Mankell: “Israel beslagtog mitt manus” slår “hunden åt min läxa”

Genom åren som redaktör har jag hört många ursäkter från skribenter som är sena med texter.  Men Henning Mankell slår alla rekord – hur ska vi kunna bräcka “den israeliska säkerhetstjänsten tog mitt manus“? Hårddiskkrascher, översvämningar, försvunna disketter, faxar som strular och naturligtvis hundar och barn som spiller eller tuggar på lagringsmedium oavsett om det är papper eller annat. Det når liksom inte upp till samma nivå.

Jag är just nu försenad med manuset till InnebandyPiraterna – Andra säsongen. Det finns många olika anledningar till det, eller ursäkter. Eftersom jag själv är förläggare så är det egentligen bara läsarna som kan drabbas utöver mig själv.

När jag läste löpsedlarna med Henning Mankell och hans försvunna manus så kunde jag inte låta bli att tänka – hur kan man vara så dum att man tar med sig en dator med ett pågående manus på en båt när man vet att den riskerar att stoppas av militären? Ungefär som att gå ut på krogen med en bärbar dator och sedan lämna in den i garderoben på nattklubben och hoppas att den finns kvar när du ska hämta ut den kl fem.

Men som rutinerad redaktör har jag hört många ursäkter genom åren, ursäkter till varför man missar deadline. För väldigt många år sedan kunde det vara färgbandet som tog slut, eller faxen som strulade. En skribent hade som specialitet att faxa iväg ark med oläsbar text för att vinna tid och sedan skylla på att tekniken strulade.

När datorerna sedan gjorde sitt intåg kunde man skylla på hårddiskar som kraschat, disketter som inte längre gick att läsa och numera “har du inte fått mitt mail?”.

Men som författare måste man ju faktiskt ha en häftigare ursäkt än bara “hårddisken kraschade”. Och att en främmande nations säkerhetsstjänst beslagtar ditt färdiga manus är svårslaget. Grattis Henning.

Ja, och ska vi vara korrekta så är det faktiskt ingen ursäkt för att han skulle vara försenad Mankell drar till med. Till SvD säger han:

–Jag var naturligtvis inte dummare än att jag hade en kopia av manuset, säger Mankell som i julivärmen skriver på fjärde delen i Bergmanserien.

Vilket också blev slutklämmen på Expressens artikel Israel beslagtog Mankells manus. Storyn har sedan spridit sig till de flesta tidningar via TT. (GP, Sydsvenskan, DN, Resume)

Nu återstår att se om Israel hämnas genom att ladda upp Bergman-manuset på Pirate Bay. Och om någon bryr sig om att ladda ner det därifrån.

Fortsätt läsaMankell: “Israel beslagtog mitt manus” slår “hunden åt min läxa”

Varför publiceras inte InnebandyPiraterna 2 som följetong nu?

Det här inlägget har jag funderat på ett tag. Men när jag läste Mattias Boströms blogginlägg om Realtid i bokbranschen kände jag att det var läge att lägga ut den. Jag menar: jag har ju faktiskt testat en del av det han skriver om. (Just nu sitter jag och är lite avundsjuk på dem som får vara med på konferensen Moving Images i Malmö där han pratat om just detta).

När jag skrev “InnebandyPiraterna – Första säsongen” publicerade jag den samtidigt löpande som följetong, kapitel för kapitel. Jag gjorde det både som ett experiment och ett sätt att sätta press på mig själv att leverera.
Om jag blev försenad med ett nytt avsnitt (som publicerades varje torsdag) så fick jag genast kommentarer och mail som efterlyste det. Vad har hänt? Jag vill veta vad som händer härnäst. (Tyvärr försvann många av dessa kommentarer när jag flyttade den här sajten till ett nytt webbhotell).

Så varför gör jag inte på samma sätt nu, med bok 2? Jag är just nu inne på det tionde kapitlet och har därmed ett ganska bra “försprång”, det ska inte vara några problem att publicera ett nytt avsnitt varje vecka. Boken ska ju vara färdigskriven till midsommar för utgivning i september.

Ändå har jag valt att inte göra så denna gång. Det handlar inte om att jag är rädd för att det ska drabba försäljningen, bevisligen så har det inte skett med bok 1 så varför skulle det göra det med bok 2?

Nej, det handlar mer om min egen skrivprocess eller insikten om den. När jag skrev bok 1 så blev jag nämligen tvungen att skriva om vissa delar och lägga till scener och ändra vissa namn under redigeringsprocessen, efter att hela boken var skriven och utlagd på webben. Därmed dök det plötsligt upp nya scener i gamla kapitel som folk redan läst.

Därför vill jag skriva klart hela boken innan jag börjar lägga ut den. Jag har också en idé om att denna gång testa att skicka ut den som följetong per mail för att lättare se hur många läsare som nappar. Med start någon månad före utgivningen så kan man anmäla sig och få boken mailad till sig, kapitel för kapitel. Helt gratis. Förhoppningsvis gillar man den så mycket att man antingen köper en bok direkt eller när man läst hela. Eller så sätter jag upp en donationsknapp på sajten.

Däremot så påverkas även formen på bok 2 av hur jag publicerade ettan. Varje kapitel måste avslutas med en cliffhanger och varje kapitel får dessutom en kul rubrik. Ska jag bjuda på ett exempel? Det får bli “Dubier i Dubai”.

Någon gång i framtiden skulle det vara kul att experimentera och verkligen göra en sån där följetong som Mattias pratar om, där läsarna får vara med och påverka handlingen med idéer och förslag. Jag har en del spännande idéer själv som jag vill testa, just när det gäller online-litteratur och dess möjligheter med länkningar mellan kapitel men även faktarutor.

Nedan följer skamlös egenreklam:
Här kan du läsa InnebandyPiraterna på webben. InnebandyPiraterna finns även som e-bok och som pappers-bok hos de stora nätbokhandlarna (men även många vanliga bokhandlar):
Adlibris
Bokus
CDON
Bokia

iPhone/iPad/iPod touch – nu går det att köpa InnebandyPiraterna och läsa den direkt i sin iPhone för dem som nu har denna telefon. Sök på Innebandy i iTunes Appstore eller klicka här (InnebandyPiraterna för iPhone/iPad/iPod touch).

Fortsätt läsaVarför publiceras inte InnebandyPiraterna 2 som följetong nu?

Att jobba ensam hemma

För drygt en vecka sedan var jag i Stockholm och hälsade på flera personer inom bokbranschen. Jag fick då se tre olika kontor och det blev en lite flashback till den tid då jag själv jobbade på företag med fler anställda än en.
Sedan november 2003 driver jag mitt eget företag och jag har så gott som hela tiden, förutom ett år då jag hade ett rum i ett kontorshotell, haft kontoret hemma i lägenheten. Numera bor jag i en större lägenhet och har ett större kontor. Dessutom är jag sedan två år tillbaks inte ensam speciellt ofta eftersom min sambo är mammaledig, nu med vårt andra barn.
Fortsätt läsaAtt jobba ensam hemma

Så rätt – utan att ha planerat det

Läser på Svensk Bokhandel att ungdomsböcker är heta. “Harper Teen har köpt de nordamerikanska rättigheterna till en trilogi av debuterande Josephine Angelini för ett sjusiffrigt belopp (i dollar). Det rapporterar Publishers Weekly.” skriver SvB.

Och lite längre ner i texten: “Och det finns fler tecken på att böcker för unga vuxna är en stark genre som fortsätter att växa.”

Fortsätt läsaSå rätt – utan att ha planerat det

Gatsten – därför har pappersboken en framtid

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 september, 2009
  • Inläggskategori:Uncategorized

Kommer vi att ha pappersböcker om 5, 50 eller 100 år? Därom tvista de lärde – och alla andra. Själv var jag för 15 år sedan helt övertygad om att pappret skulle vara mer eller mindre borta efter 10-20 år.
För 10 år sedan trodde jag det inte längre. Och idag? Jo, jag tror att pappersböcker så som vi känner dem idag inom några år är historia. Men jag är säker på att pappersböcker kommer att leva vidare av en helt annan anledning.

Anledningen heter gatsten.

Ja, inte så att gatstenen i sig skulle vara en anledning till att behålla pappersböcker men principen.
Fram tills för 50 år sedan var gatsten vanligt som beläggning på gatorna i städerna. Efterhand ersattes den på många håll av tegel, asfalt eller betong eftersom detta var billigare och ärligt talat bättre på många sätt.
Gatsten är ojämnt, opraktiskt för dem som går med smala klackar, kör barnvagn eller rullstol. Dessutom blir det halt när det regnar. Det är visserligen slitstarkt, stenen håller i evigheter. Men man måste underhålla och fylla på med grus/sand mellan stenarna med jämna mellanrum.
Dessutom är gatsten idag dyrare att köpa och lägga än alternativen.

Ändå är vi många, jag är en av dem, som älskar gatsten. Det är vackert. Det känns gediget, äkta. Klassiskt. Trots att det är dyrt och opraktiskt så är gatsten av granit åtråvärt idag. Både på gator i städer och folks trädgårdar.

Just därför tror jag att pappersboken har en framtid. Som någon skrev – hur ber man en författare signera en e-bok? Hur roligt är det att ge bort en e-bok (inte en e-boksläsare) när man inte kan slå in den i ett paket? Hur visar du att du läser när du har 1000 e-böcker men inga bokhyllor?

Min gissning är att pappersboken går från att ha ett kort liv som läsning mellan tryckeri och papperskvarn till att istället bli ett samlarobjekt. Kanske säljer författare i framtiden en bibliografiupplaga signerad och numrerad till de verkliga fansen. E-boken dödar pocketboken men inte den vackert läderinbundna. Kanske pappersboken förvandlas till ett fodral för e-boken, för dem som faktiskt vill ha något att sätta i bokhyllan.

Helt enkelt – gatsten är ett tungt skäl för pappersbokens framtid.

Fortsätt läsaGatsten – därför har pappersboken en framtid