Svenska dagstidningar har nu hittat sin holy grail – betalväggen. Inspirerade av framgångar för Netflix och Spotify så satsar varje dagstidning nu på samma modell. Allt fler artiklar göms bakom Plus eller Premium och besökaren ska lockas att registrera sig och betala 1 kr första månaden och därefter 99 kr eller mer per månad för ett digitalt abonnemang.
Det positiva är att de flesta nu verkar släppa ankaret som tyngt dem i mer än tio år – papperstidningen. Det är inte länge sedan prenumerationssäljare ringde och erbjöd abonnemang på papperstidningen för 199 kr/månad och ville du ha enbart den digitala så kunde du få det för 179 kr/månad. Man var övertygade om att alla kunder innerst inne ville ha en papperstidning i brevlådan.
Nu börjar de faktiskt flytta läsarna från papper till print och det logiska scenariot är att sjudagarstidningen snart är historia och successivt kommer att förvandlas till en veckotidning.
Det var det positiva. Det negativa är förstås att man inte kan jämföra Netflix med Helsingborgs Dagblad eller Spotify med Dagens Nyheter.
Varför? Jo, innehållet är alldeles för begränsat. Om jag vill ha “Netflix för nyheter” som är vad Helsingborgs Dagblad tycker att de erbjuder tillsammans med Sydsvenskan så skulle det inte bara innehålla dessa två (om vi är snälla) dagstidningars material bakom betalväggen utan samtliga svenska tidningars material – GP, DN, SvD och dessutom alla norrländska, småländska och alla andra landskaps lokaltidningar. Det är troligen värt 99 kr att slippa mötas av en enda betalvägg när man läser nyheter.
Men om jag ska teckna ett abonnemang som är “Spotify för nyheter” som väl är vad DN tycker att de erbjuder så skulle det inte bara innehålla DN utan alla andra svenska dagstidningar – och helst ett par tunga amerikanska och engelska och varför inte ett gäng tyska, franska, spanska och ja – allt. Kanske accepterar jag att det saknas några enstaka tidningar i vissa länder.
Utmaningen för de svenska tidningarna ligger alltså i att få folk att betala lika mycket som för Spotify eller Netflix – men erbjuda betydligt mindre. Alltså måste de hitta andra erbjudanden som gör det värt det för läsarna. Och då är frågan om det är betalväggen som är nyckeln.
Dilemmat blir lika tydligt i bokbranschen med dess streamingtjänster där styckförsäljning av böcker är på väg att flyttas till månadsabonnemang. En intäkt ska fördelas på flera lästa böcker. Precis som för Spotify är nyckeln där att man kan växa totalmarknaden – det vill säga att genom att man lyckas få fler människor att betala varje månad så ökar den totala intäkten som kan fördelas utifrån vad som konsumeras i tjänsten.
Det innebär tyvärr att vissa inte kommer att konsumeras särskilt mycket och därför inte att generera några större intäkter. Idag pratar bokbranschen om hur ersättningen per lyssnad/läst bok drivs ner mot 25 kr eller 20 kr. Frågan är om botten är nådd där eller kommer att drivas ännu längre ner när hela familjen börjar använda Storytel eller dess konkurrenter?
En barnfamilj med två barn och två vuxna kanske plötsligt gemensamt kan läsa inte bara fyra böcker utan femton böcker. Då är ersättningen med revenue share nere i en femma för varje läsning.
Å andra sidan skulle det alltså innebära att läsandet blev betydligt större än det är idag. Precis som musiklyssnandet med Spotify är mycket, mycket större än det var på cd-skivornas tid.
Så varför är det intressant för mig med betalväggar, murar och grindar för digitala böcker och tidningar?
1) Som författare eftersom förvandlingen från pappersboksläsning till digital läsning (och i allt högre grad lyssning) kommer att innebära att mina inkomster från böcker kommer att förändras. Positivt eller negativt vet jag inte. Men från skivbranschen kan jag dra slutsatsen att vissa författare kommer att förlora och andra kommer att vinna på digitaliseringen.
2) Som grundare, vd, chefredaktör (och just nu en hel massa andra titlar) till Boktugg så studerar jag olika intäktsmodeller för hur jag kan tjäna pengar på att folk läser vårt innehåll om bokbranschen. Ska jag göra som andra och införa en betalvägg, satsa på att de som jobbar i bokbranschen tycker att innehållet är så intressant och värdefullt att de vill betala för det? Det skulle innebära att trafiken och antalet unika besökare sjönk radikalt – men i bästa fall skulle det kompenseras av inkomster från de betalande kunderna. Eller ska jag hitta sätt för annonsörer att betala för att nå en betydligt större grupp människor än dem som har råd att betala?
Jag tror absolut att betalväggar kan fungera. Framför allt för extremt kvalificerat innehåll som är unikt och som ger mottagaren ett värde som vida överstiger kostnaden. Det som i praktiken är utbildning. Läs vårt innehåll och du skaffar dig kunskaper som du skulle få betala tiotusentals kronor i konsult- eller utbildningsinsatser för att få på annat sätt. Med rätt sådant innehåll kan en abonnemangstjänst kosta långt mer än 99 kr/månad. Den skulle kunna kosta 999 kr/månad och folk skulle tycka att det var snorbilligt.
Men det ställer också extremt höga krav inte bara på innehållet utan även på marknaden. Hur många finns det som är beredda att betala dessa summor?
En annan väg är att paketera innehållet med andra erbjudanden och förmåner. Du abonnerar inte bara på tidningen X utan du blir egentligen medlem i Club X och tack vare det så får du tillgång till unika möjligheter som inte har något med innehållet på skärmen att göra utan som sparar pengar.
För en lokal tidning skulle detta vara enkelt i samarbete med annonsörer. De flesta tidningar har redan sådana här program, ofta i kombination med ett plastkort. Men det har inte setts som kärnverksamheten för att knyta till sig nya kunder utan mer en bonus, ett kul mervärde.
När folk uppenbart har ett begränsat intresse för att betala för innehåll på nätet så tror jag inte det behöver vara ett mervärde i Club X. Det behöver vara ett kärnvärde. Att jag dessutom får tillgång till att läsa några enstaka premiumartiklar är kul men om jag ska logga in ska det inte vara för att få läsa en krönika om det lokala idrottslaget eller en guide till hur man grillar, det ska vara för att erbjuda mig ett rejält mervärde som en nyhetssajt baserad på mina personliga preferenser. Då blir det bara ett störande moment när jag öppnar sajten i mobilen och efter att ha tömt cacheminnet i webbläsaren inte har tillgång till lösenordet just där.
Så nej, möjligheten att ta betalt för innehållet i en lokal dagstidning som distribueras digitalt är väldigt begränsad. Risken är att man antingen landar i:
- att det blir en produkt för dem som har råd och vill skaffa sig insikter – vilket i sin tur ställer krav på att man höjer nivån på de egna experterna. Har vi verkligen de bästa journalisterna och analytikerna och källorna för att kunna leverera ett unikt mervärde till våra läsare?
- att antalet som vill betala blir så få att man måste krympa kostymen och därmed kvaliteten och därmed hamnar i en nedåtgående spiral där läsare på småorten säger “va fan ska jag betala för att tidningen varje dag skriver en massa om Helsingborg och Malmö men bara en gång i månaden om oss i byn?”. Fler säger upp sitt abonnemang och därmed får tidningen säga upp fler journalister. Annonsintäkterna dalar.
Jag har inte alla svaren. Men så här funderar jag kring betalväggar.
Att gå in i väggen är inget positivt. Den upplevelsen tror jag gäller även betalväggar. Den elake säger att det inte är betalväggar utan murar. Det har lika dålig klang.
Nu ska jag fundera vidare på hur jag bygger Boktugg och levererar den bästa journalistiken om bokbranschens resa till digitalisering – och samtidigt hittar sätt att få läsare och annonsörer att finansiera vad journalistik kostar. Utan att behöva bygga en betalmur kring den innehållsskatt jag bygger upp.