Det var i januari 2009 som jag började skriva det första kapitlet i den första boken InnebandyPiraterna – Första säsongen. Idén var att ta ett svenskt juniorlag och placera dem på en nystartad global professionell innebandytour. Ett äventyr för killarna i laget och samtidigt en kittlande vision om något som innebandyn inte hade (eller har) ännu: en global tävling för klubblag.
När nu serien äntligen är komplett (bok 8 kom ut i december 2022) så kan det vara läge för en tillbakablick. Bok för bok.
InnebandyPiraterna 1
Den 20 februari 2010 publicerades det första kapitlet på min blogg och följdes av flera, det blev en webbaserad följetong. Något som jag faktiskt hade provat flera år tidigare med en annan bok som dock rann ut i sanden.
Men InnebandyPiraterna fick tidigt en trogen läsekrets på ett 50-tal personer som läste kapitel för kapitel. Några meddelade att de gärna ville läsa – när hela boken var klar.
Jag hade en idé om att det hela skulle publiceras och läsas på webben, kanske bakom en betalvägg. Men det var tydligt att tiden inte var riktigt mogen. Några år senare hade allt kanske varit annorlunda. Vem vet?
Istället var det flera läsare som ställde frågan: kan det inte bli en pappersbok? Alltså började jag undersöka hur jag då skulle kunna gå tillväga. Jag sökte på nätet och läste om den amerikanska trenden med self-publishing som då hade börjat ta fart efter att Amazon lanserat Kindle två år tidigare och därmed öppnat upp eboken för en större läsekrets. Och dessutom erbjöd en smidig publiceringsplattform.
Jag hade följt Ann Ljungberg som var skrivarcoach under något års tid och hösten 2009 skulle hon köra en kurs om att ge ut på eget förlag. I ett mejl i juni 2009 skriver jag till henne att jag är intresserad av kursen eftersom “jag har precis registrerat en bifirma (Dahlgrens Förlag) till mitt företag med ambitionen att ge ut en egen bok till hösten”. Dessutom ställer jag den filosofiska frågan:
Hur ska vi egentligen översätta self-published – självutgiven, egenutgiven, självpublicerad, egenpublicerad?
I augusti köpte jag kursen som skulle börja den 1 september. Vid det laget hade jag kommit en bit med mitt bokprojekt och framför allt jobbade jag hårt under kursens gång och släppte faktiskt boken innan kursen var slut. Den 20 november har jag noterat som officiell utgivningsdag för InnebandyPiraterna – första säsongen men det var helt uppenbart lite flytande.
Jag gjorde bloggturnéer och signeringar och kontaktade tidningar. Satte in en annons i Svensk Bokhandels katalog och fick därmed skriva ett debutantporträtt. Jag la helt enkelt enormt mycket energi på lanseringen av boken som blev väldigt väl timad inför julhandeln 2009. Och så träffade jag rätt eftersom det fanns många innebandyspelare som längtade efter att läsa om innebandy.
InnebandyPiraterna 2
Snabbt efter att de första läsarna läst klart InnebandyPiraterna – första säsongen kom frågorna om uppföljaren, när kommer bok 2 i serien?
Jag började skriva i februari 2010 och i slutet av juli var boken färdigskriven. Ungefär fem månader var ett raskt tempo med tanke på att jag då fortfarande lade mycket tid på att marknadsföra den första boken. Efter intensiv redigering var InnebandyPiraterna – Andra säsongen dessutom klar för utgivning i slutet av september.
Den här gången tryckte jag en upplaga istället för att använda POD (print on demand) som jag gjort med den första boken. Tanken var att få ner styckpriset per bok.
Inte nog med det, jag tryckte dessutom en pocketupplaga på 5000 exemplar av InnebandyPiraterna 1. Den är idag slutsåld men användes även mycket för att marknadsföra serien genom att jag kunde skänka bort eller sälja billigt till föreningar som arrangerade cuper och camper. Nackdelen var att boken då fanns i två olika format och skapade en förväntan om att även följande böcker i serien skulle släppas i det billigare pocketformatet – vilket de aldrig gjorde.
Samtidigt som jag jobbade med utgivningen av InnebandyPiraterna 1 började jag även skriva boken Lyckas med bokutgivning tillsammans med Ann Ljungberg och Lars Rambe (som också gett ut bok på eget förlag och dessutom fått en agent och sålt boken till bland annat Italien). Den boken släpptes i december 2010. Och den ledde till att vi tre (framför allt jag och Lars) drog igång Hoi förlag i slutet av 2010.
InnebandyPiraterna 3
Jag träffade rätt på flera sätt med InnebandyPiraterna-böckerna. Vad jag redan då visste var en nyckelfaktor för att lyckas med barn- och ungdomsböcker var just att det var en serie och att böckerna kom ut i rask takt. Jag märkte hur läsare köpte både bok 1 och 2 och sedan läste ut dem på några dagar.
Den tredje säsongen skrevs och gavs ut under 2011. Här hade jag dock börjat få en del annat bokrelaterat på mitt bord. Först gav Hoi förlag ut sin första bok i början av året, Astrid Boisens Kokbok för chefer och vanligt folk kom i mars 2011. Och sedan gav mitt eget Dahlgrens förlag ut en annan författare, Bodil Mårtensson som jag kommit i kontakt med och uppmuntrat att skriva en historisk roman om Helsingborg på 1650-talet. I början av maj kom Barkhes döttrar.
Men jag skrev och skrev på vad som blev en (med InnebandyPiraterna-mått) tegelsten på över 100 000 ord och 440 sidor med den relativt stora textgrad jag använder i böckerna.
Det var på många sätt en riktigt bra bok. Allvarlig och spännande. Flera föräldrar har läst den och berörts av handlingen som ju börjar väldigt dramatiskt med en bilolycka där flera spelare skadas allvarligt.
Inledningen av boken är skriven med tidshopp vilket skapar en viss dramatik men också stora utmaningar för unga läsare fick jag senare lära mig. De allra yngsta har svårt för berättelser som inte är linjära, dvs utspelar sig enligt en tidslinje. Samtidigt är moderna tv-serier fyllda av komplexa tidslinjer så jag vet inte om det stämmer helt.
Det dröjde till december 2011 innan den InnebandyPiraterna – tredje säsongen fanns att köpa. Kuriosa: i dagarna kommer den boken i en nyutgåva baserad på att vi inför släppet av ljudboken redigerade om boken och strök (kortade) den något. Därför är den nya boken inte riktigt lika tjock och jag har även tvingats flytta den från POD-tryck till liten upplaga för att fpriset inte ska behöva vara högre än på alla andra böcker i serien.
InnebandyPiraterna 4
Ambitionen fanns där, men uppenbarligen inte riktigt tiden. Det blev ingen fjärde bok om InnebandyPiraterna under 2012 som jag hade planerat. Inte heller 2013. Det dröjde till november 2014 innan InnebandyPiraterna – fjärde säsongen kom ut. Något som var en klar nackdel eftersom jag tappade en del av det momentum som fanns med en serie där jag kontinuerligt kunde åka ut och signera med en växande serie.
Varför det tog så lång tid? Ja, det enkla svaret är att jag ägnade väldigt mycket tid åt andra författares böcker. Jag gav ut ytterligare två böcker av Bodil Mårtensson i Barkhe-serien och jag byggde upp Hoi förlag. Dessutom skrev jag en vuxenroman, Fem stjärnor för Färglösa, som faktiskt släpptes i maj 2014. En bok som jag lade väldigt mycket tid och resurser på.
Så att ge ut två böcker samma år var ändå en bedrift får man säga.
Den fjärde boken i serien InnebandyPiraterna var väl genomarbetad och hade en tydlig parallell historia utanför plan, nästan en kriminalhistoria. Den här boken var den första i serien som gavs ut på Hoi förlag.
InnebandyPiraterna 5
Med den femte boken kan man konstatera att jag fick upp tempot igen, InnebandyPiraterna – femte säsongen släpptes i september 2015 lagom till Bokmässan i Göteborg det året. Bara tio månader efter den fjärde boken.
Vid den här tiden tror jag faktiskt att jag hade en idé om att det skulle bli en bok om året igen och att jag lagom till 2020 skulle ha gett ut de tio böcker som jag i ett svagt ögonblick hade utlovat redan 2010.
Samtidigt skrev jag annat vid den här tiden. Dels en uppföljare till Färglösa (som släpptes året efter, 2016) och dels ett par andra bokprojekt som dock inte blev till några utgivningar.
InnebandyPiraterna 5 blev marknadsmässigt något av en flopp kan jag känna i efterhand. Kanske för att jag inte lade tillräckligt med energi på marknadsföring av den av tidmässiga skäl. Eller att jag invaggades i den där känslan av att förlaget skulle göra jobbet med PR och försäljning och glömde bort framgångsrecepetet för de första böckerna – att jag bearbetade innebandyföräldrar direkt.
InnebandyPiraterna 6
Böckerna om InnebandyPiraterna utspelar sig faktiskt ett uttalat årtal, en liten miss som jag gjorde i den första boken. Även om det sedan dess aldrig har varit uttalat så gav det mig ändå känslan av att det blev lite jobbigt att skriva en bok flera år efter att den skulle ha utspelat sig.
2016, 2017, 2018 och 2019 passerade utan att det kom någon ny bok. Under vissa av dessa år skrev jag åtminstone skönlitterärt, bland annat jobbade jag med det som blev Frisparkad. Men InnebandyPiraterna lyste med sin frånvaro. Nästan varje vecka de här åren kom det mejl från läsare som undrade: när kommer sjätte säsongen?
Så i slutet av 2019 så bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i det hela, att slutföra serien. Jag fick en idé om att göra ett tidshopp, eftersom det var vad som hade skett i verkligheten. Istället för att skriva den sjätte säsongen skrev jag den tionde. Spelarna har blivit tio år äldre än i den första boken och flera av dem funderar på att lägga av samtidigt som nya juniorer tar plats.
Några nya juniorer blev huvudpersoner och temat blev psykisk ohälsa och mobbing, något som dessutom blev väldigt aktuellt åren efter att jag skrivit klart boken. Eller ska vi säga böckerna? För berättelsen om den tionde säsongen hade kunnat bli en riktigt tegelsten på 600-700 sidor men istället valde jag att dela upp den i tre böcker – en trilogi som fick sätta punkt för serien InnebandyPiraterna.
Alla böckerna skrevs under 2020 i ett rasande tempo och under hösten redigerades den första boken så att jag med nöd och näppe hann få ut InnebandyPiraterna 6 – Säsong X: Juniortrilogin 1 strax före jul. Då var planen att raskt gå vidare med bok 7 och 8 och släppa dem under det kommande året, en på våren och en på hösten. Men så blev det inte.
InnebandyPiraterna 7
Man skulle kunna tycka att det var en enkel resa att ge ut den sjunde boken eftersom den redan var färdigskriven och dessutom granskats av redaktören tidigt under 2021. Men istället drog det hela ut på tiden. Man kan väl förklara det med att jag istället lade väldigt mycket energi på Boktugg som nu hade hunnit växa sig ganska stort.
Dessutom jobbade jag på med Frisparkad som skickades in till flera traditionella förlag under hösten 2021. Det var första gången jag gjorde det sedan jag skickat en föregångare till InnebandyPiraterna till B Wahlströms 2008 (?) eller om det var ännu tidigare.
Utgivningen av InnebandyPiraterna 7 blev ändå speciell eftersom jag släppte två andra böcker samma dag: Familjen Juvelerkvist: En julsaga samt Familjen Juvelerkvist och bokhandeln i Båstad. Tyvärr gjorde jag väl ingen riktig happening av det, jag hade idéer om att göra en lanseringsfest med alla tre böckerna.
En faktor som dämpade min entusiasm kring InnebandyPiraterna-utgivningen vid den här tiden var förstås covid-pandemin som innebar att SSL spelade en massa matcher utan publik och flera ungdomscuper ställdes in eller spelades utan föräldrar på läktarna. Kort sagt: det fanns inga möjligheter att komma ut och signera och marknadsföra böckerna på det sätt som skett tidigare.
Dessutom märkte jag i samband med utgivningen av bok 6 att utvecklingen hade hunnit ifatt mina tankar från 2009. Digitaliseringen av den svenska bokbranschen hade kommit så långt att allt fler efterfrågade ljudböcker. Bok 1-5 hade lästs in tidigare och släppts på Hoi förlag mellan 2016 och 2018.
Jag bestämde mig dock tidigt för att inläsningen av bok 6-8 skulle göras samtidigt i hopp om att få ner priset på det. Och för att vara säker på att kunna använda samma inläsare på alla tre böckerna, något som annars hade varit en risk ifall den gjorts vid tre olika tillfällen. Så det fick vänta tills den sista boken var klar och utgiven.
InnebandyPiraterna 8
Egentligen är det helt skandalöst att det dröjde ända fram till december 2022 innan jag slutligen fick tummarna loss och gjorde klart redigeringen av den sista boken. Därefter fick jag vänta på korrekturläsning innan jag kunde sätta (layouta textsidorna) och slutligen ge ut InnebandyPiraterna 8 alldeles för sent inpå jul för att dra nytta av julhandeln.
Däremot jobbade jag hårt med marknadsföring av hela serien redan i november när jag visste att den åttonde boken var på gång. Det innebar att tretton år efter att den första boken kom ut (okej, det gjordes en nyutgåva 2015 eftersom jag gick igenom hela boken i samband med att den blev ljudbok och korrekturläste den på nytt) såldes över 100 tryckta exemplar.
De tre senaste böckerna är utgivna på mitt eget förlag, Dahlgrens förlag och jag har även återtagit distributionen av de böcker som jag gav ut på Hoi förlag. Det främsta skälet till det är att eftersom böckerna är nya är det bara jag som jobbar med att marknadsföra dem.
Dessutom bygger bokbranschen på stordrift. Det är svårt att få lönsamhet som egenutgivare om man bara har en eller två böcker. Nu i början av 2023 har jag tretton böcker som jag själv kontrollerar (mina två fackböcker ligger kvar hos Hoi eftersom jag har medförfattare på dessa titlar) och kan fördela fasta kostnader på.
För fasta kostnader är det. Både för distribution av fysiska och digitala böcker så får man vissa månadskostnader, även om jag försöker undvika dem så gott det går genom att exempelvis inte längre trycka stora upplagor som innebär pallhyra på lagret.
Efter InnebandyPiraterna
Så blir det fler böcker i serien om InnebandyPiraterna? Är det inte läge att fortsätta skriva bok 9, 10 och så vidare? Utan att spoila handlingen i den avslutande trilogin så tycker jag att det sätts en bra punkt för äventyret. Samtidigt som jag öppnar upp för minst två olika potentiella spinoff-böcker eller rentav serier. Men jag tror att det i så fall får bli just spinoffs med en nystart.
Jag har en idé om att skriva en bok som utspelar sig på hemmaplan, kanske utforska vad som händer ifall några av spelarna i Consuls återvänder hem till sin moderklubb Tågaborg för att avsluta karriären där. Men vi får se. Det finns flera andra böcker som väntar på att bli skrivna också.
Och jag har ett par redan skrivna manus som väntar på att bli böcker. En av dem är vad man man skulle kunna kalla en sportfantasy för en yngre målgrupp. Jag vågar inte ens gissa när den kan vara ute. Är det något som InnebandyPiraterna-serien lärt mig så är det att inte lova några utgivningsdatum.
Dessutom ställer jag högre krav på en färdig bok idag än jag kanske gjorde för några år sedan. På gott och ont. Jag vill ju att varje bok ska bli bättre än den föregående. Vilket jag tror att InnebandyPiraterna-serien levde upp till.