Samlarutgåva – hur exklusiv behöver den vara?
Jag har själv sett samlarutgåvor som ett sätt för den fysiska boken att överleva i en framtid där eböckerna kommer att utgöra det självklara förstahandsvalet för de allra flesta. Limiterade utgåvor, signerade och kanske med tilläggsprodukter på köpet.
De senaste veckorna har jag sett två exempel på exklusiva utgåvor av nya böcker.
Först Camilla Läckbergs Änglamakerskan där det enda exklusiva verkar vara: “Denna specialutgåva av boken säljs bara på förhandsorder och har ett annat omslag än den ordinarie utgåvan kommer att ha.” Wow… Men till dess försvar ska sägas att den inte heller var dyrare än den vanliga utgåvan. Tvärtom hade den ett lockpris på 159 kr. Ett sätt att stimulera förhandsförsäljning.
Idag läser jag om en exklusiv box som faktiskt är det rent bokstavligt. Olle Ljungström släpper “Jag är både listig och stark” (Norstedts) och då erbjuds en limiterad box som inkluderar en litografi. För 1495 kr – exklusivt hos Bokus. Att jämföra med den vanliga för 229 kr.
Eftersom jag själv i maj släppte en exklusiv samlarutgåva/presentbok som en del i lanseringen av Barkhes Döttrar så har jag förstås funderat en del över vad som är exklusivt och vad folk är beredda att betala för detta. Du kan köpa samlarutgåvan till rabatterat pris via den här länken. Men numera säljs den även av Bokus för 527 kr och Adlibris för 579 kr. Det exklusiva där är att boken är inbunden (vanliga utgåvan är i danskt band) samt att ljudboken medföljer på MP3-skiva. Plus att boken är signerad av författaren Bodil Mårtensson och att varje exemplar är numrerat (nr 1-1656).
Det finns fortfarande ett lager kvar av den, jag förväntar mig en bra försäljning under hösten inför julklappssäsongen. Men köp nu så riskerar du inte att bli utan.
Frågan: vad ser du som exklusivt? Hur stor upplaga får det vara för att behålla känslan av exklusivitet? Vad är du beredd att betala?
