Den kroniskt kreative ser bokhandeln inspireras av fotobutiker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Kroniskt kreativ, det lider jag av. Eller, det är en gåva. Som ibland kan verka distraherande eftersom idéerna sprutar ur mig. Igår hände det vid minst tre tillfällen i möten med andra.

Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.

Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.

Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.

Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).

Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet

Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.

Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en “äkta” skiva?

Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.

“Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.

Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.

Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.

Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.

Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.

Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?

Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.

Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?

Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.

Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.

Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.

Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.

Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.

Fortsätt läsaDen kroniskt kreative ser bokhandeln inspireras av fotobutiker

Bokfest i december – baksmälla i januari

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Någonstans hörde jag om en bokförläggare som hade 30-40 procent av sin årsförsäljning i december. Eller var det en bokhandlare? Logiskt sett kanske båda två.

Helt klart är i alla fall att december, eller snarare perioden 24 november-23 december är den absolut bästa perioden för att sälja böcker. Försäljningen toppar nästan ett par dagar före jul med tanke på hur stor del nätbokhandlarna har.

För min egen del var avslutningen på 2010 riktigt kul. Försäljningen dubblerades från oktober till november och sedan lika mycket till i december.

Och så januari. Tillbaks igen på samma nivå som i oktober. Tillbaks till vardagen. Det var till och med så att jag kunde se en tydlig effekt på försäljningen under januari när lönen kom – det sålde nästan lika mycket under sista veckan i januari som under de första tre veckorna…

Tänkte dela med mig av en liten graf. Inga siffror dock. Inte riktigt redo att avslöja allt ännu.

Uppdaterat: Gjorde även en veckorapport där man ser julhandeln än tydligare…

Och hjälp mig att få snygga siffror i februari genom att köpa mina böcker i serien InnebandyPiraterna!

Fortsätt läsaBokfest i december – baksmälla i januari

E-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:31 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag skrev igår en del om e-boksmarknaden och den stundande revolutionen. Idag hittade jag den här lysande grafiken som visar tillväxten för e-boksförsäljningen i USA. Kanske något för skeptikerna att fundera över och inse att det inte är frågan om utan när e-böckerna helt dominerar marknaden.

Notera även denna punkt:
I november 2010 såldes det fler e-böcker än under hela 2008.

Fortsätt läsaE-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

E-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Det finns många som tvivlar på e-böckernas genombrott, men rapporter från julhandeln där flera av de amerikanska sajter som säljer e-böcker drabbats av överbelastning (!) pga att för många köpt e-böcker samtidigt tyder på att genombrottet är här.
I en pressrelease (via Teleread) meddelar nu även Amazon att försäljningen av e-böcker, till deras egen e-bokläsare Kindle, nu är större än försäljningen av både paperback (mjukband) och hardcover (inbundna böcker).

“Amazon.com is now selling more Kindle books than paperback books. Since the beginning of the year, for every 100 paperback books Amazon has sold, the Company has sold 115 Kindle books. Additionally, during this same time period the Company has sold three times as many Kindle books as hardcover books. This is across Amazon.com’s entire U.S. book business and includes sales of books where there is no Kindle edition. Free Kindle books are excluded and if included would make the numbers even higher. “

Om jag räknar rätt så innebär detta att e-böcker står för 45% av Amazons bokförsäljning, i exemplar räknat (paperback 40% och hardcover 15%) om man bortser från ljudböcker. Eftersom e-böckerna är billigare så står fortfarande pappersböcker för en större andel i omsättning.
Utbudet är förstås lite större än här hemma. Kindle Store har 810 000 titlar. På svenska finns det än så länge bara drygt 3000 titlar även om antalet växer snabbt då de svenska förlagen nu börjar inse att tåget lämnar stationen.
Hur mycket säljs då InnebandyPiraterna som e-bok? Ja, i förhållande till hur många pappersböcker jag sålt så är antalet e-böcker väldigt marginellt. Kanske 1% av det totala antalet. Men jag är helt övertygad om att det kommer att förändras, kanske redan under 2011. Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken genom att sätta ett väldigt lågt pris på e-boksutgåvorna.

Fortsätt läsaE-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

Prestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Söndag kväll. Ännu en vecka har flugit iväg. Fullbokat schema, så även nästa vecka. Många fantastiskt roliga projekt som är på gång under våren och sommaren. Hoi Förlag går just nu från idé till verksamhet med de första författarna på väg in och de första titlarna på väg ut inom några månader.

* * *

Kändes härligt att kolla Bokus topplista över Idrottsberättelser för tonåringar. InnebandyPiraterna dubbelt i topp. Trots att jag tyckt att försäljningen i januari har varit svag jämfört med hur den var i december (rekord!) så har det ändå tickat på sakta men säkert. (Förresten – gå gärna in och skriv en recension på någon av mina böcker, på Bokus, Adlibris och andra näthandlare!)

* * *

Dessutom konsultuppdrag upp över öronen de närmsta veckorna. Man ska inte klaga, det behövs intäkter i verksamheten för att det ska gå runt. Och än så länge kan jag inte leva på att skriva böcker. Bloggade för övrigt just om det på temat “Går det att tjäna pengar på ge ut sin egen bok?

Kontentan: Klart det går, men det är lika svårt som det är att göra det på ett vanligt förlag. Det är helt enkelt väldigt få författare som faktiskt kan leva enbart på böckerna de skriver. I Sverige.

* * *

Idag var jag och såg ännu en innebandymatch i Superligan med FC Helsingborg. Det har varit väldigt tätt mellan matcherna, det här var tredje hemmamatcher på 8 dagar. Ja, spelschemat är helt galet, en viss effekt av VM-uppehållet i december och säkert även det faktum att vissa matcher fått bytas pga att något lag inte haft en ledig hall.
FCH körde i alla fall över Mullsjö med hela 11-2. Många riktigt snygga mål. Inspiration som är bra att ha när jag nu sitter och skriver på Tredje säsongen i serien InnebandyPiraterna.

Fortsätt läsaPrestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

Bland böcker, bollar och bloggare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Fredag eftermiddag och snart dags att hämta på dagis. Efter en intensiv vecka med många olika projekt, klyschan “många bollar i luften” passar väl bra.

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!


Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll “kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Fortsätt läsaBland böcker, bollar och bloggare

På tal om litterär kvalitet

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:13 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gillar Debutantbloggen. Jag följde Marcus Priftis mycket under förra året eftersom våra böcker hade en del gemensamt (samma namn på huvudpersonen, resan från junior till världsklass etc) men även för att han diskuterade en del kring fenomenet fin och ful litteratur.

Årets debutanter rymmer en egenutgivare, Oskar Källner, som jag tycker ska bli väldigt spännande att följa. Han har redan gett sig in i debatten och fått lite mothugg kring hur fint det är att ge ut sin bok på egen hand. Läs del 1 och del 2 av “Är det verkligen okey att ge ut själv?” Och även “angreppet” (nåja, det var mer ifrågasättande, men på kvällstidningsspråk “en attack”) av Annelie Drewsen, Brev till en egenutgivare som jag tycker har lite för höga tankar om förlagens ställning bland läsarna.

Idag skriver han om litterär kvalitet. Jag skulle kunna säga att det var så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv. Men jag vore väl inte författare om jag inte dessutom lade till en egen kommentar. Den blev så lång så det blev ett blogginlägg som svar… Bland annat skriver Oskar:

“Skriv gärna så bra du kan. Men låt inte den inte vara så pass litterär att den skrämmer bort folk. Låt texten vara lättillgänglig och se till att historien får ett bra flyt. Det är viktigare än vackra litterära formuleringar och avgrundsdjupa filosofiska grubblerier.”

Ja, vad ska man säga mer än att jag kunde inte sagt det bättre själv! Din analys är klockren. (Även om jag gillar Da Vinci-koden av Dan Brown, inte lika såld på Lost Symbol).

En riktigt litterär bok kan läsas av de som är lika litterära, det är bara en bråkdel av befolkningen.

Det är lite som när du ska skriva på ett annat språk än ditt modersmål. Du vet att du inte är 100% säker på grammatiken och meningsbyggnaden även om du har ett bra ordförråd. Du tänker att vem som helst som är född och uppvuxen med det språket kommer att avslöja dig direkt, det syns att det här är skrivet av någon från ett annat land.

Men då glömmer man en sak. De allra flesta infödda kan inte heller grammatiken. De stavar och bygger meningar lika dåligt eller till och med sämre än dig.

Klart man ska sträva efter att texterna ska vara felfria och att det ska vara ett gott hantverk. Men det finns en gräns.

För många år sedan skrev jag en del berättelser på engelska och publicerade på webben. Jag gillar engelska och har skrivit mycket och läst mycket. Hade 5:or i betyg rakt igenom skolan. Men jag är medveten om att jag inte är på samma nivå som en författare eller journalist från England eller USA.
Men så fick jag kontakt med lite läsare i just USA. Som i ett mail påpekade lite stavfel eller något i min text för att jag skulle kunna rätta. Jag berättade då att jag var svensk och att engelska bara var mitt andraspråk och att jag nog hade en del kunskapsluckor i grammatiken.
“Oj, då är jag imponerad. Din grammatik är bättre än de flesta amerikaners.” svarade hon.

För att göra en idrottsjämförelse. Det krävs en enorm spetskompetens och fysik för att spela i landslaget och delta i VM. Men den som spelar i div 2 och tränar flera gånger i veckan har fortfarande en kompetens och fysik som vida överstiger 80% av befolkningens.

En del av det här tar vi även upp i vår bok “Lyckas med bokutgivning“. Köp den idag!

Fortsätt läsaPå tal om litterär kvalitet

Konsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Kreativ bokföring är bra om man vill ha höga siffror. Som idrottsförbunden när de redovisar antalet tv-tittare vid olika mästerskap och media okritisk vidarerapporterar. Man hajar ju till när man läser att handbolls-VM ska locka 2 miljarder tittare. Ofattbart.

Så jag roade mig med att googla fotbolls-VM i somras. De hade fyra miljarder tittare. Oj, då. Det här får vi titta närmare på.

Fortsätt läsaKonsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

TV-krisen mer akut än landslagskrisen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Snart håller Svenska Innebandyförbundet ett krismöte, förlåt kraftsamling, kring det svenska herrlandslagets misslyckande (att de inte vann VM-guld utan bara gick till final, höga krav). Bra, det gäller att hänga med i toppen när innebandyvärlden växer. Men igår kväll så gick det upp för innebandy-Sverige att det finns en betydligt mer akut kris att hantera.

TV-krisen.

Tack vare nämnda VM är januari 2011 den mest intensiva innebandymånaden i Superligans historia, det är tätt mellan matcherna. De flesta lag spelar två matcher i veckan under den här perioden. Igår sände TV4sport en härlig kamp mellan två av Sveriges absolut bästa lag: Warberg och AIK. En uppvisning av vilken bra tv-sport innebandy kan vara.
Visst finns det tråkiga innebandymatcher med alltför avvaktande spel. Men vadå? Hur många underhållande allsvenska fotbollsmatcher går det på ett dussin? I innebandyn slipper du garanterat 0-0-matcher i alla fall.
Okej, efter denna giganternas kamp som, att döma av Facebook, setts av många innebandyälskare – vad gör TV4sport då? Jo, de gör sändningsuppehåll till 31 januari. Just det. Tre veckor innebandyfritt, samtidigt som spelschemat är packat med viktiga och spännande matcher.

Det är inget annat än en skandal. Det är ett stort fett misslyckande. Det är en pinsam felprioritering av TV4. Det är en TV-kris för innebandyn.
Som alla kriser så uppstod inte den när sändningsschemat lades och någon på kanalens ledning tyckte att det var bäst att rensa tablån så att man kunde trycka in alla matcher från handbolls-VM som de enligt bindande avtal med det tuffa internationella badbolls, förlåt handbollsförbundet, tvingas sända. Nej, det här respektlösa agerandet är bara ett symptom.

Jag är inte så konspiratorisk att jag tror att TV4 medvetet försöker sabotera innebandyns möjligheter att lyckas som tv-sport. Nej, det vore direkt korkat av dem eftersom de äger rättigheterna. Men tyvärr har direktiven uppifrån misslyckats. Det finns fortfarande individer på TV4 som inte fattat att det är på allvar. Som inte ser skillnad mellan att sända en match i världens bästa liga och att sända ett halvtimmesprogram med biljakter. Ja, du läste rätt. TV4sport:s tablå fylls ut med rätt mycket skit som defintivt inte är sport. Och en hel del som jag aldrig hade kallat sport, men smaken är som baken. Delad.

Kommer ni ihåg hur det lät för 3,5 år sedan? Låt mig ta er tillbaks till denna tid när det stod klart att TV4 tog över sändningarna från SVT (som i flera år mjölkat förbundet på pengar för att sända innebandy trots att tittarsiffrorna var högre än för handbollen och det mesta andra som sändes i SVT24):
– Innebandyn är sedan tidigare etablerad som såväl utövar som publiksport. Nu har TV4 och TV4 Sport alla möjligheter, genom ett långsiktigt och nära samarbete, att bygga Svenska Superligan och Innebandyn till en ny stor TV-sport, skriver Johan Kleberg, VD TV4 Sport i ett pressmedelande.

Inledningen på förhållandet mellan innebandyn och TV4 blev inte heller bra. Först var det tal om bojkott när klubbarna förstod vad som stod i avtalet, men den avvärjdes.
“Tv-kanalen betalar fem miljoner kronor om året till innebandyn, av de pengarna får klubbarna i högsta serien 200 000 kronor vardera. Men enligt avtalet kräver TV4 då också stopp för klubbarnas egna sponsoravtal.”
Jag ska villigt erkänna att jag inte satt mig in i varje paragraf i avtalet, men att under sommaren (då många klubbar redan skrivit alla sponsoravtal) komma och säga att “förresten så får ni inte ha er sarg med er reklam uppe under tv-matcher” var väl magstarkt. Oprofessionellt. Om sedan felet var TV4:s eller SIBF:s eller SEI:s låter jag vara osagt eftersom jag inte vet. Infekterad stämning blev det.
Sedan började hela den löjliga debatten om tennis-vinkeln, alltså placeringen av kameran på kortsidan. Knappast den fokus man borde ha när man precis träffat en ny partner. Att börja leta fel hos varandra.
Klubbarna har dessutom under de här åren visat upp en i TV4:s ögon ganska taskig attityd mot att flytta matcher. Vissa (inte alla) har tyckt att det varit jobbigt och gett för lite pengar. Fotbolls- och hockeyklubbar får alltid anpassa sig efter TV. Matchtiderna blir därför ofta märkliga och spelschemat är alltid bara preliminärt. Det måste innebandyn också lära sig om man vill leka med de stora och synas i TV.
Men det finns en skillnad som jag tror TV4-folket, i alla fall de på toppen, inte fattar.

De svenska SSL-klubbarna äger inte sina egna hallar och halltider. Jo, det finns väl någon klubb som har ganska bra styrning, Falun och Mullsjö? Men oftast är det kommunen som inte alltid med kort varsel godkänner att en annan förenings träningstid stryks för att det ska spelas innebandy i Superligan. Sådan är verkligheten. Och det finns inte 50 heltidsanställda i föreningen (som i fotboll/hockey) heller.

Kanske är det så att för många på TV4 är motståndare, eller i alla fall inte engagerade och positiva, till äktenskapet med innebandyn? Helt klart är i alla fall att de inte levt upp till förväntningarna. Vi trodde att TV4 skulle göra för innebandyn vad TV4 har gjort för handbollen.
Nämligen att med full kraft och ohämmad blygsamhet basunera ut i varje reklampaus och varje tv-soffa att innebandy är världens allra bästa tv-sport och det är TV4 som är allra bäst på att bevaka den. TV4 sänder matcherna med världens största stjärnor och den största dramatiken. Innebandy är helt enkelt överlägset allt annat på denna planet, i alla fall just då den sänds. Och varje match är lika betydelsefull. Varje turnering (som egentligen är träningsmatcher) håller världsklass och är i samma klass som ett VM eller OS. Något du som innebandyälskare absolut inte får missa.

Den kärleken som TV4 visar handbollens sändningar har jag aldrig sett kring innebandyn. Tyvärr. Micael Fasth och de andra i teamet som sköter sändningarna brinner för innebandyn, och alla de tekniker och kameramän som följer med gör ett proffsigt jobb. Sändningarna har jag aldrig varit missnöjd med, inte ens när tennisvinkeln dominerade.
Men alla andra på TV4. De visar inte sin kärlek. Det är ett ledningsproblem. Det är ett misslyckande som Jan Scherman och alla andra i toppen får ta på sig. De har inte tillräckligt tydligt förklarat att man faktiskt skulle uppnå det där som utlovades när avtalet skrevs på.
Att bygga innebandyn till en STOR tv-sport.

Jag trodde faktiskt på honom när han sa att de skulle göra det. Eftersom jag sett vad de gjort med handbollen. Men antingen ljög han eller så har de bara misslyckats. Glömt bort det. Gett upp utan att ha försökt.

Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg. Kanske sända alla matcher som pay-per-view på webben istället. Kanske tillåta att klubbarna själva får sända från matcherna. Eller de lokala tidningarna som nu hindras av TV4 även om TV4 inte sänder matchen.

Visst är 200 000 kronor mycket pengar för klubbarna. Men idag är det inte lika mycket pengar som det var för snart fyra år sedan då avtalet skrevs. (Reservation för att jag inte vet om tv-pengarna till klubbarna är desamma idag)

Själv tänker jag bojkotta handbolls-VM i TV4 på grund av hur kanalen behandlat Superligan. Äh, vem försöker jag lura? Jag hade inte tänkt titta på handbollen ändå. Det är inte tillräckligt underhållande. Möjligen att jag kollar ifall Sverige går till VM-final. Allt annat än guld är väl ändå ett fiasko? Vi har ju varit bäst i världen på handboll också. Även om vi aldrig har haft världens bästa liga.

Fortsätt läsaTV-krisen mer akut än landslagskrisen

Egenutgivarna invaderar bokmarknaden

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gissar att 2011 innebär en ny flod av debutanter som ger ut på eget förlag. Det känns som väldigt länge sedan jag själv gav ut min första bok men faktum är att det bara gått knappt 14 månader sedan Första säsongen i serien InnebandyPiraterna kom ut.

Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.

Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln “Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.

Fortsätt läsaEgenutgivarna invaderar bokmarknaden

Hur stora arenor behövs i framtiden?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:7 januari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Innebandyn har haft lite vacklande publiksiffror den här vintern. Delvis på grund av – vintern. Snöoväder på fel dag kan innebära 20-30 procent färre åskådare. Något hockeyn är medveten om sedan många år tillbaks. Marginalåskådaren stannar hellre hemma än att köra 5-10 mil. Eller ens promenera i snöstorm.

Men för innebandyns del är nog publikminskningen lika mycket ett resultat av att åskådarna kräver mer. Kraven ökar. Så gott som alla innebandylag i Superligan har haft svårt att lyfta sina publiksiffror.

Under den gångna säsongen hade fotbollsallsvenskan än större problem. Trots ett massivt stöd med gratis redaktionell reklam och TV-bevakning så sjönk publiksiffrorna och de tvingades försöka rädda dem genom att Svenska Spel skänkte tusentals fribiljetter under hösten. Vissa klubbar, bland annat HIF, sänkte priset på vissa biljetter för att locka nya åskådare. Publiken tyckte uppenbarligen inte att underhållningen motsvarade det ordinarie priset.

Nu läser jag att även Elitserien i hockey har vikande publiksiffror. Frölunda kör en kampanj i januari med upp till 30 procent rabatt. Linköpings snitt har sjunkit från 7703 till 6500.

Fortsätt läsaHur stora arenor behövs i framtiden?

Vad är billigt för en e-bok?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:5 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

I höstas funderade jag lite över priserna på e-boksversionerna på mina böcker. Och jag har även tidigare skrivit om prissättning på e-böcker och pappersböcker.

Igår bestämde jag mig för att testa att sänka priset på InnebandyPiraterna – Första säsongen som numera finns som pocket. Priset är satt så att jag tjänar ungefär lika mycket på en e-bok som på en pocketbok när man tar hänsyn till tryckpris och fraktkostnader.

Därför kan du nu köpa den som e-bok billigare än som pocket. Exempelvis hos Adlibris eller Bokus. Just nu är deras pris 35 respektive 37 kr. Visst skulle jag kunna sälja e-böckerna även direkt från hemsidan för nedladdning men sanningen är väl ändå att de allra flesta handlar böcker där de handlar böcker?

Det som ska bli spännande är i alla fall att se hur det nya priset påverkar försäljningen (förutom att jag såg att en bok såldes inom fem minuter efter att jag gjort en statusuppdatering på InnebandyPiraternas Facebooksida).

Vad tycker ni? Hur mycket kan en e-bok få kosta? Om ni tänker på att den inte ska ersätta pocketen utan originalutgåvan (inbunden, danskt band, storpocket eller vad förlaget nu väljer) och därmed ge tillräckliga intäkter för både förlag och författare.

Att som Bonniers sälja Leif GW Perssons senaste i e-boksformat för 147 kr (jmf 169 kr inbunden) känns väl magstarkt. Även om man ska komma ihåg att priserna exkl moms  som man ska jämföra är 118 och 159 kr pga den ologiska 25-procentiga momsen på e-böcker. Själv tycker jag nog att en nyhet ska kunna kosta 99 kr som e-bok för att sedan sjunka efter några månader. Och att momsen borde ner till 6% även där förstås.

Och har du aldrig köpt en e-bok – låt InnebandyPiraterna bli din första. 🙂

Fortsätt läsaVad är billigt för en e-bok?

Julbrevet som blev ett mellandagsbrev som blev en Nyårsblogg

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:31 december, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

Julbrevet förvandlades till ett mellandagsbrev (ej att förväxla med mellandagsrea) som i praktiken mer liknar ett Nyårsbrev. Ett försök att blicka tillbaks på 2010 lite snabbt, publicerat i elfte timmen.

Årets match: Kan inte påstå att jag varit så flitig besökare på arenorna den här säsongen. Var faktiskt inte på Olympia en enda gång i år när HIF tog SM-silver… Har sett de flesta av FCH:s hemmamatcher och knappt en handfull Rögle-matcher. Flera bra, men ingen som etsat sig fast.

Årets mässa: Ja, det blir såklart Bokmässan i Göteborg. Fyra tuffa dagar på mässgolvet och lika många kvällar med mingel och middagar. Många nya kontakter, många bekanta ansikten. Har redan bokat plats för 2011. Hade trevligt sällskap i montern av Pontus, Ann-Catrin, Ann och Margareta.

Årets mål: Hade satt upp ett ambitiöst mål inför det här året. Att lägga 20 procent av arbetstiden på författarskapet och att det skulle generera motsvarande del av mitt företags intäkter. I praktiken tror jag att det landade på 20 procent plus en del fritid och omsättningsmässigt runt 15 procent. Dessutom satte jag ett nytt ambitiöst mål – att sälja en miljon böcker på tio år.

Årets arena: Såg Malmö-Rögle i hockeyallsvenskan. Matchen var ingen höjdare, men arenan. Riktigt imponerande. Ser fram emot SM-finalen i innebandy som spelas där i april. Percy hade visioner när han började tala om arenan för, ja vad är det nu 15 år sedan? Sådär 50 meter från tågperrongen till arenans huvudentré.

Årets tweet: Den 4 november gick mediedrevet (!) mot Kungen som valde att kalla till presskonferens i skogen. Jag skrev på twitter: “Kungen kommer att uttala sig om sin älgskog idag. Vissa medier har tolkat detta som något annat.”
Har aldrig blivit så re-tweetad (folk som delar med sig av någons tweet till sina följare) tidigare eller senare. Kanske man borde sluta skriva 300 000+ tecken långa berättelser och satsa på 140 tecken? Jag finns förresten på twitter.com/solvedahlgren

Årets skrivspurt: Hade två riktiga skrivrace under året. I somras när jag satt uppe på nätterna med utsikt över kohagen och skrev klart Andra säsongen, och i november när jag provade på NaNoWriMo – att skriva en roman på 50 000 ord under en månad. Jag gillar att skriva mot deadlines, helt klart. November visade sig inte bära hela vägen. Men i januari blir det ett nytt race med Tredje säsongen.

Årets semester: Det blev ingen utlandsresa 2010. Kanske 2011. Men en riktigt härlig semester fick vi, hela familjen då vi flydde från lägenheten och badrumsrenoveringen för att bo i en sommarstuga vid havet under drygt en månad. Barnen fick se kalvar på grönbete och det är väl så man kan beskriva dem när de fick springa fritt utomhus och leka i flera veckor.

Årets renovering: Vi fick ett nytt badrum i lägenheten. Det blev riktigt snyggt och vi njuter av det varje dag. Det enda man saknar är golvvärme, men man kan inte få allt. I somras svor vi dock en del åt hantverkarnas problem med att hålla deadlines men det blev garanterat bättre än om vi gjort det själva…

Årets nya företag: Bokprojektet “Lyckas med bokutgivning” ledde fram till en ny affärsidé. Att hjälpa författare som vill ge ut sina böcker på egen hand och samtidigt vända upp och ner på begreppen författare och förläggare. House of Independents blev Hoi Förlag.

Årets domänköp: Jag har handlat en del nya domäner under året. En av de roligare var hoi.se som vi ville ha till Hoi Förlag. Den var upptagen men jag läste att den skulle släppas en dag i oktober. Och sedan gick jag in regelbundet för att bevaka släppet och lyckades köpa den. Nu var det kanske inte så mycket konkurrens men för oss var det en perfekt adress till vårt nya förlag!

Årets konsert: Brukar ju bli någon konsert varje år. I somras spelade The Ark, The Sounds och Amanda Jenssen samma kväll på Sofiero. The Sounds var bäst, ett världsband. Det var nog dessutom enda konserten jag såg i år när jag tänker efter, tur att den var bra!

Årets bok: Det blev faktiskt två böcker med mig som författare i år. Andra säsongen i serien InnebandyPiraterna samt medförfattare till handboken “Lyckas med bokutgivning” (tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg). Dessutom kom Första säsongen ut som pocket i augusti.

Årets bygge: Ja, vi har en tomt men husbygget har inte kommit igång. Förhoppningsvis blir det under 2011. Däremot byggs det flitigt runt vårt hyreshus i stan hela tiden med uppgrävda gator. Ja, hela centrala Helsingborg känns som en byggarbetsplats nu. Arenabygget är häftigt, inte lika stor som Malmös men visst blir det en bra hemmaplan för FCH om två år.

Årets mobbare: Har bloggat om mobbing av innebandyn två gånger i år ser jag. Först undrade jag vad som driver innebandymobbarna och häromveckan följde jag upp med det internationella perspektivet och frågan: varför fattar inte svenskarna innebandyns storhet? Jag var övertygad om att vi skulle ha kommit längre 2010.

Årets byte: min gamla trotjänare till bil fick finna sig i att bli bortbytt mot en nyare årsmodell med bättre lastutrymme. Det enda jag kommer på mig med att sakna just nu är den eluppvärmda framrutan. Något att komma ihåg vid nästa bilbyte. Om tio år? Vill gärna förtränga att min gamla bil tappade över 90% av sitt värde på 11 år. Som en fd bilhandlare sa: “de bästa bilaffärerna du gör är varje gång du väljer att inte byta bil”.

Årets topplista: Lite avtryck har mina böcker gjort på topplistorna i år. Nischen idrottsberättelser för barn- och ungdomar. Pocketboken har toppat Bokus lista i flera veckor (även om en REA-bok av Widmark nu är på väg att gå om?) och ett tag hade jag tre böcker på topp 10 hos Adlibris i åldersgruppen 12-15 år!

Nyårsmål för 2011
Nyårslöften känns väl förlegat. Att säga “jag ska” eller “jag måste” ersätter jag hellre med “jag vill” och sätter upp några mål eller visioner för det nya året.

1. Ge ut minst en skönlitterär bok
Det här målet kan kännas i underkant när jag egentligen tänkt ge ut två titlar i serien InnebandPiraterna och dessutom vill skriva ytterligare någon roman som har en lite bredare målgrupp. Kanske något åt sf-hållet, eller möjligen en deckare. Och så vill jag skriva en bok som mina barn kan läsa redan nu. Okej, en bok i taget!

2. Öka omsättningen i mitt företag
Sedan jag ombildade till aktiebolag 2006 har det blivit mer på riktigt att driva företag. Budget och uppföljning. Varje år sedan starten har jag också ökat omsättningen i företaget och det vill jag förstås göra även nästa år, även om det kanske inte blir lika mycket procentuellt som tidigare.

3. Skriva en bok om nyhetsbrev
Jag har samlat stoff till en bok om nyhetsbrev och e-postmarknadsföring länge nu. Men det har inte blivit tid att förverkliga den ännu. Men 2011 är det dags.

4. Komma igång med träningen
Att vara småbarnsförälder är förödande för den personliga hälsan. Tycker jag i alla fall. Eller så är det bara dålig discplin som gör att träningen blir obefintlig. Men nu börjar ju ett nytt år med nya vanor, eller hur?

5. Hitta positiv energi
Det finns många energitjuvar, men man ska undvika att bli en själv. Och istället försöka hitta energikällor. Som att studera barnen och se hur de kan glädjas åt det lilla. Njuta av nuet helt enkelt, fira sina framgångar och inte bara skynda vidare.

Slutligen hoppas jag att du som orkat läsa hela den här långa drapan får ett riktigt härligt framgångsrikt 2011 på alla plan!

Gott Nytt År!

Fortsätt läsaJulbrevet som blev ett mellandagsbrev som blev en Nyårsblogg

Klokt om bokhandeln

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 december, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

En av mina favoritskribenter är Jan Gradvall. Här är en krönika ur Dagens Industri där han skriver om bokhandelns framtid.

Bokbranschen 2010 står inför exakt samma förändring som skivbranschen 2005. Från att ha varit en bransch med fokus på tillverkning och distribution – långtradare som kör fram och tillbaka med fysiska exemplar – så kommer det att bli en bransch som, för att citera The Word, handlar om ”works of imagination”.

Från skivbransch till musikbransch, från bokbransch till ordbransch.

Det gäller att påminna sig själv om detta emellanåt. Jag inledde ju min satsning på författarskapet via den här sajten och publiceringen av min debutroman InnebandyPiraterna – Första säsongen som följetong på webben. Nu har jag sålt några tusen pappersböcker, och det är lätt att glömma bort att digitaliseringen pågår för fullt. Även om jag själv har blygsam försäljning i e-boksformatet så är det inte en fråga om om utan när e- är större än p-böcker.

Jag har ju tidigare funderat över fenomenet om vem som kommer att sälja e-böckerna.

Om man läser vad Gradvall skriver så kan man tolka det som att Akademibokhandeln eller Bokia förmodligen läggs ner inom några år, om de inte väljer en annan strategi än sina föregångare i USA och Storbritannien.

Själv har jag flera spännande bokprojekt att förverkliga under 2011. Oavsett vilket sätt de distribueras till läsarna.

Fortsätt läsaKlokt om bokhandeln

Varför fattar svenskar inte innebandyns storhet?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:26 december, 2010
  • Inläggskategori:Uncategorized

En klassisk tes är “not invented here”, alltså att det som inte är uppfunnet här hos oss är inte intressant. Inte helt ovanligt på jobbet där folk är ovilliga att ta till sig nya metoder eller teknik som inte skapats av företaget, eller ens på den avdelning som påverkas.
Men med innebandyn verkar det vara precis tvärtom. Visst har innebandyn tagit Sverige med storm sedan den skapades här i slutet på 60-talet och början av 70-talet. Från fritidsgårdar och korpen växte sporten vidare till en folkrörelse för alla åldrar. Elitverksamheten blev också allt bättre för varje år.
Samtidigt spred svenska missionärer sporten över världen. Först fick den fäste i Finland som precis som Sverige har en stark hockeykultur. Det är ganska logiskt att även Tjeckien och Schweiz därefter blivit de stora innebandyländerna och jag blir inte överraskad om Kanada inom 5-10 år spelar VM-semifinal.
Men på senare år så sprids sporten också till mer oväntade länder. Som de afrikanska, där hockeyn definitivt aldrig varit stor. Det finns något i enkelheten som gör att det är enkelt att komma igång och börja spela. Precis som med andra globala lagsporter som fotboll, volleyboll, basket och kanske några till.
Alla dessa länder ser upp till Sverige och svenskarna. Det är ju vi som skapat sporten. Även om vi inte längre toppar världsrankingen, det gör självklart Finland efter två raka VM-guld. Sakta men säkert går det upp för alla att Sverige inte är bäst. Även om vi likt Kanada i hockey eller Brasilien i fotboll sannolikt hade kunnat skicka tre-fyra landslag som kunnat gå till åtminstone semifinal i en VM-turnering.

Fortsätt läsaVarför fattar svenskar inte innebandyns storhet?

Kan en Facebook-status-uppdatering ersätta ett julkort?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:26 december, 2010
  • Inläggskategori:Uncategorized

Har du skickat några julkort i år? Alltså sådana på papper? Vi har barn och därför har vi såklart tagit en söt bild på barnen, gjort ett eget julkort, framkallat och skickat det per post till släkt och vänner. Men egentligen är det rätt fantastiskt att vi fortfarande skickar papperskort till varandra.

I dessa tider ställer man sig frågan om en statusuppdatering på Facebook kan ersätta julkortet? Helt tydligt har det ersatt jul-sms för många.

Och även om vi kan gnälla över att Posten inte alltid är så snabba på att leverera julkort (hörde av en bekant att ett kort som skickades den 10:e december nådde mottagaren den 23:e – det var ju i alla fall i tid), så når en FB-status inte alla. Den når dem som råkar vara inne just då.

Vet inte om alla är medvetna om att ni förmodligen sorterar bort rätt många statusuppdateringar från era vänner redan nu. Som standard visas nämligen bara dem från de 250 vänner som Facebook tycker du haft mest kontakt med. Nu gäller detta inte bara vänner utan även sidor. Så har du 250 vänner och 100 sidor du är fan av så går du miste om (eller slipper) en hel del.

Så är det något som ska ersätta julkortet är det nog ändå e-posten. Om man nu vill vara säker på att julhälsningen ska komma fram vill säga. En hälsning på Facebook blir ju som att man säger “God Jul” till dem man känner och träffar på stan. Helt spontant.

Själv missade jag deadline för mitt årliga Julbrev (via e-post sedan några år tillbaks) så det får väl bli ett Mellandagsbrev istället i år. Via e-post såklart. Eller kanske på bloggen?

Fortsätt läsaKan en Facebook-status-uppdatering ersätta ett julkort?