Det finns för många författare – om tillgång och efterfrågan

Det finns för många författare, beklagar sig någon. Och framför allt alldeles för många författare som inte har vett att ta betalt för sin tid och kräva avtalsenlig ersättning för framträdanden och utgivningar. De borde säga nej.

Jag följer diskussionerna i ett antal författarforum. Det är ingen tvekan om att vi har fler författare idag än någonsin tidigare.

Vem har rätt att kalla sig författare?

Först av allt – författare är ingen skyddad yrkestitel. Det är inte som advokatsamfundet eller en läkarlegitimation. Vem som helst kan kalla sig författare. Man kan vara författare till en text, oavsett längd.

Många använder Författarförbundets definition, eller rättare sagt deras kriterier för att kunna söka medlemsskap i Författarförbundet.

Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.

Om jag är rätt informerad är det till och med så att om två författare har skrivit en bok tillsammans så räknas det bara som ett halvt verk. Då behöver man alltså skriva fyra böcker innan man är författare. Och är det en trio borde det bli sex böcker.

Men lite mer generöst är att man kan kalla sig författare när man har gett ut en bok.


Vad är en utgiven bok?

När barriären med två böcker har försvunnit så invänder skråets försvarare att det idag är alldeles för enkelt att ge ut en bok själv. Egenutgivning kan ju inte räknas. Oavsett det faktum att en av de mest sålda böckerna i Sverige förra året var egenutgiven.

Problemet är att det blir väldigt komplext att definiera vad som är ett riktigt förlag och inte ett egenutgivarförlag. Vi har hybridförlagen som jag tidigare berättat om. Men vi har också mikroförlag och små förlag. Förlag är inte heller skyddat på något sätt. Vem som helst kan kalla sig för förlag och börja ge ut böcker och tidningar. Det är en del av yttrandefriheten och en av fördelarna med att bo i Sverige. Hittills har regeringen inte haft synpunkter på de böcker som ges ut.


Tillgång och efterfrågan

Vi kan konstatera att tillgången på böcker och författare aldrig har varit större än idag. Det är förstås bra för läsarna som vissa menar blir allt färre (även om undersökningar pekar på det motsatta). Vi kan i alla fall vara överens om att konkurrensen från andra medier – inklusive sociala medier är tuff.

Ni vet hur tillgång och efterfrågan brukar påverka priset? Just det, när tillgången är större än efterfrågan så sjunker priset. Om det inte är reglerat på något sätt.

Många vill vara författare på heltid. Som jag berättat i tidigare inlägg så är det väldigt få förunnat, något som många inte verkar vilja förstå. En del av dem som faktiskt förstår att författare som yrke ofta är en utopi, väljer istället att se det som en hobby. Och en hobby får faktiskt kosta pengar, ingen förväntar sig att tjäna pengar på sin hobby.

Det här gör förstås det hela mer komplicerat. En hobbyförfattare som redan har en inkomst och rentav är redo att gå back på att vara författare skapar en verklig prispress på de som istället vill skapa en heltidsinkomst från sitt författarskap.

Hur ska läsare och andra agera? Ska ett bibliotek eller en skola betala för att lyssna till en författare, när det finns andra som är redo att göra det gratis? Ska läsarna betala dyrt för böcker när det finns billiga böcker? Det här sistnämnda gäller inte riktigt ännu eftersom en fysisk bok kostar mycket att producera, trycka och distribuera vilket leder till att prispressen snarast skapas av Bonniers och andra stora förlag som dumpar överupplagor och säljer inbundna böcker på rean för 59 kr vilket gör det svårt för en hobbyförfattare att förklara varför hens bok ska kosta 150 kr när den är tryckt i mjukpand som POD.

Men när (om säger vissa födda före år 2000) eböckerna blir dominerande så försvinner denna tröskel. Då kan hobbyförfattare sälja sina böcker för 9 kr eller rentav ge bort dem gratis eftersom styckpriset är noll.

Så kommer alla böcker i framtiden att vara gratis? Nja, det är väl ändå inte troligt. I andra branscher lyckas företag fortfarande ta ut rejäla marginaler på sina produkter trots att de är väldigt billiga att tillverka. Hur förklarar man annars fenomen som märkesläsk, märkeskläder och en rad konsumentprodukter där flera led kan försörjas med höga marginaler?


Framtiden för författare

Så vad kommer framtidens författare att tjäna pengar på? Kan de tjäna på bokförsäljning ifall de inte säljer hundratusentals böcker? Ja, förmodligen. Kanske kommer det att dyka upp sätt att höja priset på sina böcker genom att paketera dem på ett sätt som gör att läsarna kopplar bort det upplevda priset från just den fysiska inbundna boken (den som Bonniers säljer för 59 kr på rean sex månader efter utgivning) och gör att läsaren gladeligen betalar 995 kr för favoritförfattarens nya bok eftersom den kom tillsammans med en T-shirt och var tryckt i en begränsad numrerad upplaga, handbunden i läder och signerad.

Kan de tjäna pengar på att hålla föredrag? Förmodligen eftersom stora artister kan sälja konsertbiljetter för 1500 kr och fylla en fotbollsarena samtidigt som ett litet okänt band har svårt att sälja biljetter för 150 kr och fylla den lokala puben. Har du gett ut en bok som sålts i 200 exemplar kanske du inte kan förvänta dig att det lokala biblioteket ska betala dig 3000 kr för ett föredrag, men om du gett ut tio böcker och sålt en miljon böcker och vunnit ett Augustpris kanske det är rimligt att förvänta sig att ett bibliotek i andra änden av Sverige faktiskt betalar en ersättning som faktiskt är över 10.000 kr plus resekostnader.

Tillgång och efterfrågan, ja. Men ännu mer efterfrågan kopplad till upplevt värde. Det som gör att en kopp kaffe kan kosta 5 kr på Biltema, men som samma kund gladeligen betalar fem-sex gånger mer för på Espresso House.


Varumärken hit och dit – räknas inte kvalitet?

Nu invänder de mer litterära författarna, de som inte bara vill skriva deckare utan kanske utmana med ett språk som kräver mer än grundskola och kräver en läsvana bortom LasseMajas detektivbyrå, att kvalitet måste få räknas. Annars får vi snart bara en massa kändisar med spökskrivare och dynga som tryckts ner i halsen på folket i kraft av tv-reklam.

Men, vi vet ju alla att det inte fungerar så. All marknadsföring i världen kan inte få folk att läsa något som är skit. Även om en del litteratursnobbar säkert skulle vilja säga att hälften av det som finns på topplistan är just skit. Billig, lättsmält underhållning utan substans.

Men på samma sätt som i andra branscher finns det utrymme för kvalitet. Varför köper människor BMW eller Lexus när det finns bilar som kostar hälften så mycket? Varför köper folk designmöbler när de kan köpa billigt på Ikea eller Jysk? Varför finns det folk som betalar 849 kr för en T-shirt med Versace-tryck när de kan köpa en av i stort sett identisk kvalitet för 149 kr?

Det är en kombination av kvalitet och varumärke. Men det är också tillgång och efterfrågan. Det finns exempelvis snickare som bygger möbler på beställning åt kunder, de kan aldrig vara lika billiga som IKEA men de är ibland billigare än en massproducerad designers verk.

Kvalitet är absolut helt avgörande för om en bok ska sälja eller inte. Däremot kommer kvalitet alltid att vara subjektivt.

En del författare grottar ner sig i förekomsten av stavfel eller tankeluckor i en utgiven bok. “Titta här, det är helt sjukt att de kan ge ut en bok med stavfel i. Uselt förlag. Kass redaktör. Dålig författare.”

Underförstått, jag gör ju inte sådana fel – varför säljer inte jag tusentals exemplar?

Svaret är enkelt: majoriteten av läsarna ser varken stavfel eller eventuella millimeterstora luckor i intrigen. De tittar på andra kvaliteter.


Författare kommer att tjäna mer – och mindre

Så min prognos för framtiden är att författaryrket i framtiden kommer att se ut som det gör i många andra branscher. Ett litet fåtal kommer att tjäna ännu mer än de gör idag. De allra flesta kommer att tjäna lika lite eller mindre än de gör idag. Tillgången på författare och böcker kommer att fortsätta öka och jag är helt övertygad om att fler svenska författare kommer att kunna vara författare på heltid i framtiden.

Men konkurrensen kommer att vara större och därmed kommer det att vara svårare att bli en av dem som gör det. Att vara författare på heltid varken är eller kommer att vara synonymt med att skriva på heltid.


Fotnot:
Jag har i skrivande stund gett ut åtta böcker, är medlem i Författarförbundet, en av grundarna till Hoi Förlag och skriver just nu på flera nya böcker. Men jag har en bit kvar tills jag kan leva på mitt författarskap.

Fortsätt läsa Det finns för många författare – om tillgång och efterfrågan

Nya utmaningar och nya möjligheter

Det är över fem år sedan jag och Lars Rambe startade Hoi Förlag tillsammans med Ann Ljungberg. Det har hänt otroligt mycket på de här åren då vi gått från en idé till ett bolag, eller rättare sagt en koncern med tre bolag, som tillsammans omsatte över 15 msek 2015. Över hundra författare har gett ut böcker på förlaget. Böcker som lästs av tusentals läsare.

Fem år, så länge har jag aldrig varit på en och samma arbetsplats som anställd. Eller rättare sagt, det var ganska exakt så länge som jag stannade på Egmont Kärnan i Malmö, 1998-2003. Det är lite drygt femton år sedan jag tog steget ut i det okända. Tiden går.

Då startade jag novelltidningen VIPstory som förmodligen var före sin tid, kom ut med två nr 2004. Kanske hade det gått bättre idag. Eller framför allt, med den erfarenhet och det kontaktnät jag har idag hade det förmodligen nått helt andra resultat. Den tidningen var ett dyrt äventyr, men jag brukar säga att det samtidigt var läropengar.

När jag lämnade den stora mediekoncernen Egmont 2003 och startade eget (eller rättare sagt återupptog mitt bolag som jag startade första gången 1992) så gjorde jag det helt själv. Det är stor skillnad att driva bolag tillsammans med andra som i Hoi Förlag där vi dessutom har aktieägare som investerat. Med fler som driver så får man ett helt annat tempo, samtidigt som man måste ta hänsyn till fler viljor och åsikter.

Med Dahlgren Communications fick jag nya kunder och nya nätverk i Helsingborg. Jag engagerade mig i Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. När jag sedan startade Dahlgrens Förlag 2009 för att ge ut min debutroman InnebandyPiraterna gav jag mig in i bokbranschen vilket sedan ledde fram till Hoi Förlag.

Nu har Hoi fått två dotterbolag, Hoi Bokhandel som för ett år sedan bildades då vi fick chansen att ta över konkursboet efter Hamrelius Bokhandel i Malmö. Samt Hoi Media som driver bloggarna Boktugg.se och Egenutgivare.nu samt sköter förlagets webbshop. Det blir nu mitt huvudansvar att utveckla redaktionella produkter och e-handel inom Hoi Media (där jag är VD). Därmed är cirkeln på sätt och vis sluten eftersom jag inledde min karriär som journalist och under många år jobbade med webbtexter, nyhetsbrev och e-handel.

Det finns fortfarande massor att utveckla i Förlaget. Men är det något jag lärt mig är det att man inte kan göra allt. Något som är svårt när det finns så mycket som är kul, spännande och intressant. Det kliar i fingrarna att få vara med och förverkliga nya idéer på olika håll.

Men genom åren har jag också varit ganska bra på att gå vidare och lämna olika sammanhang för att ge plats för nya. Jag har suttit i styrelsen för FC Helsingborg, Skånes Innebandyförbund, Svensk Elitinnebandy och Marknadsföreningen bland annat. Idag har jag en styrelsepost i NOFF (Nordiska Oberoende Förlags Förening) där jag funderar på om jag ska ställa upp för omval eller ej.

Nu lämnar jag VD-posten i Hoi Förlag men sitter kvar i bolagets styrelse och lär säkert vara inblandad nästan dagligen fortfarande i allt möjligt. Men det känns ändå helt rätt, det är dags att öppna upp tid för nya möjligheter.

I dagarna kom nyheten om att Aller Media lämnar Helsingborg (inte styrelsebeslut men till 99,9% klart). Jag jobbade faktiskt i Allerhuset på Landskronavägen i åtta månader 1995 innan jag flyttade ner till Hemmets Veckotidning i Malmö där jag sedan stannade till 1998 då jobbet som redaktionschef på Egmont Sports dök upp. Jag kan inte låta bli att tänka att det där huset skulle kunna bli hemvist för en ny generation helsingborgsföretag. Några e-handlare och kanske ett nätverk för bloggare (inkl youtube, poddar och alla andra kanaler som kan användas för att kommunicera med läsare på 2000-talet).

När jag tittar tillbaka på min karriär har jag flera gånger varit för tidigt ute. Jag hade idéer om webbsatsningar på NST, Allers och Egmont. I vissa fall blev det delvis verklighet men det var först flera år senare som det slog igenom på allvar. På samma sätt jobbade jag med content marketing (annonsmärkta redaktionella artiklar) även om jag då kallade det advertorials redan för tio år sedan. Nu är det hur stort som helst.

Mitt författarskap inleddes på allvar i januari 2009, för sju år sedan alltså. Jag var väl inte först bland svenska egenutgivare, men en av de tidiga. Skrivandet och byggandet av mitt författarskap är ett av de områden som jag vill ge mer utrymme nu. Kanske är tiden mogen för en del av de idéer jag hade då, kanske är jag fortfarande några år före min tid. Jag har hunnit skriva åtta böcker, men har en lång rad idéer till fler.

Däremot känns det smått overkligt att det i år är 25 år sedan jag fick mitt första sommarvikariat på NST:s Sportredaktion. Säger som en bekant som fyllde år – kan det verkligen stämma när jag bara är typ 35?

Fortsätt läsa Nya utmaningar och nya möjligheter

Rune Andréasson kan ha varit Sveriges mest framgångsrika egenutgivare

I år är det 50 år sedan den tecknade filmen om Bamse – världens starkaste björn, hade premiär på svensk tv. En fantastisk framgångssaga.  Man skulle kunna säga att Rune Andréasson var Sveriges mest framgångsrika egenutgivare när familjeföretaget själva gav ut tidningen Bamse under åren 1982-1990 innan licensen såldes till Egmont. Under ett par år från 1984 och fram till 1992 hade tidningen en snittupplaga på över 200 000 exemplar.

En författares största utmaning, förutom att skriva en bra bok, är att nå ut. År 2016 är det både lättare och svårare än det var för 50 år sedan.

Jag tänkte på det när jag läste senaste numret av Bamse-tidningen för mina barn. Där berättas om hur Rune Andréasson kämpade och slet och tecknade den första Bamse-filmen och hans hustru hjälpte till att måla varje ruta. Idag kan man göra samma jobb betydligt enklare och snabbare med hjälp av 3D-program, men det krävs likväl kunskaper och begåvning för att det ska bli bra.

Idag kan en filmare själv lägga ut filmen på Youtube och nå miljoner och miljarder människor över hela världen. Men också drunkna i ett oändligt utbud.

Då var man beroende av att få in en fot på den stora kanal som fanns: Sveriges Television. Men, samtidigt var det så att när Rune väl fick in Bamse där, när tv-cheferna 1966 nappade och köpte in sex avsnitt av den tecknade Bamse-filmen i svartvitt så fick den genomslag. Den fick ett enormt genomslag. Dagen efter att det första avsnittet hade sänts i den enda svenska tv-kanalen så pratade alla barn om det. Alla hade sett den eftersom det var det enda program som sändes vid den tidpunkten.

Idag har även hushåll med minimalt utbud åtminstone tio tv-kanaler att välja på. En del har hundra kanaler. Och alla har tillgång till Youtube med miljoner videosnuttar att titta på.

Att bli intervjuad i en tv-soffa 2016 har inte i närheten av det genomslag du fick om du var med i Hylands hörna 1966. Läser på Wikipedia:

”Säsongen 1966 producerade Hylands hörna en modern ABC-bok, efter en idé av Gunnar WersénHylands hörnas ABC-bok. TV-tittarna uppmanades att sända in förslag på ABC-verser och tiotusentals bidrag kom in. Verserna illustrerades av kända konstnärer: Bror Hjorth, Martin Lamm, Bror Marklund, Lars Norrman, Olle Olsson Hagalund, Karl Axel Pehrson, Lennart Rodhe och Gustav Rudberg. Boken såldes i över en halv miljon exemplar och behållningen gick till leprasjuka barn över hela världen.”

När Bamse väl fått spridning tog det ändå några år innan den fick en egen tidning. Mellan 1966 och 1970 gick den som veckoserie i tidningen Allers och först 1973 blev det en egen tidning (utgiven av Williams förlag, som sedan köptes av Semic vilket så småningom ledde till att Bamse hamnade hos Atlantic Förlag 1977).

Det har aldrig varit lättare att skriva och ge ut en bok än idag. Datorer underlättar hela processen, från redigering till tryckning. Nätbokhandeln har krossat distributionsmonopolet och internet gör det möjligt att kommunicera direkt med läsare via mejl, bloggar och sociala medier. Men samtidigt har konkurrensen blivit enormt mycket hårdare just för att det är lättare.

Det här är något jag kommer att fundera och jobba med under våren 2016. Hur får jag genomslag med mina böcker till en riktigt bred läsekrets?

Fortsätt läsa Rune Andréasson kan ha varit Sveriges mest framgångsrika egenutgivare

Stockholm vill göra Skåne svenskt igen

Historia var aldrig mitt favoritämne i skolan. I alla fall inte på gymnasiet. Det handlade nämligen mest om att plugga in årtal och lära sig saker innantill.

Men i den tid vi lever i nu blir det allt viktigare med historia. Det är något jag delvis lärt mig av mitt författarskap där man bygger upp fiktiva karaktärer som alla formas av sin egen historia. När jag bygger påhittade världar gör jag det genom händelser som bygger dess historia.

Igår kväll började vi titta på filmen The Butler på Netflix. Den handlar om en svart man som tar sig från bomullsfälten till Vita Huset som tjänare åt de vita. Samtidigt som den skildrar hur USA gick från att vara ett sjukt rasistiskt land till ett land där alla ska ha samma möjligheter, oavsett hudfärg. (Jo, jag vet att det finns en stor grupp fundamentalister där vita strutar på huvudet bärs tillsammans med mask för ansiktet och fortfarande tycker att Klu Klux Klan hade kloka idéer). Det som verkligen griper tag är att det inte var särskilt länge sedan. För 55 år sedan eldade de upp en buss och misshandlade de svarta demonstranter som färdades i den, då fanns det fortfarande separata sektioner för svarta och vita på restauranger.

Historia är också bra att känna till när det gäller Skåne och Danmark. Jag har märkt att det finns många svenskar som på allvar tror att Skåne alltid har varit svenskt, förutom en kort period under dansk flagg. Till och med skåningar. Men i själva verket var det så att Skåne ockuperades av Sverige och vattnet Öresund förvandlades till en gräns mellan två länder.

Det var faktiskt inte så länge sedan Skåne avfördes från listan över ockuperade landområden. Försvenskningen av Skåne var brutal, först under kriget då tusentals människor avrättades av svenskarna. Därefter gällde det att föra in den svenska kulturen och bygga en barriär mot Danmark. Det blev stopp för skåningar att studera i Köpenhamn och istället grundades Lunds universitet.

Läs exempelvis Herman Lindqvist i denna krönika (från 2007 men fortfarande lika aktuell idag):

”Försvenskningen skedde på flera plan. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. (…) Försvenskningen var så effektiv och den centralstyrda propagandan så skicklig, att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk, att befolkningen i alla våra landskap egentligen alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna.”

När svenskarna stängde Skåne svarade Danmark med att vända det ryggen. På samma sätt som Sverige dolde sin finska historia låtsades inte danskarna längre om de förlorade landområdena som även inkluderade Halland och Blekinge. Sverige hade i stort sett ingen väst- och sydkust innan de ockuperade dessa områden.

Den som läser på lite om Andra världskriget inser att nazismen var utbredd i Sverige fram till 1944 då svenska regeringen insåg att Tyskland skulle förlora kriget och bytte sida. Även om man officiellt var neutralt.

Allt detta tänker jag på när jag läser Johan Norbergs krönika i Metro idag:

”Regionen hade börjat växa ihop. Man bor på ena sidan bron och jobbar på den andra. Men med ID-kraven sedan i måndags avskaffades den nordiska passfrihet vi haft sedan 1952. Tågen slutade gå mellan Köpenhamn och Malmö. Nu tvingas alla gå av i Kastrup och gå ut och kontrolleras innan de får fortsätta färden. Det som var en region förenad av en tunnelbana har blivit två olika länder, separerade av en två meter hög och 325 meter lång barriär.”

Som författare vill man ofta se att det finns en tanke bakom hur någon agerar. Det finns ett talesätt att fiction måste vara logisk, bara verkligheten kan vara helt ologisk.

Den konspiratoriske skulle kunna se det som att makten i Stockholm blivit orolig över att Köpenhamnsregionen växer och utmanar Stockholm som Skandinaviens huvudstad. Om Malmö och Köpenhamn växer samman till en stad och med den infrastruktur som, trots svenska statens förseningar av satsningar, finns redan idag även inkluderar områden 10-15 mil därifrån så skapas en storstad som helt struntar i landsgränserna. Danmark är på väg att återerövra Skåne på fredlig väg och skåningarna ifrågasätter allt mer att makten finns i Stockholm. Det här har gnagt hos svenska politiker i många år och nu såg de chansen att bromsa utvecklingen effektivt genom ID-kontroller. På samma gång skulle det bryta Copenhagen Airports tillväxt genom att göra flygplatsen mindre attraktiv. Dags att göra Skåne svenskt igen.

Men, nu tror jag inte på sådana konspirationsteorier. Jag tror bara det handlar om en extremt dålig kunskap hos många politiker i Stockholm om Sveriges, Skånes och Danmarks historia. Och framför allt om vilken verklighet vi lever i här nere idag. Vilket är anledningen till att de fortfarande inte byggt en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör trots mer än hundra års diskussioner.

Fortsätt läsa Stockholm vill göra Skåne svenskt igen

Nu har InnebandyPiraterna sålt i över 12000 exemplar

I februari i år nådde jag en milstolpe när InnebandyPiraterna-serien passerade 10.000 sålda exemplar, det var förstås mycket tack vare fjärde boken som kom ut i november 2014. I veckan nådde jag en ny häftig nivå: 12.000 sålda exemplar för hela serien totalt.

Det här beror förstås delvis på att InnebandyPiraterna 5 kom ut i början av oktober. Men inte enbart. Faktum är att alla de andra böckerna i serien fortsätter sälja varje månad. När jag är ute och signerar nu i juletider så är det framför allt den första boken jag säljer av – det är helt enkelt massor av läsare som ännu inte har upptäckt InnebandyPiraterna.

Den tredje säsongen är faktiskt slutsåld just nu. Egentligen borde den nya upplagan varit färdigtryckt för länge sedan men jag bestämde mig tidigare i år för att göra en nyutgåva av den, inte bara trycka om samma bok. Så när Tredje säsongen ges ut i början av 2016 så kommer jag att ha strukit bort en del scener. Det är en tjock bok, 460 sidor, rejält mycket fler sidor än de andra böckerna i serien. Jag vet ännu inte hur mycket tunnare den nya versionen blir.

Och frågan som alla läsare ställer sig, jag fick den första frågan per mejl bara två-tre veckor efter att femman kom ut: när kommer sjätte säsongen. Vis av erfarenhet ska jag inte ge något datum innan boken faktiskt är färdigskriven. Men jag har ett kort synopsis, en idé till vad den ska handla om. Och någon gång under 2016 ska den komma ut, troligen blir det framåt hösten.

Tills dess hoppas jag att InnebandyPiraterna har passerat nästa milstolpe – 15.000 sålda exemplar.

Fortsätt läsa Nu har InnebandyPiraterna sålt i över 12000 exemplar

Varför gör ingen som jag säger – inte ens jag själv?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 oktober, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Visst är det irriterande med små barn? Det spelar ingen roll hur många gånger man säger till dem att de ska göra en sak – ändå gör de inte det. Eller, efter sjutusenfyrtioelva gånger så kanske det sitter där till slut. Ett oändligt tjatande.

Men det är inte bara barn som inte gör som du säger till dem. Vuxna är likadana. Fruar, arbetskamrater, folk på stan. Det är inte många som gör som du säger.

Däremot kan du vara ganska säker på att de gör som du gör. I alla fall barn. Föregå med gott exempel är väldigt bra. Att säga ”nu är det snart dags att stänga tv:n och gå och lägga er” är inte så effektivt när det sägs från köket samtidigt som du har blicken ner i mobiltelefonen eller fortfarande plockar undan disken. Barnen vet att de kan glida några minuter eftersom du inte är där.

Även andra vuxna gör ofta som du gör och inte som du säger.

Så det är väl logiskt att inte ens jag själv gör som jag säger. Vi säger att vi ska äta nyttigare och börja träna. Sen åker man till McDonalds på lunchen och sjunker ner i tv-soffan när barnen somnat och äter något onyttigt som blivit över från helgens fredagsmys och lördagsgodis och söndagskväll. Som garanterat har mer socker än vitaminer.

Man gör to-do-listor som man aldrig hinner igenom. Samtidigt som man spenderar tid i flödet. Flödet på Facebook, Twitter, Epost, nyhetssajter och en massa annat.

Om något borde det väl vara enkelt att säga till sig själv vad man ska göra och sedan göra det. Kanske man behöver en PC. En personlig coach. Som följer dig vart du än går och håller dig på rätt spår. Helt enkelt en röst som säger: ”nu får du sluta blogga och uppdatera Facebookstatusar och jobba istället!”.

Fortsätt läsa Varför gör ingen som jag säger – inte ens jag själv?

Bättre sent än aldrig – femte säsongen är här!

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 oktober, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

IMAG1751
Jag skulle kunna utnämna det till min mest försenad bok någonsin, men nu är den här. Bättre sent än aldrig. Den som väntar på något gott väntar aldrig (eller är det alltid) för länge.

InnebandyPiraterna – femte säsongen. Den skulle ha kommit redan i april. Men då var det en viss författare som inte blev klar i tid. Sen kom våren, sommaren och semestrar (faktiskt inte bara mina) och ytterligare omständigheter som försenade i stort sett varje steg i processen.

Men i slutet av förra veckan så landade böckerna äntligen på förlagets stora lager och idag har de anlänt till bokhandlare och nätbokhandlare runtom i landet.

Det var med InnebandyPiraterna allting började för fem och ett halvt år sedan, i början av 2009 då jag började skriva den första säsongen, min debutroman. Sedan dess har det sålts över 10.000 exemplar av de första fyra böckerna och böckerna ha lästs av tusentals – främst barn och ungdomar.

Denna femte bok tar upp ett lite mörkare tema – alkoholens farliga makt. En av Consuls stjärnor, supertalangen Charlie, får problem och efterhand snärjer han in sig allt djupare och det går ut över laget. Jag och superredaktören Conny diskuterade innehållet en del. Hur ska man skildra alkholens roll i idrotten? Det är ingen tvekan om att den förekommer flitigt i lagidrotten. På samma gång som idrotten kan rädda många ungdomar undan missbruk och kriminalitet så blir den ibland faktiskt en inkörsport. Så jag har försökt ge en bild av verkligheten, vad som kan hända.

Conny konstaterade att oavsett hur ruggigt jag skulle skildra alkoholismen så finns det tyvärr många barn som sett värre saker redan. Alla har vi någon gång träffat på någon som haft problem med alkohol på ett sätt som gjort att det gått ut över skolan, jobbet, idrotten, kompisarna, familjen – kort sagt livet.

Så nu när min sjätte roman, min åttonde bok, är förlöst och publicerad så infinner sig frågan genast – vilket skrivprojekt ska jag ge mig i kast med härnäst? En sjätte säsong som läsarna efterlyst redan innan de läst femman (snacka om förtroende), en fortsättning på det galna Färglösa eller kanske en fackbok. Eller något helt annat.

Jag inser att det egentligen inte spelar någon roll. Det viktiga är att börja skriva.

Just det, köp nu InnebandyPiraterna 5på Adlibris, Bokus, CDON eller förlagets webbshop.

Fortsätt läsa Bättre sent än aldrig – femte säsongen är här!

Har du hört talas om 3-metersregeln – eller matematik för bilförare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:8 september, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det talas mycket om att svenska barn är dåliga på att läsa. Men det talas mindre om att svenska bilförare är dåliga på att räkna. Det skulle behövas lite mer matematik för bilförare.

Den här sommaren har jag kört ett antal mil, inte minst på svenska motorvägar. Det är en blandning av yrkesbilister och glada amatörer. Vilken grupp som kör sämst ska vi låta vara osagt, de kör dåligt på olika sätt. Men dåliga på matte verkar många i båda grupperna vara.

Har du hört talas om 3-metersregeln? Inte. Det beror på att det inte heter 3-metersregeln utan 3-sekundersregeln. Du läste säkert om den när du tog körkort:

”För att bedöma avståndet till framförvarande fordon kan man använda sig av den s.k tresekundersregeln. Regeln innebär att det ska vara tre sekunders mellanrum mellan framförvarande- och ditt fordon. Om det är halt väglag bör du öka avståndet ytterligare.”

Tyvärr är det alltför många på motorvägen som tillämpar tre meter. För den som är lika dålig på meterskalan som britterna och amerikanarna (de använder feet) så är det mindre än en billängd. Om man inte kör en pytteliten minibil utan baksäte, men då behöver man ännu bättre avstånd med tanke på hur små deformationszoner dessa har.

Och hur stort avstånd är tre sekunder? Dvs, hur långt kör man på tre sekunder i motorvägsfart?

1 km = 1000 m
1 h = 3600 s
1 km/h = 1000/3600 m/s
1 km/h = 0,278 m/s

110 km/h = 30,58 m/s x 3 sek = 91,7 meter
90 km/h = 75 meter

Kort sagt. Bilister på svenska vägar är usla på att hålla avstånd och jag misstänker att polisen inte bötfäller många för det under ett år. Egentligen är böterna 2000 kr för detta brott, för kort avstånd till framförvarande fordon. Och indraget körkort på plats.

Så jag har ett enkelt recept: sätt upp avståndskameror på varje viadukt. Fota, före, under och efter bron. Kameran skulle betala sig på en förmiddag, det är bara att skicka böter på löpande band och dra in körkorten. Efter ett tag kanske folk hade lärt sig att inte ligga tre meter bakom i omkörningsfilen på motorvägen.

En annan grupp som är dålig på matte är lastbilschaufförer. Ibland ser man dem köra om varandra. Det sker när en av dem kör i 90 km/h och den bakom i 92 km/h med sin farthållare. Och då måste man förstås köra om. Med en hastighetsskillnad på 2 km/h tar det några minuter och under tiden samlas en lång kö av fortkörare, som inte längre kan köra för fort, bakom. Till och med de som kör lagligt bygger på kön.

Här kommer mattelektionen. Hur mycket tjänar föraren på omkörningen? 2 km/h i skillnad innebär att man kommer hur mycket längre på en timme? Just det, 2 km. På en arbetsdag, 8 timmar, hinner man då 16 km längre. Det är ju en ganska lång sträcka, om man går. Men när man kör bil i 90 km/h då tar det faktiskt bara 10 minuter och 40 sekunder att köra dessa 16 km/h.

Med andra ord: pga dåliga mattekunskaper så vill dessa lastbilschaffisar tjäna tio minuter på bekostnad av övriga bilisters tålamod.

De här två typerna av mattesnillen i kombination ger oss seriekrockar.

Men när vi pratar matematik och bilkörning så finns det en helt obegriplig del av instrumentpanelen. Jag vet inte hur det ser ut på din bil, men min skala går till 260 km/h. Mig veterligen så finns det ingenstans i Sverige där man lagligt kan använda ens halva den skalan. Så varför graderar man den så? Min bil har topphastigheten 200 km/h. Enligt tillverkaren. Varför? Kunde man inte lika gärna strypt den vid 150 km/h eller ännu lägre?

Så låt oss prioritera matematikundervisningen i skolan. Körskolan alltså.

Eller det kanske är lika bra att installera avståndsmätare i alla bilar istället som aktiveras så fort du kör över 50 km/h.

Fortsätt läsa Har du hört talas om 3-metersregeln – eller matematik för bilförare

Läs en bok för att förstå vad som händer

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 september, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det finns väl ingen som kan undgå att påverkas av flyktingkatastrofen som pågår just nu. Hemska bilder av människor som flyter iland efter att deras båtar förlist eller att de bara fallit överbord.

Samtidigt som vi berörs av detta går livet vidare som vanligt här. Just nu, när jag skriver det här, kommer jag på mig själv med att känslan av det påminner en del om hur det är att gå vidare när någon nära anhörig dött.

Jag har varit på föräldramöten på skolan där det är lite problem för att kommunen glömt bort att det faktiskt är mycket fler elever som börjar än som slutar. Det leder till att det är rörigt med scheman och det visar sig att lokaler är för små och barnen får gå fram och tillbaka mellan olika hus. Man kan tycka att det är idiotiskt, att ingen ansvarig lyssnade när föräldrarna varnade för precis detta för tre-fyra månader sedan.

Men sedan i nästa ögonblick. Vad gnäller vi för? När tusentals familjer just nu går flera mil efter att ha fått lämna hus och hem bakom sig. Som flyr till ett land som de vet absolut ingenting om. Där vädret förmodligen är mycket sämre än de kan föreställa sig. De är förmodligen väl medvetna om att inte alla svenskar och tyskar är lika välkomnande. Det finns fortfarande folk som sympatiserar med nazismens idéer. Men alternativet är så mycket värre att de ändå ser en framtid i de här länderna i norra europa.

Vi försöker bidra. Skänka pengar. Och vi försöker förklara det som händer för våra barn.

Jag tänkte instinktivt på en bok, eller snarare en film vi såg med barnen i somras. Narnia-filmen Häxan och Lejonet. Den inleds faktiskt med några scener som är bland de mest otäcka eftersom de så uppenbart inte är en del av sagan. Det är taget ur verkligheten. Bomberna faller över London under andra världskriget och de söker sig till skyddsrummen. Därefter skickas barnen med tåg ut från storstaden, ut till landsbygden som är tryggare. Där familjer tar emot dem.

Jag berättade detta för barnen och jämförde med det som idag sker i Syrien. Människor flyr från kriget men det är inte så enkelt som att stiga ombord på ett tåg. Istället får de åka båt. Båtar som är fyllda till bristningsgränsen och där det inte finns flytvästar till alla ombord. Sen ger de sig ut på ett hav där vågorna går sju-åtta meter höga för att ta sig till ett annat land.

För ett barn räcker kanske denna bild. De förstår att vi behöver vara snälla och ta hand om dem. En av mina döttrar har till och med haft två barn i sin klass som flytt undan krig och kommit till Sverige utan mer än kläderna de hade på sig. Jag hoppas och tror att barnen skaffar sig en förståelse.

Även resten av Narniaberättelsen handlar ju om ett krig. I sagan är det enklare att förstå vem som är ond eller god. I verkligheten är det mer komplext, men i de allra flest finns det någon som spelar ut andra mot varandra. Som manipulerar och försvarar sina handlingar med hänvisning till religion eller rasbiologi, men som i de allra flesta fall drivs mer av makt och pengar än någon idiologi.

Många vuxna har läst om andra världskriget men förmodligen glömt det. Då kan det vara nyttigt att läsa eller se en film. Schindlers List är en fruktansvärd skildring av hur vanliga människor förvandlas till djur, eller nej odjur, och behandlar andra godtyckligt formerade grupper till några som inte är värda att leva.

När jag tänker på flyktingkatastrofen så dyker Lars Wilderängs serie Stjärnklart upp i huvudet. Utan att avslöja för mycket så ger den en känsla av hur det skulle vara för svenskarna att utsättas för det som sker i Syrien idag. Det är ju bara så att det är svårt att relatera till något som sker i en annan del av världen. Inte minst för att man lätt får en bild av ”jaja, men de bor ju fortfarande i hyddor och de där stamkrigen har pågått i årtusenden, de är inte kloka och är vana vid det”. Men så är det ju inte. De allra flesta länder i världen är inte mycket annorlunda än Sverige idag. Dessa samhällen är mer utvecklade än Sverige var på 1940-talet, de är i stort sett på vår nivå. Som Hans Rosling påpekade i GP häromdagen.

Så för dig som har svårt att förstå, läs Wilderängs båda böcker. Inte minst den andra, Stjärnfall, målar upp en fruktansvärd bild. Som förmodligen är väldigt nära den verklighet som flyktingarna lämnar bakom sig. Om man bortser från att det i verkligheten är andra människor som står för grymheten.

Människorna som levde under andra världskriget förstod inte vidden av vad som pågick förrän efteråt.

Vi säger att det är viktigt att de som kommer hit lär sig språket. Det håller jag med om till hundra procent. Att läsa och skriva är helt avgörande för att klara sig i Sverige. Men det gäller lika mycket oss som är födda här. Den som har bra läsförståelse orkar läsa fler och längre texter och kan därmed sätta sig in i saker på ett annat sätt än den som bara orkar läsa en statusuppdatering på Facebook, rubriken och ingressen på en nyhetssajt som i bästa fall inte sprider desinformation.

Fortsätt läsa Läs en bok för att förstå vad som händer

Bokbranschens framtid – vad liknar den?

Som författare och förläggare är det ingen tvekan om att bokbranschens framtid kommer att påverka mig. Jag och Lars Rambe har grundat vad vi tror är framtidens förlagsmodell, Hoi Förlag, där författaren tar ett större grepp genom att själv investera.

Ebokens genombrott i Sverige låter vänta på sig, men när (inte om) det kommer lär branschen förändras i grunden. Vi vet fortfarande inte om det blir streaming/prenumerationsmodellen som kommer att dominera likt Netflix och Spotify. När det gäller ljudböcker är svaret tvekslöst ja. Inom några år lär en fysisk ljudbok vara lika sällsynt som en LP- eller CD-skiva. De lär finnas, men långt ifrån alla titlar kommer att finnas fysiskt.

Förlagens roll är under attack av agenter, egenutgivare, hybridförlag och för all del globala aktörer. I musikbranschen dominerar ett fåtal stora skivbolag. Kommer samma sak att ske i Sverige? HarperCollins har tagit steget in i Sverige redan och kan följas av fler. Det är därför Bonniers idag jobbar stenhårt på att bygga en maktposition utanför Sverige. Varför? Jo, därför att om de ska signa de stora svenska författarna i framtiden så behöver de kunna ge dem en deal med utgivning i 20+ länder direkt.

Men vad händer med författarens roll? Idag skriver jag en krönika på boktugg.se (en nyhetssajt som hunnit fylla ett år och som i höst kommer att skaka om hela bokbranschen om jag får som jag vill) där jag tar upp redaktörens roll kontra författaren. Jag leker med tanken att även den delen påverkas av musik- och filmbranschens utveckling. Tänk om redaktörerna tar ett steg upp i hierarkin? Redan idag skrivs många böcker om i grunden av redaktörer eller spökskrivare.

Är det tänkbart att en duktig författare som även är en duktig redaktör kan vända på steken och anlita författare för att göra grundjobbet och sedan likt Avicii producerar en bästsäljare och sätter sitt eget namn på omslaget?

Märkte du förresten att min hemsida fått en ansiktslyftning. Karikatyren på mig själv fick jag höra såg ut som en gråhårig tonåring. Vilket kanske är precis vad jag är?

Läs min krönika på boktugg.se: Blir redaktörerna bokbranschens svar på Avicii eller Max Martin?

Fortsätt läsa Bokbranschens framtid – vad liknar den?

Snart kommer polisen till din trädgård

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Läser i HD att Länsstyrelsen nu ska ta Polisen till hjälp för att avhysa sköldpaddor i en damm eftersom ”de hör inte hemma i den svenska faunan. De kan ju föröka sig och de kanske äter upp andra djur som ska finnas där.” (citat länsstyrelsens djurskydds- och veterinärenhet).

Jag tycker detta är fantastiska nyheter för oss som bor i vildmarken, alltså på gränsen till naturen utanför villaområden. Här finns nämligen mängder av elaka djur som inte heller hör hemma i den svenska faunan.

Själv har jag kämpat mot kaninerna i sommar eftersom dessa försöker gräva bohålor i vår trädgård. Tidigare år har de ätit upp rötterna på vår häck och i våra rabatter. I sommar valde de att bosätta sig under ett förråd och det krävdes många timmar med nät och stenar för att kaninsäkra. Precis som med björnar är ungarna fantastiskt söta, men föräldrarna är ondskefulla. Till skillnad från björnen har dock kaninerna fler naturliga fiender utöver människan.

Kaniner är också inplanterade i Skåne och Sverige, visserligen för över hundra år sedan. Men en del av den svenska faunan är de då inte!

Och Spansk skogssnigel, mer känd som mördarsnigel? Den hör definitivt inte hemma i den svenska faunan. Jag hoppas att vi framöver kan skriva till länsstyrelsen och be om polishjälp att avhysa dessa små kannibaler!

Fotnot: riktigt intressant är kommentarsfältet till artikeln där det framkommer att sköldpaddorna har funnits i åratal i dammen, enligt någon uppåt 25 år…

Fortsätt läsa Snart kommer polisen till din trädgård

Skämt och allvar – verkligheten överträffar dikten

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

De senaste dagarna har det dykt upp artiklar på webben och i tidningar som nästan är som hämtade ur min fiction. För några dagar sedan skrev jag om pappafetma med glimten i ögat och sedan dyker den här artikeln upp igår. Min egen reflektion är vetenskapligt bevisad!

När jag läste i HD om hur Helsingborgs Stad vill försöka införa rökförbud på lekplatser genom att vädja till föräldrarnas moral och rentav sunda förnuft så tänkte jag genast på min novell som skrevs för mer än tio år sedan, innan rökförbudet på krogen infördes. Kanske man skulle sätta upp den novellen på lekplatserna för att avskräcka föräldrar?

Men mest absurt var nog ändå när jag läste om det här rättsfallet med en man som dödat sin grannes träd. Det är som hämtat ur novellen Mannen som kunde tala med träd.

Nu väntar jag bara på att det byggs en skyskrapa i en liten skånsk kommun med några tusen invånare och att någon startar en global proffstour i innebandy.

Och du inser förstås att det är min blogg du ska läsa för att få veta om trender och märkliga händelser långt innan de inträffar i verkligheten.

Fortsätt läsa Skämt och allvar – verkligheten överträffar dikten

12 andra sätt att tjäna pengar på sitt författarskap än att sälja böcker

12 andra sätt att tjäna pengar på sitt författarskap än att sälja böcker
Fotolia, ajlatan.

Wow, vilket intresse det finns för att få veta hur många böcker man behöver sälja för att leva på sitt författarskap. Det är ett av mina mest delade och lästa inlägg på den här bloggen någonsin. Tänk om alla också hade läst och delat mina humorinlägg om bostadsbubblor och oceanen vid uppfartens slut?

Nåja, de flesta kommentarerna var positiva. Någon tyckte att det var nedslående och ville ge upp sitt skrivande. Andra påpekade att det inte bara är på sålda böcker man tjänar pengar utan att det finns andra vägar, som stipendier, tävlingar mm.

Så, vad blir det logiska? En bloggare måste följa läsarna dit de vill, vi lever trots allt i populismens tidevarv. Därför är det dags för en lista på saker som du kan tjäna pengar på som författare (nästan oberoende) av hur många böcker du säljer.

1. Stipendier

Det finns en uppsjö av stipendier att söka för författare. En del är förbehållna medlemmar i Författarförbundet eller personer bosatta i en viss del av landet. Andra kan sökas av vem som helst. Ofta är kriterierna baserade på litterär kvalitet, inte minst dem som finns hos Sveriges Författarfond. Där finns det dock riktigt stora stipendier att söka, exempelvis arbetsstipendier på ett eller två år som kan ge mellan 50.000 och 90.000 kr per år – skattefritt. Konkurrensen är hård, bara 15-20% av de sökande beviljas stipendier och jag misstänker att andelen minskar i takt med att det blir mer känt. Författarförbundet har samlat information om ett stort antal stipendier på både resor och pengar. Förlaget Natur & Kultur har ett stort antal stipendier, bland annat arbetsstipendier på 100.000 kr för sakprosa.

2. Föreläsningar

När man inser hur många böcker som behöver säljas för att det ska bli inkomster för författaren så är det naturligt att författare precis som dagens musikartister tjänar pengar på scenen. Allra enklast och mest lönsamt är det för författare av facklitteratur som kan anlitas som föreläsare av företag på konferenser. En del föreläsare skriver böcker för att legitimera sin kunskap, det blir snarast ett argument för att anlita dem som föreläsare. Om man kan så mycket om ett ämne att det räcker för att skriva en bok är det inga problem att prata i 45 minuter om det. För skönlitterära författare är det lite tuffare, då blir det lite moment 22 genom att bokförsäljning resulterar i efterfrågan som föreläsare. Riktigt bra blir det för författare som får möjlighet att sälja böcker i anslutning till sitt föredrag. Som en kollega uttryckte det: “de bjuder in mig och betalar för att jag ska prata i 45 minuter om min bok och sedan kan jag sitta och signera och sälja böcker till alla. Det blir som en 45 minuter lång reklamfilm som avslutas med ett bra erbjudande”. Hur mycket ska du ta betalt för en föreläsning? Författarförbundet har gjort sina rekommendationer på 2000-16.000 kr beroende på omfattning, den som är duktig kan tjäna mer och sedan finns det tillfällen när du kanske tjänar pengarna mer på försäljningen efteråt än själva framträdandet.

3. TV-reklam

Blir du en riktigt känd författare så kan du likt idrottsstjärnor få erbjudandet att medverka i reklamfilmer eller annonser. Men, helt ärligt så bygger det på att du först sålt en helsickes massa böcker. Det här är mer en bonus för våra bästsäljande författare.

4. Konsultuppdrag

Många fackboksförfattare kommer från en bakgrund som experter på något ämne och många av dem är konsulter. Precis som med föreläsare kan en bok då ge dem ytterligare trovärdighet som konsulter. Jag träffade en författare/konsult som använde sin bok som en utökat visitkort till nya kunder och bad kunden att läsa boken innan de diskuterade samarbetet. För skönlitterära författare är det inte lika enkelt. Sorry.

5. Skrivarkurser

Har du en pedagogisk ådra och kanske rentav har pluggat skrivande i teorin? Då kan du bli en i den växande skaran författare som drygar ut inkomsten med att vara lärare på skrivarkurser. Eftersom en av tre svenskar drömmer om att skriva en bok så kommer marknaden för skrivarkurser att fortsätta växa. Folkhögskolor, vuxenstudieförbund och mängder av små aktörer arrangerar kurser. Dessutom är det populärt med författarbesök i skolorna, ibland med inslag av tips om skrivande. För många författare kan skrivarkurser vara mer lönsamma än att skriva böcker. Det är också ett sätt att tänka i detalj på olika mekanismer i skrivandet, vilket kan utveckla dig som författare.

6. Skriva böcker om att skriva böcker

En logisk fortsättning på punkt 5 är förstås det som man ibland skämtar om i andra yrken. Om du inte kan skriva en bästsäljare så kan du alltid skriva en bok om hur man skriver bästsäljare. Intresset för att skriva växer och därmed intresset för böcker som ger insikter om hur man blir författare. Här har jag själv tassat lite i utkanten genom de två böcker jag skrivit tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg. Lyckas med bokutgivning som är en guide till hur man ger ut sin egen bok och Lyckas som författare som bygger vidare på den första boken och lär dig allt du behöver veta om bokbranschen samtidigt som flera kända författare delar med sig av sina upplevelser av hur det är att vara författare. Men för att din bok om skrivande ska sticka ut krävs förstås att du verkligen vet vad du pratar om, och hur bra den säljer beror också på hur etablerad och trovärdig du är.

7. Biblioteksutlåning

En författare kan tjäna pengar på tre sätt när folk lånar deras böcker på biblioteket:
a) när boken köps in så får man royalty precis som på andra sålda böcker. Det finns totalt närmare 1200 bibliotek i Sverige, men det är sällan en bok köps in av samtliga eftersom en stor del av dessa är kommundelsbibliotek. Ett bra resultat är snarare runt 300 ex, ett per kommun. En riktigt populär bok kan köpas in i flera ex per bibliotek, exempelvis barnböcker. Så uppmana dina vänner runtom i Sverige att gå in på sitt bibliotek och be att få låna din bok!
b) biblioteksersättning per utlån. För 2015 är det 87 öre per lån i ersättning. Pengarna är  skattepliktiga, samt pensions– och sjukpenninggrundande. Mottagarna måste själva betala sociala avgifter på de belopp de erhåller. Utlån under 2015 ger utdelning hösten 2016. Och dessutom finns det en tröskel – om dina böcker inte lånas ut minst 2000 gånger under ett år blir din ersättning noll. Då hamnar “dina” pengar istället i potten för stipendierna i punkt 1. Det har jag själv drabbats av.
c) numera finns ju även eböcker som kan lånas på bibliotek. Där har du kanske hört att ersättningen är högre och att det är dyrt för biblioteken. Numera har systemet gjorts om men det handlar i alla fall om att förlaget kan få 3-12 kr per utlånad ebok och sedan beror det på vilket avtal du har som författare ifall du får 1 eller 10 kr. Baksidan: du tjänar bara pengar på faktisk utlåning, inte själva inköpet av boken (se punkt a ovan)

8. Skriva noveller till veckotidningar

Jag skrev några noveller till veckotidningar i mitten av 90-talet. Då tjänade man 1500-3000 kr på en novell. Vill minnas att det var inkl sociala avgifter. Idag har jag hört summor som varierar mellan 3.000 och 10.000 kr för en novell, mycket beroende på hur etablerad författaren är. En stort författare kan användas som dragplåster på omslaget. Några författare har satsat på att skriva följetonger, som blir en slags kortromaner på runt 15-20.000 ord vilket är kanske en fjärdedel av en roman. Det i sin tur kan ge 15-20.000 kr, före alla skatter. Men poängen: det går snabbare att skriva än en roman och du kan ge ut flera på ett år. Idag har du dessutom möjligheten att i steg 2 ta din kortroman och ge ut den som ebok.

9. Skriv krönikor till tidningar

Författare är populära krönikörer. Men populära författare är mest populära som krönikörer. Det finns dock åtskilliga exempel på författare som byggt mycket av sin popularitet som författare via krönikor. Fredrik Backman exempelvis hade en stor och trogen läsekrets via tidningen Café som gav honom en rejäl boost när han släppte sin första roman En man som heter Ove. Du kan naturligtvis starta en egen blogg, men då måste du förutom att skriva läsvärda krönikor också se till att driva trafik till din sida. Det är långt ifrån enkelt. En krönikör i Metro eller någon annan stor svensk dagstidning har betydligt bättre odds att skriva något som delas av tusentals personer – och dessutom få betalt för det. Även om tidningarna skurit ner på sina frilansbudgetar så är det inte omöjligt att du för en text i veckan kan tjäna mer än vad du gör på tusentals sålda böcker. Dessutom: en egen krönika/spalt marknadsför dig som författare. Win-win.

10. Vinna tävlingar

Det finns en del litterära tävlingar med fina prispengar. Ju större pott, desto svårare att vinna. Nobelpriset ger runt 8 miljoner kronor men där kan du inte ens anmäla dig själv. Dessutom är oddsen rätt taskiga för svenska författare de närmsta åren eftersom Tranströmer vann 2011.

Till Augustpriset kan förlag nominera sina böcker som de tror på. Där får vinnaren 100.000 kronor men det riktigt stora värdet är marknadsföringen. En del vinnare har sålt tiotusentals böcker efter att de vunnit, trots minimal försäljning före prisutdelningen.

Utöver dessa jättepriser finns förstås mängder av små tävlingar, inte minst regionala. Ofta är det novelltävlingar i olika tidningar med prispengar på allt från några hundralappar till 10.000 kronor. Umeå novellpris fanns mellan 2007 och 2014 och delade fördelade varje år 100.000 kr i prispengar mellan fem-sex vinnare. En fördel med att delta i novelltävlingar är att du skriver noveller som du, ifall du förlorar, kan skicka in till tidningar eller ge ut som e-noveller eller en novellsamling.

11. Bli spökskrivare

Det finns en skala bland spökskrivare, från de helt anonyma som inte ens får med sitt namn i kolofonen och som skriver på sekretessavtal till de som syns på bokens omslag som medförfattare till biografier. Du skriver helt enkelt åt någon annan som har ett namn med större dragningskraft än ditt eget. Det går mycket rykten kring spökskrivande och det sägs att en del etablerade författares böcker egentligen skrivs av spökskrivare helt eller delvis. Jag tror för min del att det är vanligast när det gäller biografer eller fackböcker. En spökskrivare kan få från 50.000 kronor och uppåt för ett uppdrag, beroende på typ av bok, hur mycket jobb författare respektive spökskrivare ska göra och inte minst omfång. Nackdelen är förstås att det stjäl skrivtid från dina egna böcker och att du i värsta fall inte får någon cred för det du åstadkommit.

12. Precis vilket vanligt jobb som helst

Alltså, författare är inte rocket science. Det finns många andra jobb som inte heller är det. Skaffa dig ett hederligt jobb som inte kräver ditt engagemang efter att du lämnat arbetsplatsen. Kör taxi. Plocka jordgubbar. Jobba på lager. Det optimala är förstås att vara advokat som har så höga timarvoden att de kan tjäna en heltidslön genom att jobba 25%. Nu vet du varför så många advokater blir författare. Skämt åsido, i praktiken kräver ett jobb som advokat eller andra kvalificerade konsultuppdrag ofta betydligt flera timmar och ett stort ansvar. Som jag varit inne på så jobbar de allra flesta författare bredvid sitt författarskap, framför allt de första åren. Ibland de första fem, tio eller tjugo åren. John Grisham skrev sin första bok samtidigt som han jobbade heltid som advokat, 80 timmar i veckan och fortsatte i ytterligare några år även efter sitt genombrott. Ett vanligt jobb kan dessutom ge inspiration och idéer som kan berika ditt skrivande.

Men som vanligt – det bästa rådet är att skriva varje dag. På din nästa bok eller novell.

Fortsätt läsa 12 andra sätt att tjäna pengar på sitt författarskap än att sälja böcker

Det är dags att vi börjar prata om pappafetman

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Jag heter Sölve Dahlgren och är författare. Men jag är inte bara författare, jag är pappa också. Du har säkert läst om barnfetma. Det är allvarligt, inget att skämta om. Men jag tror att vi måste ta en annan sak på allvar och börja prata om det.

Föräldrafetma, eller om vi ska vara ärliga – pappafetma.

Det smyger sig på dig, plötsligt vaknar du en morgon ställer dig på vågen för att se vad du väger och så är det något i vägen. Hade du varit kvinna så hade den logiska slutsatsen varit att du vore gravid. Men de allra flesta gissar istället på ölmage.

Men om du nu inte dricker öl varje dag? Var kommer magen då ifrån? Du har förmodligen drabbats av pappafetma.

Det börjar redan när barnen är små. Så små att de själva inte kan lägga upp på tallriken, men stora nog för att kunna äta själva med kniv, gaffel, sked och ärligt talat ofta med fingrarna.

“Jag är mätt”, säger barnen när tallriken är halvfull eller halvtom, beroende på med vems ögon man ser det.

“Men lite till orkar du väl, en halv potatis?”

“Nä!”, säger barnen och skjuter demonstrativt tallriken ifrån sig.

Redan innan det här händer har mamma frågat om någon vill ha mer och barnen sagt nej.

“Då får pappa ta det sista”, säger hon redan innan du hunnit reagera och så ligger det en halv kycklingfilé på din tallrik. Och vad du ska säga? Nej? Det vore ju ingen bra förebild för barnen med tanke på nästa måltid. Det är då du inser att det är vansinne att laga fyra vuxenportioner till två vuxna och två barn. Det blir alltid över. Möjligen med undantag för när det blir pannkakor och sylt.

Så du trycker i dig maten och blir mer än mätt. I bästa fall är det faktiskt gott, i värsta fall har man ansträngt sig för att göra något som barnen gillar och som de vuxna egentligen inte är så förtjusta i. Typ falukorv som smälter i munnen, fast inte på det där positva sättet som tv-kockarna säger om en delikatess.

När du svalt det sista så ställer du dig vid diskbänken och står där med de halvfulla tallrikarna och gör dig redo att slänga dem i den bruna papperspåsen för organiskt avfall. Har ni tänkt på det där ordet organiskt förresten? Leverpastej måste ju definitivt vara organiskt avfall. Ett sidospår. Du ska just skrapa ner matresterna i avfallspåsen när du hör dina föräldrars ord eka:

“Tänk på barnen i Afrika”.

Det var ju så vi växte upp på 70-talet. Klart att man skulle äta upp allt på tallriken. Att slänga mat är ju orättvist mot de som svälter i Afrika. Tydligen fungerade inte det där så bra eftersom vi slänger mer mat än någonsin idag, om jag förstått det rätt.

Jag hatar att slänga mat. Allra helst mat som blir liggande i kylskåpet för att man tänker “vi äter det där imorgon”.

En gång frågade min dotter vad det skulle bli för mat till middag. Jag svarade med ett leende att vi skulle äta rester. Hon tittade på mig med stora ögon och sa:

“Va, ska vi äta matrester? Bläh vad äckligt.”

Men så står vi pappor där med just matrester på en tallrik och ser samtidigt på näthinnan hur utsvultna barn i Afrika på Rapport (ni minns det där programmet som visades på den tiden när det fanns tv-tablåer) och tänker att jag kan ju inte slänga det här.

Så vi äter allt som inte ser ut som om barnen tuggat eller fingrat på. Och det är så pappafetma uppstår. Det har inget alls med chips, öl och för mycket tid i tv-soffan att göra. Det är för att vi tänker på de svältande barnen och dessutom tar ansvar för miljön och minskar sopberget. Kom ihåg det nästa gång du möter en pappa med för stor mage!

Fotnot: Tyckte du det här var lite kul? I så fall kanske du gillar min roman Fem stjärnor för Färglösa som balanserar mellan skämt och allvar.

Fortsätt läsa Det är dags att vi börjar prata om pappafetman

Så många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap

Så många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap
Attractive man with laptop seated in a tree on a tropical beach.
  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:10 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Som en uppföljning till min långa genomgång av traditionella förlag och hybridförlag i jämförelse häromdagen tänkte jag gå vidare med en vanlig fråga bland författare. Hur mycket behöver jag sälja för att kunna leva på mitt författarskap?

Varning: du kanske inte vill veta svaret.

Till att börja med måste vi definiera “leva på”. Det skiljer sig nämligen väldigt åt. Ett sätt att kunna leva på sitt författarskap är att skära ner på sina kostnader. Ät mer potatis, rotfrukter och mindre färdigmat. Flytta till glesbygden där husen är billigare. Sälj alla dina prylar och köp inga nya ifall du inte blir en bästsäljande författare. Okej, ni fattar.

Vilken månadslön vill du ha? Existensminimum är knappt 5000 kr. En del skulle kunna leva på 10.000 kr efter skatt medan andra säger att det är omöjligt att leva och betala räkningarna om de inte får ut 25.000 kr. Man kan säga att om du har en bra lön idag, dyrt boende (stor villa med swimmingpool istället för liten lägenhet med badkar) och dyra vanor (du äter ute oftare än hemma) så blir det svårare för dig att leva på ditt författarskap.

Men låt oss anta att du kan leva på 25.000 kronor före skatt. Eftersom dina intäkter som författare ska gå in i i ditt bolag så behöver du dessutom betala arbetsgivaravgifter och pension (även om man kan fortsätta skriva ända fram tills man dör så kan det vara trevligt med lite extra pension) och kanske lite försäkringar. Nej, skrivkramp är sannolikt inte godkänt skäl för sjukskrivning hos Försäkringskassan.

Ett företag brukar räkna i grova drag 50% mer än lönen för att täcka olika kostnader för en anställd i form av försäkringar, arbetsgivaravgifter etc. Det innebär att du behöver få in 37.500 kr per månad. Sen har du förstås kostnader; dator, bredband, resor.

Resor, här har du faktiskt en fördel som författare. Alla resor kan vara research. Åk två veckor till Thailand och skriv en bok där minst ett kapitel utspelar sig där. Bom! Avdragsgill kostnad. Men kom ihåg: du kan inte dra av resten av familjens kostnader, sorry. Vilket innebär att du kan förklara för barnen och frun/mannen att de får stanna hemma medan du åker på tjänsteresa för att skriva. Blir superpoppis när du sticker i början av november och de får vinka av dig i snöslaskstormen.

Men om du skippar Thailand och nöjer dig med en stuga i Sverige (inte på Gotland eller i Stockholms skärgård, Skåne eller Västkusten för där är det lika svindyrt som Thailand) så kanske du kan klara dig på 5000 kr extra per månad.

Du behöver alltså dra in 42.500 kr x 12 = 510.000 kr per år.

Nu börjar vi komma någonvart. En halv mille är vad du ska tjäna på dina böcker. Varje år.

Om du nu läste mitt inlägg om hybridförlag vs tradförlag vs egenförlag så har du insett att du på en inbunden bok kan tjäna mellan 30 och 90 kr. Eller om du är driftig och säljer mycket själv vid signeringar utan mellanhänder ytterligare några tior.

Notera: även sådant som du säljer kontant vid en signering är skattepliktigt och ska redovisas i ditt bolag. Du missade väl inte Ranelid vs GW Persson för några år sedan när GW anklagade Ranelid för att sälja böcker svart?

Men låt oss för enkelhetens skull säga att du får behålla 50 spänn per såld bok. (Om du är utgiven på traditionellt förlag så är det krasst sett så att det blir svårt, å andra sidan uppvägs det av att förlaget kanske tar lite fler kostnader åt dig. Ibland kanske rentav du får både inträde och hotell betalt i samband med Bokmässan).

Enkel matte eller hur? 510.000 kr delat med 50 kr ? 10.200 böcker.

Du behöver sälja 10.200 inbundna böcker per år för att kunna leva enbart på ditt författarskap. Du förstår nu genast varför författare gärna är ute och föreläser. En föreläsning kan generera alltifrån 2000 kr (typ bibliotek eller skola med dålig budget) till 50.000 kr (känd författare på företagsevent). Dessutom fakturerat och betalt direkt, ingen fördröjning på 6-24 månader som är fallet med bokförsäljning.

Jag hoppas du noterade det där med varje år. Det räcker inte att skriva en bok och göra succé och sälja 10.000 böcker. Du måste upprepa det. Det är nu du säger “aha, det är därför alla deckardebutanter med ambitioner kommer med en ny bok varje år.”

Ja, precis. De kommer med en ny bok varje år eftersom de vill ha lön varje år. Ända tills de blir så storsäljande att de faktiskt kan ge ut en bok vartannat eller vart tredje år som Liza Marklund. Men då riskerar de också att tappa läsare eftersom en läsare gärna läser mer än en bok per år av sina favoritförfattare.

Men det finns också en andra fördelar med att ge ut en ny bok varje år. Det ger dig nya läsare och det säljer fler exemplar av dina gamla böcker. Jag tjänar varje månad några tusenlappar på böcker som jag skrev för flera år sedan. Nu är det inte så stora volymer att jag kan leva på det. För att ge perspektiv: jag har sålt över 10.000 ex av min serie InnebandyPiraterna. Tjoho. Men jag har gjort det över en tidsperiod av fem år. Så det kan väl ge mig en månadslön på 5000 kr före skatt under den här perioden. Deltidsförfattare på 20% är inte så illa det heller.

Men pocket då? Blir man inte asrik när en bok blir pocket och säljer många flera tusen exemplar än originalutgåvan?

Nej. Det är det enkla svaret. Beroende på villkor tjänar en författare på tradförlag 3-8 kr/ex och på hybridförlag 10-18 kr/ex. Så även om du säljer 10.000 ex i pocket blir det inga astronomiska summor. Men visst, kan du bli en av den här handfullen som säljer en halv miljon exemplar i pocket är det klart att du kan leva på det.

Just det. Det är ju trendigt att vara flera författare som skriver böcker tillsammans, gärna i par. Hälften så mycket arbete. Men kom ihåg att då behöver ni sälja dubbelt så många böcker som en singelförfattare.

Och det här mina vänner är anledningen till att de allra flesta författare bör tänka som musikalartister i New York: don’t quit your day job!

Jag vill absolut inte krossa några drömmar. Men det är bättre att jobba målmedvetet och vara medveten om att det (oftast) kommer att ta tid och att det i vissa fall inte kommer att gå. Men att vara deltidförfattare eller till och med hobbyförfattare är faktiskt inte illa det heller.

Det här är också anledningen till att de allra flesta författare, även dem du ser på tv, har ett annat jobb förutom att vara författare. De behöver betala räkningarna och hellre ta ledigt några veckor eller en dag i veckan utan press än att skriva på heltid med stressen: om inte den här boken vinner Augustpriset så får jag sälja huset.

Vill du göra en insats för att åtminstone jag ska kunna skriva på mer än deltid 20% eller? Köp då någon av mina böcker! Har du redan gjort det så berätta för minst tio personer idag hur bra böckerna är och var de kan köpa dem!

Sölves böcker på Bokus >>

Sölves böcker på CDON >>

Sölves böcker på shop.hoi.se >>

Sölves böcker på Adlibris >>

PS – som författare ska man prioritera att skriva eller redigera eller planera sin nästa bok före att skriva lång blogginlägg. Så självklart är detta prokrastinering. DS

Fortsätt läsa Så många böcker behöver en författare sälja per år för att kunna leva på sitt författarskap

Vilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:8 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Både outgivna och utgivna författare ställer sig frågan: vilket förlag ska jag välja? Tjänar jag mest på egenutgivning, traditionellt förlag eller de där nya hybridförlagen? (Varning för låååångt blogginlägg)

För ganska exakt fem år sedan satt jag, Lars Rambe och Ann Ljungberg i varsin del av världen och skickade mejl till varandra och hade Skypemöten. Då hade arbetet med boken “Lyckas med bokutgivning” just kommit igång.

Under de kommande månaderna utväxlade jag och Lars fler mejl än vad en normal mejlserver klarar. Vi diskuterade ingående bokbranschens alla för- och nackdelar. Styrkor med egenutgivning. Svagheter med egenutgivning. Dito för traditionell utgivning. Och någonstans i dessa diskussioner föddes idén till Hoi Förlag som blev mer konkret tre månader senare, i oktober 2010. Förlaget som skulle kombinera det bästa från egenutgivning med det bästa från traditionell utgivning.

I höst firar vi alltså fem år. I takt med att förlaget har växt (vi omsatte förra året över 10 msek) så har vi också fått ögonen på oss allt mer. Vi har försökt vara kaxigt ödmjuka. Men vi hade räknat med att vi förr eller senare skulle få kritik eftersom vi utmanar en hel bransch och dess sätt att tänka.

Det som låg bakom tanken på Hoi var nämligen att besvara frågan: vilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos? Svaret på frågan fanns delvis med i Lyckas med bokutgivning och än tydligare i boken Lyckas som författare. Men för alla som inte orkar läsa de där böckerna tänkte jag ändå försöka ge en snabb bild i det här blogginlägget.

Det vi skapade med Hoi Förlag har kommit att kallas för hybridförlag, vilket innebär en kombination av egentugivning och traditionell förlagsutgivning. På ett hybridförlag bekostar författaren utgivningen, men har ett förlag som hjälper till med en professionell utgivning. Det som gör det svårt är att alla hybridförlag har inte samma villkor och ställer helt olika krav.

Det finns dessutom ett antal självpubliceringstjänsteföretag, exempelvis Vulkan och Recito, som dessutom kallar sig förlag. Vilket är riktigt så tillvida att de ger ut böcker på uppdrag och i Bokrondellen står som utgivare. Däremot görs ingen gallring eller kvalitetssäkring av dessa företag och dess kollegor. De är helt enkelt tjänster för egenutgivare.

 

Ett äkta hybridförlag anser jag ska göra samma sak som ett traditionellt förlag gör – sålla fram de manus som passar utgivningsprofilen och som uppfyller de kvalitetskrav som förlaget ställer. Det sistnämnda utgör då den klassiska gråzonen: vad är kvalitet? Är det litteratur med en litterär höjd som motiverar en Augustprisnominering och lyriska recensioner på kultursidan, eller är det underhållningslitteratur som har potential att sälja och göra det lönsamt för både förlag och författare? Eller rentav det magiska fåtal som uppfyller båda.

För ett hybridförlag blir det en balansgång. Det gäller att hålla en god kvalitet på text, både redigering och korrektur, formgivning samtidigt som resultatet ska gå att sälja i sådan mängd att författaren kan tjäna tillbaka sin investering och helt mer därtill.

Så resonerar i alla fall vi på Hoi Förlag. Vi ger ut böcker som vi tror kan sälja tillräckligt för att författaren ska nå break-even och därmed ska både hen och vi börja tjäna pengar på boken.

De pengar som investeras i en bokutgivning är riskkapital.

Det är ganska logiskt eftersom ingen bortom rimligt tvivel kan förutse vilka böcker som ska sälja. Visst, tvivlet är betydligt mindre ifall du ska ge ut Läckbergs nya deckare än en okänd debutant. Men likväl, att investera i en bokutgivning är att riskera sina pengar – helt eller delvis.

Vid en utgivning på ett traditionellt förlag är det förlaget som står för riskkapitalet. I bästa fall får författaren ett förskott på framtida royalties, en slags garanti, motsvarande intäkterna på halva förstaupplagan. Som kompensation för att förlaget står för hela risken tar förlaget också den största delen av vinsten – om det blir någon.

 

Många, inte minst kulturskribenter, verkar tro att det här med att författaren är med och finansierar och tar risk i utgivningen är något nytt och suspekt. Det är det inte. Redan för 30-40 år sedan fanns förlag som lät författaren stå för tryckkostnaden eller köpa en del av upplagan och det finns minst tjugo förlag som jobbar så idag också med hela eller delar av sin utgivning. Det är också vanligt med förlag som inte betalar något förskott, vilket innebär att författaren får vänta upp till två år innan han ser några pengar alls.

Skillnaden är att Hoi och andra hybridförlag har lyft upp modellen till allmän beskådan. Det som tidigare doldes i avtal och omgavs av hysch-hysch går nu ofta att läsa redan på hemsidan. Men de dolda avtalen har inte försvunnit. Det ges fortfarande ut mängder av böcker på det som kulturskribenter tror är traditionella förlag – där författaren i praktiken bekostar större delen av utgivningen utan att faktiskt få bättre ekonomiska villkor.

 

I andra änden av skalan finns då egenutgivning där författaren verkligen har full kontroll, tar alla kostnader och alla risker och behåller 100 procent av eventuellt överskott efter att alla leverantörer och återförsäljare har fått sin del av kakan.

Det inte alla författare tänker på är nämligen just alla andra aktörer som ska ha betalt, förutom förlaget.

En egenutgivare kan själv styra hur mycket utgivningen ska kosta. En del blir dumsnåla och sparar in på korrekturläsare och formgivare och i katastrofala fall även redaktören. Som egenutgivare möts du också av skepsis från media och bokhandel, men med hårt arbete och kontakter går det att öppna även till synes stängda dörrar. Framför allt om du kan visa att din egenutgivna bok är minst lika bra som vanliga förlags.

 

Det finns fördomar om att slarvigt egenutgivna böcker kan jämställas med det hybridförlagen sysslar med. En del tror till och med att Vulkan eller Recito gör samma saker som Hoi Förlag och våra hybridkollegor. Allra värst är de som har dessa fördomar och vill bekräfta dem till varje pris. Till och med sprider sina fördomar och falska fakta på Facebook eller i tidningar. De vill gärna hitta ett exempel på hur dålig redigerad, korrekturläst eller formgiven en bok från ett hybridförlag är. Men det kan bli lite jobbigt när de så småningom inser att samma frilansare som anlitas av hybridförlagen också gör jobb åt Bonniers, Norstedts och andra stora traditionella förlag. Och att flera författare som gett ut böcker på traditionella förlag byter till ett hyrbridförlag.

 

Okej, nu vandrade jag nog ifrån ämnet. Var tjänar en författare bäst? Ja, egenutgivning är givetvis där man kan tjäna allra mest. Men man får också jobba mest, så det beror alltså på hur man värderar sin egen tid. Om författarens anser att hens tid är gratis, då kan hen lägga oändligt med tid på att sälja och marknadsföra sin bok och därmed blir vinsten betydligt större. Men om hen faktiskt sätter ett pris på sin tid så blir egenutgivningen genast dyrare.

 

Om vi istället fokuserar på att jämföra utgivningen på traditionella förlag med hybridförlaget så kan man konstatera att innan det sålts en enda bok så ligger Hoi-författaren minus och Trad-författaren plus (om hen fått ett förskott).

När sedan boken börjar sälja så ska Hoi-författaren tjäna tillbaka sin investering i utgivningen. Hos oss behåller författaren 100% av nettot fram tills dess att investeringen i utgivningspaketet är intjänad. För att nå dit kan det krävas allt mellan 800 och 1200 sålda exemplar beroende på fpris, tryckpris, återförsäljarrabatter, försäljningskanalsfördelning osv.

Därefter börjar författaren tjäna 80% av nettot och Hoi börjar tjäna 20% av nettot. Ett traditionellt förlag ger författaren ungefär 25% på fpris eller hos exempelvis Piratförlaget 50% av nettot efter att kostnaderna är betalda.

Det är därför inte helt enkelt att jämföra det ekonomiska utfallet för författaren med de olika modellerna eftersom de beräknar royalty på tre olika sätt.

Men låt oss lite förenklat jämföra några scenarion för en författare.

  1. Boken säljer i 500 exemplar.
    a) På ett traditionellt förlag har författaren (i bästa fall) fått ett förskott och är därmed garanterad en intäkt. Den är oftast 25% av fpris på halva upplagan. På en vanlig skönlitterär bok tryckt i 2000 ex är då garantiroyaltyn i storleksordningen 30.000 kr. Dessa pengar ska författaren betala sociala avgifter på och skatta.
    b) På Hoi Förlag har författaren troligen tjänat tillbaka halva utgivningspaketet och ligger då fortfarande back 30-40.000 kr. Men samtidigt – om författaren köpt ut och själv sålt 150 av de där 500 exemplaren har hen troligen tjänat 5-10.000 kr på dessa. Pengar som författaren behåller själv utan förlagets inblandning.
    c) På Piratförlaget skulle 500 ex vara, eh ja det har förmodligen inte hänt i förlagets historia med tanke på deras fokus på bästsäljare.
  1. Boken säljer i 1000 exemplar.
    a) På ett traditionellt förlag har författaren (i bästa fall) fått ett förskott och är därmed garanterad en intäkt. Se ovan, inga nya pengar till författaren ännu.
    b) På Hoi Förlag har författaren sannolikt tjänat in hela utgivningspaketet och ligger därmed plus. Har hen köpt ut och sålt böcker själv har författaren tjänat ytterligare bonuspengar på dessa.
    c) På Piratförlaget är 1000 exemplar fortfarande ett fiasko. På den nivån tillämpar Piratförlaget faktiskt traditionella villkor så författaren har samma förskott som på traditionellt förlag.
  1. Boken säljer i 2000 exemplar
    a) På ett traditionellt förlag så har författaren nu dubblat sitt förskott och därmed kanske fått ut 62.500 kr. Förlaget har troligen tjänat sin investering, lite beroende på hur mycket overheadkostnader som belastar varje utgivning.
    b) På Hoi Förlag uppstår win-win. Författaren har förhoppningsvis tjänat tillbaka sin investering och eftersom hela upplagan är såld också fått tillbaka de pengar som investerats i tryckningen. Dessutom har författaren fått royalty på ytterligare 1000 sålda böcker. 80% av nettot räcker för att författaren ska tjäna mer än författaren på det traditionella förlaget.
    c) På Piratförlaget närmar det sig sannolikt en nivå där de går över till vinstdelning 50% eftersom det blir mer lönsamt för författaren.
  1. Boken säljer i 5000 exemplar
    a) På ett traditionellt förlag fortsätter författaren få 25% på fpris. Om hen inte har fått ett avtal där man baserar royalty på faktiskt försäljningspris så att förlaget inte förlorar på böcker som säljs på rea eller i kampanjer eller bokklubbar. Men i bästa fall har hen tjänat över 150.000 kronor nu.
    b) På Hoi Förlag ser vi 5000 ex som en riktig succé. Förlaget har tjänat pengar och framför allt har vi en väldigt nöjd författare som sannolikt har tjänat minst 250.000 kr.
    c) Piratförlaget är äntligen nöjda. Beroende på marknadsbudget och lite andra faktorer som jag ärligt inte har insyn i så har författaren tjänat mer än på ett traditionellt förlag men mindre än på Hoi efter 5000 sålda exemplar.
  1. Boken säljer i 25.000 exemplar
    a) På det traditionella förlaget tickar det på med samma villkor som tidigare och riskkapitalisten, dvs förlaget, känner sig riktigt nöjd med hur de förädlat manus till en bästsäljande bok. Författaren tjänar också bra med pengar, troligen över 750.000 kronor. Förlaget bör ha tjänat åtminstone det dubbla.
    b) Vi har ännu inte sålt 25.000 exemplar av någon bok, det ska ärligt erkännas. Men det kommer förr eller senare. Författaren bör vid det här laget ha tjänat uppåt 1,6 miljoner. Kanske mer, kanske mindre beroende på hur de sista tusentals böckerna faktiskt har sålts. Om författaren varit väldigt inblandad, exempelvis sålt över 1000 böcker själv vid föreläsningar kan hen ha tjänat 50-150.000 kr utöver royaltyn.
    c) Piratförlaget kör vidare med vinstdelning 50% och återigen bör det innebära att författaren fått ut över en miljon i royalties. Inte riktigt lika mycket som Hoi-författaren men bra mycket mer än den traditionella författaren.
  1. Boken slår Jonas Jonassons försäljningsrekord
    a) På det traditionella förlaget har författaren fortfarande samma deal. Kanske kan hen glädjas åt att en agent börjat sälja rättigheter till andra länder vilket ger fina förskott. Men låt oss säga att det blev 250.000 ex inbundet och 7,5 miljoner i royalties sisådär?
    b) En Hoi-författare som slår alla våra rekord blir rik. Och har du sålt dessa mängder så kommer agenterna sannolikt att stå på kö. I runda slängar lär royaltyn ligga över 15 miljoner nu.
    c) En författare på Piratförlaget blir lite rikare än på traditionella förlag. Men lite mindre rik än en Hoi-författare. Men det kanske inte spelar någon roll om du får 11 eller 15 miljoner när du dessutom blir såld till 30 länder?

Ovanstående är generaliseringar och snabbt räknat på en roman med fpris runt 130 kr, dvs böcker som kostar runt 200 kr i nätbokhandeln och 250-300 kr i fysisk bokhandel. Det finns säkert författare som tjänar mer eller mindre än ovanstående exempel på alla typer av förlag. Med reservation för slarvfel med miniräknaren och huvudet. 

Så nu är det busenkelt att välja vilket förlag du ska ha. Det beror bara på hur många exemplar din bok kommer att sälja. Om den floppar och bara säljer ett par hundra exemplar ska du välja det traditionella förlaget. Om den blir en bästsäljare ska du välja Hoi eller kanske Piratförlaget. Enkelt?

Nja, problemet är ju just att ingen vet om en bok blir en flipp eller flopp. Man kan göra kvalificerade gissningar utifrån erfarenhet av marknaden och trender. Men som exemplet Jonas Jonasson visar så klarar inte ens de allra största förlagen av att göra den bedömningen alla gånger. Flera av de största förlagen tackade nej till “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, men Piratförlaget såg något de andra inte såg och vågade chansa. På samma sätt har både Bonniers och Norstedts satsat på bra manus som de trodde och hoppades skulle sälja i alla fall några tusen exemplar av, men som sedan visade sig inte ens sälja i 500 exemplar.

Mindre förlag har hittat guldkorn som de stora missat. Och mindre förlag har gjort dyrbara misstag. Satsar du på ett hybridförlag finns risken att du inte får tillbaka varje krona du satsat och det kan ta åratal innan du går med vinst. Men du kan också tjäna mer pengar och ha större kontroll över din bok.

 

Det är inte vem som helst som har råd att investera (och riskera) från 100 000 kronor och uppåt som en Hoi-utgivning kräver. Det är jag den förste att erkänna. Det är ju inte heller bara själva utgivningen som kostar. Man vill kanske åka på Bokmässan, signeringar, kurser och annat som hör författarskapet till. Saker som inte helt givet går plus utan snarare kräver ännu mer utgifter. Det är inte gratis att ge ut böcker.

Men det här är inte unikt för bokbranschen. Jag har själv en bakgrund inom idrotten och har sett åtskilliga idrottare som lägger ner minst lika stora summor i jakten på en dröm. Vad tror ni att det kostar att spela på tennis- eller golftourerna som ligger strax under de där som du läser om i tidningen? De där prispengarna inte täcker resor, tränare och andra kostnader.

Malmögolfaren Björn Åkesson säger i en intervju med Sydsvenskan:

“Hela mitt år kostar säkert runt en miljon om man tar med träningsläger. Det är stora summor man spelar om, men det är väldigt dyrt att vara ute och resa och bo på hotell hela tiden. Det blir stora omkostnader.”

Eller för den som sysslar med en individuell idrott där sponsorerna bara är intresserade ifall du når olympisk nivå. Dessutom kräver de flesta idrotter åratal av hård träning, ofta flera timmar varje dag. Du kan vara bäst i Sverige och ändå inte ha en chans att försörja dig på det.

Men man kan också titta på dem som har en hobby. De som spelar golf, åker skidor eller bygger om bilar. Alla plöjer de ner pengar i något som inte har någon möjlighet att ge dem några monetära belöningar. Jovisst, man kan ju vinna en golftävling för amatörer men prischeckarna uppväger inte kostnaderna. Men det ger unika upplevelser och möjligheter att umgås med likasinnade.

 

Med vetskapen ovan kombinerad med hur det ser ut i bokbranschen är det enkelt att konstatera att de allra flesta svenska författare aldrig kommer att kunna leva på sina böcker – oavsett vilket förlag de ger ut på.

Du ser summorna i exemplen ovan – tänk på att det ska dras sociala avgifter och betalas skatt på dessa pengar. Så en författare som “tjänat 250 000 kronor” på sin bok, har i själva verket tjänat runt 187 000 kronor – före skatt och pensionsavsättningar. En månadslön på dryga 15 500 kronor före skatt om man säljer dessa böcker under ett år, inte mycket att leva på för de flesta.

Men det här med författarens privatekonomi är ett annat ämne. Jag nöjer mig med att konstatera att för de allra flesta är och förbli författarskapet en hobby som i bästa fall faktiskt kan ge inkomster – till skillnad från många andra fritidsintressen. Dessutom är det sannolikt billigare att ge ut böcker än att tävla i racing eller segling.

 

Om risk

Det finns de som hävdar att hybridförlagen inte tar någon risk utan lägger den helt på författaren. Det är inte riktigt sant. Varje utgivning är en risk att få en missnöjd författare och en bok som inte säljer. Jag kan bara tala för Hoi, men varje bok som inte säljer tillräckligt för att nå break-even är ett misslyckande för oss. Ur det avseendet tar vi en större risk än ett traditionellt förlag. En bok som floppar på det stora förlaget kan författaren möjligen gnälla lite om men förlaget kan då bara kallt konstatera: “du har fått ditt förskott, vi har förlorat mest pengar på det här” och sen är diskussionen slut. För oss är en bok som floppat dålig reklam och rent ekonomiskt också en förlust eftersom vi på dessa titlar får betala mer i lagerhållning och administration som inte vägs upp av intäkter från vinstdelningen.

Fotnot: i ovan exempel har jag inte tagit hänsyn till andra format som eböcker och ljudböcker. Även här tjänar Hoi-författare mer per såld bok. Exakta villkor kan skilja sig rätt mycket åt, inte minst på eböcker förändras avtalen hos traditionella förlag i takt med att volymerna ökar. De avtal som fanns för några år sedan gav inte många kronor till författarna för eböcker men vad jag hört är det bättre numera. Hos Hoi räknas eboksintäkten in i den totala försäljningsintäkten och därmed går 80-100% av nettot till författaren.

Fotnot 2: Eftersom varje bok är unik så är det svårt att säga “så här mycket tjänar du på varje såld bok”. Framför allt när royaltyn är kopplad till försäljningsintäkten efter rabatter. En stor kampanj kan sälja mängder med böcker men till betydligt lägre pris.

Fotnot 3: Pocket har jag lämnat utanför det här exemplet. Men på sålda pocketböcker tjänar en Hoi-författare 2-3 ggr så mycket som en författare på ett traditionellt förlag. Sen kan vissa större traditionella förlag kompensera det genom att vara extremt duktiga på att sälja pocket och faktiskt sälja 2-3 ggr så mycket som Hoi skulle klara av. Pocketförlaget exempelvis har gjort sig kända för att vara riktigt vassa på pocket, som förlagsnamnet antyder. Å andra sidan – en bok som blir en riktig bästsäljare och som alla vill läsa brukar nå läsarna oavsett vilket förlag den är utgiven på.

Fortsätt läsa Vilket sorts förlag tjänar författaren bäst hos?