Kroniskt kreativ, det lider jag av. Eller, det är en gåva. Som ibland kan verka distraherande eftersom idéerna sprutar ur mig. Igår hände det vid minst tre tillfällen i möten med andra.
Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.
Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.
Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.
Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).
Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet
Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.
Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en “äkta” skiva?
Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.
“Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.
Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.
Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.
Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.
Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.
Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?
Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.
Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?
Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.
Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.
Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.
Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.
Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.
Av tradition tar det evigt lång tid för en bok att nå från författare till läsare. Trots ny teknik har branschen inte förändrat sina ledtider nämnvärt. Vad innebär det när vi går mot en digitalisering och förväntningar från läsare om ett högre tempo?
