Häst och vagn istället för klubba och boll i TV4

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:7 april, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Igår släpptes bomben. TV4 väljer att visa Olympiatravet istället för SM-finalen i innebandy i “stora fyran”, alltså TV4. Avtalsbrott? Ingen aning. Skandal? Absolut.

Redan i november skrev jag om tv-kris för innebandyn. Bland annat konstaterade jag:
“Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg.”

Den kniv i ryggen eller spik i kistan som nu levereras av TV4 med 1,5 vecka kvar till den stora finalen, SM-finalen i Malmö Arena, kan inte tolkas på annat sätt än att äktenskapet mellan TV4 och innebandyn nu definitivt är över.
Ryktena har gått under säsongen om att TV4 vill ur avtalet. De prioriterar andra idrotter, exempelvis handboll där de under åren investerat många miljoner i rättigheter och redaktionell reklamtid.

– Vi har tvingats välja mellan två stora och starka sportarrangemang. Jag skulle önska högre tittarsiffror på innebandy, säger Hans Pekkari, sportchef på TV4-Gruppen till Innebandymagazinet.se.
Jaha. Men man kan inte bara sitta och önska sig högre tittarsiffror. Man måste jobba för det. Man måste marknadsföra sin produkt. Det har TV4 fullständigt glömt bort.

Ett antal innebandyprofiler kommenterar beslutet och den annars så frispråkige kommentatorn Conny Vesterlund riktar ingen kritik mot sin arbetsgivare. Det gör däremot en fd tv-profil från innebandysändningarna, Andreas Vanberg via Rune Engströms blogg. Han avslöjar också hur tittarsiffrorna dalat för sändningarna. Kan det finnas ett samband med TV4:s sändningsuppehåll i januari under handbollsmästerskapet?

Istället väljer TV4 att lyfta in landskampen Sverige-Finland i stora TV4, helgen efter SM-finalen. Och säger att även en eventuell femte semifinal mellan Warberg och Falun kan sändas där. Konspiratoriskt skulle man kunna ana att TV4 vill satsa på landslagsinnebandy och strunta i klubblagsinnebandy? Jag tror mer att det är kompensation för att slippa åka dit för avtalsbrott.

Låt TV4 köpa sig ur sista året på avtalet. Och använd pengarna till att investera i en egen webb-tv-plattform. Varför fjäska för tv-kanaler som inte bryr sig? Innebandyförbundet har pumpat in många miljoner till SVT och indirekt i TV4 under många år utan att riktigt få tillbaks något.

Gör som IMG:s grundare Mark McCormack gjorde en gång i tiden: investera tungt i att bygga kompetens för att producera sportevenemang på ett sätt som ingen annan klarar. Proffs bakom och framför kameran, folk som brinner för det. Erbjud sedan gratis nyhetsbilder till alla medier men kontrollera sändningarna.
IMG byggde på detta sätt ett värde och ett intresse, de skapade TWI (Trans World International) som blev ett av världens största bolag för produktion av tv-sport. Efter ett antal år stod tv-kanalerna på kö för att köpa rättigheterna.
Idag behövs inga tv-kanaler – vi har webben som kan nå hela världen. Ja, kanske, kanske för en sändning som SM-finalen. Men i övrigt är det bättre att bygga en satsning med sändningar från samtliga matcher. Pay-per-view. Innebandymagasin med profiler i tv-soffa och matchbilder.

Tänk på den internationella marknaden. Varför inte sända SSL med engelska kommentatorer för hela innebandyvärlden? Hur många tusen tittare skulle vi inte kunna nå i Finland, Tjeckien, Schweiz och övriga 50 länder? Då skulle det kanske bli betydligt mer intressant för de svenska klubbtillverkarna att lägga annonspengar för att synas i sändningarna. Det är ju trots allt på exportmarknaden de har störst chanser att växa.

Webb-TV-sändningarna under slutspelet visar potentialen. Där har Svenska Spel föredömligt gått in och sponsrat genom att låta sina kunder se matchen gratis – övriga har kunnat köpa som pay-per-view för 30 kr eller i efterhand för 20 kr. Bakom står företaget LiveWebbTV. Lysande.

TV4 har haft fyra år på sig att lyfta innebandyn som tv-sport. Hur länge till har vi råd att låta dem fortsätta? Är det inte dags för innebandyn själv att ta tyglarna och styra vart färden ska bära? Vi trodde att TV4 var den stora starka travhästen som skulle bära oss till seger, men det visade sig att vi bara fick en ponny.

Fortsätt läsaHäst och vagn istället för klubba och boll i TV4

Snart dags att börja sälja samlarutgåvan

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 april, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

På måndag har jag sagt att det är officiell säljstart för samlarutgåvan av Barkhes Döttrar av Bodil Mårtensson. Jag tycker det känns som ett riktigt häftigt paket. Jag har satt priset till 495 kr inkl moms och kommer i första hand att sälja den via en specialbyggd webbshop.

Det blir ett vackert klotband som dessutom kommer att innehålla hela berättelsen som ljudbok i form av en MP3-skiva!

Samlarutgåvan trycks i en limiterad upplaga på 1656 exemplar (årtalet då romanens berättelse tar sin början) och varje exemplar är numretat och signerat av författaren. Exklusivt eller hur?

Så 10.000-kronorsfrågan är såklart – hur lång tid tar det att sälja slut på Samlarutgåvan? Är det rätt eller fel strategi att satsa på en sån här presentprodukt med en roman?

Jag tror såklart att det är det. Att det bör finnas ett intresse, inte minst lokalpatriotiskt med den skånska historien och Helsingborgs roll i denna. Utmaningen blir att skapa buzz på allvar. Jag återkommer med rapporter om försäljningen av boken! Och snart även med länken till shopen där du kan handla den…

Fortsätt läsaSnart dags att börja sälja samlarutgåvan

En alldeles ovanlig tisdag – egenutgivning, egotripp och e-böcker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:29 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag överdriver inte när jag säger att det är många bollar i luften just nu. På gott och ont. Idag exempelvis är det release för boken VIPstory – Återkomsten. Tyvärr har det strulat lite med Bokrondellens inställningar (dessutom tar det ett dygn för varje ändring där att slå igenom) och därför har boken fått ett alldeles för högt pris hos Adlibris och Bokus. Det sabbade lite mina idéer om att få väldigt många att köpa boken första dagen på Adlibris. Istället har jag rekommenderat folk att köpa den direkt via hemsidan.
Köp VIPstory på vipstory.se

Dessutom insåg jag att Återkomsten var långt ifrån en unik titel. Pga strul med Bokrondellen så får man inte träff på VIPstory för tillfället hos t ex Adlibris. Och söker man på Återkomsten finns det rätt många titlar… Men det är alltså denna du ska köpa.

* * *

Det är inte ofta som man omnämns i en artikel som handlar om någon annan. Men nu har det hänt. Oskar Källner som debuterar på eget förlag med fantasyboken Drakhornet intervjuas av Sigtunabygden om sin bok.
Där läser jag med förtjusning dessa rader:

“Han har hört att bland annat författaren Sölve Dahlgren har lyckats med självpublicering och hittills sålt flera tusen exemplar av sina böcker. Sölve Dahlgren har också exempelvis skrivit boken Lyckas med utgivning, tillsammans med andra självpublicerande författare. Och detta har Oskar Källner lärt sig från den boken:

–  Det finns en värld av möjlighet för den som vill. Det finns ingen gräns för vad man kan göra i dag med hjälp av teknologi. Men behöver inte förlita sig på stora förlag för att bli författare, säger han.”

Jag tackar Oskar för det och önskar honom lycka till med sitt romanprojekt!

* * *

Nyligen skrev jag om två amerikanska författare som gick motsatt väg. Amanda Hocking som var på väg att signera ett kontrakt med ett traditionellt efter att ha lyckats sälja en miljon böcker som egenutgivare. Och Barry Eisler som tackade nej till ett förskott på 500 000 dollar för att istället ge ut sina böcker på egen hand.
Nu har en amerikansk sajt sammanfört de båda i ett samtal och vi får veta ännu mer om hur de resonerat kring sitt vägval. Amanda har tydligen fått ett förskott på två miljoner dollar – men samtidigt säger hon att hon tjänat 1,5-2 miljoner dollar som egenutgivare…
Läs den intressanta konversationen här.

* * *

Dags att skaffa en e-bokläsare. Jag har funderat på det ett tag, men det känns att det börjar bli dags. Inte minst när man läser en del manus och annat så blir det onödigt mycket pappersutskrifter ifall man vill läsa någon annanstans än på den stationära datorn.
Idag tipsade någon om att Bebook utsetts till bästa e-bokläsare 2011 på en mässa i Holland. Snabbt kunde jag sedan konstatera att det inte finns någon svensk återförsäljare till märket… Ett symptom på att den svenska e-boksmarknaden står och stampar och det inte är någon som verkar ha intresse av att sätta fart på den.
Surfa in på Bokus och Adlibris så ser man snabbt var fokus ligger. Det är inte på e-böcker och e-bokläsare. Kolla skärmdumparna nedan och fundera över hönan och ägget. Visst, Amazon har en egen läsare och säljer enorma mängder e-böcker. Men om Bokus och Adlibris vill komma dit duger det inte att ha startsidor som ser ut som de gör just idag. Eller hur?

Fortsätt läsaEn alldeles ovanlig tisdag – egenutgivning, egotripp och e-böcker

Tre bokreleaser på en månad – borde varit fyra

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:28 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Den närmasta månaden är egentligen helt sjuk. Jag är inblandad i tre boksreleaser på en månad. Och egentligen borde det ha varit fyra stycken.

Imorgon den 29 mars är det release på VIPstory – “Återkomsten – fem år senare”, första boken i nya VIPstory-serien. Minns mina dyrköpta erfarenheter från VIPstory som magasin 2004. Denna gång har jag inte skrivit någon novell i samlingen, men det är verkligen hög kvalitet på dem – tycker jag i alla fall. De senaste tio dagarna har jag publicerat intervjuer med alla författare, de sista läggs ut imorgon samtidigt som boken blir tillgänglig för försäljning.
Efter lite funderande fram och tillbaks blev det också så att jag tryckte boken hos Publit, finessen är att jag klarar mig med deras lägre pris på 39 kr/st eftersom boken bara är på 100 sidor. Det gör att boken inte blir så hutlöst dyr i bokhandeln.
Hade vissa planer på att trycka en mindre startupplaga och därmed få ner styckpriset till kanske hälften, men eftersom detta är ett projekt som är lite halvideellt ville jag inte investera hur många tusenlappar som helst i det.
På onsdag 30 mars är det dags för en ny release, då Hoi Förlag släpper sin första “riktiga bok”. Ja, egentligen är det förlagets andra titel men den första skrevs ju av oss tre grundare så vi räknar inte den riktigt på samma sätt.
“Kokbok för chefer & vanligt folk” är skriven av Astrid Boisen. En kvinna fylld av energi och kunskap att dela med sig av. Jag tror boken kan bli riktigt populär. Media är alltid svårflörtad och nyckfull men jag tycker att vi fått en del genomslag för den redan.
Som relativt nystartat förlag har det därmed varit väldigt mycket praktiska frågor att lösa kring distribution, rutiner för arbetsgång och annat. Det har varit betydligt fler personer involverade där än i mina tidigare bokutgivningar där jag varit både författare, förläggare och formgivare.

Den tredje releasen är nästan den största, med all respekt för de författare som är inblandade i de två böckerna ovan. Den ges ut på Dahlgrens förlag och heter “Barkhes Döttrar”. Det är en historisk roman av Bodil Mårtensson (Helsingborgs egen deckardrottning som gett ut elva deckare) som utspelar sig i Helsingborgs slottslän på 1650-talet, närmare bestämt börjar historien 1656.
För den som inte känner till den skånska historien i detalj hände det väldigt mycket i den här delen av Sverige då. Eller rättare sagt i den här delen av Danmark eftersom Skåne då fortfarande var en del av det danska riket.
Den 28 april har vi alltså satt som releasedatum. Boken släpps samtidigt i danskt band, som e-bok och som ljudbok! Det som en del kallar klusterpublicering. Men inte nog med det. Dessutom kommer det en exklusiv samlarutgåva i begränsad upplaga (1656 exemplar!), numrerad och signerad, vackert inbunden i klotband. Med en liten bonus – ljudboken i MP3-format följer med på en CD-skiva i samlarutgåvan. Jag tror att detta kan vara framtidens format för pappersböckerna.
När en liknande utgivning görs om ett par år kanske det danska bandet är helt borta. Man gör en begränsad samlarutgåva, fin och påkostad där både ljudbok och e-bok medföljer. Pappersboken blir i första hand just en samlarprodukt att ställa i bokhyllan, att bläddra lite i.
Så hur stor kan Barkhe bli? Jag vet inte, men det känns som om den har potential att bli en bästsäljare i Skåne och även i hela Sverige. Utmaningen blir nu att nå ut med den. Om några dagar börjar jag ta emot beställningarna på samlarutgåvan.
Jag är grymt imponerad av Bodil som författare. Hon är oerhört noggrann och driven. Jag hade själv en idé om att skriva en historisk roman om Helsingborg på 1600-talet men insåg snabbt att jag inte hade tid och ork att göra den research som krävs. Och ärligt talat hade jag nog inte kunnat skriva en lika bra bok som den Bodil nu skrivit. I alla fall inte ännu.

Tre releaser på en månad. Men som jag skrev i rubriken så borde det ha varit fyra. Jag hade planerat en release till den 16 april då SM-finalen i innebandy spelas i Malmö Arena. Då skulle InnebandyPiraterna 3 ha kommit ut. Boken som läsarna skriker efter…
Synopsis till boken har varit klar ett tag och har fått tummen upp av min skrivarcoach. Jag ska “bara” skriva färdigt alla kapitel och redigera och sen göra den klar för tryck och utgivning. Men jag har inte hunnit. En tappad vecka pga bihåleinflammation men ärligt talat också en hel del tid som lagts på de tre ovanstående utgivningarna. Med all rätt.
Men visst känner man ibland att det hade varit skönt att skriva på heltid eller åtminstone på 50 procent. Eller så handlar det bara om disciplin, som jag själv alltid hävdat. Det gäller helt enkelt att hitta tiden att skriva någonting varje dag så att man kommer vidare med sina bokprojekt.

Så ni får allt nöja er med tre böcker, varav jag inte skrivit någon men kan rekommendera alla, som ges ut inom loppet av en månad. Det är inte så illa. Köp alla så kanske jag får råd att lägga mer tid på att skriva mina egna böcker framöver!

Fortsätt läsaTre bokreleaser på en månad – borde varit fyra

Egenutgivare erbjuds miljoner av förlag i USA

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

En erbjuds miljoner och verkar lämna egenutgivandet, en annan tackar nej till miljoner för att ge ut på egen hand istället. Det är inte helt glasklart vilken trend som vinner.

De senaste dagarna har man kunnat läsa om en egenutgivare i USA som tackat nej till erbjudanden från förlag värda så mycket som 500 000 dollar (drygt 3 miljoner kronor). Det var författaren Barry Eisler som avslöjade det i en maraton-konversation-intervju med egenutgivaren JA Konrath. De båda argumenterar tydligt för att författaren ska stå på egna ben i framtidens digitala landskap.
Förutom ingående diskussioner om författarnas villkor och de stora förlagens ovilja att ta till sig ny teknik kommer det fram några intressanta argument kring pappersböcker vs e-böcker i framtiden:
“I can’t tell you how many people I’ve heard saying, “But paper isn’t going to disappear.” That isn’t the point! If you ask the wrong question, the right answer to that question isn’t going to help you. So the question isn’t, “Will paper disappear?” Of course it won’t, but that’s not what matters. What matters is that paper is being marginalized. Did firearms eliminate the bow and arrow? No–some enthusiasts still hunt with a bow. Did the automobile eliminate the horse and buggy? No–I can still get a buggy ride around Central Park if I want.”
(…)
“And you can see books on your shelf, etc… those are real advantages, but they’re only niche advantages. Think candles vs electric lights. There are still people making a living today selling candles, and that’s because there’s nothing like candlelight–but what matters is that the advent of the electric light changed the candle business into a niche. Originally, candlemakers were in the lighting business; today, they’re in the candlelight business. The latter is tiny by comparison to the former. Similarly, today publishers are in the book business; tomorrow, they’ll be in the paper book business. The difference is the difference between a mass market and a niche.”

Det här påminner mycket om mina egna resonemang kring pappersböcker och gatstenar.

En egenutgivare som setts som det största exemplet på framgång för författare som gett ut egna e-böcker är Amanda Hocking. Hon har på ett år sålt runt en miljon exemplar av sina böcker i e-boksformat via Amazon.
Igår avslöjades dock att hon är inblandad i en budgivning med hjälp av sin agent och de stora förlagen sägs att erbjudit henne mer än en miljon dollar för ett kontrakt på flera böcker.
“Amanda Hocking, the darling of the self-publishing world, has been shopping a four-book series to major publishers, attracting bids of well over $1 million for world English rights, two publishing executives said.”

Kanske är detta framtiden: nya författare börjar med egenutgivning, når de framgång får de bra bud av etablerade förlag som kan hjälpa dem att nå nästa nivå. Författaren tycker det är skönt att fokusera på sitt skrivande och överlämna det andra. De får bra betalt och även om de kanske kunde tjänat mer på egen hand så säkrar de en inkomst, ett förskott.
Men när de sedan blivit etablerade, kanske skrivit de där 4-5 böckerna de fick kontrakt på så är det säkert många som vänder tillbaks till egenutgivning. Både Konrath och Eisler har tidigare gett ut på etablerade förlag.
Inget är givet i det nya boklandskapet. Själv tycker jag förstås att det är spännande eftersom jag står med ett ben i vardera världen, dels som författare och egenutgivare med eget förlag men även som förläggare och utgivare av andras böcker.

Fortsätt läsaEgenutgivare erbjuds miljoner av förlag i USA

När verkligheten tränger sig på i fiktionens värld

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:15 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag ska inte skylla förseningen av manuset till InnebandyPiraterna 3 på jordbävningen i Japan i helgen. Det finns betydligt mer jordnära skäl än så (bihåleinflammation, konsultuppdrag och dålig disciplin) till det.

Men ändå. Floorball World Tour har en deltävling som spelas i Japan. Under Andra säsongen åkte killarna i laget Helsingborg Consuls dit för första gången och fick en spännande upplevelse. Självklart ska de dit även den tredje säsongen.
Böckerna i serien InnebandyPiraterna utspelar sig egentligen inte något speciellt år. Eller rättare sagt, i den första boken nämns faktiskt ett årtal på ett ställe men i den andra boken och framåt har jag med avsikt valt att inte tidsbestämma händelserna.
Varför? Ja, ett skäl är faktiskt händelser som jordbävningen i Japan. Den tredje säsongen skulle nämligen, ifall man nu följer kronologin från bok ett, utspela sig 2011. Eftersom planen var utgivning i april kommer jag att ha skrivit en hel del om framtiden. Större delen av boken egentligen skulle utspela sig i framtiden, utan att jag vet vad som händer.

Fortsätt läsaNär verkligheten tränger sig på i fiktionens värld

Ett seminarium med folk som älskar böcker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

I fredags var jag på ett heldagsseminarium i Stockholm med folk som älskar böcker. Det var övervägande förlagsfolk, några författare, enstaka bokhandlare och så en och annan utomstående. Det var väldigt intressant på många sätt. Här är några reflektioner.

* * *

Många verkar ha sitt företag i fokus, snarare än kunden. Exempelvis när tiden mellan utgivning av inbunden och pocket kom upp. En bokhandlare tyckte att det borde ta mer än 12 månader. För att man tjänar mer på den inbundna. Vad tycker läsaren? Jag har funderat på om man egentligen inte borde ge ut samtidigt i båda formaten. Eftersom vissa läsare faktiskt föredrar pocket och aldrig skulle köpa en inbunden bok, alternativt finns det folk som aldrig skulle köpa pocket för att textgraden blir för liten.
Men branschen verkar mest ha i fokus hur man tjänar mest pengar. En fråga som nämndes flyktigt var ifall pocketen var för billig i Sverige.

* * *

Likaså verkar många vara helt övertygade om, eller ifall vi ska vara ärliga vill intala sig, att pappersboken aldrig kommer att dö. För läsarna vill kunna känna på boken och sätta den i bokhyllan. Med argumentet, “men titta på musik där kommer ju till och med vinyl tillbaks”. Ja, då har man nog inte riktigt fattat vad som hänt i musikbranschen och vad som händer i bokbranschen med digitaliseringen.
Pappersbokens enda funktion framöver kommer att vara som samlarobjekt. Det blir jag än mer övertygad om för varje dag som går. Men samlarmarknaden utgör sannolikt en procentuellt ganska liten del av marknaden. Ungefär lika många procent som e-böckerna idag utgör i Sverige kanske?

* * *

Professorn Martin Ingvar levererade dagens mest applåderade framträdande. Med statistik om läsningens betydelse för inlärning även i andra ämnen. Jag måste gå igenom de siffrorna, det utgör väldigt tunga argument för att det är nyttigt för innebandyspelare att läsa mina böcker om InnebandyPiraterna. Ja, eller andra böcker för den delen som stimulerar förmågan att läsa.
Vädligt intressant. Hade gärna hört mer av honom. Och jag hoppas att svenska lärare och kommunpolitiker lyssnar till vad han har att säga.

* * *

Seminariedagen anordnades av föreningen NOFF (nästan 200 små och medelstora förlag) tillsammans med de stora förlagselefanterna Bonniers (som även äger Adlibris) och KF Media (som äger Norstedts och Bokus).
200 myror är fler än två elefanter, konstaterade jag. Är det något som präglat bokbranschen hittills så är det faktiskt konservativt tänkande och en viss ovilja mot förändring och ny teknik.
Förändrarna kommer utifrån, Adlibris exempelvis startades inte av folk inom bokbranschen.

* * *

Två intressanta perspektiv försvann delvis under seminariedagen: författarens och läsarens. Visserligen pratade Denise Rudberg en del om författarrollen men av någon anledningen fick hennes föredrag mer förlagsperspektiv än författarperspektiv.
Johan Ronnestam tog upp den amerikanska författaren Amanda Hocking som helt struntat i förlagsvägen och på egen hand publicerat sina böcker via Amazon som e-böcker. Hon har nu sålt nästan en miljon exemplar för 99 cent (ca 6-7 kr) och $2.99 (ca 20 kr) varav hon behåller 35%. På mindre än ett år…
Frågan som hängde obesvarad i luften var “vad kan förlagen göra för henne?”. Idag finns ingen lika enkel väg för författare som vill sälja sin e-bok direkt till läsarna, förutom att göra det via en egen hemsida och en tjänst för att sälja digitala filer. Startkostnaderna är så höga att det inte går att sälja för 9 kr/bok…
Men det lär bara vara en tidsfråga innan det kommer ett lika bra system som Amazons. Eller hur Elib, Publit eller kanske Adlibris?

* * *

Svensk Bokhandel sammanfattade dagen i tre artiklar:
Bokhandlare satsar på kunskap
Man måste byta åkstil
Vi har alla skäl att samarbeta (med tungviktarna Dalborg från Bonniers och Hamrefors från KF Media)
Dessutom kan man kolla livesändning via Bambuser hos Langenskiölds.

* * *

Fick tips om denna sammanställning av e-boksmarknader i världen, alltså hur stor del av bokmarknaden som blivit digital i olika länder. Sverige ska tydligen ligga under en procent, vilket stämmer med min egen försäljningsstatistik för InnebandyPiraterna…
USA ca 8%
UK 1-9% (tror jag hört siffran 4% tidigare)
Frankrike 0,5% (2009)
Tyskland <1%
Japan 1,1% (2010)
Holland 0,3% (2010)
Spanien 1,6%
Italien 0,1-0,2%
De som inte tror på e-böcker säger förstås “äh, det är ju bara en bråkdel”. Förvisso. Men fundera över exempelvis utvecklingen mellan fasta och mobila telefoner. Eller utvecklingen för datorer. Eller för musik, eller…

* * *

Efter en sån där seminariedag där många intressanta diskussioner äger rum utanför scenen är man fylld med idéer och tankar. Vid ett tillfälle kastade jag ur mig:
– Jag vet ju att e-boken kommer att bli dominerande. Frågan är väl bara om det tar ett, fem eller tio år innan vi är där.
– Eller sex månader, kontrade en annan.
Ja, vem vet.

Fortsätt läsaEtt seminarium med folk som älskar böcker

Fotbollsklubbar & ekonomi

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 februari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Inom företagsvärlden är man väl medveten om att vinst är intäkter minus kostnader. Inom fotbollsvärlden är det sällan det ekonomiska resultatet som räknas utan bara det sportsliga.

Därför redovisar svenska mästarna Malmö FF -30 miljoner i resultat och cupmästarna Helsingborgs IF -2,5 miljoner (-6,8 milj 2009). Ända hoppet för att gå plus verkar vara att sälja sina bästa spelare för miljoner till utländska klubbar.

Och kanske är det därför som revisionsbyrån Deloitte listar de klubbar i Europa som har högst inkomster. Utan att redovisa hur stora miljonförluster de har. Och TT sväljer och skickar vidare pressmeddelandet. Är det bra reklam för en revisor?

Fortsätt läsaFotbollsklubbar & ekonomi

E-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:31 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag skrev igår en del om e-boksmarknaden och den stundande revolutionen. Idag hittade jag den här lysande grafiken som visar tillväxten för e-boksförsäljningen i USA. Kanske något för skeptikerna att fundera över och inse att det inte är frågan om utan när e-böckerna helt dominerar marknaden.

Notera även denna punkt:
I november 2010 såldes det fler e-böcker än under hela 2008.

Fortsätt läsaE-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

E-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Det finns många som tvivlar på e-böckernas genombrott, men rapporter från julhandeln där flera av de amerikanska sajter som säljer e-böcker drabbats av överbelastning (!) pga att för många köpt e-böcker samtidigt tyder på att genombrottet är här.
I en pressrelease (via Teleread) meddelar nu även Amazon att försäljningen av e-böcker, till deras egen e-bokläsare Kindle, nu är större än försäljningen av både paperback (mjukband) och hardcover (inbundna böcker).

“Amazon.com is now selling more Kindle books than paperback books. Since the beginning of the year, for every 100 paperback books Amazon has sold, the Company has sold 115 Kindle books. Additionally, during this same time period the Company has sold three times as many Kindle books as hardcover books. This is across Amazon.com’s entire U.S. book business and includes sales of books where there is no Kindle edition. Free Kindle books are excluded and if included would make the numbers even higher. “

Om jag räknar rätt så innebär detta att e-böcker står för 45% av Amazons bokförsäljning, i exemplar räknat (paperback 40% och hardcover 15%) om man bortser från ljudböcker. Eftersom e-böckerna är billigare så står fortfarande pappersböcker för en större andel i omsättning.
Utbudet är förstås lite större än här hemma. Kindle Store har 810 000 titlar. På svenska finns det än så länge bara drygt 3000 titlar även om antalet växer snabbt då de svenska förlagen nu börjar inse att tåget lämnar stationen.
Hur mycket säljs då InnebandyPiraterna som e-bok? Ja, i förhållande till hur många pappersböcker jag sålt så är antalet e-böcker väldigt marginellt. Kanske 1% av det totala antalet. Men jag är helt övertygad om att det kommer att förändras, kanske redan under 2011. Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken genom att sätta ett väldigt lågt pris på e-boksutgåvorna.

Fortsätt läsaE-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

Prestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Söndag kväll. Ännu en vecka har flugit iväg. Fullbokat schema, så även nästa vecka. Många fantastiskt roliga projekt som är på gång under våren och sommaren. Hoi Förlag går just nu från idé till verksamhet med de första författarna på väg in och de första titlarna på väg ut inom några månader.

* * *

Kändes härligt att kolla Bokus topplista över Idrottsberättelser för tonåringar. InnebandyPiraterna dubbelt i topp. Trots att jag tyckt att försäljningen i januari har varit svag jämfört med hur den var i december (rekord!) så har det ändå tickat på sakta men säkert. (Förresten – gå gärna in och skriv en recension på någon av mina böcker, på Bokus, Adlibris och andra näthandlare!)

* * *

Dessutom konsultuppdrag upp över öronen de närmsta veckorna. Man ska inte klaga, det behövs intäkter i verksamheten för att det ska gå runt. Och än så länge kan jag inte leva på att skriva böcker. Bloggade för övrigt just om det på temat “Går det att tjäna pengar på ge ut sin egen bok?

Kontentan: Klart det går, men det är lika svårt som det är att göra det på ett vanligt förlag. Det är helt enkelt väldigt få författare som faktiskt kan leva enbart på böckerna de skriver. I Sverige.

* * *

Idag var jag och såg ännu en innebandymatch i Superligan med FC Helsingborg. Det har varit väldigt tätt mellan matcherna, det här var tredje hemmamatcher på 8 dagar. Ja, spelschemat är helt galet, en viss effekt av VM-uppehållet i december och säkert även det faktum att vissa matcher fått bytas pga att något lag inte haft en ledig hall.
FCH körde i alla fall över Mullsjö med hela 11-2. Många riktigt snygga mål. Inspiration som är bra att ha när jag nu sitter och skriver på Tredje säsongen i serien InnebandyPiraterna.

Fortsätt läsaPrestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

Bland böcker, bollar och bloggare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Fredag eftermiddag och snart dags att hämta på dagis. Efter en intensiv vecka med många olika projekt, klyschan “många bollar i luften” passar väl bra.

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!


Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll “kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Fortsätt läsaBland böcker, bollar och bloggare

På tal om litterär kvalitet

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:13 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gillar Debutantbloggen. Jag följde Marcus Priftis mycket under förra året eftersom våra böcker hade en del gemensamt (samma namn på huvudpersonen, resan från junior till världsklass etc) men även för att han diskuterade en del kring fenomenet fin och ful litteratur.

Årets debutanter rymmer en egenutgivare, Oskar Källner, som jag tycker ska bli väldigt spännande att följa. Han har redan gett sig in i debatten och fått lite mothugg kring hur fint det är att ge ut sin bok på egen hand. Läs del 1 och del 2 av “Är det verkligen okey att ge ut själv?” Och även “angreppet” (nåja, det var mer ifrågasättande, men på kvällstidningsspråk “en attack”) av Annelie Drewsen, Brev till en egenutgivare som jag tycker har lite för höga tankar om förlagens ställning bland läsarna.

Idag skriver han om litterär kvalitet. Jag skulle kunna säga att det var så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv. Men jag vore väl inte författare om jag inte dessutom lade till en egen kommentar. Den blev så lång så det blev ett blogginlägg som svar… Bland annat skriver Oskar:

“Skriv gärna så bra du kan. Men låt inte den inte vara så pass litterär att den skrämmer bort folk. Låt texten vara lättillgänglig och se till att historien får ett bra flyt. Det är viktigare än vackra litterära formuleringar och avgrundsdjupa filosofiska grubblerier.”

Ja, vad ska man säga mer än att jag kunde inte sagt det bättre själv! Din analys är klockren. (Även om jag gillar Da Vinci-koden av Dan Brown, inte lika såld på Lost Symbol).

En riktigt litterär bok kan läsas av de som är lika litterära, det är bara en bråkdel av befolkningen.

Det är lite som när du ska skriva på ett annat språk än ditt modersmål. Du vet att du inte är 100% säker på grammatiken och meningsbyggnaden även om du har ett bra ordförråd. Du tänker att vem som helst som är född och uppvuxen med det språket kommer att avslöja dig direkt, det syns att det här är skrivet av någon från ett annat land.

Men då glömmer man en sak. De allra flesta infödda kan inte heller grammatiken. De stavar och bygger meningar lika dåligt eller till och med sämre än dig.

Klart man ska sträva efter att texterna ska vara felfria och att det ska vara ett gott hantverk. Men det finns en gräns.

För många år sedan skrev jag en del berättelser på engelska och publicerade på webben. Jag gillar engelska och har skrivit mycket och läst mycket. Hade 5:or i betyg rakt igenom skolan. Men jag är medveten om att jag inte är på samma nivå som en författare eller journalist från England eller USA.
Men så fick jag kontakt med lite läsare i just USA. Som i ett mail påpekade lite stavfel eller något i min text för att jag skulle kunna rätta. Jag berättade då att jag var svensk och att engelska bara var mitt andraspråk och att jag nog hade en del kunskapsluckor i grammatiken.
“Oj, då är jag imponerad. Din grammatik är bättre än de flesta amerikaners.” svarade hon.

För att göra en idrottsjämförelse. Det krävs en enorm spetskompetens och fysik för att spela i landslaget och delta i VM. Men den som spelar i div 2 och tränar flera gånger i veckan har fortfarande en kompetens och fysik som vida överstiger 80% av befolkningens.

En del av det här tar vi även upp i vår bok “Lyckas med bokutgivning“. Köp den idag!

Fortsätt läsaPå tal om litterär kvalitet

Konsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Kreativ bokföring är bra om man vill ha höga siffror. Som idrottsförbunden när de redovisar antalet tv-tittare vid olika mästerskap och media okritisk vidarerapporterar. Man hajar ju till när man läser att handbolls-VM ska locka 2 miljarder tittare. Ofattbart.

Så jag roade mig med att googla fotbolls-VM i somras. De hade fyra miljarder tittare. Oj, då. Det här får vi titta närmare på.

Fortsätt läsaKonsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

TV-krisen mer akut än landslagskrisen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Snart håller Svenska Innebandyförbundet ett krismöte, förlåt kraftsamling, kring det svenska herrlandslagets misslyckande (att de inte vann VM-guld utan bara gick till final, höga krav). Bra, det gäller att hänga med i toppen när innebandyvärlden växer. Men igår kväll så gick det upp för innebandy-Sverige att det finns en betydligt mer akut kris att hantera.

TV-krisen.

Tack vare nämnda VM är januari 2011 den mest intensiva innebandymånaden i Superligans historia, det är tätt mellan matcherna. De flesta lag spelar två matcher i veckan under den här perioden. Igår sände TV4sport en härlig kamp mellan två av Sveriges absolut bästa lag: Warberg och AIK. En uppvisning av vilken bra tv-sport innebandy kan vara.
Visst finns det tråkiga innebandymatcher med alltför avvaktande spel. Men vadå? Hur många underhållande allsvenska fotbollsmatcher går det på ett dussin? I innebandyn slipper du garanterat 0-0-matcher i alla fall.
Okej, efter denna giganternas kamp som, att döma av Facebook, setts av många innebandyälskare – vad gör TV4sport då? Jo, de gör sändningsuppehåll till 31 januari. Just det. Tre veckor innebandyfritt, samtidigt som spelschemat är packat med viktiga och spännande matcher.

Det är inget annat än en skandal. Det är ett stort fett misslyckande. Det är en pinsam felprioritering av TV4. Det är en TV-kris för innebandyn.
Som alla kriser så uppstod inte den när sändningsschemat lades och någon på kanalens ledning tyckte att det var bäst att rensa tablån så att man kunde trycka in alla matcher från handbolls-VM som de enligt bindande avtal med det tuffa internationella badbolls, förlåt handbollsförbundet, tvingas sända. Nej, det här respektlösa agerandet är bara ett symptom.

Jag är inte så konspiratorisk att jag tror att TV4 medvetet försöker sabotera innebandyns möjligheter att lyckas som tv-sport. Nej, det vore direkt korkat av dem eftersom de äger rättigheterna. Men tyvärr har direktiven uppifrån misslyckats. Det finns fortfarande individer på TV4 som inte fattat att det är på allvar. Som inte ser skillnad mellan att sända en match i världens bästa liga och att sända ett halvtimmesprogram med biljakter. Ja, du läste rätt. TV4sport:s tablå fylls ut med rätt mycket skit som defintivt inte är sport. Och en hel del som jag aldrig hade kallat sport, men smaken är som baken. Delad.

Kommer ni ihåg hur det lät för 3,5 år sedan? Låt mig ta er tillbaks till denna tid när det stod klart att TV4 tog över sändningarna från SVT (som i flera år mjölkat förbundet på pengar för att sända innebandy trots att tittarsiffrorna var högre än för handbollen och det mesta andra som sändes i SVT24):
– Innebandyn är sedan tidigare etablerad som såväl utövar som publiksport. Nu har TV4 och TV4 Sport alla möjligheter, genom ett långsiktigt och nära samarbete, att bygga Svenska Superligan och Innebandyn till en ny stor TV-sport, skriver Johan Kleberg, VD TV4 Sport i ett pressmedelande.

Inledningen på förhållandet mellan innebandyn och TV4 blev inte heller bra. Först var det tal om bojkott när klubbarna förstod vad som stod i avtalet, men den avvärjdes.
“Tv-kanalen betalar fem miljoner kronor om året till innebandyn, av de pengarna får klubbarna i högsta serien 200 000 kronor vardera. Men enligt avtalet kräver TV4 då också stopp för klubbarnas egna sponsoravtal.”
Jag ska villigt erkänna att jag inte satt mig in i varje paragraf i avtalet, men att under sommaren (då många klubbar redan skrivit alla sponsoravtal) komma och säga att “förresten så får ni inte ha er sarg med er reklam uppe under tv-matcher” var väl magstarkt. Oprofessionellt. Om sedan felet var TV4:s eller SIBF:s eller SEI:s låter jag vara osagt eftersom jag inte vet. Infekterad stämning blev det.
Sedan började hela den löjliga debatten om tennis-vinkeln, alltså placeringen av kameran på kortsidan. Knappast den fokus man borde ha när man precis träffat en ny partner. Att börja leta fel hos varandra.
Klubbarna har dessutom under de här åren visat upp en i TV4:s ögon ganska taskig attityd mot att flytta matcher. Vissa (inte alla) har tyckt att det varit jobbigt och gett för lite pengar. Fotbolls- och hockeyklubbar får alltid anpassa sig efter TV. Matchtiderna blir därför ofta märkliga och spelschemat är alltid bara preliminärt. Det måste innebandyn också lära sig om man vill leka med de stora och synas i TV.
Men det finns en skillnad som jag tror TV4-folket, i alla fall de på toppen, inte fattar.

De svenska SSL-klubbarna äger inte sina egna hallar och halltider. Jo, det finns väl någon klubb som har ganska bra styrning, Falun och Mullsjö? Men oftast är det kommunen som inte alltid med kort varsel godkänner att en annan förenings träningstid stryks för att det ska spelas innebandy i Superligan. Sådan är verkligheten. Och det finns inte 50 heltidsanställda i föreningen (som i fotboll/hockey) heller.

Kanske är det så att för många på TV4 är motståndare, eller i alla fall inte engagerade och positiva, till äktenskapet med innebandyn? Helt klart är i alla fall att de inte levt upp till förväntningarna. Vi trodde att TV4 skulle göra för innebandyn vad TV4 har gjort för handbollen.
Nämligen att med full kraft och ohämmad blygsamhet basunera ut i varje reklampaus och varje tv-soffa att innebandy är världens allra bästa tv-sport och det är TV4 som är allra bäst på att bevaka den. TV4 sänder matcherna med världens största stjärnor och den största dramatiken. Innebandy är helt enkelt överlägset allt annat på denna planet, i alla fall just då den sänds. Och varje match är lika betydelsefull. Varje turnering (som egentligen är träningsmatcher) håller världsklass och är i samma klass som ett VM eller OS. Något du som innebandyälskare absolut inte får missa.

Den kärleken som TV4 visar handbollens sändningar har jag aldrig sett kring innebandyn. Tyvärr. Micael Fasth och de andra i teamet som sköter sändningarna brinner för innebandyn, och alla de tekniker och kameramän som följer med gör ett proffsigt jobb. Sändningarna har jag aldrig varit missnöjd med, inte ens när tennisvinkeln dominerade.
Men alla andra på TV4. De visar inte sin kärlek. Det är ett ledningsproblem. Det är ett misslyckande som Jan Scherman och alla andra i toppen får ta på sig. De har inte tillräckligt tydligt förklarat att man faktiskt skulle uppnå det där som utlovades när avtalet skrevs på.
Att bygga innebandyn till en STOR tv-sport.

Jag trodde faktiskt på honom när han sa att de skulle göra det. Eftersom jag sett vad de gjort med handbollen. Men antingen ljög han eller så har de bara misslyckats. Glömt bort det. Gett upp utan att ha försökt.

Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg. Kanske sända alla matcher som pay-per-view på webben istället. Kanske tillåta att klubbarna själva får sända från matcherna. Eller de lokala tidningarna som nu hindras av TV4 även om TV4 inte sänder matchen.

Visst är 200 000 kronor mycket pengar för klubbarna. Men idag är det inte lika mycket pengar som det var för snart fyra år sedan då avtalet skrevs. (Reservation för att jag inte vet om tv-pengarna till klubbarna är desamma idag)

Själv tänker jag bojkotta handbolls-VM i TV4 på grund av hur kanalen behandlat Superligan. Äh, vem försöker jag lura? Jag hade inte tänkt titta på handbollen ändå. Det är inte tillräckligt underhållande. Möjligen att jag kollar ifall Sverige går till VM-final. Allt annat än guld är väl ändå ett fiasko? Vi har ju varit bäst i världen på handboll också. Även om vi aldrig har haft världens bästa liga.

Fortsätt läsaTV-krisen mer akut än landslagskrisen

Egenutgivarna invaderar bokmarknaden

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gissar att 2011 innebär en ny flod av debutanter som ger ut på eget förlag. Det känns som väldigt länge sedan jag själv gav ut min första bok men faktum är att det bara gått knappt 14 månader sedan Första säsongen i serien InnebandyPiraterna kom ut.

Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.

Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln “Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.

Fortsätt läsaEgenutgivarna invaderar bokmarknaden