Ett seminarium med folk som älskar böcker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 mars, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

I fredags var jag på ett heldagsseminarium i Stockholm med folk som älskar böcker. Det var övervägande förlagsfolk, några författare, enstaka bokhandlare och så en och annan utomstående. Det var väldigt intressant på många sätt. Här är några reflektioner.

* * *

Många verkar ha sitt företag i fokus, snarare än kunden. Exempelvis när tiden mellan utgivning av inbunden och pocket kom upp. En bokhandlare tyckte att det borde ta mer än 12 månader. För att man tjänar mer på den inbundna. Vad tycker läsaren? Jag har funderat på om man egentligen inte borde ge ut samtidigt i båda formaten. Eftersom vissa läsare faktiskt föredrar pocket och aldrig skulle köpa en inbunden bok, alternativt finns det folk som aldrig skulle köpa pocket för att textgraden blir för liten.
Men branschen verkar mest ha i fokus hur man tjänar mest pengar. En fråga som nämndes flyktigt var ifall pocketen var för billig i Sverige.

* * *

Likaså verkar många vara helt övertygade om, eller ifall vi ska vara ärliga vill intala sig, att pappersboken aldrig kommer att dö. För läsarna vill kunna känna på boken och sätta den i bokhyllan. Med argumentet, “men titta på musik där kommer ju till och med vinyl tillbaks”. Ja, då har man nog inte riktigt fattat vad som hänt i musikbranschen och vad som händer i bokbranschen med digitaliseringen.
Pappersbokens enda funktion framöver kommer att vara som samlarobjekt. Det blir jag än mer övertygad om för varje dag som går. Men samlarmarknaden utgör sannolikt en procentuellt ganska liten del av marknaden. Ungefär lika många procent som e-böckerna idag utgör i Sverige kanske?

* * *

Professorn Martin Ingvar levererade dagens mest applåderade framträdande. Med statistik om läsningens betydelse för inlärning även i andra ämnen. Jag måste gå igenom de siffrorna, det utgör väldigt tunga argument för att det är nyttigt för innebandyspelare att läsa mina böcker om InnebandyPiraterna. Ja, eller andra böcker för den delen som stimulerar förmågan att läsa.
Vädligt intressant. Hade gärna hört mer av honom. Och jag hoppas att svenska lärare och kommunpolitiker lyssnar till vad han har att säga.

* * *

Seminariedagen anordnades av föreningen NOFF (nästan 200 små och medelstora förlag) tillsammans med de stora förlagselefanterna Bonniers (som även äger Adlibris) och KF Media (som äger Norstedts och Bokus).
200 myror är fler än två elefanter, konstaterade jag. Är det något som präglat bokbranschen hittills så är det faktiskt konservativt tänkande och en viss ovilja mot förändring och ny teknik.
Förändrarna kommer utifrån, Adlibris exempelvis startades inte av folk inom bokbranschen.

* * *

Två intressanta perspektiv försvann delvis under seminariedagen: författarens och läsarens. Visserligen pratade Denise Rudberg en del om författarrollen men av någon anledningen fick hennes föredrag mer förlagsperspektiv än författarperspektiv.
Johan Ronnestam tog upp den amerikanska författaren Amanda Hocking som helt struntat i förlagsvägen och på egen hand publicerat sina böcker via Amazon som e-böcker. Hon har nu sålt nästan en miljon exemplar för 99 cent (ca 6-7 kr) och $2.99 (ca 20 kr) varav hon behåller 35%. På mindre än ett år…
Frågan som hängde obesvarad i luften var “vad kan förlagen göra för henne?”. Idag finns ingen lika enkel väg för författare som vill sälja sin e-bok direkt till läsarna, förutom att göra det via en egen hemsida och en tjänst för att sälja digitala filer. Startkostnaderna är så höga att det inte går att sälja för 9 kr/bok…
Men det lär bara vara en tidsfråga innan det kommer ett lika bra system som Amazons. Eller hur Elib, Publit eller kanske Adlibris?

* * *

Svensk Bokhandel sammanfattade dagen i tre artiklar:
Bokhandlare satsar på kunskap
Man måste byta åkstil
Vi har alla skäl att samarbeta (med tungviktarna Dalborg från Bonniers och Hamrefors från KF Media)
Dessutom kan man kolla livesändning via Bambuser hos Langenskiölds.

* * *

Fick tips om denna sammanställning av e-boksmarknader i världen, alltså hur stor del av bokmarknaden som blivit digital i olika länder. Sverige ska tydligen ligga under en procent, vilket stämmer med min egen försäljningsstatistik för InnebandyPiraterna…
USA ca 8%
UK 1-9% (tror jag hört siffran 4% tidigare)
Frankrike 0,5% (2009)
Tyskland <1%
Japan 1,1% (2010)
Holland 0,3% (2010)
Spanien 1,6%
Italien 0,1-0,2%
De som inte tror på e-böcker säger förstås “äh, det är ju bara en bråkdel”. Förvisso. Men fundera över exempelvis utvecklingen mellan fasta och mobila telefoner. Eller utvecklingen för datorer. Eller för musik, eller…

* * *

Efter en sån där seminariedag där många intressanta diskussioner äger rum utanför scenen är man fylld med idéer och tankar. Vid ett tillfälle kastade jag ur mig:
– Jag vet ju att e-boken kommer att bli dominerande. Frågan är väl bara om det tar ett, fem eller tio år innan vi är där.
– Eller sex månader, kontrade en annan.
Ja, vem vet.

Fortsätt läsaEtt seminarium med folk som älskar böcker

Nya medier och procenten

Det gäller att ha koll på procenten om man ska ligga i framkant. Popgruppen The Ark hyllades för sitt grepp att paketera sitt nya album tillsammans med ett tjockt lyxigt magasin och sälja i kioskerna istället för de traditionella skivbutikerna.
Det blev succé. Men nu kommer frågan om procenten. Det beror på att en tidning har 6% moms, men en musik-CD har 25% moms. Företaget bakom produkten menar att själva magasinet utgör 90% av värdet och därför ska styra momssats. Skatteverket tycker, inte oväntat, att musik-CD:n står för 80% av värdet och därför ska det vara 25% moms och de kräver 250 000 kr i skattetillägg.

Fortsätt läsaNya medier och procenten

Om bokrea och böckers pris

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Idag började bokrean. Ja, eller den började på sätt och vis redan för två veckor sedan då nätbokhandlarna började ta upp förhandsbeställningar.

I år deltar jag på bokrean med två böcker. Lite grann. Inte i den stora bokrean utan bara i Adlibris bokrea. Varför inte i den stora? Tja, helt enkelt för att det blir för dyrt och jag inte har en sådan lagerlösning för mina böcker att det är genomförbart att skicka iväg mängder av böcker och sedan få stora returer. Kanske i framtiden.

Men det var med viss tvekan som jag bestämde mig för att vara med. Det gäller nämligen att lämna en rejäl rabatt till Adlibris. Det är också anledningen till att Första säsongen i originalutgåva (häftad/storpocket eller vad du nu vill kalla den) inte finns på rea. Tryckpriset som print-on-demand är helt enkelt för högt. Eller om man ser det på ett annat sätt – där finns inget osålt lager som förlaget behöver göra sig av med.

När man trycker en större upplaga på ett par tusen exemplar så får man ett lager. Om man inte säljer slut den upplagan så sjunker försäljningen efter ett tag till en nivå där det inte säljs tillräckligt med böcker för att intäkterna ska överstiga lagerkostnaden. Jag är inte där, men jag vill ändå sälja böcker. För att nå nya läsare inför släppet av tredje boken.

Därför kan man just nu köpa pocketversionen av Första säsongen till hutlöst lågt pris. Och Andra säsongen till snudd på lika sjukt billigt. Köp! Köp! Om du inte redan gjort det.

En anledning till att jag tvekade över att delta på rean är tanken på dem som köpt boken till fullpris för ett år sedan eller kanske bara några månader sedan. Men så är ju verkligheten idag. Man vet aldrig vilket pris en vara har i framtiden. Det allra mesta blir billigare en tid efter release; film, musik, böcker och inte minst hemelektronik. TV:n du köpte förra året kostar hälften idag.

En annan anledning är förstås andra återförsäljare. Det känns lite taskigt att inte kunna erbjuda dem samma rabatt, men återigen hänger det samman med den distributionslösning jag har idag och de villkor som många återförsäljare kräver i form av returrätt som ökar kostnaden för förlaget.

Samtidigt är detta en tillfällig kampanj. REA-priset gäller fram till 31 mars och sedan återgår det till det normala. Jag kunde förstås ha sänkt priset senare, exempelvis i sommar. Men jag är inte säker på om jag hade fått samma genomslag då som nu när folk faktiskt handlar mycket böcker.

En annan förhoppning är förstås att göra ett avtryck på topplistorna tack vare hög försäljning på kort tid. Jag tycker att pocketen har potentialen att sälja flera hundra exemplar under rean och det borde räcka för att toppa Barn- och ungdomslistan. Vi får se hur mycket jag säljer och vad som krävs för att toppa listan. När det gäller Idrottsberättelser ser det i alla fall bra ut för InnebandyPiraterna. Etta och trea. Men allra häftigast är väl ändå att pocketen ligger 6:a totalt bland böcker för åldrarna 12-15 år!

Idrottsberättelser topp 10.

Ungdomsböcker 12-15 år.

* * *

InnebandyPiraterna – Tredje säsongen växer fram alltmer i mitt huvud. Nu ska jag bara få ner det via fingrarna till tangentbordet och datorn så att det blir till ett manus. Jag längtar efter att skriva den. Och läsarna längtar efter att få läsa den. Är även sugen på att skriva säsong noll snart, alltså det som hände före Första säsongen. Mest osäker på vad som är en bra titel på en sån bok. “Före första säsongen” ger nog rätt stor risk för sammanblandning.

Fortsätt läsaOm bokrea och böckers pris

Fotbollsklubbar & ekonomi

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 februari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Inom företagsvärlden är man väl medveten om att vinst är intäkter minus kostnader. Inom fotbollsvärlden är det sällan det ekonomiska resultatet som räknas utan bara det sportsliga.

Därför redovisar svenska mästarna Malmö FF -30 miljoner i resultat och cupmästarna Helsingborgs IF -2,5 miljoner (-6,8 milj 2009). Ända hoppet för att gå plus verkar vara att sälja sina bästa spelare för miljoner till utländska klubbar.

Och kanske är det därför som revisionsbyrån Deloitte listar de klubbar i Europa som har högst inkomster. Utan att redovisa hur stora miljonförluster de har. Och TT sväljer och skickar vidare pressmeddelandet. Är det bra reklam för en revisor?

Fortsätt läsaFotbollsklubbar & ekonomi

Häftat och dumt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Vad kallar man det format som jag har på mina böcker? Storleken är som storpocket, men papperskvaliteten är bättre och därmed ger det fel bild. Tittar man hos nätbokhandlarna så kallas de istället för “häftad” vilket jag tycker sänder helt fel signaler. Men det är en korrekt benämning efter häftat kan vara flera olika saker, enligt ordlistan på Grafiska Företagens Förbund:

Häftning
Sammanfattning av vanligen falsade ark.
1. Trådhäftning, arken sys samman med en tråd.
2. Limhäftning, häftning med lim.
3. Klamring, metallhäftning, häftning med metalltråd i ryggen eller från sidan (platthäftning, sidhäftning).

Själv tänker jag på 3:an när jag hör häftad. Kanske borde man i Bokrondellen (bokbranschens stora databas över alla böcker) ange fullständig typ av häftning?

Eller så kollar inte bokköpare speciellt mycket på om det är hårda eller mjuka pärmar?

* * *

Såg reklamfilm från Elgiganten igår. “Det är dumt att betala för mycket” är deras tagline. Absolut.

Men när de gör reklam för att man kan betala av på sin mobiltelefon i upp till 60 månader känns det som en annan typ av dumhet. Ärligt talat – finns det någon mobiltelefon tillverkad de senaste tio åren som är hel efter två års daglig användning? Måste kännas rätt surt att betala av på sin förr-förra mobil?

Det är dumt att betala för länge.

* * *

Det är tufft att vara författare på 20% i kombination med att vara småbarnsförälder. Vad gör man när den där skrivardagen försvinner på vabbning? (För dig som inte talar småbarnsföräldersspråket så betyder det vård av sjukt barn, eller egentligen tillfällig föräldrapenning)

Med andra ord, jag ligger efter tidsschemat på InnebandyPiraterna 3. Och de övriga titlar jag jobbar med för året. De blir dessutom fler för varje dag…

* * *

Här nere hade jag börjat skriva på en annan kort reflektion, men drabbades av inspiration och kanske ordbajseri. Det blev i alla fall en separat post på drygt 5000 tecken om hur bokhandlare borde snegla på fotohandlare för att se framtiden.

Fortsätt läsaHäftat och dumt

Den kroniskt kreative ser bokhandeln inspireras av fotobutiker

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Kroniskt kreativ, det lider jag av. Eller, det är en gåva. Som ibland kan verka distraherande eftersom idéerna sprutar ur mig. Igår hände det vid minst tre tillfällen i möten med andra.

Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.

Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.

Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.

Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).

Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet

Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.

Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en “äkta” skiva?

Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.

“Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.

Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.

Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.

Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.

Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.

Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?

Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.

Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?

Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.

Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.

Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.

Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.

Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.

Fortsätt läsaDen kroniskt kreative ser bokhandeln inspireras av fotobutiker

Bokfest i december – baksmälla i januari

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 februari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Någonstans hörde jag om en bokförläggare som hade 30-40 procent av sin årsförsäljning i december. Eller var det en bokhandlare? Logiskt sett kanske båda två.

Helt klart är i alla fall att december, eller snarare perioden 24 november-23 december är den absolut bästa perioden för att sälja böcker. Försäljningen toppar nästan ett par dagar före jul med tanke på hur stor del nätbokhandlarna har.

För min egen del var avslutningen på 2010 riktigt kul. Försäljningen dubblerades från oktober till november och sedan lika mycket till i december.

Och så januari. Tillbaks igen på samma nivå som i oktober. Tillbaks till vardagen. Det var till och med så att jag kunde se en tydlig effekt på försäljningen under januari när lönen kom – det sålde nästan lika mycket under sista veckan i januari som under de första tre veckorna…

Tänkte dela med mig av en liten graf. Inga siffror dock. Inte riktigt redo att avslöja allt ännu.

Uppdaterat: Gjorde även en veckorapport där man ser julhandeln än tydligare…

Och hjälp mig att få snygga siffror i februari genom att köpa mina böcker i serien InnebandyPiraterna!

Fortsätt läsaBokfest i december – baksmälla i januari

E-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:31 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag skrev igår en del om e-boksmarknaden och den stundande revolutionen. Idag hittade jag den här lysande grafiken som visar tillväxten för e-boksförsäljningen i USA. Kanske något för skeptikerna att fundera över och inse att det inte är frågan om utan när e-böckerna helt dominerar marknaden.

Notera även denna punkt:
I november 2010 såldes det fler e-böcker än under hela 2008.

Fortsätt läsaE-boksrevolutionen i USA – snart i Sverige

E-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:30 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Det finns många som tvivlar på e-böckernas genombrott, men rapporter från julhandeln där flera av de amerikanska sajter som säljer e-böcker drabbats av överbelastning (!) pga att för många köpt e-böcker samtidigt tyder på att genombrottet är här.
I en pressrelease (via Teleread) meddelar nu även Amazon att försäljningen av e-böcker, till deras egen e-bokläsare Kindle, nu är större än försäljningen av både paperback (mjukband) och hardcover (inbundna böcker).

“Amazon.com is now selling more Kindle books than paperback books. Since the beginning of the year, for every 100 paperback books Amazon has sold, the Company has sold 115 Kindle books. Additionally, during this same time period the Company has sold three times as many Kindle books as hardcover books. This is across Amazon.com’s entire U.S. book business and includes sales of books where there is no Kindle edition. Free Kindle books are excluded and if included would make the numbers even higher. “

Om jag räknar rätt så innebär detta att e-böcker står för 45% av Amazons bokförsäljning, i exemplar räknat (paperback 40% och hardcover 15%) om man bortser från ljudböcker. Eftersom e-böckerna är billigare så står fortfarande pappersböcker för en större andel i omsättning.
Utbudet är förstås lite större än här hemma. Kindle Store har 810 000 titlar. På svenska finns det än så länge bara drygt 3000 titlar även om antalet växer snabbt då de svenska förlagen nu börjar inse att tåget lämnar stationen.
Hur mycket säljs då InnebandyPiraterna som e-bok? Ja, i förhållande till hur många pappersböcker jag sålt så är antalet e-böcker väldigt marginellt. Kanske 1% av det totala antalet. Men jag är helt övertygad om att det kommer att förändras, kanske redan under 2011. Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken genom att sätta ett väldigt lågt pris på e-boksutgåvorna.

Fortsätt läsaE-böcker står för närmare 45% av Amazons försäljning – i exemplar

Prestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Söndag kväll. Ännu en vecka har flugit iväg. Fullbokat schema, så även nästa vecka. Många fantastiskt roliga projekt som är på gång under våren och sommaren. Hoi Förlag går just nu från idé till verksamhet med de första författarna på väg in och de första titlarna på väg ut inom några månader.

* * *

Kändes härligt att kolla Bokus topplista över Idrottsberättelser för tonåringar. InnebandyPiraterna dubbelt i topp. Trots att jag tyckt att försäljningen i januari har varit svag jämfört med hur den var i december (rekord!) så har det ändå tickat på sakta men säkert. (Förresten – gå gärna in och skriv en recension på någon av mina böcker, på Bokus, Adlibris och andra näthandlare!)

* * *

Dessutom konsultuppdrag upp över öronen de närmsta veckorna. Man ska inte klaga, det behövs intäkter i verksamheten för att det ska gå runt. Och än så länge kan jag inte leva på att skriva böcker. Bloggade för övrigt just om det på temat “Går det att tjäna pengar på ge ut sin egen bok?

Kontentan: Klart det går, men det är lika svårt som det är att göra det på ett vanligt förlag. Det är helt enkelt väldigt få författare som faktiskt kan leva enbart på böckerna de skriver. I Sverige.

* * *

Idag var jag och såg ännu en innebandymatch i Superligan med FC Helsingborg. Det har varit väldigt tätt mellan matcherna, det här var tredje hemmamatcher på 8 dagar. Ja, spelschemat är helt galet, en viss effekt av VM-uppehållet i december och säkert även det faktum att vissa matcher fått bytas pga att något lag inte haft en ledig hall.
FCH körde i alla fall över Mullsjö med hela 11-2. Många riktigt snygga mål. Inspiration som är bra att ha när jag nu sitter och skriver på Tredje säsongen i serien InnebandyPiraterna.

Fortsätt läsaPrestera under press – eller hur ska jag hinna skriva?

Bland böcker, bollar och bloggare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:14 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Fredag eftermiddag och snart dags att hämta på dagis. Efter en intensiv vecka med många olika projekt, klyschan “många bollar i luften” passar väl bra.

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!


Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll “kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Fortsätt läsaBland böcker, bollar och bloggare

På tal om litterär kvalitet

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:13 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gillar Debutantbloggen. Jag följde Marcus Priftis mycket under förra året eftersom våra böcker hade en del gemensamt (samma namn på huvudpersonen, resan från junior till världsklass etc) men även för att han diskuterade en del kring fenomenet fin och ful litteratur.

Årets debutanter rymmer en egenutgivare, Oskar Källner, som jag tycker ska bli väldigt spännande att följa. Han har redan gett sig in i debatten och fått lite mothugg kring hur fint det är att ge ut sin bok på egen hand. Läs del 1 och del 2 av “Är det verkligen okey att ge ut själv?” Och även “angreppet” (nåja, det var mer ifrågasättande, men på kvällstidningsspråk “en attack”) av Annelie Drewsen, Brev till en egenutgivare som jag tycker har lite för höga tankar om förlagens ställning bland läsarna.

Idag skriver han om litterär kvalitet. Jag skulle kunna säga att det var så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv. Men jag vore väl inte författare om jag inte dessutom lade till en egen kommentar. Den blev så lång så det blev ett blogginlägg som svar… Bland annat skriver Oskar:

“Skriv gärna så bra du kan. Men låt inte den inte vara så pass litterär att den skrämmer bort folk. Låt texten vara lättillgänglig och se till att historien får ett bra flyt. Det är viktigare än vackra litterära formuleringar och avgrundsdjupa filosofiska grubblerier.”

Ja, vad ska man säga mer än att jag kunde inte sagt det bättre själv! Din analys är klockren. (Även om jag gillar Da Vinci-koden av Dan Brown, inte lika såld på Lost Symbol).

En riktigt litterär bok kan läsas av de som är lika litterära, det är bara en bråkdel av befolkningen.

Det är lite som när du ska skriva på ett annat språk än ditt modersmål. Du vet att du inte är 100% säker på grammatiken och meningsbyggnaden även om du har ett bra ordförråd. Du tänker att vem som helst som är född och uppvuxen med det språket kommer att avslöja dig direkt, det syns att det här är skrivet av någon från ett annat land.

Men då glömmer man en sak. De allra flesta infödda kan inte heller grammatiken. De stavar och bygger meningar lika dåligt eller till och med sämre än dig.

Klart man ska sträva efter att texterna ska vara felfria och att det ska vara ett gott hantverk. Men det finns en gräns.

För många år sedan skrev jag en del berättelser på engelska och publicerade på webben. Jag gillar engelska och har skrivit mycket och läst mycket. Hade 5:or i betyg rakt igenom skolan. Men jag är medveten om att jag inte är på samma nivå som en författare eller journalist från England eller USA.
Men så fick jag kontakt med lite läsare i just USA. Som i ett mail påpekade lite stavfel eller något i min text för att jag skulle kunna rätta. Jag berättade då att jag var svensk och att engelska bara var mitt andraspråk och att jag nog hade en del kunskapsluckor i grammatiken.
“Oj, då är jag imponerad. Din grammatik är bättre än de flesta amerikaners.” svarade hon.

För att göra en idrottsjämförelse. Det krävs en enorm spetskompetens och fysik för att spela i landslaget och delta i VM. Men den som spelar i div 2 och tränar flera gånger i veckan har fortfarande en kompetens och fysik som vida överstiger 80% av befolkningens.

En del av det här tar vi även upp i vår bok “Lyckas med bokutgivning“. Köp den idag!

Fortsätt läsaPå tal om litterär kvalitet

Konsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Kreativ bokföring är bra om man vill ha höga siffror. Som idrottsförbunden när de redovisar antalet tv-tittare vid olika mästerskap och media okritisk vidarerapporterar. Man hajar ju till när man läser att handbolls-VM ska locka 2 miljarder tittare. Ofattbart.

Så jag roade mig med att googla fotbolls-VM i somras. De hade fyra miljarder tittare. Oj, då. Det här får vi titta närmare på.

Fortsätt läsaKonsten att få 2 miljarder tv-tittare till handbolls-VM

TV-krisen mer akut än landslagskrisen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Snart håller Svenska Innebandyförbundet ett krismöte, förlåt kraftsamling, kring det svenska herrlandslagets misslyckande (att de inte vann VM-guld utan bara gick till final, höga krav). Bra, det gäller att hänga med i toppen när innebandyvärlden växer. Men igår kväll så gick det upp för innebandy-Sverige att det finns en betydligt mer akut kris att hantera.

TV-krisen.

Tack vare nämnda VM är januari 2011 den mest intensiva innebandymånaden i Superligans historia, det är tätt mellan matcherna. De flesta lag spelar två matcher i veckan under den här perioden. Igår sände TV4sport en härlig kamp mellan två av Sveriges absolut bästa lag: Warberg och AIK. En uppvisning av vilken bra tv-sport innebandy kan vara.
Visst finns det tråkiga innebandymatcher med alltför avvaktande spel. Men vadå? Hur många underhållande allsvenska fotbollsmatcher går det på ett dussin? I innebandyn slipper du garanterat 0-0-matcher i alla fall.
Okej, efter denna giganternas kamp som, att döma av Facebook, setts av många innebandyälskare – vad gör TV4sport då? Jo, de gör sändningsuppehåll till 31 januari. Just det. Tre veckor innebandyfritt, samtidigt som spelschemat är packat med viktiga och spännande matcher.

Det är inget annat än en skandal. Det är ett stort fett misslyckande. Det är en pinsam felprioritering av TV4. Det är en TV-kris för innebandyn.
Som alla kriser så uppstod inte den när sändningsschemat lades och någon på kanalens ledning tyckte att det var bäst att rensa tablån så att man kunde trycka in alla matcher från handbolls-VM som de enligt bindande avtal med det tuffa internationella badbolls, förlåt handbollsförbundet, tvingas sända. Nej, det här respektlösa agerandet är bara ett symptom.

Jag är inte så konspiratorisk att jag tror att TV4 medvetet försöker sabotera innebandyns möjligheter att lyckas som tv-sport. Nej, det vore direkt korkat av dem eftersom de äger rättigheterna. Men tyvärr har direktiven uppifrån misslyckats. Det finns fortfarande individer på TV4 som inte fattat att det är på allvar. Som inte ser skillnad mellan att sända en match i världens bästa liga och att sända ett halvtimmesprogram med biljakter. Ja, du läste rätt. TV4sport:s tablå fylls ut med rätt mycket skit som defintivt inte är sport. Och en hel del som jag aldrig hade kallat sport, men smaken är som baken. Delad.

Kommer ni ihåg hur det lät för 3,5 år sedan? Låt mig ta er tillbaks till denna tid när det stod klart att TV4 tog över sändningarna från SVT (som i flera år mjölkat förbundet på pengar för att sända innebandy trots att tittarsiffrorna var högre än för handbollen och det mesta andra som sändes i SVT24):
– Innebandyn är sedan tidigare etablerad som såväl utövar som publiksport. Nu har TV4 och TV4 Sport alla möjligheter, genom ett långsiktigt och nära samarbete, att bygga Svenska Superligan och Innebandyn till en ny stor TV-sport, skriver Johan Kleberg, VD TV4 Sport i ett pressmedelande.

Inledningen på förhållandet mellan innebandyn och TV4 blev inte heller bra. Först var det tal om bojkott när klubbarna förstod vad som stod i avtalet, men den avvärjdes.
“Tv-kanalen betalar fem miljoner kronor om året till innebandyn, av de pengarna får klubbarna i högsta serien 200 000 kronor vardera. Men enligt avtalet kräver TV4 då också stopp för klubbarnas egna sponsoravtal.”
Jag ska villigt erkänna att jag inte satt mig in i varje paragraf i avtalet, men att under sommaren (då många klubbar redan skrivit alla sponsoravtal) komma och säga att “förresten så får ni inte ha er sarg med er reklam uppe under tv-matcher” var väl magstarkt. Oprofessionellt. Om sedan felet var TV4:s eller SIBF:s eller SEI:s låter jag vara osagt eftersom jag inte vet. Infekterad stämning blev det.
Sedan började hela den löjliga debatten om tennis-vinkeln, alltså placeringen av kameran på kortsidan. Knappast den fokus man borde ha när man precis träffat en ny partner. Att börja leta fel hos varandra.
Klubbarna har dessutom under de här åren visat upp en i TV4:s ögon ganska taskig attityd mot att flytta matcher. Vissa (inte alla) har tyckt att det varit jobbigt och gett för lite pengar. Fotbolls- och hockeyklubbar får alltid anpassa sig efter TV. Matchtiderna blir därför ofta märkliga och spelschemat är alltid bara preliminärt. Det måste innebandyn också lära sig om man vill leka med de stora och synas i TV.
Men det finns en skillnad som jag tror TV4-folket, i alla fall de på toppen, inte fattar.

De svenska SSL-klubbarna äger inte sina egna hallar och halltider. Jo, det finns väl någon klubb som har ganska bra styrning, Falun och Mullsjö? Men oftast är det kommunen som inte alltid med kort varsel godkänner att en annan förenings träningstid stryks för att det ska spelas innebandy i Superligan. Sådan är verkligheten. Och det finns inte 50 heltidsanställda i föreningen (som i fotboll/hockey) heller.

Kanske är det så att för många på TV4 är motståndare, eller i alla fall inte engagerade och positiva, till äktenskapet med innebandyn? Helt klart är i alla fall att de inte levt upp till förväntningarna. Vi trodde att TV4 skulle göra för innebandyn vad TV4 har gjort för handbollen.
Nämligen att med full kraft och ohämmad blygsamhet basunera ut i varje reklampaus och varje tv-soffa att innebandy är världens allra bästa tv-sport och det är TV4 som är allra bäst på att bevaka den. TV4 sänder matcherna med världens största stjärnor och den största dramatiken. Innebandy är helt enkelt överlägset allt annat på denna planet, i alla fall just då den sänds. Och varje match är lika betydelsefull. Varje turnering (som egentligen är träningsmatcher) håller världsklass och är i samma klass som ett VM eller OS. Något du som innebandyälskare absolut inte får missa.

Den kärleken som TV4 visar handbollens sändningar har jag aldrig sett kring innebandyn. Tyvärr. Micael Fasth och de andra i teamet som sköter sändningarna brinner för innebandyn, och alla de tekniker och kameramän som följer med gör ett proffsigt jobb. Sändningarna har jag aldrig varit missnöjd med, inte ens när tennisvinkeln dominerade.
Men alla andra på TV4. De visar inte sin kärlek. Det är ett ledningsproblem. Det är ett misslyckande som Jan Scherman och alla andra i toppen får ta på sig. De har inte tillräckligt tydligt förklarat att man faktiskt skulle uppnå det där som utlovades när avtalet skrevs på.
Att bygga innebandyn till en STOR tv-sport.

Jag trodde faktiskt på honom när han sa att de skulle göra det. Eftersom jag sett vad de gjort med handbollen. Men antingen ljög han eller så har de bara misslyckats. Glömt bort det. Gett upp utan att ha försökt.

Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg. Kanske sända alla matcher som pay-per-view på webben istället. Kanske tillåta att klubbarna själva får sända från matcherna. Eller de lokala tidningarna som nu hindras av TV4 även om TV4 inte sänder matchen.

Visst är 200 000 kronor mycket pengar för klubbarna. Men idag är det inte lika mycket pengar som det var för snart fyra år sedan då avtalet skrevs. (Reservation för att jag inte vet om tv-pengarna till klubbarna är desamma idag)

Själv tänker jag bojkotta handbolls-VM i TV4 på grund av hur kanalen behandlat Superligan. Äh, vem försöker jag lura? Jag hade inte tänkt titta på handbollen ändå. Det är inte tillräckligt underhållande. Möjligen att jag kollar ifall Sverige går till VM-final. Allt annat än guld är väl ändå ett fiasko? Vi har ju varit bäst i världen på handboll också. Även om vi aldrig har haft världens bästa liga.

Fortsätt läsaTV-krisen mer akut än landslagskrisen

Egenutgivarna invaderar bokmarknaden

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 januari, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag gissar att 2011 innebär en ny flod av debutanter som ger ut på eget förlag. Det känns som väldigt länge sedan jag själv gav ut min första bok men faktum är att det bara gått knappt 14 månader sedan Första säsongen i serien InnebandyPiraterna kom ut.

Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.

Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln “Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.

Fortsätt läsaEgenutgivarna invaderar bokmarknaden

Hur stora arenor behövs i framtiden?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:7 januari, 2011
  • Inläggskategori:Uncategorized

Innebandyn har haft lite vacklande publiksiffror den här vintern. Delvis på grund av – vintern. Snöoväder på fel dag kan innebära 20-30 procent färre åskådare. Något hockeyn är medveten om sedan många år tillbaks. Marginalåskådaren stannar hellre hemma än att köra 5-10 mil. Eller ens promenera i snöstorm.

Men för innebandyns del är nog publikminskningen lika mycket ett resultat av att åskådarna kräver mer. Kraven ökar. Så gott som alla innebandylag i Superligan har haft svårt att lyfta sina publiksiffror.

Under den gångna säsongen hade fotbollsallsvenskan än större problem. Trots ett massivt stöd med gratis redaktionell reklam och TV-bevakning så sjönk publiksiffrorna och de tvingades försöka rädda dem genom att Svenska Spel skänkte tusentals fribiljetter under hösten. Vissa klubbar, bland annat HIF, sänkte priset på vissa biljetter för att locka nya åskådare. Publiken tyckte uppenbarligen inte att underhållningen motsvarade det ordinarie priset.

Nu läser jag att även Elitserien i hockey har vikande publiksiffror. Frölunda kör en kampanj i januari med upp till 30 procent rabatt. Linköpings snitt har sjunkit från 7703 till 6500.

Fortsätt läsaHur stora arenor behövs i framtiden?