fackbok blir det plötsligt mycket enklare att ta betalt, då är värdet innehållet och kunskapen. Den blir i princip ovärderlig. Men upplevelsen av en skönlitterär bok är inte på samma sätt, ovärderlig.

Jag blir inte mycket klokare i frågan om vi i bokbranschen är för dåliga på att ta betalt för böckerna eller om böcker generellt är alldeles för dyra.

Vad tycker du?

Fortsätt läsaDet rätta priset på en bok

Ingen signering är den andra lik

Efter första veckans lite mer spektakulära signeringar, som exempelvis att stå på Väla – ett av Sveriges största köpcentrum – i fyra dagar och potentiellt ha tusentals läsare att fånga uppmärksamheten hos, så har jag nu genomfört två mindre signeringar i helt annan miljö.

I torsdags kväll åkte jag till den lokala Hemköp-butiken. Där har jag fått lov att sätta upp ett ställ med mina böcker. Lämpligt nog har den lilla lokala tidningen, som utkommer ungefär en gång i månaden,  gjort ett reportage om min bok samma dag. Så jag var top of mind hos alla rydebäckare.

Det intressanta var dock att jag faktiskt inte träffade någon jag kände under de två timmar jag stod där och signerade ett dussin böcker. Möjligen att man sett dem på byn vid något tillfälle.

Igår var jag istället i bokhandeln Böcker & Blad på Familia, ett köpcentrum två mil utanför Helsingborg som är mindre än Väla. Inte alls lika mycket folk. Men jag signerade sju böcker och hjälpte därmed butiken att sälja dessa och fick lämna kvar lite fler böcker. Hälften av köparna var folk jag kände, några barndomskamrater som jag inte sett på åratal. Och som faktiskt inte hade en aning om att jag hade släppt en ny bok. Det här är intressant, när man tänker på det där med genomslag och att nå ut.

Idag bär det av till Akademibokhandeln på Center Syd (kl 12-15). Och jag säger som alltid inför en signering, man vet aldrig i förväg om man kommer att sälja fem eller femtio böcker. Däremot vet jag att det krävs en hög energinivå för en lyckad signering. Ett starkt psyke. Jag kan tänka mig att det är lite som att stå i mål i fotbollslandslaget när du möter Lichtenstein. Under större delen av matchen har du ingenting att göra, inte ens ett skott på mål. Men så plötsligt, från ingenstans så blir det en spelvändning och du måste vara på alerten om du inte ska släppa in ett baklängesmål. Är du vaken under hela signeringen kan det bli ödesdigert. Sitter du och tittar ner i mobiltelefonen för att uppdatera din Facebookstatus när en kund går förbi dig in i butiken har du missat chansen att hälsa och dra uppmärksamheten till din bok. Står du som målvakt och tittar upp på läktaren så riskerar du att tappa in ett långskott eller rentav en bakåtpassning.

En boklansering är ett maratonlopp. En signering är ett maratonlopp. I bästa fall får du emellanåt chansen att göra ett ryck eller två.

Fortsätt läsaIngen signering är den andra lik

En helt (o)vanlig releasevecka

Idag är det exakt en vecka sedan officiella utgivningsdagen på Fem stjärnor för Färglösa. Det har varit aktiviteter kring boken mer eller mindre varje dag. Så jag tänkte göra en kort tillbakablick för de som är nyfikna på vad som händer bakom kulisserna.

Måndag 26 maj
Hela dagen ägnas åt förberedelser inför kvällen och morgondagen. Handla på Systembolaget. Hämta och lämna böcker, rollups och diverse annat material. Samtidigt en slags väntan, ungefär som inför en fest. På kvällen samlades så ett gäng inbjudna på Killbergs Bokhandel i Helsingborg för mingel med vin och tilltugg och givetvis signering av böcker.
Extra kul att flera av de inblandade fanns på plats, som redaktören Conny och omslagsmakare Nils. Signerat: 35 böcker.

Tisdag 27 maj
Inleder dagen med “champagne-frukost” på Mindpark, kontorshotellet i Helsingborg där förlaget har sitt huvudkontor. Vilket i sig består av ett antal skrivbord och några skåp. En flexibel och kreativ miljö som passar ett snabbväxande företag. Vi har bjudit in kontorsgrannar och andra vi känner. Ungefär 40-50 personer har OSAt och de flesta tittar förbi. Signerat: 15 böcker
Efter en dryg timme bryter jag upp och beger mig till Killbergs där vi har premiärsignering i bokhandel, en timme från öppning kl 10. Inte riktigt samma kö till signeringen där. Men som jag alltid brukar säga: exponeringen av att sitta med sina böcker bredvid en roll-up med bokomslaget i en bokhandel säljer böcker inte bara där och då. Vilket bevisas. Säljer tre böcker och signerar två av dem. En dam står vid kassan och sneglar bort mot mitt bord, går sedan några snabba steg och hämtar en bok och återvänder till kassan, betalar och går. Utan att be om signering. Sånt händer. Vid ett annat tillfälle kommer en man in och frågar om man kan få rejäl rabatt ifall man vill köpa böcker till sitt företag. Med den rabatt han är ute efter kan inte bokhandeln sälja dem så jag råder honom att kontakta förlaget, alltså jag. Det ger 15 böcker ytterligare. Under dagen säljer jag sedan ytterligare böcker till bekanta. Signerat: 25 böcker.

Onsdag 28 maj
För några veckor sedan var tanken att boka in ett antal Malmösigneringar den här dagen. Men nu är jag glad att det inte blev av, dagen blir istället en vilodag då jag hinner ikapp efter två dagar när mejl och annat inte hunnits med. Dessutom har jag fått en släng av magsjuka (eller något i den stilen) och då känns det lyxigt att kunna sova ett par timmar mitt på dagen. Och ladda inför fyra tuffa dagar. Signerat: 5 böcker.

Torsdag 29 maj
När alla andra är lediga stiger jag upp lika tidigt som vanligt och kör till Väla för att bygga monter tillsammans med Hanna på förlaget. Och sedan åtta timmar bland helgstrosande köpcentrumsgäster. Boken syns ordentligt, men försäljningen är inte riktigt på den nivå som jag hade hoppats. Däremot hög aktivitet i montern då vi har en liten tävling där besökarna kan bygga torn med klossar. Redan första timmen kommer en kille och bygger 170 cm och vi tänker att ingen kommer att slå det. Men det gör de. Signerat: 15 böcker.

Fredag 30 maj
Ännu en heldag. Denna gång har Väla öppet tio timmar. Jag signerar givetvis inte riktigt hela tiden, lite paus för lunch och annat blir det. Klossbyggarna slår nya rekord och spräcker 200-gränsen. Det är väl ungefär det som jag själv hade hoppats göra med min signering också, men så blir det inte. Säljer inte mycket fler böcker än dagen före. Men det blir faktiskt kö en kort stund. Kaos nästan. Först stannar en och läser på baksidan, sen kommer en till. Och då går en tredje person fram, tar en bok och går direkt till kassaaparaten. Efter att ha väntat två timmar utan att sälja en bok så säljer vi tre stycken på mindre än två minuter. Visst är människor flockdjur?
Däremot tror jag att jag pratat med åtminstone 100 personer om boken och det passerar tiotusen som ser och kanske noterar omslaget. Ett par stannar och tittar på montern. Kvinnan rynkar på näsan och säger till sin man: “Du, har inte vi kört förbi Färglösa? Var fan ligger det?”. Det kan direkt dementeras – Färglösa är en fiktiv ort. Men vem vet, om boken blir en succé kanske någon kommun bestämmer sig för ett namnbyte?

signering-vala-31-majLördag 31 maj
Signering dag tre. Statististiskt sett den dag som är bäst sett till omsättning i butikerna. Även om det är strålande sol och fint väder ute så är det mycket folk i rörelse. Skolavslutningar och student nästa vecka lockar till presentköp. Visst är Fem stjärnor för Färglösa ett utmärkt val till studenten? En pappa berättar att hans 13-årige son älskar böckerna om InnebandyPiraterna och undrar om den här nya kan vara något för honom. Ja, vad svarar man på det? Boken är ju inte direkt riktad till unga tonåringar om man ser till innehållet. Å andra sidan, själv läste jag Stephen Kings Jurtjyrkogården när jag var i den åldern och boken innehåller förmodligen inget mer chockerande än de ser på film eller tv varje vecka… Signerat 15 ex. På kvällen checkar vi in på Elite Hotel Mollberg i Helsingborg, där kapitel åtta i boken börjar.  En lite märklig upplevelse att röra sig i samma miljö som en av sina romankaraktärer.

Söndag 1 juni
Dagen inleds med en frukostsignering på hotellet. Jag sitter i frukostmatsalen med mina böcker och en rollup i väntan på att gästerna ska kasta sig över boken. Lägger ut mina bokmärken på borden. Många läser och ser. Några kommer fram och säger att de givetvis vill köpa ett exemplar. En bok blir en present på bröllopsdagen och ska tydligen få följa med till Italien. Bara en sån sak. Signeringar bjuder verkligen på många olika sorts möten. På Väla möter jag en kille som säger att han absolut ska köpa boken så snart han har råd att avvara 170 kronor (under signeringsdagarna säljs boken för 169 kr, ord pris 199 kr). Andra vill mest berätta sin egen livs historia. Sen träffar jag mycket folk jag känner, en del köper boken och andra vill bara hälsa. En del som man inte sett på tio år eller mer. En trevlig bieffekt. När jag packar bilen och kör hem på söndagskvällen är man trött och rätt nöjd. Signerat: 20 böcker.

Måndag 2 juni
Börjar dagen med att prata hos en Rotaryförening. Får överraskande nästan en halvtimme på mig att prata om hur Hoi Förlag startades och med en del frågor kring bokbranschen så blir det bara två minuter över till boken på slutet. Men jag säljer och signerar tio böcker.
Det går inte att undvika en jämförelse. Två timmars jobb här ger nästan lika mycket försäljning som en heldag på Väla. Men utan den stora exponeringen förstås, å andra sidan dubbelt så bra marginal på böckerna. Min slutsats: båda aktiviteterna är viktiga och har sina fördelar.
Under dagen säljer jag ytterligare lite böcker på kontoret och har dessutom en del företagsbeställningar som ska signeras och levereras den här veckan.

Summerat: jag har signerat och sålt ungefär 300 böcker den här veckan i ett antal olika kanaler. Sen har det givetvis sålts böcker på nätet och i bokhandlar där jag inte varit. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig men jag hade såklart hoppats på att passera 1000 sålda ex. Ni vet, de där första tusen läsarna…

Nu rullar lanseringen vidare. Denna vecka tre signeringar, kampanj på CDON och lite annat.

Fortsätt läsaEn helt (o)vanlig releasevecka

Ytterligare en recension: betyg 4 av 5

Har förmodligen missat en eller flera recensioner av min bok. Men jag försöker fånga upp dem efterhand. Idag hittade jag den här från förra veckan där boken får betyg 4 av 5 på Jennies boklista där recensenten konstaterar: “Underhållande, fartfylld och mycket bra!”.

Sånt värmer alltid. Får försöka hålla koll på alla recensioner och omdömen efterhand.

Fortsätt läsaYtterligare en recension: betyg 4 av 5

De första recensionerna av Fem stjärnor för Färglösa

På utgivningsdagen 27 maj dök de första recensionerna av Fem stjärnor för Färglösa upp.

På Signerat Dezim har skribenten fastnat för managementkonsulten Lennart:
“Dahlgren har sannerligen hittat en gäng färgstarka och minnesvärda karaktärer! Flera av dem är trevliga att följa, men det är Lennart jag gillar bäst (såvida det inte redan framgått). (…) Avslutningsvis är det en intressant skara karaktärer som författaren tecknar ner och flera av dem hade fungerat i en egen historia. För jag är övertygad om att det finns minst en karaktär för alla läsare i den här boken. Men det är delarna av de absurt stora visionerna som fångar mig mest. Och så Lennart förstås.”
Läs hela recensionen >>

I skuggan av en bok fängslas av andra partier i boken:
“Historien blir med tiden ganska invecklad, ibland till och med lite väl snurrig, men Dahlgren har ett lättsamt och mycket underhållande språk som gör att tiden går fort.
Boken är som sagt lättläst och passar utmärkt i hängmattan. Satiren lockar, om inte till gapskratt så till väldigt många leenden.”
Läs hela recensionen >>

Bims blogg ger boken betyget 3,5 av 5.
“En rätt så rolig och ganska så underhållande bok. Rekommenderas för lite lättsam läsning.”
Läs hela recensionen >>

Övertygad? Gå in här och beställ boken hos din favoritbokhandlare!

* * *

Så här långt är omdömena alltså en rätt underhållande och lättläst bok. Inga toppbetyg, men heller inga sågningar. Något som är verkligt intressant är hur olika folk ser på böcker som exempelvis denna. En av de tidiga läsarna var inte alls förtjust i Lennart, och framför allt inte hans svengelska. Medan andra gillar honom bäst.

Just det där med vilka karaktärer som får sympatier är intressant. Nu är det här en bok med väldigt många huvudpersoner, på gränsen till för många kanske, och som författare kan man inte alltid förutse vem som ska bli mest populär hos läsarna.

Så frågan är – vem blir din favorit i Färglösa?

 

Fortsätt läsaDe första recensionerna av Fem stjärnor för Färglösa

Mitt livs första Mors dag utan mamma

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 maj, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

dreamy reading place in the blue skyIdag är det mors dag. Jag och barnen firade deras mamma, min älskade, med en pannkakstårta till frukost. Dessutom städade de huset från leksaker och ordnade fotbad åt henne. Jag minns hur vi hemma brukade rita teckningar och göra tårta till mamma. Jag undrar om det inte var just i samband med mors dag som vi lyckades tappa en tårta på golvet i sovrummet när vi var små.

I år firar jag för första gången Mors dag utan min egen mamma. Barnen sa häromdagen något i stil med “vi kan ju baka bullar, så mycket bullar så det doftar ända upp i himlen till farmor”. De hänvisar ofta till henne på det viset, att hon sitter där uppe på sitt moln och tittar ner på oss.

Så Grattis på Mors dag, mamma. Var du än befinner dig nu.

För ett år sedan levde hon fortfarande. Vi förstod nog inte riktigt att det skulle gå så fort innan hon var borta. Bara några veckor efter Mors dag lades hon in och fick sen aldrig komma hem mer än på ett par kortare besök. Sommaren utvecklades efterhand till en plågsam väntan på det oundvikliga.

Imorgon kväll är det fest, release för min nya bok. Som jag skrev på redan då mamma levde men som blev klar efter hennes död. Det känns lite sorgligt att hon inte fick läsa den. Men vem vet. Kanske har de bibliotek i himlen? Kanske är det bibliotek som faktiskt beställer hem all världens böcker och gör dem tillgängliga? Jag hoppas det. Även om jag inte är religiös så känns det mysigt att tänka att det finns något efter det här. Kanske, som barnen tänker sig, ett litet hus på ett moln.

Men just idag känns det som om jag både firar och sörjer Mors dag.

* * *

Jag har startat en insamling till Cancerfonden i bokens namn. Jag har sagt att jag kommer att skänka 10% av det jag tjänar på boken till den här insamlingen. Och jag hoppas att mina läsare kommer att bidra med ytterligare pengar för att vi tillsammans ska kunna besegra den här vidriga sjukdomen. Så här gör du för att skänka pengar:

SMS:a BESEGRA 9061 till72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Om du skriver in ditt namn efter insamlingens idnummer kommer det att synas på gåvan. Annars blir din gåva presenterad som anonym.

Exempel: BESEGRA 9061 Johan Ek

 

Fortsätt läsaMitt livs första Mors dag utan mamma