Amanda Hocking – ingen succé över en natt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:16 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

För en dryg vecka sedan skrev jag om hur succé över en natt tar tio år. I helgen läste jag om ytterligare ett konkret exempel, denna gång en författare.

Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).

Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.

Hennes slutsats var dock att “allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.

Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.

I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar “attans!” vid minnet av det där manuset.

Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med “jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.

Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.

Fortsätt läsaAmanda Hocking – ingen succé över en natt

Egenutgivar-idoler 2: Matthew Reilly

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

När den 19-årige juridikstudenten Matthew Reilly hade skrivit klart actionromanen Contest valde han att ge ut den på egen hand. I en intervju några år senare fick han frågan varför han valde egenutgivning.
– Enkelt. Jag kontakatade alla större bokförlag i Sydney och erbjöd dem att ge ut boken. Alla refuserade den, sa Reilly.
Året var 1996 och Contest kom alltså ut trots refuseringarna. Matthew hade dock inte för avsikt att bygga en karriär som egenutgivare utan såg det istället som ett sätt att bevisa för förlagen att de hade gjort fel.

Inspirerad av kända bästsäljare skapade han ett omslag i samma stil. Han lånade pengar av sin familj för att kunna trycka 1000 exemplar av boken och satte igång att sälja den. En bokhandel i taget spred han boken till bokhandlare runtom i centrala Sydney.
– Jag visste att Contest hade det som krävdes och jag ville bara att den skulle bli upptäckt. Jag visste att utgivare kollade bokhandeln så det var där min bok skulle vara, sa Reilly.
I januari 1997 gick Cate Paterson, redaktör på Pan Macmillans skönlitterära avdelning in på Angus & Robertsons Pitt Street Mall-bokhandel och köpte ett exempar av Contest. Hon gillade den och via kontaktuppgifterna i boken fick hon tag på Matthew.
– Vid den här tiden hade jag egentligen bara kartonger med osålda böcker och en hög refuseringsbrev. Därför började jag skriva på en ny roman, Ice Station.
Just detta faktum tilltalade såklart Paterson. Baserat på Contest och ett par kapitel av den nya romanen skrev hon ett avtal på två böcker med den unge författaren.

Ice Station gavs ut i slutet av 1998 och sålde över 170 000 exemplar enbart i Australien.
– Ice Station var ett svar på actionfilmer från Hollywood. Jag tänkte att när du gör en film så är du begränsad av en budget. Det kostar stora pengar att göra stora actionscener. Men när du skriver en bok kan du skapa hur vilda och spektakulära actionscener du vill. Din enda begränsning är din fantasi.
Nästa bok, Temple, överträffade Ice Stations försäljningssiffror och såldes till en rad länder. I väntan på att han skulle bli klar med romanen därefter så gjordes en delvis omarbetad nyutgåva av hans debut, Contest. Även den klättrade på topplistorna i Australien.
Matthew Reilly har sedan dess gett ut sju böcker med Pan Macmillan. Han är utgiven i över 20 länder och hans böcker har sålt i över 3,5 miljoner exemplar totalt.
Idag är Reilly en av de bäst säljande författarna i Australien. Och den egenutgivna originalutgåvan av Contest då? Ligger den och samlar damm i ett garage? Nej, tvärtom. Den är ett eftertraktat samlarobjekt och ett exemplar såldes på Ebay för 1200 dollar…

Är det fel att ta med Reilly som exempel på framgångsrika egenutgivare när han nu egentligen inte sålde så många exemplar på egen hand? Nej, det tycker jag inte. Han är snarare ett exempel på att det finns olika strategier med en egenutgivning. Eftersom många författare hellre skriver böcker än driver företag är det logiskt att skriva kontrakt med ett etablerat förlag om man får chansen. Det är inte konstigare än en entreprenör som väljer att låta sitt företag bli uppköpt för att få möjlighet att fortsätta växa.

Samtidigt som det finns andra som aldrig skulle sälja eftersom de vill fortsätta ha kontrollen och bygga både företaget och karriären för att sälja långt senare.

Uppdatering: En längre intervju med Matthew Reilly hittar du här. Både som podcast och transcript.

Fotnot: Det verkar inte som om Matthew Reilly finns utgiven på svenska, heller. Jag lovar att en del av de kommande egenutgivar-idolerna i min serie kommer att vara utgivna även här.

Tidigare avsnitt i serien Egenutgivar-idolare:
1. Richard Paul Evans

Funderar du på egenutgivning? Då ska du läsa min bok “Lyckas med bokutgivning” som jag skrivit tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg.
Har du redan gett ut en bok själv? Kanske du kan bli en av de svenska egenutgivare-idoler som vi kommer att skapa i vår nya bok. Tävla om en plats på Bokmässan i Göteborg!

Fortsätt läsaEgenutgivar-idoler 2: Matthew Reilly

Det bubblar kring egenutgivning

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:10 juli, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Söndag kväll. Laddar för en vecka med skrivarkurs och några barnlediga dagar. Ypperliga förutsättningar för att komma igång med mitt skrivande alltså. Målet för hösten är att sätta av två timmar om dagen, varje morgon måndag-torsdag och därutöver hitta fyra timmar fred-sönd vilket ska ge tio timmar i veckan. Tillräckligt för att kunna skriva klart en bok på en-två månader. Vi får se hur det går.

* * *

Läste på Daniel Åbergs blogg att DN skrivit om egenutgivning. Kul att det börjar uppmärksammas lite mer. Men rent egoistiskt verkar journalisten inte ha nåtts av mina böcker.

Så vem ska bli Sveriges första egenutgivna succéförfattare? En möjlig aspirant på titeln är Karin Carlsson, till vardags it-säljare, numera författare till deckaren ”Det keltiska korset”. Efter att ha blivit refuserad av de traditionella förlagen valde hon att trycka sin bok genom självpubliceringssajten Vulkan.se. En första upplaga om 1000 exemplar har snart sålt slut.

I min, Lars och Anns bok Lyckas med bokutgivning ger vi flera exempel på egenutgivare som sålt femsiffrigt och i ett fall till och med sexsiffriga upplagor. Svenskar. Både jag och Lars har dessutom sålt mer än Karin Carlsson.
Det intressanta är dock vad som definierar bästsäljande. Artikelns ingress efterlyser just detta:

Den digitala revolutionen gör att vem som helst kan trycka eller sprida sin egen bok. Samtidigt kretsar fortfarande bokbranschen kring ett fåtal traditionella aktörer. När kommer den första svenska egenutgivna bästsäljaren?
Men vad krävs för detta? Är det när vi får vår första egenutgivare som säljer en miljon exemplar? Det är inte helt omöjligt att det kan hända när eboken fått sitt riktigt genomslag.

Vad är en bästsäljande egenutgivare? En miljon exemplar?

* * *

En som verkligen är ute och cyklar i DN:s artikel är litteraturvetaren Ann Steiner. Hon tror på allvar att en genomsnittlig läsare kan skilja på om en bok är utgiven av ett stort förlag eller ett som drivs av författaren själv = egenutgivare. Trångsynt och gammeldags. Tummen ner.

* * *

Läste ni mitt blogginlägg om hur antalet vuxna som äger en läsplatta i USA fördubblats på sju månader? Från 6 till 12%. Det låter ju fortfarande lite.
Men häromdagen slog mig tanken: hur många vuxna amerikaner har då läst en bok det senaste året? Kan det vara så mycket som 50% eller?
I så fall innebär det ju att var fjärde av dem nu äger en läsplatta. Sug på den.

* * *

Daniel Åberg får en liten sidoartikel i DN. Det är han väl värd. Han “snodde” positionen som “egenutgivningen personifierad” trots att jag kom ut någon månad före honom med min första bok. Egentligen var jag lite tveksam till att ta den positionen den första tiden, precis som många andra egenutgivare. Man vill väl egentligen inte lyfta fram att man ger ut på eget förlag utan snarare prata om att man gett ut en bok.
Å andra sidan hade det varit kul att bli tillfrågad som “expert” på egenutgivning lite oftare i media. Jag har ju ändå skrivit en bok i ämnet…

* * *

Sociala medier kommer att spela en stor roll för eboksförfattare i framtiden. Vi kan se en del av kraften då författaren John Green (som skriver böcker för unga vuxna) lyckats ta sig in på Amazons topp 10-lista med de mest sålda böckerna enbart med hjälp av twitter och facebook.
Jaha, är det något konstigt med det?
Ja, det är det eftersom boken ännu inte kommit ut. Den är faktiskt inte ens skriven. Utgivningsdatum är satt till 1 maj 2012….
Inte mindre än 1,1 miljoner personer följer John Green på twitter. New York Times berättar hur Green twittrade om titeln på boken, la ut en Youtube-video och därefter lovade att signera alla förbeställda exemplar och hela förstaupplagan av boken. Sedan fick den ett eget liv när fans började diskutera boken, skapa egna omslagsförslag och göra förbeställningar.
Samma dag låg boken etta på Amazon och Barnes & Noble!
Fantastiskt! Kolla videon, han gör hyfsad marknadsföring på Youtube. Videon har setts 188 000 gånger.

* * *

Den som är intresserad av hur det går för egenutgivare i USA kan botanisera i statistiken hos TeleRead. Vi kan i alla fall notera att 16 av de 100 mest sålda böckerna på Kindle hos Amazon var egenutgivna. Den högst placerade låg på sjätte plats, Summer Secrets av Barbara Freethy som dessutom har en annan bok på 61:a plats.
Noterar dock att hon, liksom en del av de andra egenutgivarna, tidigare är utgiven av etablerade förlag men valt att ge ut eböckerna själv. Undrar hur det går med detta i Sverige? Kommer storförlagen verkligen att lyckas kontrollera eboksrättigheterna för sina författare eller?

* * *

Konkurrensen bland författare kommer att bli ännu tuffare i framtiden. Samtidigt är det en spännande tid att verka i – både som författare och förläggare!

Fortsätt läsaDet bubblar kring egenutgivning

Egenutgivare erbjuds miljoner av förlag i USA

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

En erbjuds miljoner och verkar lämna egenutgivandet, en annan tackar nej till miljoner för att ge ut på egen hand istället. Det är inte helt glasklart vilken trend som vinner.

De senaste dagarna har man kunnat läsa om en egenutgivare i USA som tackat nej till erbjudanden från förlag värda så mycket som 500 000 dollar (drygt 3 miljoner kronor). Det var författaren Barry Eisler som avslöjade det i en maraton-konversation-intervju med egenutgivaren JA Konrath. De båda argumenterar tydligt för att författaren ska stå på egna ben i framtidens digitala landskap.
Förutom ingående diskussioner om författarnas villkor och de stora förlagens ovilja att ta till sig ny teknik kommer det fram några intressanta argument kring pappersböcker vs e-böcker i framtiden:
“I can’t tell you how many people I’ve heard saying, “But paper isn’t going to disappear.” That isn’t the point! If you ask the wrong question, the right answer to that question isn’t going to help you. So the question isn’t, “Will paper disappear?” Of course it won’t, but that’s not what matters. What matters is that paper is being marginalized. Did firearms eliminate the bow and arrow? No–some enthusiasts still hunt with a bow. Did the automobile eliminate the horse and buggy? No–I can still get a buggy ride around Central Park if I want.”
(…)
“And you can see books on your shelf, etc… those are real advantages, but they’re only niche advantages. Think candles vs electric lights. There are still people making a living today selling candles, and that’s because there’s nothing like candlelight–but what matters is that the advent of the electric light changed the candle business into a niche. Originally, candlemakers were in the lighting business; today, they’re in the candlelight business. The latter is tiny by comparison to the former. Similarly, today publishers are in the book business; tomorrow, they’ll be in the paper book business. The difference is the difference between a mass market and a niche.”

Det här påminner mycket om mina egna resonemang kring pappersböcker och gatstenar.

En egenutgivare som setts som det största exemplet på framgång för författare som gett ut egna e-böcker är Amanda Hocking. Hon har på ett år sålt runt en miljon exemplar av sina böcker i e-boksformat via Amazon.
Igår avslöjades dock att hon är inblandad i en budgivning med hjälp av sin agent och de stora förlagen sägs att erbjudit henne mer än en miljon dollar för ett kontrakt på flera böcker.
“Amanda Hocking, the darling of the self-publishing world, has been shopping a four-book series to major publishers, attracting bids of well over $1 million for world English rights, two publishing executives said.”

Kanske är detta framtiden: nya författare börjar med egenutgivning, når de framgång får de bra bud av etablerade förlag som kan hjälpa dem att nå nästa nivå. Författaren tycker det är skönt att fokusera på sitt skrivande och överlämna det andra. De får bra betalt och även om de kanske kunde tjänat mer på egen hand så säkrar de en inkomst, ett förskott.
Men när de sedan blivit etablerade, kanske skrivit de där 4-5 böckerna de fick kontrakt på så är det säkert många som vänder tillbaks till egenutgivning. Både Konrath och Eisler har tidigare gett ut på etablerade förlag.
Inget är givet i det nya boklandskapet. Själv tycker jag förstås att det är spännande eftersom jag står med ett ben i vardera världen, dels som författare och egenutgivare med eget förlag men även som förläggare och utgivare av andras böcker.

Fortsätt läsaEgenutgivare erbjuds miljoner av förlag i USA

Bland böcker, bollar och bloggare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Fredag eftermiddag och snart dags att hämta på dagis. Efter en intensiv vecka med många olika projekt, klyschan “många bollar i luften” passar väl bra.

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!


Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll “kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Fortsätt läsaBland böcker, bollar och bloggare

På tal om litterär kvalitet

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:13 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gillar Debutantbloggen. Jag följde Marcus Priftis mycket under förra året eftersom våra böcker hade en del gemensamt (samma namn på huvudpersonen, resan från junior till världsklass etc) men även för att han diskuterade en del kring fenomenet fin och ful litteratur.

Årets debutanter rymmer en egenutgivare, Oskar Källner, som jag tycker ska bli väldigt spännande att följa. Han har redan gett sig in i debatten och fått lite mothugg kring hur fint det är att ge ut sin bok på egen hand. Läs del 1 och del 2 av “Är det verkligen okey att ge ut själv?” Och även “angreppet” (nåja, det var mer ifrågasättande, men på kvällstidningsspråk “en attack”) av Annelie Drewsen, Brev till en egenutgivare som jag tycker har lite för höga tankar om förlagens ställning bland läsarna.

Idag skriver han om litterär kvalitet. Jag skulle kunna säga att det var så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv. Men jag vore väl inte författare om jag inte dessutom lade till en egen kommentar. Den blev så lång så det blev ett blogginlägg som svar… Bland annat skriver Oskar:

“Skriv gärna så bra du kan. Men låt inte den inte vara så pass litterär att den skrämmer bort folk. Låt texten vara lättillgänglig och se till att historien får ett bra flyt. Det är viktigare än vackra litterära formuleringar och avgrundsdjupa filosofiska grubblerier.”

Ja, vad ska man säga mer än att jag kunde inte sagt det bättre själv! Din analys är klockren. (Även om jag gillar Da Vinci-koden av Dan Brown, inte lika såld på Lost Symbol).

En riktigt litterär bok kan läsas av de som är lika litterära, det är bara en bråkdel av befolkningen.

Det är lite som när du ska skriva på ett annat språk än ditt modersmål. Du vet att du inte är 100% säker på grammatiken och meningsbyggnaden även om du har ett bra ordförråd. Du tänker att vem som helst som är född och uppvuxen med det språket kommer att avslöja dig direkt, det syns att det här är skrivet av någon från ett annat land.

Men då glömmer man en sak. De allra flesta infödda kan inte heller grammatiken. De stavar och bygger meningar lika dåligt eller till och med sämre än dig.

Klart man ska sträva efter att texterna ska vara felfria och att det ska vara ett gott hantverk. Men det finns en gräns.

För många år sedan skrev jag en del berättelser på engelska och publicerade på webben. Jag gillar engelska och har skrivit mycket och läst mycket. Hade 5:or i betyg rakt igenom skolan. Men jag är medveten om att jag inte är på samma nivå som en författare eller journalist från England eller USA.
Men så fick jag kontakt med lite läsare i just USA. Som i ett mail påpekade lite stavfel eller något i min text för att jag skulle kunna rätta. Jag berättade då att jag var svensk och att engelska bara var mitt andraspråk och att jag nog hade en del kunskapsluckor i grammatiken.
“Oj, då är jag imponerad. Din grammatik är bättre än de flesta amerikaners.” svarade hon.

För att göra en idrottsjämförelse. Det krävs en enorm spetskompetens och fysik för att spela i landslaget och delta i VM. Men den som spelar i div 2 och tränar flera gånger i veckan har fortfarande en kompetens och fysik som vida överstiger 80% av befolkningens.

En del av det här tar vi även upp i vår bok “Lyckas med bokutgivning“. Köp den idag!

Fortsätt läsaPå tal om litterär kvalitet

Egenutgivarna invaderar bokmarknaden

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gissar att 2011 innebär en ny flod av debutanter som ger ut på eget förlag. Det känns som väldigt länge sedan jag själv gav ut min första bok men faktum är att det bara gått knappt 14 månader sedan Första säsongen i serien InnebandyPiraterna kom ut.

Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.

Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln “Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.

Fortsätt läsaEgenutgivarna invaderar bokmarknaden

Lyckas med bokutgivning – många nyheter i en bok

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 december, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

På måndag släpper jag tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg en ny bok. Den heter “Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare”. En del att leva upp till således!

Saxar lite av baksidestexten:

I ”Lyckas med bokutgivning” delar Sölve Dahlgren, Lars Rambe och Ann Ljungberg med sig av sina erfarenheter från framgångsrik egenutgivning och marknadsföring av böcker.

Har du (nästan) skrivit en bok och drömmer om att få den utgiven?

Ska du skicka den till ett förlag och hoppas på det bästa? Det finns en annan väg. Precis som tusentals andra kan du ge ut den själv. Det har aldrig varit enklare – rent tekniskt åtminstone.
Eller är du en av dem som redan provat en utgivning, men tyckte att det var rätt jobbigt och att resultatet kunde ha blivit bättre?

Det svåra är fortfarande att sälja sin bok, bygga läsekretsen och med den sitt författarnamn. Därtill kommer alla fallgropar kring formgivning, tryckning och distribution.

Detta är en värdefull handbok för varje blivande författare som vill marknadsföra
sig på bästa sätt och öka sina chanser till framgång.

Fortsätt läsaLyckas med bokutgivning – många nyheter i en bok

Läsarfråga: Hur stor upplaga ska man välja som egenutgivare?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 september, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

Det kom ett mail som jag besvarade. Och sen tänkte jag att det förmodligen är fler som är intresserade av svaren.

Hej!
Jag är en ännu outgiven förhoppningsfull blivande författare som funderar på att göra som du, dvs ge ut mina egna böcker. Vill helst minimera nybörjarmisstagen och när jag hittade din blogg insåg jag att du har en hel del kunskap och erfarenhet som jag hoppas att du har tid och lust att dela med dig av! Några frågor:

1) Hur stor upplaga skulle du rekommendera för en okänd författare av skönlitteratur? (Alltså, vad kan vara vettigt att förvänta sig att sälja på ett år?)
– Det är svårt att ge ett generellt svar. Det beror på genre, vilka distributionsvägar och kontaktnät du har. Men det jag vet är att det finns etablerade författare på större förlag som gett ut flera böcker tidigare som ändå inte lyckas sälja mer än ett par hundra exemplar. Snittupplagan för en debutant (skönlitteratur) på ett etablerat förlag är runt 800 ex. Snitt – det finns alltså många som säljer mindre än så.
Ska man trycka på egen hand då beror upplagan på två saker:
a) Hur mycket är du beredd att investera av dina egna pengar för att trycka böcker? Du ska inte räkna med att du får tillbaks dem, åtminstone inte direkt. Att trycka 1000 böcker kostar oftast mer än 15.000 kr även om du väljer mjuka pärmar. Beroende på F-pris kanske du måste sälja 400-500 böcker bara för att få tillbaks insatsen.
b) Vilka lagermöjligheter har du? Säg att din bok är på ca 300 sidor, du väljer mjuka pärmar. Då väger kanske varje bok 350-400 gram. Trycker du 1000 ex blir det alltså 350-400 kg som levereras på en lastpall. Om du bor i villa och har garage är det okej – om du kan köra in lastpallen. Annars måste du lasta om den. Allra bäst är om man har tillgång till ett lager någonstans – men då kostar det sannolikt också pengar varje månad att lagra böckerna.
Alternativet är det som jag gjorde med första boken – POD (print-on-demand), dvs böckerna trycks en åt gången eller kanske 10-50 st åt gången. Det blir dyrare styckpris men du slipper hela lagerhanteringen som faktiskt kan bli rätt krävande.

2) Har jag förstått saken rätt säljer du dina böcker via ett flertal kanaler – vilken har fungerat bäst och vilken kostar mer än den smakar?
– Ju fler kanaler desto bättre. Man måste testa alla möjligheter som finns, det är svårt att veta innan vad som fungerar bäst. Likaså handlar det om att alla läsare inte köper böcker på samma ställe. Nätbokhandeln är smidig och enkel – men det finns fortfarande de som vill bläddra i boken innan de köper den. Jag har själv sålt mycket på signeringar i samband med innebandymatcher. Det passar min bok. Fundera över vad som passar din bok, var finns dina läsare? Kan du nå dem på andra ställen än de traditionella?

3) Något du önskar att du hade vetat innan? (Dvs har du några råd att ge till en nybörjare?)
– Räkna med att allting tar längre tid än du tror, varje steg i kedjan har en tendens att dra ut på tiden. Jag rekommenderar att man sätter sig in i bokbranschens prissättning och rabatter tidigt. Likaså är det bra att kontakta återförsäljare redan innan boken finns ute. Sedan finns det dussintals små detaljer som man lär sig efterhand. Jag skriver just nu på en bok som heter “Lyckas med bokutgivning” tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe. Den kommer i december och ska besvara många av de frågor som jag själv hade när jag gav ut min första bok.

Tacksam för svar!

Ja, mina svar var alltså de kursiverade. Jag märker att det finns ett enormt intresse för att skriva och ge ut sina böcker och jag delar gärna med mig av mina egna erfarenheter.

Fortsätt läsaLäsarfråga: Hur stor upplaga ska man välja som egenutgivare?

Om svårigheten att hänga med vid förändring

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 augusti, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

En relativt datorfri helg. Men jag kan inte låta bli att länka till två intressanta inlägg som får symbolisera bokbranschens omvälvning och svårigheten för vissa aktörer att hänga med.

DN:s Boklördag skriver om författaren Karin Ström som väljer att ge ut på eget förlag. (ciatet nedan via Daniel Åberg) Öppningsfrågan skvallrar om en journalist som kanske inte riktigt hängt med i utvecklingen de senaste två åren:

Men eget förlag … är inte det “de refuserades förening”?
– Jag ser det så här: under 00-talet genomgick skivbolagsbranschen en revolution, med hjälp av bland annat mp3-boomen. Plötsligt kändes det kul och coolt att ge ut sin musik på egen etikett.
– Nu anar jag samma sak inom litteraturen, i och med e-böcker och annat. Förlagen jag försökte med gillade manuset men ville inte ge ut det av kommersiella skäl … Jag har ett eget skivbolag: varför inte göra samma sak med mina böcker?

Jag håller med Daniel – hade samma fråga dykt upp om det gällt att ge ut på eget skivbolag?

Och när vi ändå är på temat teknisk utveckling (som ju är det som delvis drivit fram egenutgivningen, nämligen att det blivit så mycket billigare och enklare att trycka och sälja egna böcker) och nästa steg nämligen e-böckerna så hittar jag Joakim Jardenbergs kontakt med en bokhandel som verkar ha lite e-boksskräck.

Om man på allvar är övertygad om att böcker är fysiska föremål, ja då har man några tuffa år framför sig. Däremot tror jag på boken som fysiskt föremål i en roll. Precis som gatstenen existerar än idag.

Fortsätt läsaOm svårigheten att hänga med vid förändring

Stal JK Rowling idén till Harry Potter från egenutgiven författare?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:18 februari, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

Adrian Jacob gav 1987 ut boken “The Adventure of Willy the Wizard: No 1 Livid Land”, han gjorde det på egen hand och tryckte 5000 exemplar varav merparten ska ha sålts. En framgångsrik egenutgivning får man väl ändå kalla det, även om det bleknar i jämförelse med Harry Potter-seriens framgångar.

13 år senare kom Harry Potter and the Goblet of Fire (på svenska Den flammande bägaren). Den sålde i många miljoner exemplar. Men nu anklagas JK Rowling för att ha stulit en stor del av storyn från Jacobs bok.

Fortsätt läsaStal JK Rowling idén till Harry Potter från egenutgiven författare?