Det är dags att vi börjar prata om pappafetman

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Jag heter Sölve Dahlgren och är författare. Men jag är inte bara författare, jag är pappa också. Du har säkert läst om barnfetma. Det är allvarligt, inget att skämta om. Men jag tror att vi måste ta en annan sak på allvar och börja prata om det.

Föräldrafetma, eller om vi ska vara ärliga – pappafetma.

Det smyger sig på dig, plötsligt vaknar du en morgon ställer dig på vågen för att se vad du väger och så är det något i vägen. Hade du varit kvinna så hade den logiska slutsatsen varit att du vore gravid. Men de allra flesta gissar istället på ölmage.

Men om du nu inte dricker öl varje dag? Var kommer magen då ifrån? Du har förmodligen drabbats av pappafetma.

Det börjar redan när barnen är små. Så små att de själva inte kan lägga upp på tallriken, men stora nog för att kunna äta själva med kniv, gaffel, sked och ärligt talat ofta med fingrarna.

“Jag är mätt”, säger barnen när tallriken är halvfull eller halvtom, beroende på med vems ögon man ser det.

“Men lite till orkar du väl, en halv potatis?”

“Nä!”, säger barnen och skjuter demonstrativt tallriken ifrån sig.

Redan innan det här händer har mamma frågat om någon vill ha mer och barnen sagt nej.

“Då får pappa ta det sista”, säger hon redan innan du hunnit reagera och så ligger det en halv kycklingfilé på din tallrik. Och vad du ska säga? Nej? Det vore ju ingen bra förebild för barnen med tanke på nästa måltid. Det är då du inser att det är vansinne att laga fyra vuxenportioner till två vuxna och två barn. Det blir alltid över. Möjligen med undantag för när det blir pannkakor och sylt.

Så du trycker i dig maten och blir mer än mätt. I bästa fall är det faktiskt gott, i värsta fall har man ansträngt sig för att göra något som barnen gillar och som de vuxna egentligen inte är så förtjusta i. Typ falukorv som smälter i munnen, fast inte på det där positva sättet som tv-kockarna säger om en delikatess.

När du svalt det sista så ställer du dig vid diskbänken och står där med de halvfulla tallrikarna och gör dig redo att slänga dem i den bruna papperspåsen för organiskt avfall. Har ni tänkt på det där ordet organiskt förresten? Leverpastej måste ju definitivt vara organiskt avfall. Ett sidospår. Du ska just skrapa ner matresterna i avfallspåsen när du hör dina föräldrars ord eka:

“Tänk på barnen i Afrika”.

Det var ju så vi växte upp på 70-talet. Klart att man skulle äta upp allt på tallriken. Att slänga mat är ju orättvist mot de som svälter i Afrika. Tydligen fungerade inte det där så bra eftersom vi slänger mer mat än någonsin idag, om jag förstått det rätt.

Jag hatar att slänga mat. Allra helst mat som blir liggande i kylskåpet för att man tänker “vi äter det där imorgon”.

En gång frågade min dotter vad det skulle bli för mat till middag. Jag svarade med ett leende att vi skulle äta rester. Hon tittade på mig med stora ögon och sa:

“Va, ska vi äta matrester? Bläh vad äckligt.”

Men så står vi pappor där med just matrester på en tallrik och ser samtidigt på näthinnan hur utsvultna barn i Afrika på Rapport (ni minns det där programmet som visades på den tiden när det fanns tv-tablåer) och tänker att jag kan ju inte slänga det här.

Så vi äter allt som inte ser ut som om barnen tuggat eller fingrat på. Och det är så pappafetma uppstår. Det har inget alls med chips, öl och för mycket tid i tv-soffan att göra. Det är för att vi tänker på de svältande barnen och dessutom tar ansvar för miljön och minskar sopberget. Kom ihåg det nästa gång du möter en pappa med för stor mage!

Fotnot: Tyckte du det här var lite kul? I så fall kanske du gillar min roman Fem stjärnor för Färglösa som balanserar mellan skämt och allvar.

Fortsätt läsaDet är dags att vi börjar prata om pappafetman

Så många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap

Läs mer om artikeln Så många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap
Attractive man with laptop seated in a tree on a tropical beach.
  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:10 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Som en uppföljning till min långa genomgång av traditionella förlag och hybridförlag i jämförelse häromdagen tänkte jag gå vidare med en vanlig fråga bland författare. Hur mycket behöver jag sälja för att kunna leva på mitt författarskap?

Varning: du kanske inte vill veta svaret.

Till att börja med måste vi definiera “leva på”. Det skiljer sig nämligen väldigt åt. Ett sätt att kunna leva på sitt författarskap är att skära ner på sina kostnader. Ät mer potatis, rotfrukter och mindre färdigmat. Flytta till glesbygden där husen är billigare. Sälj alla dina prylar och köp inga nya ifall du inte blir en bästsäljande författare. Okej, ni fattar.

Vilken månadslön vill du ha? Existensminimum är knappt 5000 kr. En del skulle kunna leva på 10.000 kr efter skatt medan andra säger att det är omöjligt att leva och betala räkningarna om de inte får ut 25.000 kr. Man kan säga att om du har en bra lön idag, dyrt boende (stor villa med swimmingpool istället för liten lägenhet med badkar) och dyra vanor (du äter ute oftare än hemma) så blir det svårare för dig att leva på ditt författarskap.

Men låt oss anta att du kan leva på 25.000 kronor före skatt. Eftersom dina intäkter som författare ska gå in i i ditt bolag så behöver du dessutom betala arbetsgivaravgifter och pension (även om man kan fortsätta skriva ända fram tills man dör så kan det vara trevligt med lite extra pension) och kanske lite försäkringar. Nej, skrivkramp är sannolikt inte godkänt skäl för sjukskrivning hos Försäkringskassan.

Ett företag brukar räkna i grova drag 50% mer än lönen för att täcka olika kostnader för en anställd i form av försäkringar, arbetsgivaravgifter etc. Det innebär att du behöver få in 37.500 kr per månad. Sen har du förstås kostnader; dator, bredband, resor.

Resor, här har du faktiskt en fördel som författare. Alla resor kan vara research. Åk två veckor till Thailand och skriv en bok där minst ett kapitel utspelar sig där. Bom! Avdragsgill kostnad. Men kom ihåg: du kan inte dra av resten av familjens kostnader, sorry. Vilket innebär att du kan förklara för barnen och frun/mannen att de får stanna hemma medan du åker på tjänsteresa för att skriva. Blir superpoppis när du sticker i början av november och de får vinka av dig i snöslaskstormen.

Men om du skippar Thailand och nöjer dig med en stuga i Sverige (inte på Gotland eller i Stockholms skärgård, Skåne eller Västkusten för där är det lika svindyrt som Thailand) så kanske du kan klara dig på 5000 kr extra per månad.

Du behöver alltså dra in 42.500 kr x 12 = 510.000 kr per år.

Nu börjar vi komma någonvart. En halv mille är vad du ska tjäna på dina böcker. Varje år.

Om du nu läste mitt inlägg om hybridförlag vs tradförlag vs egenförlag så har du insett att du på en inbunden bok kan tjäna mellan 30 och 90 kr. Eller om du är driftig och säljer mycket själv vid signeringar utan mellanhänder ytterligare några tior.

Notera: även sådant som du säljer kontant vid en signering är skattepliktigt och ska redovisas i ditt bolag. Du missade väl inte Ranelid vs GW Persson för några år sedan när GW anklagade Ranelid för att sälja böcker svart?

Men låt oss för enkelhetens skull säga att du får behålla 50 spänn per såld bok. (Om du är utgiven på traditionellt förlag så är det krasst sett så att det blir svårt, å andra sidan uppvägs det av att förlaget kanske tar lite fler kostnader åt dig. Ibland kanske rentav du får både inträde och hotell betalt i samband med Bokmässan).

Enkel matte eller hur? 510.000 kr delat med 50 kr ? 10.200 böcker.

Du behöver sälja 10.200 inbundna böcker per år för att kunna leva enbart på ditt författarskap. Du förstår nu genast varför författare gärna är ute och föreläser. En föreläsning kan generera alltifrån 2000 kr (typ bibliotek eller skola med dålig budget) till 50.000 kr (känd författare på företagsevent). Dessutom fakturerat och betalt direkt, ingen fördröjning på 6-24 månader som är fallet med bokförsäljning.

Jag hoppas du noterade det där med varje år. Det räcker inte att skriva en bok och göra succé och sälja 10.000 böcker. Du måste upprepa det. Det är nu du säger “aha, det är därför alla deckardebutanter med ambitioner kommer med en ny bok varje år.”

Ja, precis. De kommer med en ny bok varje år eftersom de vill ha lön varje år. Ända tills de blir så storsäljande att de faktiskt kan ge ut en bok vartannat eller vart tredje år som Liza Marklund. Men då riskerar de också att tappa läsare eftersom en läsare gärna läser mer än en bok per år av sina favoritförfattare.

Men det finns också en andra fördelar med att ge ut en ny bok varje år. Det ger dig nya läsare och det säljer fler exemplar av dina gamla böcker. Jag tjänar varje månad några tusenlappar på böcker som jag skrev för flera år sedan. Nu är det inte så stora volymer att jag kan leva på det. För att ge perspektiv: jag har sålt över 10.000 ex av min serie InnebandyPiraterna. Tjoho. Men jag har gjort det över en tidsperiod av fem år. Så det kan väl ge mig en månadslön på 5000 kr före skatt under den här perioden. Deltidsförfattare på 20% är inte så illa det heller.

Men pocket då? Blir man inte asrik när en bok blir pocket och säljer många flera tusen exemplar än originalutgåvan?

Nej. Det är det enkla svaret. Beroende på villkor tjänar en författare på tradförlag 3-8 kr/ex och på hybridförlag 10-18 kr/ex. Så även om du säljer 10.000 ex i pocket blir det inga astronomiska summor. Men visst, kan du bli en av den här handfullen som säljer en halv miljon exemplar i pocket är det klart att du kan leva på det.

Just det. Det är ju trendigt att vara flera författare som skriver böcker tillsammans, gärna i par. Hälften så mycket arbete. Men kom ihåg att då behöver ni sälja dubbelt så många böcker som en singelförfattare.

Och det här mina vänner är anledningen till att de allra flesta författare bör tänka som musikalartister i New York: don’t quit your day job!

Jag vill absolut inte krossa några drömmar. Men det är bättre att jobba målmedvetet och vara medveten om att det (oftast) kommer att ta tid och att det i vissa fall inte kommer att gå. Men att vara deltidförfattare eller till och med hobbyförfattare är faktiskt inte illa det heller.

Det här är också anledningen till att de allra flesta författare, även dem du ser på tv, har ett annat jobb förutom att vara författare. De behöver betala räkningarna och hellre ta ledigt några veckor eller en dag i veckan utan press än att skriva på heltid med stressen: om inte den här boken vinner Augustpriset så får jag sälja huset.

Vill du göra en insats för att åtminstone jag ska kunna skriva på mer än deltid 20% eller? Köp då någon av mina böcker! Har du redan gjort det så berätta för minst tio personer idag hur bra böckerna är och var de kan köpa dem!

Sölves böcker på Bokus >>

Sölves böcker på CDON >>

Sölves böcker på shop.hoi.se >>

Sölves böcker på Adlibris >>

PS – som författare ska man prioritera att skriva eller redigera eller planera sin nästa bok före att skriva lång blogginlägg. Så självklart är detta prokrastinering. DS

Fortsätt läsaSå många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap

Vilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:8 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Både outgivna och utgivna författare ställer sig frågan: vilket förlag ska jag välja? Tjänar jag mest på egenutgivning, traditionellt förlag eller de där nya hybridförlagen? (Varning för låååångt blogginlägg)

För ganska exakt fem år sedan satt jag, Lars Rambe och Ann Ljungberg i varsin del av världen och skickade mejl till varandra och hade Skypemöten. Då hade arbetet med boken “Lyckas med bokutgivning” just kommit igång.

Under de kommande månaderna utväxlade jag och Lars fler mejl än vad en normal mejlserver klarar. Vi diskuterade ingående bokbranschens alla för- och nackdelar. Styrkor med egenutgivning. Svagheter med egenutgivning. Dito för traditionell utgivning. Och någonstans i dessa diskussioner föddes idén till Hoi Förlag som blev mer konkret tre månader senare, i oktober 2010. Förlaget som skulle kombinera det bästa från egenutgivning med det bästa från traditionell utgivning.

I höst firar vi alltså fem år. I takt med att förlaget har växt (vi omsatte förra året över 10 msek) så har vi också fått ögonen på oss allt mer. Vi har försökt vara kaxigt ödmjuka. Men vi hade räknat med att vi förr eller senare skulle få kritik eftersom vi utmanar en hel bransch och dess sätt att tänka.

Det som låg bakom tanken på Hoi var nämligen att besvara frågan: vilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos? Svaret på frågan fanns delvis med i Lyckas med bokutgivning och än tydligare i boken Lyckas som författare. Men för alla som inte orkar läsa de där böckerna tänkte jag ändå försöka ge en snabb bild i det här blogginlägget.

Det vi skapade med Hoi Förlag har kommit att kallas för hybridförlag, vilket innebär en kombination av egentugivning och traditionell förlagsutgivning. På ett hybridförlag bekostar författaren utgivningen, men har ett förlag som hjälper till med en professionell utgivning. Det som gör det svårt är att alla hybridförlag har inte samma villkor och ställer helt olika krav.

Det finns dessutom ett antal självpubliceringstjänsteföretag, exempelvis Vulkan och Recito, som dessutom kallar sig förlag. Vilket är riktigt så tillvida att de ger ut böcker på uppdrag och i Bokrondellen står som utgivare. Däremot görs ingen gallring eller kvalitetssäkring av dessa företag och dess kollegor. De är helt enkelt tjänster för egenutgivare.

 

Ett äkta hybridförlag anser jag ska göra samma sak som ett traditionellt förlag gör – sålla fram de manus som passar utgivningsprofilen och som uppfyller de kvalitetskrav som förlaget ställer. Det sistnämnda utgör då den klassiska gråzonen: vad är kvalitet? Är det litteratur med en litterär höjd som motiverar en Augustprisnominering och lyriska recensioner på kultursidan, eller är det underhållningslitteratur som har potential att sälja och göra det lönsamt för både förlag och författare? Eller rentav det magiska fåtal som uppfyller båda.

För ett hybridförlag blir det en balansgång. Det gäller att hålla en god kvalitet på text, både redigering och korrektur, formgivning samtidigt som resultatet ska gå att sälja i sådan mängd att författaren kan tjäna tillbaka sin investering och helt mer därtill.

Så resonerar i alla fall vi på Hoi Förlag. Vi ger ut böcker som vi tror kan sälja tillräckligt för att författaren ska nå break-even och därmed ska både hen och vi börja tjäna pengar på boken.

De pengar som investeras i en bokutgivning är riskkapital.

Det är ganska logiskt eftersom ingen bortom rimligt tvivel kan förutse vilka böcker som ska sälja. Visst, tvivlet är betydligt mindre ifall du ska ge ut Läckbergs nya deckare än en okänd debutant. Men likväl, att investera i en bokutgivning är att riskera sina pengar – helt eller delvis.

Vid en utgivning på ett traditionellt förlag är det förlaget som står för riskkapitalet. I bästa fall får författaren ett förskott på framtida royalties, en slags garanti, motsvarande intäkterna på halva förstaupplagan. Som kompensation för att förlaget står för hela risken tar förlaget också den största delen av vinsten – om det blir någon.

 

Många, inte minst kulturskribenter, verkar tro att det här med att författaren är med och finansierar och tar risk i utgivningen är något nytt och suspekt. Det är det inte. Redan för 30-40 år sedan fanns förlag som lät författaren stå för tryckkostnaden eller köpa en del av upplagan och det finns minst tjugo förlag som jobbar så idag också med hela eller delar av sin utgivning. Det är också vanligt med förlag som inte betalar något förskott, vilket innebär att författaren får vänta upp till två år innan han ser några pengar alls.

Skillnaden är att Hoi och andra hybridförlag har lyft upp modellen till allmän beskådan. Det som tidigare doldes i avtal och omgavs av hysch-hysch går nu ofta att läsa redan på hemsidan. Men de dolda avtalen har inte försvunnit. Det ges fortfarande ut mängder av böcker på det som kulturskribenter tror är traditionella förlag – där författaren i praktiken bekostar större delen av utgivningen utan att faktiskt få bättre ekonomiska villkor.

 

I andra änden av skalan finns då egenutgivning där författaren verkligen har full kontroll, tar alla kostnader och alla risker och behåller 100 procent av eventuellt överskott efter att alla leverantörer och återförsäljare har fått sin del av kakan.

Det inte alla författare tänker på är nämligen just alla andra aktörer som ska ha betalt, förutom förlaget.

En egenutgivare kan själv styra hur mycket utgivningen ska kosta. En del blir dumsnåla och sparar in på korrekturläsare och formgivare och i katastrofala fall även redaktören. Som egenutgivare möts du också av skepsis från media och bokhandel, men med hårt arbete och kontakter går det att öppna även till synes stängda dörrar. Framför allt om du kan visa att din egenutgivna bok är minst lika bra som vanliga förlags.

 

Det finns fördomar om att slarvigt egenutgivna böcker kan jämställas med det hybridförlagen sysslar med. En del tror till och med att Vulkan eller Recito gör samma saker som Hoi Förlag och våra hybridkollegor. Allra värst är de som har dessa fördomar och vill bekräfta dem till varje pris. Till och med sprider sina fördomar och falska fakta på Facebook eller i tidningar. De vill gärna hitta ett exempel på hur dålig redigerad, korrekturläst eller formgiven en bok från ett hybridförlag är. Men det kan bli lite jobbigt när de så småningom inser att samma frilansare som anlitas av hybridförlagen också gör jobb åt Bonniers, Norstedts och andra stora traditionella förlag. Och att flera författare som gett ut böcker på traditionella förlag byter till ett hyrbridförlag.

 

Okej, nu vandrade jag nog ifrån ämnet. Var tjänar en författare bäst? Ja, egenutgivning är givetvis där man kan tjäna allra mest. Men man får också jobba mest, så det beror alltså på hur man värderar sin egen tid. Om författarens anser att hens tid är gratis, då kan hen lägga oändligt med tid på att sälja och marknadsföra sin bok och därmed blir vinsten betydligt större. Men om hen faktiskt sätter ett pris på sin tid så blir egenutgivningen genast dyrare.

 

Om vi istället fokuserar på att jämföra utgivningen på traditionella förlag med hybridförlaget så kan man konstatera att innan det sålts en enda bok så ligger Hoi-författaren minus och Trad-författaren plus (om hen fått ett förskott).

När sedan boken börjar sälja så ska Hoi-författaren tjäna tillbaka sin investering i utgivningen. Hos oss behåller författaren 100% av nettot fram tills dess att investeringen i utgivningspaketet är intjänad. För att nå dit kan det krävas allt mellan 800 och 1200 sålda exemplar beroende på fpris, tryckpris, återförsäljarrabatter, försäljningskanalsfördelning osv.

Därefter börjar författaren tjäna 80% av nettot och Hoi börjar tjäna 20% av nettot. Ett traditionellt förlag ger författaren ungefär 25% på fpris eller hos exempelvis Piratförlaget 50% av nettot efter att kostnaderna är betalda.

Det är därför inte helt enkelt att jämföra det ekonomiska utfallet för författaren med de olika modellerna eftersom de beräknar royalty på tre olika sätt.

Men låt oss lite förenklat jämföra några scenarion för en författare.

  1. Boken säljer i 500 exemplar.
    a) På ett traditionellt förlag har författaren (i bästa fall) fått ett förskott och är därmed garanterad en intäkt. Den är oftast 25% av fpris på halva upplagan. På en vanlig skönlitterär bok tryckt i 2000 ex är då garantiroyaltyn i storleksordningen 30.000 kr. Dessa pengar ska författaren betala sociala avgifter på och skatta.
    b) På Hoi Förlag har författaren troligen tjänat tillbaka halva utgivningspaketet och ligger då fortfarande back 30-40.000 kr. Men samtidigt – om författaren köpt ut och själv sålt 150 av de där 500 exemplaren har hen troligen tjänat 5-10.000 kr på dessa. Pengar som författaren behåller själv utan förlagets inblandning.
    c) På Piratförlaget skulle 500 ex vara, eh ja det har förmodligen inte hänt i förlagets historia med tanke på deras fokus på bästsäljare.
  1. Boken säljer i 1000 exemplar.
    a) På ett traditionellt förlag har författaren (i bästa fall) fått ett förskott och är därmed garanterad en intäkt. Se ovan, inga nya pengar till författaren ännu.
    b) På Hoi Förlag har författaren sannolikt tjänat in hela utgivningspaketet och ligger därmed plus. Har hen köpt ut och sålt böcker själv har författaren tjänat ytterligare bonuspengar på dessa.
    c) På Piratförlaget är 1000 exemplar fortfarande ett fiasko. På den nivån tillämpar Piratförlaget faktiskt traditionella villkor så författaren har samma förskott som på traditionellt förlag.
  1. Boken säljer i 2000 exemplar
    a) På ett traditionellt förlag så har författaren nu dubblat sitt förskott och därmed kanske fått ut 62.500 kr. Förlaget har troligen tjänat sin investering, lite beroende på hur mycket overheadkostnader som belastar varje utgivning.
    b) På Hoi Förlag uppstår win-win. Författaren har förhoppningsvis tjänat tillbaka sin investering och eftersom hela upplagan är såld också fått tillbaka de pengar som investerats i tryckningen. Dessutom har författaren fått royalty på ytterligare 1000 sålda böcker. 80% av nettot räcker för att författaren ska tjäna mer än författaren på det traditionella förlaget.
    c) På Piratförlaget närmar det sig sannolikt en nivå där de går över till vinstdelning 50% eftersom det blir mer lönsamt för författaren.
  1. Boken säljer i 5000 exemplar
    a) På ett traditionellt förlag fortsätter författaren få 25% på fpris. Om hen inte har fått ett avtal där man baserar royalty på faktiskt försäljningspris så att förlaget inte förlorar på böcker som säljs på rea eller i kampanjer eller bokklubbar. Men i bästa fall har hen tjänat över 150.000 kronor nu.
    b) På Hoi Förlag ser vi 5000 ex som en riktig succé. Förlaget har tjänat pengar och framför allt har vi en väldigt nöjd författare som sannolikt har tjänat minst 250.000 kr.
    c) Piratförlaget är äntligen nöjda. Beroende på marknadsbudget och lite andra faktorer som jag ärligt inte har insyn i så har författaren tjänat mer än på ett traditionellt förlag men mindre än på Hoi efter 5000 sålda exemplar.
  1. Boken säljer i 25.000 exemplar
    a) På det traditionella förlaget tickar det på med samma villkor som tidigare och riskkapitalisten, dvs förlaget, känner sig riktigt nöjd med hur de förädlat manus till en bästsäljande bok. Författaren tjänar också bra med pengar, troligen över 750.000 kronor. Förlaget bör ha tjänat åtminstone det dubbla.
    b) Vi har ännu inte sålt 25.000 exemplar av någon bok, det ska ärligt erkännas. Men det kommer förr eller senare. Författaren bör vid det här laget ha tjänat uppåt 1,6 miljoner. Kanske mer, kanske mindre beroende på hur de sista tusentals böckerna faktiskt har sålts. Om författaren varit väldigt inblandad, exempelvis sålt över 1000 böcker själv vid föreläsningar kan hen ha tjänat 50-150.000 kr utöver royaltyn.
    c) Piratförlaget kör vidare med vinstdelning 50% och återigen bör det innebära att författaren fått ut över en miljon i royalties. Inte riktigt lika mycket som Hoi-författaren men bra mycket mer än den traditionella författaren.
  1. Boken slår Jonas Jonassons försäljningsrekord
    a) På det traditionella förlaget har författaren fortfarande samma deal. Kanske kan hen glädjas åt att en agent börjat sälja rättigheter till andra länder vilket ger fina förskott. Men låt oss säga att det blev 250.000 ex inbundet och 7,5 miljoner i royalties sisådär?
    b) En Hoi-författare som slår alla våra rekord blir rik. Och har du sålt dessa mängder så kommer agenterna sannolikt att stå på kö. I runda slängar lär royaltyn ligga över 15 miljoner nu.
    c) En författare på Piratförlaget blir lite rikare än på traditionella förlag. Men lite mindre rik än en Hoi-författare. Men det kanske inte spelar någon roll om du får 11 eller 15 miljoner när du dessutom blir såld till 30 länder?

Ovanstående är generaliseringar och snabbt räknat på en roman med fpris runt 130 kr, dvs böcker som kostar runt 200 kr i nätbokhandeln och 250-300 kr i fysisk bokhandel. Det finns säkert författare som tjänar mer eller mindre än ovanstående exempel på alla typer av förlag. Med reservation för slarvfel med miniräknaren och huvudet. 

Så nu är det busenkelt att välja vilket förlag du ska ha. Det beror bara på hur många exemplar din bok kommer att sälja. Om den floppar och bara säljer ett par hundra exemplar ska du välja det traditionella förlaget. Om den blir en bästsäljare ska du välja Hoi eller kanske Piratförlaget. Enkelt?

Nja, problemet är ju just att ingen vet om en bok blir en flipp eller flopp. Man kan göra kvalificerade gissningar utifrån erfarenhet av marknaden och trender. Men som exemplet Jonas Jonasson visar så klarar inte ens de allra största förlagen av att göra den bedömningen alla gånger. Flera av de största förlagen tackade nej till “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, men Piratförlaget såg något de andra inte såg och vågade chansa. På samma sätt har både Bonniers och Norstedts satsat på bra manus som de trodde och hoppades skulle sälja i alla fall några tusen exemplar av, men som sedan visade sig inte ens sälja i 500 exemplar.

Mindre förlag har hittat guldkorn som de stora missat. Och mindre förlag har gjort dyrbara misstag. Satsar du på ett hybridförlag finns risken att du inte får tillbaka varje krona du satsat och det kan ta åratal innan du går med vinst. Men du kan också tjäna mer pengar och ha större kontroll över din bok.

 

Det är inte vem som helst som har råd att investera (och riskera) från 100 000 kronor och uppåt som en Hoi-utgivning kräver. Det är jag den förste att erkänna. Det är ju inte heller bara själva utgivningen som kostar. Man vill kanske åka på Bokmässan, signeringar, kurser och annat som hör författarskapet till. Saker som inte helt givet går plus utan snarare kräver ännu mer utgifter. Det är inte gratis att ge ut böcker.

Men det här är inte unikt för bokbranschen. Jag har själv en bakgrund inom idrotten och har sett åtskilliga idrottare som lägger ner minst lika stora summor i jakten på en dröm. Vad tror ni att det kostar att spela på tennis- eller golftourerna som ligger strax under de där som du läser om i tidningen? De där prispengarna inte täcker resor, tränare och andra kostnader.

Malmögolfaren Björn Åkesson säger i en intervju med Sydsvenskan:

“Hela mitt år kostar säkert runt en miljon om man tar med träningsläger. Det är stora summor man spelar om, men det är väldigt dyrt att vara ute och resa och bo på hotell hela tiden. Det blir stora omkostnader.”

Eller för den som sysslar med en individuell idrott där sponsorerna bara är intresserade ifall du når olympisk nivå. Dessutom kräver de flesta idrotter åratal av hård träning, ofta flera timmar varje dag. Du kan vara bäst i Sverige och ändå inte ha en chans att försörja dig på det.

Men man kan också titta på dem som har en hobby. De som spelar golf, åker skidor eller bygger om bilar. Alla plöjer de ner pengar i något som inte har någon möjlighet att ge dem några monetära belöningar. Jovisst, man kan ju vinna en golftävling för amatörer men prischeckarna uppväger inte kostnaderna. Men det ger unika upplevelser och möjligheter att umgås med likasinnade.

 

Med vetskapen ovan kombinerad med hur det ser ut i bokbranschen är det enkelt att konstatera att de allra flesta svenska författare aldrig kommer att kunna leva på sina böcker – oavsett vilket förlag de ger ut på.

Du ser summorna i exemplen ovan – tänk på att det ska dras sociala avgifter och betalas skatt på dessa pengar. Så en författare som “tjänat 250 000 kronor” på sin bok, har i själva verket tjänat runt 187 000 kronor – före skatt och pensionsavsättningar. En månadslön på dryga 15 500 kronor före skatt om man säljer dessa böcker under ett år, inte mycket att leva på för de flesta.

Men det här med författarens privatekonomi är ett annat ämne. Jag nöjer mig med att konstatera att för de allra flesta är och förbli författarskapet en hobby som i bästa fall faktiskt kan ge inkomster – till skillnad från många andra fritidsintressen. Dessutom är det sannolikt billigare att ge ut böcker än att tävla i racing eller segling.

 

Om risk

Det finns de som hävdar att hybridförlagen inte tar någon risk utan lägger den helt på författaren. Det är inte riktigt sant. Varje utgivning är en risk att få en missnöjd författare och en bok som inte säljer. Jag kan bara tala för Hoi, men varje bok som inte säljer tillräckligt för att nå break-even är ett misslyckande för oss. Ur det avseendet tar vi en större risk än ett traditionellt förlag. En bok som floppar på det stora förlaget kan författaren möjligen gnälla lite om men förlaget kan då bara kallt konstatera: “du har fått ditt förskott, vi har förlorat mest pengar på det här” och sen är diskussionen slut. För oss är en bok som floppat dålig reklam och rent ekonomiskt också en förlust eftersom vi på dessa titlar får betala mer i lagerhållning och administration som inte vägs upp av intäkter från vinstdelningen.

Fotnot: i ovan exempel har jag inte tagit hänsyn till andra format som eböcker och ljudböcker. Även här tjänar Hoi-författare mer per såld bok. Exakta villkor kan skilja sig rätt mycket åt, inte minst på eböcker förändras avtalen hos traditionella förlag i takt med att volymerna ökar. De avtal som fanns för några år sedan gav inte många kronor till författarna för eböcker men vad jag hört är det bättre numera. Hos Hoi räknas eboksintäkten in i den totala försäljningsintäkten och därmed går 80-100% av nettot till författaren.

Fotnot 2: Eftersom varje bok är unik så är det svårt att säga “så här mycket tjänar du på varje såld bok”. Framför allt när royaltyn är kopplad till försäljningsintäkten efter rabatter. En stor kampanj kan sälja mängder med böcker men till betydligt lägre pris.

Fotnot 3: Pocket har jag lämnat utanför det här exemplet. Men på sålda pocketböcker tjänar en Hoi-författare 2-3 ggr så mycket som en författare på ett traditionellt förlag. Sen kan vissa större traditionella förlag kompensera det genom att vara extremt duktiga på att sälja pocket och faktiskt sälja 2-3 ggr så mycket som Hoi skulle klara av. Pocketförlaget exempelvis har gjort sig kända för att vara riktigt vassa på pocket, som förlagsnamnet antyder. Å andra sidan – en bok som blir en riktig bästsäljare och som alla vill läsa brukar nå läsarna oavsett vilket förlag den är utgiven på.

Fortsätt läsaVilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos?

Oceanen vid uppfartens slut

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:2 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det fanns en tid då jag var lyckligt ovetande om verkligheten. Även om alla sa det till mig så skakade jag på huvudet och sa “det kommer aldrig att hända”. Men givetvis blev det så. Jag byggde ett garage till bilen och fyllde det med allt annat än bilen.

Hade bilen kunnat skaka på huvudet så hade den gjort det där den står på uppfarten och stirrar in i en stängd port. Varje gång porten öppnas så inser bilen att “nä, det kommer inte att hända”. Mer än en bil har hunnit vänta förgäves på att få komma in genom garageporten. Men sanningen är att vi aldrig har kunnat köra in en bil där. Inte ens om vi hade köpt en kompakt bil, ni vet en sån där man inte förstår hur ens framsätet ryms.

Garaget är fyllt med kartonger och har varit så sedan första flyttlasset anlände. Eftersom jag är författare har jag givetvis mängder av lådor med mina egna böcker. Alla titlar måste finnas hemma i lager så att jag kan signera och sälja ett exemplar om någon kommer förbi och vill ha en viss bok. Eller för att jag med kort varsel ska kunna fylla bagaget på bilen med välpackade boklådor, köra iväg och signera en handfull eller två och sedan återvända med nästan fulla kartonger och stuva in dem i garaget igen.
Min fru hävdar att garaget till stor del är fyllt med påbörjade projekt. Ni vet de där idéerna om saker man ska göra i trädgården eller huset som påbörjas med en utflykt till någon av de där hangarerna som är så stora att man hade gått vilse utan personalen och som heter något på tyska. Man tar en kundvagn och går en promenad på någon timme eller tre och går upp och ner genom gångarna och plockar på sig saker som är bra att ha. Man kommer alltid hem med bilen full av saker som man inte visste att man behövde köpa och ett kvitto på några tusenlappar.

Jag var på en sån utflykt nyligen.

Nåväl, vårt garage är absolut inte till största delen fylld med påbörjade projekt. Mer än något annat är det fyllt av avslutade projekt. De är nästan ännu värre. Det är saker som man gjorde för två år sedan, eller ärligt talat tjugo, eller nu ska vi inte ljuga: trettio år sedan. Utrustning för sporter som man en gång i tiden utövade. Elektronikprylar som snart har antikvärde. Det tar emot att slänga sin första dator. Och sin andra, tredje, fjärde, femte och… Sen har man förstås också kvar bilstereos från sina första bilar. På den tiden när man faktiskt monterade ut bilstereon när man bytte bil.

Avslutade projekt. Saker jag inte längre använder, men som jag inte riktigt vågar slänga. För det skulle ju vara rätt retligt om jag en dag ska spela tennis och är tvungen att åka och handla ett nytt tennisracket och bollar. Det vore ju idiotiskt.

Men i praktiken är det ändå vad som sker. Därför att den där dagen när jag behöver den där utrustningen så hittar jag inte den eftersom den är gömd i den stora oceanen vid uppfartens slut. Där hundratals kartonger står på hyllor och i högar framför hyllorna.

Eller också hittar du faktiskt racketen eller cyklopet eller penslarna bara för att inse att det verkligen var tjugo år sedan du använde dem så de har torkat och är helt oanvändbara. Strängarna har spruckit, bollarna har tappat luften och tuberna med målarfärg är hårdare än en kvarglömd tandkrämstub i sommarstugan.

Så vad gör man när garaget är fyllt? Man bygger förråd och börjar flytta ut prylar dit. Det är ungefär som att gräva ut mer mark för att göra en större damm. Vattnet, eller i detta fall prylarna, fyller på lika snabbt som du gräver.

Du tror att du har löst problemet och tänker att “Hehe, snart får jag in bilen här.”

Men bilen vet att det inte är sant. Den har redan sett den enda vägen till tak över huvudet: en carport. Det ska vara knepet tydligen, carport med förråd bakom. Men jag har sett dem som misslyckats med det också. Under taket till carporten trängs istället cyklar och utemöbler och ved. Inga kartonger i wellpapp dock.

Att bygga carport framför ett garage är uteslutet. Nästa steg är istället att köpa fler hyllor och hänga upp saker i taket. Det brukar bli en befrielse när man skapar en ny förvaringslösning. Jag är själv uppvuxen i ett hem fyllt av fiffiga förvaringar. Rör i taket för bambupinnar, specialsnickrade upphängningar på väggar för trädgårdsredskap. Men eftersom det är en damm så hjälper det bara tillfälligt.

Stolt rensar man undan allt från golvet, trycker upp det på hyllor, väggar och kanske hängande i taket. Men några veckor senare kliver jag in i garaget och snubblar över nya lådor och jordsäckar och krukor som fyller golvet. Var kom de ifrån? Påbörjade projekt. Eller ibland avslutade projekt som då fått lämna de överfulla garderoberna inne i huset.
När man då står där i oceanen med kartonger, påsar och bråte upp till knäna så börjar man fundera på blocket, loppis och tippen i den ordningen. Man tittar upp mot taket, kanske för att söka hjälp från en högre makt.

Och då ser man frälsningen. Den som man svurit att aldrig, aldrig, aldrig någonsin utnyttja. Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig tillgripa så drastiska åtgärder. Det kommer att straffa mig om tjugo-trettio år när jag blir pensionär och ska flytta från villan.

Tanken hinner komma att det kanske inte blir jag som får ta straffet. Det blir säkert mina barn. Men ändå. Det är så frestande enkelt, att bara trolla bort sakerna. Det är verkligen som att äta kakan och ha den kvar.

Jag tittar ut på uppfarten och bilen ser kanske det jag ser. Kanske har hen sett det hela tiden och bara undrat hur jag kunnat vara så dum att jag inte tar den enkla vägen ut.

Jag sneglar uppåt ännu en gång. Nej, jag vägrar. Vi ska inte fylla vinden i garaget. Där går gränsen. Så desperat är jag inte. Ännu.

PS – du kan inte hjälpa mig att tömma garaget genom att köpa mina böcker i en bokhandel eller via nätbokhandeln eftersom de böckerna kommer från ett stort jättelager (inte helt olikt de där tyska hemmabyggarehangarerna) där de packar och skickar samma dag som beställningen kommer. Men eftersom jag tjänar royalty på alla böcker som säljs så kommer jag att ha råd att antingen köpa fler lådor, hyllor och fiffiga förvaringslösningar – eller faktiskt hyra ett släp och köra till tippen. DS

PS 2 – Jag vet att jag borde läsa den här boken som är utgiven på Hoi Förlag. Det mest ironiska är att jag faktiskt tror att det ligger ett ex av den någonstans i min ocean.

PS 3 – En bok som jag däremot läst är Neil Gaimans underbart förtrollade roman Oceanen vid vägens slut.

Fortsätt läsaOceanen vid uppfartens slut

Vem vill inte bo i en bostadsbubbla?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 juni, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Jag är lite sugen på att flytta till en sån där bostadsbubbla som alla snackar om på tv och som de skriver om i tidningarna. Alltså, jag är lite osäker på exakt hur de ser ut de där bubblorna. Men det måste ju vara rätt smidigt, om man ska flytta alltså. Då tar man väl bara bubblan med sig och sätter upp den på sin nya adress? Om man nu kan köpa en ledig tomt förstås.

Är det någon som vet ifall allemansrätten gäller bostadsbubblor? Och varför i hela världen heter det bostadsbubbla? Det heter ju husbil och husvagn. Då borde det väl heta husbubbla? Å andra sidan heter det ju bostadsrätt så det kanske är rätt.

Sen är det ju enkelt att bygga ut om man bor i en bostadsbubbla. Bara att lägga en bubbla bredvid den första. Ungefär som familjen Barbapapa gjorde i den där boken jag läste när jag var liten. Ungarna älskar den även idag förresten.

Jag har alltid undrat hur bostadsbubblor skapas. Alltså, vilket material använder de? Barbapapas tror jag använde Barbaplast så det kanske är något sådant som NASA använder i sina bostadsbubblor. De har ju lite högre krav på sina, de ska ju vara helt lufttäta. Men jag tänker att om jag ska bo på Jorden och inte på Mars så behöver inte bostadsbubblan ha luftsluss? Eller det kanske krävs för att den inte ska kollapsa.

Om det nu är tunn plast, som i ett tält fast ändå tjockare. Typ som i en ballong. Då kan det ju gå hål på den ifall ungarna över pilbåge inomhus eller om man kastar dart och missar tavlan. Förresten, har ni tänkt på det. Att det måste vara sjukt svårt att möblera en bostadsbubbla. Var ställer man en bokhylla liksom, den kan inte gärna vara väggmonterad, då ramlar ju alla böcker ut. Och tavlor, inte bara darttavlor, utan stora målningar – hur hänger man upp dem om väggen är välvd och lutar inåt? Det blir som om de hänger i taket fast de hänger på väggen.

Jag bodde en gång i en lägenhet med snedtak. Där diskuterade vi var väggen slutade och taket började. Det måste vara lika svårt att avgöra i en bostadsbubbla, fast ett snäpp värre.

De har ju pratat en del om det där med problemen om bostadsbubblan spricker, det hörde jag i något debattprogram. Det förstår man ju att det blir problem. Vem som helst som har bott i tält inser ju vad som händer ifall en bubbla spricker, även om man bor på Jorden och inte på Mars. Ute i rymden är det katastrof om din bostadsbubbla brister, då försvinner all luft på några mikrosekunder. Det har jag läst i den där boken Ensam på Mars. Fy fan. Där kan man snacka om tvärdrag.

Här på Jorden måste effekten snarare bli densamma som när man var barn och tältade och något jävlades genom att dra upp tältpinnarna. Har de tältpinnar i bostadsbubblor? Kanske en stor i mitten, som på ett cirkustält? Gäller att ingen springer omkull den.

Fast man kanske måste hålla bubblan uppblåst med en pump? Samma princip som med hoppborg, men ungarna får ge fan i att hoppa på en bostadsbubbla. Men jag hade kunnat tänka mig en borg förstås, det kanske skulle imponera mer på grannarna än en genomskinlig halv boll?

Det här med bostadsbubblor är faktiskt inte så nytt som de påstår. Jag menar eskimåerna har ju bott så i årtusenden? Och hobbitarna. Eller för dig som är lite yngre – Teletubbies.

En annan variant är ju att bo kvar i sin egen bostad och se till att blåsa upp den. Inte huset då, utan en bubbla runtom den, eller kanske hela kvarteret eller stan. Ni vet som i den där tv-serien The Dome. Fast det verkar inte funka så bra för dem med grannsämjan så det kanske inte är någon bra idé. Eller som i Truman Show med Jim Carey, men där visste ju inte Truman att han bodde i en bubbla och var huvudperson i en tv-show. Och ingen annan berättade. Om jag ska bo i en bostadsbubbla vill jag nog veta om det.

Hörde på tv att Stockholm har en av de största bostadsbubblorna av alla städer i världen. Jaha, skulle det vara en nyhet eller? Ändå påstod reportern att stockholmarna inte kunde se det. Haha. De till och med frågade flera stycken och ingen hade koll på att det fanns en jättelik bostadsbubbla där de bodde. Men hallå? Till och med jag som bara är turist i Stockholm vet ju det. Har de aldrig sett Globen eller? Den syns ju från flera mils håll när man åker runt i stan. Och det finns ju dessutom ett hotell där så det är klart att det måste vara världens största bostadsbubbla!

Bostadsbubbla-teckning

 

 

 

 

 

Tyckte du det här var kul? Då kommer du att gilla Fem stjärnor för Färglösa, min roman som är en burlesk komedi som utspelar sig i en liten fiktiv småkommun som är på väg att gå i konkurs. Och som utöver det har problem med ett kriminellt husbilsgäng. Just nu kör vi ett erbjudande där du med hjälp av rabattkoden FIVE får 50 kr i rabatt på priset. Använd koden i kassan. Klicka här för att läsa mer om boken och nyttja erbjudandet >>

Fortsätt läsaVem vill inte bo i en bostadsbubbla?

Sex myter om vad som bäst säljer bra böcker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 juni, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

1. En bra bok säljer sig själv
Om läsarna älskar en bok så kommer de att rekommendera den till sina vänner och på det viset så säljer en bra bok sig själv. Men det förutsätter att folk läser den från första början – och att de som läser den är tillräckligt många för att starta en snöbollseffekt och i bästa fall en lavin innan boken blir gammal. Om du börjar med tio läsare så tar det evigheter innan din bok blir en bästsäljare, oavsett hur lyriska läsarna är. Speciellt om man tänker på att det kan ta upp till sex månader från att någon köper en bok tills denne har läst den.

2. Det är marknadsföringen som gör att en bok säljer
Även om du pumpar in miljoner i marknadsföring så kommer en bok aldrig att sälja i stora mängder om inte läsarna faktiskt gillar den. Men i enlighet med punkt 1 så kan marknadsföring göra att en bok når fler nya läsare som faktiskt börjar läsa och och i bästa fall rekommendera. Men en hårt marknadsförd bok kommer att bedömas hårdare, förväntningarna ökar förstås på en bok som tapetserar tunnelbanan.

3. Bara media skriver om en bok så säljer den
Tv-soffor bidrar till att sälja böcker. Men de leder till förvånansvärt få beställningar. Det är inte så att tusentals människor går in på Adlibris och beställer din bok i samma ögonblick som du klivit ur tv-soffan. Samma sak gäller intervjuer i tidningar. De ökar kännedomen om dig, men en enskild artikel säljer få böcker.

4. En dålig recension kan vara slutet, en bra recension ger succé
Recensioner är författarens stora vånda. Det är aldrig kul med en sur sågning av den bok du slitit med i månader och kanske år. På samma sätt som du svävar på små moln när du fått en positiv recension, oavsett om det är på kultursidorna eller en liten bokblogg. Så hur mycket påverkar då en recension försäljningen? Sanningen är att det är rätt marginellt, även det. Minns en bok som sågades på den lokala tidningens kultursidor, författaren och förlaget var besvikna och rädda för effekten. Men samma dag fick de mängder av glada tillrop “Kul, såg att de skrev om boken i tidningen idag”. Och förläggaren frågade försiktigt “läste du hela recensionen?” varpå läsaren svarade “nej, för fan det orkade jag inte. Men kul med en helsida, jag ska köpa och läsa själv!”.

5. Bara boken blir centralt inköpt så säljer den
Många författare längtar efter att bli centralt inköpta av kedjorna (Akademibokhandeln, Ugglan och JB-gruppen) eller ännu hellre Coop/ICA. Det är liksom frälsningen att din bok kommer att stå i hyllan hos 100-250 bokhandlare. Problemet är att kedjorna köper in 1500-3000 titlar varje år. Det finns inte en chans att de ska uppmärksamma alla dessa böcker och därmed finns ingen garanti för att de ens vet att just din bok står i hyllan om det inte var just den personen som packade upp boken. Dessutom har alla bokhandlare returrätt så det kan mycket väl sluta med att 90% av de böcker som förlag och författare trodde var sålda istället kommer i retur efter ett år eller mer. Distributionen är viktig, men inte frälsaren.

6. Bästsäljare är ofta sämre än andra böcker i samma genre
Avundsjuka författare muttrar ofta bittert om hur Camilla Läckbergs böcker minsann är mycket sämre än deras egna välskrivna böcker. Det är få böcker på topplistorna som hyllas av kritikerna vilket leder till lustmord på kultursidorna och föraktfulla kommentarer från vissa läsare och författare. Men sanningen är förstås att de givetvis har kvaliteter. Sedan kanske det inte är samma kvaliteter som en litteraturvetare som föredrar Nobelpristagare efterfrågar. Topplisteböcker är underhållning med bra driv och tempo. Det är knappast så att hundratusentals läsare skulle fortsätta köpa böckerna om de inte tyckte att de var bra, eller hur?

Så om alla dessa sex är myter – vad säljer då böcker? Enkelt, alla dessa faktorer i kombination med en bok som majoriteten av läsarna tycker är så bra att de är villiga att personligen rekommendera den till en vän. Om en del av dessa nöjda läsare dessutom råkar ha en position som journalister, bokhandlare, eller andra med inflytande så ger det förstås extra effekt. Men i slutändan handlar det om nöjda läsare som är så nöjda att de marknadsför din bok utan att du bett dem.
Om inte det funkar så kan du alltid slänga in lite sex. Nej, det är faktiskt den sjunde myten: sex säljer alltid. Faktum är att det faktiskt kan skrämma bort delar av den mest köpstarka målgruppen, de som läser mest och köper mest böcker: kvinnor i åldern 45-70 år. Men ingen regel utan undantag, vilket bekräftades av Fifty Shades-böckernas framgångar.

Fortsätt läsaSex myter om vad som bäst säljer bra böcker

Boktips – att recensera kompisars böcker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:31 maj, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det är alltid lite känsligt att ge ärliga omdömen om dina vänner. Oavsett om det är när du går på middag och köttet är överstekt och torrt eller du går på konsert och vännernas barn sjunger falskt. Eller du ser någon spela fotboll och är sämst på plan.

Sen kommer frågan:

– Vad tyckte du? Ärligt nu!

Ja. Som författare så känner man många författare och vi läser förstås varandras böcker så ofta det går. Jag försöker läsa en hel del Hoi-författare såklart eftersom jag är delägare i förlaget. Men jag vill också hinna läsa en del bästsäljande författare, omtalade författare och mina egna favoritförfattare.

Och sen känner jag numera en massa författare på alla möjliga förlag som man träffar på Bokmässan och i andra sammanhang. Alla skriver de böcker i rasande tempo och en del av dem är till och med bästsäljande numera. Då vill jag givetvis läsa en del av deras böcker också.

Men eftersom jag har svårt att hitta lästid så blir det alltmer ljudböcker. Jag lyssnar numera på en hel del ljudböcker.

Så för att ducka lite för “vad tyckte du ärligt” men ändå svara så tänkte jag plocka ut tre böcker/författare som jag lyssnat på senaste tiden som jag vill rekommendera. Tre svenska författare som dessutom är trevliga personer. Vilket man kanske inte riktigt vågar tro när man läser deras böcker eftersom dessa är ganska ruskiga emellanåt.


memorandom-de_la_motte_anders-ljudbokAnders de la Motte
MemoRandom

Jag har lyssnat på Anders tre första böcker, Geim, Buzz och Bubble, som handlar en hel del om hur data om oss kan brukas och missbrukas. Spännande IT-thrillers med glimten i ögat. Jag älskade dem, kan verkligen rekommenderas.

Därför var jag lite nyfiken på hans nya serie som inleddes med MemoRandom förra våren. Den ska dessutom bli tv-serie i USA! Grattis till det.

Nåväl, jag tyckte att MemoRandom på många sätt var mer välskriven än Geim-trilogin. Precis som många andra författare har Anders blivit skickligare. Storyn har en del gemensamt med de tre första böckerna, hur information kan vara mer värt än mycket annat här i världen.

MemoRandom är en spännande thriller, men personligen gillar jag fortfarande Geim-böckerna lite mer. Kanske för att det var mer humor i dem?

stjarnklart-lars-wilderang-stjarnklartLars Wilderäng
Stjärnklart

När det gäller Wilderäng har jag inte läst hans tidigare böcker utan började med Stjärnklart som är första delen i en ny serie.  Andra delen, Stjärnfall, kommer i slutet av juli.

Det här är en dystopi som faktiskt har en del gemensamt med de la Mottes teman. Wilderäng fokuserar dock mer på vårt beroende av teknik och framför allt elektronik. Utan att avslöja för mycket av handlingen så går det från vår vardag idag och en epidemi av trasiga telefoner som leder vidare till strömavbrott och kaos.

Det märks att Lars är väl insatt i det militära vilket skapar en extra trovärdighet.

En rätt läskig bok eftersom det faktiskt känns lite som att det skulle kunna hända.

Gerhardsen-Falleri-Fallera-bokCarin Gerhardsen
Falleri, Fallera, Falleralla

Jag lärde känna Carin på Bokmässan för några år sedan och hade då inte läst någon av hennes böcker. Det är rätt vanligt, man träffar ju hur många författare som helst i olika sammanhang och alltför ofta har man inte läst något av dem och har faktiskt rätt dålig koll på vilken sorts böcker de egentligen skriver.

Carins ljudböcker är dessutom inlästa av Stefan Sauk som är en fantastiskt duktig berättarröst. Jag lyssnade på hennes förra bok Tjockare än vatten i höstas tror jag och så nu för någon vecka sedan den nya Falleri, Fallera, Falleralla. Dessa två är del sju och åtta i hennes succéserie Hammarbyserien.

Böckerna kretsar kring en grupp poliser som leds av kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Södermalm i Stockholm. Den hyllade serien har översatts till mer än tjugofem språk och belönats med flera priser.

Nu har hon dessutom deklarerat att Falleri blir sista boken i serien och därför har läsarna säkert stora förväntningar på upplösningen. Jag tycker att hon infriar dem.

När jag lyssnade på den senaste boken så hade jag alldeles innan det lyssnat på Harlan Coben (en av mina favoritförfattare) och jag tyckte mig höra en del likheter i temat. Coben gillar att bygga berättelser på saker som hänt i det förgångna och som efter många år sedan kommer upp till ytan igen.

När jag säger att Gerhardsen är en svensk Coben så hoppas jag att hon tar det som beröm.
Så det var alltså tre boktips. Eller rättare sagt, Gerhardsen har ju skrivit åtta böcker, Wilderäng har skrivit tre och de la Motte har fyra böcker. Så där har du 15 böcker att läsa – eller lyssna på!

Visst blev ni lite överraskade av att ingen av de här tre böckerna påminner särskilt mycket om Fem stjärnor för Färglösa eller InnebandyPiraterna-serien? Samtidigt som jag vågar påstå att jag har lärt mig en hel del av exempelvis Harlan Cobens berättarteknik. Som författare kan man inte låta bli att analysera när man läser andras böcker. Hur funkade det greppet? Hur placerades den ledtråden? Det är ju inte så att man imiterar en stil utan man blandar en cocktail av olika förebilder. Förhoppningsvis till en unik blandning som kommer att tilltala en viss grupp av läsare.

Trevlig läsning!

Fortsätt läsaBoktips – att recensera kompisars böcker

Sveriges roligaste bok om stadsplanering

Läs mer om artikeln Sveriges roligaste bok om stadsplanering
Interior of a modern office with window and funny girafe

Det var en läsare som sa det häromdagen – du har ju skrivit Sveriges roligaste bok om stadsplanering!

Det hade jag nästan glömt. Det är ju så att Fem stjärnor för Färglösa faktiskt har en allvarlig sida också. Dold bland absurda och galna karaktärer och en handling som emellanåt är på väg att spåra ur i diverse förvecklingar. Men det finns en spännande vision i romanen. Som faktiskt mer än en läsare har lagt märke till och gillat.

En del läsare tycker till och med att äventyren i Five Star City är de bästa i boken, just för att det är så spännande. De handlar om faktiskt om stadsplanering och framtidens boende.

Det är extra aktuellt just idag förresten med tanke på debatten om bostadsbyggandet. Det saknas massor av hyreslägenheter och ingen vill bygga hyreslägenheter för att man tjänar bättre på bostadsrätter. På samma sätt vill ingen bygga små lägenheter för att man tydligen tjänar mer på stora lägenheter. Men ur städernas perspektiv är små lägenheter mycket mer lönsamma, framför allt i innerstan eftersom boende i små lägenheter oftast konsumerar mer, äter mer ute och hittar på saker utanför hemmet i större utsträckning.

En liten spoilervarning ifall du inte läst Fem stjärnor för Färglösa ännu. Ja, faktiskt  om du inte har gjort det så beställ den genast och läs den och sedan kan du fortsätta läsa här nedanför. Vi drar ett streck här för att göra det extra tydligt.

Nedanför strecket ska du läsa efter att du läst romanen Fem stjärnor för Färglösa som är fantastiskt rolig även om du inte är intresserad av stadsplanering.

___________________________________________________________________________

Okej. Five Star City heter ett amerikanskt företag som har sin egen lösning på hur krisande städer kan vitaliseras. Man förvandlar en hel mindre stad till ett enda hus. En skyskrapa.

Inne i denna så bygger man inte lägenheter, man bygger rum. Som ett gigantiskt hotell. Varje rum är komplett med eget badrum, säng, soffdel, arbetsyta eller hur man nu valt att inreda. Typ 15-40 kvm. Inga kök.

Det här vänder förstås upp och ner på hur man ser på boende. Men det är helt klart så att man får in mycket fler rum än lägenheter i en fastighet. Även om man då får ha allmänytor för restauranger eller kök som går att hyra.

Det hade varit spännande att se ett projekt enligt Five Star Citys modell i verkligheten. I boken är det en konkursdrabbad liten kommun som ser det som en lösning, i verkligheten kanske det är mer sannolikt att det sker som en del av bostadsbyggandet i en större stad. Då kan en enda fastighet härbärgera lika mycket folk som en hel stadsdel. En skyskrapa blir en stadsdel. Och allt är för uthyrning, per månad eller rentav per dygn.

Så se till att läsa Sveriges roligaste bok om stadsplanering!

Foto: viperagp, Fotolia

Fortsätt läsaSveriges roligaste bok om stadsplanering

Varför tror alla författare att de ska kunna leva på att skriva?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 april, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Författare är mer naiva än idrottare. Generellt. Det finns många naiva fotbollsspelare som tror att det är lätt att bli fotbollsproffs. Men de brukar ofta vara barn, inte vuxna.

Författare däremot tror ofta att de ska kunna bli proffs över en natt. Vad de drömmer om är snarast att en talangscout från landslaget ska upptäcka dem när de kickar boll i parken och erbjuda dem en plats i VM-truppen.

Trots att det är mer sannolikt att den där scouten har några kompisar som tillsammans har ett korplag och letar fler spelare eftersom en bröt benet i förra matchen.

Jag ska inte sätta mig på några höga hästar. Dels för att jag inte gillar att rida, men också för att jag är … inte naiv, men en dagdrömmare. Klart att jag vill vara författare på heltid. Men jag vet att det krävs lika mycket talang, hårt jobb och tur för att bli en bästsäljande författare som att bli nästa Zlatan. Det enda man kan säga om författare vs fotbollsspelare är att de förstnämnda har längre tid på sig att slå igenom. Det går att bli bästsäljande författare även efter 35.

Men om vi återvänder till idrotten. De flesta golfspelare drömmer inte om att spela på PGA-touren. Golf är en hobby. Däremot verkar i stort sett alla författare som skickar in manus drömma om tv-soffor och topplistor.

Detta trots att vi har fler professionella fotbollsspelare än professionella författare i det här landet – även om vi räknar bort dem som flyttat utomlands. Bollspelarna alltså. De är också fler av dem som lyckats utomlands än av våra författare…

Jag säger inte att du ska ge upp drömmen om att bli nästa Läckberg, GW, Jonasson eller Backman eller JK Rowling. Men det är inget fel att ha realistiska delmål. Som att ditt författarskap kan bära sig, alltså att du tjänar mer på dina böcker än du lägger på skrivarkurser och i vissa fall kanske på att ge ut böckerna (om du är egenutgivare eller valt hybridförlag). Då har du faktiskt en inkomstbringande hobby, eller rentav ett deltidsjobb.

Jag träffar ofta författare som inte debuterat än men som vill säga upp sig för att skriva på heltid. Ibland nästan innan de slutfört ett manus. Jo, lycka till säger jag. Men vet samtidigt hur många hoppfulla och talangfulla skådespelare och artister som försörjer sig i restaurangbranschen i New York och Hollywood i väntan på en genombrottsroll.

Själv har jag satt målet att skriva på 20% av min arbetstid till att börja med. Tillsammans med lite kvällar och helger så ska det ge tillräckligt med tid för att utveckla skrivandet samtidigt som jag hinner marknadsföra mig via föreläsningar, signeringar och andra aktiviteter. Min största utmaning är att jag inte är anställd utan driver företag. Därmed blir det paradoxalt nog svårare att ta en ledig dag i veckan och dedikera den till skrivandet.

Men att det går att jobba heltid och skriva böcker, det vet jag av egen erfarenhet. Jag har gett ut sju böcker mellan 2009 och 2014. I år blir det minst en till.

Så vad krävs då för att leva på sitt författarskap? Det tänkte jag återkomma till i ett kommande blogginlägg.

Fortsätt läsaVarför tror alla författare att de ska kunna leva på att skriva?

SM-finaler, åldrande, innebandy och Gretzky

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:18 april, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

IMAG1013Den här helgen tillbringar jag i Globen med omgivning. Det är innebandyns julafton som Niklas Jihde kallade det eller firmafest som någon annan döpt den till. Stockholmarna är överlyckliga att ha fått tillbaka SM-finalerna till Globen så att de slipper åka snabbtåg eller flyg till Malmö Arena.

Jag insåg igår att för 19 år sedan, en månad senare än nu, satt jag i Globens katakomber och skulle leverera en text till NST om VM-finalen i innebandy som just hade avslutats inför 15 000 åskådare. Jag hade en bärbar dator och ett litet modem som man kunde koppla upp och få ungefär samma överföringshastighet som du får med en mobiltelefon idag om du stänger in dig i ett skyddsrum eller åker långt upp på ett högt berg ute i skogen. Effekten blir densamma, den byter från 4G eller 3G till bara G.

Okej, ni som var med fattar. Modem som lät mer irriterande än ledmotivet till Hello Kitty och som efter någon minuts pipande kunde bekräfta uppkoppling – eller inte.

Den där kvällen gjorde den inte det. Jag satt med en text i datorn och den senaste tekniken. Istället fick jag ringa ner till inskrivningen och läsa in texten. Japp, så gick det till en gång i tiden på stenåldern 1996.

Jag var i valet och kvalet om jag skulle sitta och signera och sälja InnebandyPiraterna här i Globen i år. Men valde till slut bort det. Arenan är inte riktigt lika bra som Malmö Arena för utställare eftersom arenan är stor, det är lång avstånd och utställarytorna finns på plan 2. Samtidigt var det riktigt bra och stora montrar som klubbtillverkarna och innebandybutikerna hade byggt upp i år.

Där har det hänt en del sedan 1996 och sedan SM-finalen spelades i Globen senast.

För dig som inte är innebandynörd så spelas alltså SM-finalen i bäst av en match. Damer och herrar spelar samma dag, efter varandra. Än så länge ingen mixedklass som de har i badminton. I kvartsfinal och semifinal däremot kör herrarna bäst av sju matcher.

Det var säsongen 2001/2002 som man gick över till att avgöra SM-finalen i en enda match. Efter tre år på Hovet var man mogna för Globen. 2011-2014 tog Malmö över och visade att det går att göra bra arrangemang i en riktigt modern arena. Det enda man inte kunde styra över var vilka lag som tog sig dit. Kort sagt saknades FC Helsingborg där för att sätta pricken över i:et

Ofta blir det lite avslaget när man inte håller på något lag. Men inför årets final kände jag inte riktigt för att hålla på någon. Linköping var ju ofina nog att slå ut FCH i semifinalen. Det svider fortfarande lite när jag tänker på hur nära FCH faktiskt var. Och Falun, ja där har jag inte riktigt hängt med erkänner jag.

Det är ju sådär med favoritlag, man skaffar sig ofta ett när man blir intresserad av ett lag i någon idrott och då väljer man oftast något som är bra just då. Det är därför IFK Göteborg är mitt favoritlag i Allsvenskan, för att jag var tio år när jag började intressera mig för det på allvar – och då var IFK bäst till och med i Europa.

På samma sätt fastnade jag för Manchester United när jag började följa Premier League och det hänger kvar även om jag släppt dem.

Å andra sidan är det då inte helt logiskt att jag har Toronto Maple Leafs som favoritlag i NHL. De har inte varit bäst sedan 1967 och riktigt så gammal är jag inte. Istället läste jag Börje Salmings bok om sina år i NHL och plötsligt blev jag frälst av detta lag i en av världens hockeytokigaste städer.

I innebandyn hette favoriterna Warberg, Balrog, Pixbo utöver Viskan HBK (numera FCH) och under en period även Haninge. Sen kom AIK upp och vann genom sportsliga framgångar nya fans. (Nu hör jag att AIK tyvärr kan vara på väg att gå i konkurs).

Nåväl, på den tiden sågs Falun mest som något katten släpat in. Det var ett opolerat lag som backade hem, kontrade och dessutom hade en hel hög spelare som spelade på och långt över gränsen. Men det där har förändrats. De unga innebandyspelarna idag har Falunspelare som Rasmus Enström och Alexande Galante Carlström som idoler. De unga kidsen har knappast hört talas om Balrog. Eller kanske har de läst att Faluns tränare Thomas Brottman en gång i forntiden var stjärna i just Balrog.

 

Men det var ju det där med att hålla på någon för spänningens skull. I damfinalen: Mora mot Rönnby. Jag är ju trots allt född i Västerås så jag tänkte att jag håller nog på Rönnby ändå. Efter ett tag började jag tycka lite synd om Moras målvakt som blev tacklad två gånger i matchen – av sina egna spelare. Men hon stod (eller oftast satt) kvar mellan stolparna och Mora vann sitt guld.

I herrfinalen var ju Falun storfavorit. Ofina Linköping har åtminstone två sympatiska fd FCH-spelare i tränaren Johan Astbrant och centern Simon Klein. Så jag började hålla på dem. Det såg riktigt bra ut i två perioder, stark defensiv och vassa spelvändningar precis som de gjorde när de sänkte FCH. Falun kom inte igång alls. Men så fick de 2-2 i slutet av andra. Och en sekvens i tredje där Linköping först hade ett friläge som räddades av Faluns målvakt och förvandlades till en spelvändning och 3-2 för Falun avgjorde den matchen. Plötsligt fick Falun ytorna de inte haft, ökade kanske bolltempot lite också och deras offensiva kvaliteter lyste. Magiske Enström gjorde tre mål. Ja, det blev Falun som tog sitt tredje raka SM-guld inför 13 500 åskådare. Nästan fullt eftersom man idag inte får ta in mer än 14 000 i Globen på innebandymatcher.

 

Det är riktigt imponerande av Falun, bäst när det gäller. Bara att gratulera den nya dynastin som unga killar och tjejer nu får som idoler. Om några år är de kanske utbytta mot andra lag. Kanske Linköping, kanske FCH eller något lag som kommer underifrån och som idag inte tas på allvar som utmanare om SM-guldet men som faktiskt kan vara där när Falun knuffas av tronen. Som Mullsjö eller Växjö?

Eftersom jag nu jobbar med min femte bok i serien InnebandyPiraterna är en sån här helg guld (!) värd. Spännande spelsekvenser som man kan plocka upp. Samtal med innebandyfolk som föder idéer både till böckerna och till samarbeten för att sprida böckerna.

Innebandyn har växt enormt sedan jag först började följa den runt 1991-1992. Tänk bara en sån sak som att Wayne Gretzky nu har fått upp ögonen för innebandy. Då slår det mig igen det där med logiken kring favoritlag. Om jag hade läst Gretzkys bok innan jag läste Salmings, då hade jag förmodligen haft Edmonton eller Los Angeles Kings som favoritlag i NHL istället för Maple Leafs som den här säsongen typ satte klubbrekord i antal förlorade matcher och missade slutspel för tionde gången de senaste elva åren.

Men snart är en ny säsong. Nya möjligheter. Nya segrare och nya förlorare.

 

PS En Annan bokhandel som ligger i köpcentrat som är granne med Globen har faktiskt serien InnebandyPiraterna i hyllan. Första boken verkar vara slutsåld. Boken som står bredvid “Jakten på den perfekta luggen” är nog inget som bekommer herrspelarna 2015. Snarare det perfekta skägget.

IMAG1010

Fortsätt läsaSM-finaler, åldrande, innebandy och Gretzky

10 000 ex – en ny milstolpe för InnebandyPiraterna

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

banner-10000ex-IBP

Nu har det sålts över 10.000 exemplar av InnebandyPiraterna-serien. Allra flest har sålts av den första boken och minst av den senaste. Logiskt eftersom den första boken kom ut 2009 och den fjärde boken så sent som för tre månader sedan.

Jag tackar alla läsare för förtroendet. Just nu skriver jag på femte boken i serien som givetvis heter – Femte säsongen. Den är planerad för utgivning i april/maj så det närmar sig deadline snabbt.

Den senaste veckan har jag kollat försäljningssiffrorna nästan dagligen och sett hur lagersaldo sakta men säkert tuggat på. Och idag passerade vi gränsen till femsiffrigt! Tio tusen böcker sålda på lite mer än fem år.

Men låt oss fira denna milstolpe. Och om det mot förmodan är så att du saknar någon av böckerna så går det just nu att köpa dem på bland annat Adlibris bokrea till bra pris eller på Hamrelius Bokhandel i Malmö som också kör hela serien på rea.  Men böckerna finns numera även i ett stort antal bokhandlar runtom i landet.

Fortsätt läsa10 000 ex – en ny milstolpe för InnebandyPiraterna

En riktig bokrea – startar vid midnatt imorgon…

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

På onsdag börjar bokrean. Förr i tiden startade man vid midnatt med extraöppet. Numera öppnar de flesta tidigt på onsdagsmorgonen, Akademibokhandeln exempelvis kl 07.00 i sina butiker.

Nu när Hoi Förlag tagit över Hamrelius Bokhandel så tänker vi förstås göra bokrea på vårt sätt. Jag läser på nätet hur andra bokhandlare får in pallvis med rea-böcker och därför tömmer sina hyllor på de vanliga titlarna för att göra plats till rea-titlarna. En förvånad kund kom in på Hamrelius idag och frågade “ska ni ha rea, jag ser inte att ni plockar undan alla nya böcker?”. Vi förklarade då att vi inte tänkte ha ett speciellt rea-sortiment utan istället lämna 40% rabatt på alla böcker som finns på hyllorna just nu. Inklusive en hel del nyheter. “Wow, det kallar jag rea. Då vet jag vilken bokhandel jag ska besöka på onsdag”.

Så nu utropar vi Malmös största bokrea (räknat i antal titlar som finns till rea-pris) och såvitt jag vet blir vi också först genom att vi öppnar vid midnatt.

Dessutom kommer vi att ha inte bara en signering under rea-dagarna utan flera stycken. Jag kommer själv att signera under midnattsrean då vi har specialpris på Fem stjärnor för Färglösa. Förhoppningsvis säljer vi slut på de Färglösa-böcker som finns i butiken redan under onsdagen!

Om några veckor får vi utvärdera om det här är en bra strategi för en rea. Helt klart är att det är betydligt mycket mer effektivt att förbereda en rea på det här sättet.

Välkommen till en riktig bokrea Hoi Style!

Fortsätt läsaEn riktig bokrea – startar vid midnatt imorgon…

Därför finns det fler dåliga ljudböcker hos Storytel

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:20 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Hoi Förlag har lanserat ljudböcker via vårt nya varumärke Hoi Audio. Samtidigt har vi släppt rekordmånga titlar som ljudböcker via andra ljudboksförlag som Storyside och HörOpp (där min egen Fem stjärnor för Färglösa kom ut exempelvis).

Jag älskar själv tjänsten Storytel för ljudböcker. Innan den kom hade jag inte lyssnat på en ljudbok. Bara tanken på att sätta igång och lyssna på en bok fördelad på 13 CD-skivor hindrade mig. Men med ljudböcker i mobilen är det hur smidigt som helst, några fingerklick på skärmen så är man igång och lyssnar.

Jag läser förstås recensionerna av våra ljudböcker på Storytel och slås av hur skiftande de är. Det är verkligen hela skalan från 1 till 5 som avges. Bland de skrivna recensionerna dominerar de negativa, på alla böcker i stort sett. De som är sura skriver av sig, de som gillar ger ett högt betyg och lyssnar vidare på nästa bok.

Jag noterade dock att flera klagade på att kvaliteten på Storytels utbud hade blivit sämre senaste tiden. Och det är givetvis alldeles riktigt.

Under flera år minskade utgivningen av ljudböcker stadigt i takt med att försäljningen minskade. Fram till en punkt då Storytel (och ett par andra alternativ med streaming) exploderade och download också började växa mot den punkt där CD-skivorna försvinner helt (vissa titlar ges bara ut som streaming/download). Plötsligt växte ljudboksmarknaden igen och antalet titlar ökade. Min känsla är att utgivningen exploderat senaste året. Storytel har själva börjat ge ut ljudböcker.

För några år sedan gavs det ut ca 200 titlar som ljudböcker per år, jämfört med kanske 10-12.000 titlar totalt på ett år. Min känsla är att den siffran har dubblats till 400-500 titlar idag. Tidigare krävdes något exceptionellt för att förlagen skulle satsa på ljudbok. Nu har tekniken gjort det billigare att spela in och dessutom har marknaden växt. Alltså blir fler böcker ljudböcker. Med streamingtjänster växer också livslängden på en ljudbok, man är inte lika beroende av fönstret på 3-6 månader.

Så självklart har de sura kritikerna rätt – det ges ut fler dåliga ljudböcker idag. Men det ges också ut fler bra ljudböcker än tidigare. Dessutom tror jag att de allra flesta dåliga omdömena bottnar i att folk inte orkar läsa innantill vilken genre en bok har. De börjar lyssna till en chiclit och klagar sedan på att det är … chiclit. Eller så gillar de inte uppläsaren och sågar boken. Komplicerade böcker har svårare att få bra betyg på Storytel eftersom dessa är svårare att ta till sig som ljudbok.

En av de bättre ljudböcker jag lyssnat till sista månaden är Jo Nesbös “Sonen”. Riktigt bra. En femma i min värld. Där kan man förresten se exempel på de spridda betyg som Storytel-kunderna ger:

Jo-Nesbo-Sonen-betyg

Fortsätt läsaDärför finns det fler dåliga ljudböcker hos Storytel

Vem är galen nog att köpa en bokhandel år 2015?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:17 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

hamreliusFör lite mer än en månad sedan meddelades att Hamrelius Bokhandel i Malmö hade gått i konkurs. Många var ledsna eftersom det var en bokhandel som gjort sig känd för att ha en egen profil, inte styrd av någon kedja (även om de var medlemmar i JB-gruppen och därmed deltog i centrala inköp till viss del).

Vi på Hoi Förlag började tillsammans med många andra diskutera på Facebook hur man borde göra med en bokhandel på 2010-talet för att få den att överleva. Många bra idéer och synpunkter.

Någon tyckte att vi borde köpa den. Det började som en galen idé som sedan blev alltmer konkret. Och nu, en dryg månad senare har vi ett dotterbolag som heter Hoi Bokhandel och som tagit över och driver Hamrelius Bokhandel vidare.

Fredagen den 13:e hade vi en liten smygpremiär för en hastigt inbjuden skara (vi tog beslut om att öppna den 14:e bara två-tre dagar tidigare) och på Alla hjärtans dag 14/2 öppnade vi för allmänheten.

Nu planerar vi för en rea. Vi som egentligen inte gillar bokrean och som alla förlag och författare har en hatkärlek till rean. Vi kommer att köra en oberoende rea. Hela bokhandeln är för övrigt oberoende nu, vi ingår inte i någon kedja eller inköpsorganisation utan tar alla inköpsbeslut lokalt i bokhandeln.

Har du vägarna förbi Malmö så ska du bege dig till Kvarteret Caroli, den galleria som Hamrelius Bokhandel ligger i sedan 1,5 år tillbaka. Ett par hundra meter från Malmö centralstation.

Om ett år vet vi om vi var galna eller genialiska när vi tog över bokhandeln.

Fortsätt läsaVem är galen nog att köpa en bokhandel år 2015?

Konsten att lyckas med crowdfunding – Exploding Kittens

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:21 januari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

exploding-kittensJag gjorde ett litet försök med en crowdfunding i höstas, slängde ihop en kampanj för att samla ihop pengar som skulle finansiera översättningen av InnebandyPiraterna 1 till engelska. Det gick sådär. Eller inte alls.

Ett råd jag fick då var att göra en bra film. Förklara vad och varför man ska stötta på max 60 sekunder. Det är effektfullt.

Nu tror jag inte ens att en film hade gett den effekt vi har sett idag. Exploding Kittens – A Card Game gör just nu braksuccé på Kickstarter.

De beskriver kortspelet kort och gott som “This is a card game for people who are into kittens and explosions and laser beams and sometimes goats.”

De satte sitt mål till 10.000 dollar för att finansiera tryckningen av 1000 kortlekar eller så. Det tog dem 20 minuter att nå målet och nu när det gått ett dygn sedan de först lade upp sin kampanj har de fått ihop 2 miljoner. Dollar. Fattar ni? Det är 16 miljoner kronor med dagens (ur våra ögon) usla dollarkurs. Och 54.000 personer har därigenom beställt en eller flera kortlekar.

Nu är killarna bakom inte heller vem som helst. En av dem är serietecknare, Matthew Inman, och står bakom sajten The Oatmeal som startades 2009 där han bloggar och publicerar serier och skämtteckningar. Redan ett år senare hade sajten 4,6 miljoner unika besökare i månaden och uppgavs 2012 ge honom intäkter på 500.000 dollar per år, 75% från merchandise och resten från reklam. Utöver detta har han gett ut fem böcker.

Hans kollegor bakom projektet, Elan Lee (Xbox, ARGs) och Shane Small (Xbox, Marvel), har också ett visst kontaktnät och erfarenhet. Men ingen av dem hade nog anat vilken hårboll de satte i rullning med sin idé om ett kortspel som beskrivs som “highly strategic kitty-powered version of Russian Roulette”.

Vore kul att testa en Kickstarter-kampanj som numera är tillgängligt även för oss i Sverige (vilket det inte var i höstas då jag provade att använda Funded By Me som fungerat bra på den svenska marknaden för andra författare, däremot inte lika bra mot en internationell målgrupp.

Nu är inte Floorball Pirates dött som projekt. Tvärtom är målet att ha den ute till U19-VM som spelas i Helsingborg i månadsskiftet april/maj. Kanske fick jag ny energi till att göra något på Kickstarter nu?

Fortsätt läsaKonsten att lyckas med crowdfunding – Exploding Kittens

Vad bokbranschen kan lära av filmbranschen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:12 januari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

I helgen ville jag se The Wolf of Wall Street. Eftersom den inte fanns på de två filmtjänster jag har just nu (HBO Nordic och Netflix) gav jag mig ut för att kolla på hyrsajter och tänkte att det kunde vara värt att betala 39 eller 49 kr för att se den. Men ingen svensk hyrsajt hade filmen tillgänglig på svenska. Enda lagliga alternativet verkar vara Google och Apple där man kan ladda ner den engelska (ej svensk text) för dryga 100-lappen.

SF Anytime verkar ha haft filmen tidigare, men inte längre. Förmodligen något trams med rättigheter. Enda lagliga alternativet i Sverige är att beställa filmen på skiva (DVD/Blue Ray). Det känns lite som vad man gjorde för tio år sedan. Kanske man också kan hyra den på skiva i någon av det fåtal videobutiker som finns kvar.

En sökning på Google ger förresten inga träffar på lagliga sajter, däremot en handfull illegala streamingtjänster där man kan se filmen med svensk text – gratis. Reklamfinansierat.

Filmbranschen kan ju gnälla om alla miljoner de förlorar på illegal nedladdning och streaming. Men när de inte erbjuder ett bra alternativ får de nästan skylla sig själva.

För övrigt slår Netflix alla konkurrenter med hästlängder när det gäller kvalitet på själva tjänsten. HBO Nordic har ett snyggt men uselt menysystem. TV4Play har alldeles får dålig kapacitet och envisas dessutom med att sända reklam även då man har Premium-tjänsten. Viaplay ligger också en bit efter Netflix i teknisk kvalitet.

Bokbranschen har inte samma problem riktigt. Men delvis. När eböckerna kommer på allvar kommer prissättning att vara en fråga. Hur snabbt ska man sänka priset på nyheter? Idag kostar en ebok mer så länge den inte finns utgiven i pocket. Samtidigt finns det en publik som aldrig köper annat än pocket pga pris där man riskerar att de glömmer en bok om det dröjer för lång tid innan pocketsläppet. Bokförlag bör noga studera filmbolagens alla misstag och ställa sig frågan – vilka av dessa fel riskerar vi att upprepa?

Fortsätt läsaVad bokbranschen kan lära av filmbranschen