Förlagsvärlden är inte som resten av världen men är på väg dit

Läste en lång text av Per Gedin på svd.se igår. Inte riktigt säker på vad jag ska tycka. Han attackerar förlagens allt kraftigare marknadsorientering som gjort att man minskat antalet titlar och framför allt kanske plockar bort olönsamma författare snabbare.
Han ger ett exempel på att detta är fel strategi:

Ett skönlitterärt författarskap tar många år att utveckla. Oftast rör det sig om fyra till fem böcke, innan författaren nått sin mognad och innan kritik och publik upptäcker henne. Man kan bara se på förra årets Nobelpris respektive Augustpris. Herta Müller som fick Nobelpriset hade givits ut av Bonniers första gången 1985. Sedan dess har förlaget eller dess dotterföretag givit ut ytterligare fem böcker. Försäljningen har varit minimal och böckerna har gått med en rejäl förlust – totalt har det varit en investering på miljonbelopp. Med det nya sättet att driva förlag hade utgivningen av hennes böcker inte fått fortsätta, då de inte var ”lönsamma”. Hennes litterära betydelse hade man inte tagit hänsyn till. Och då hade Bonniers inte heller fått en Nobelpristagare, som blivit en stor ekonomisk framgång.

Som företagsledare kan jag tycka det är vansinne att investera miljoner i en författare vars enda hopp att bli en kommersiell framgång är att han/hon vinner nobelpriset. Hårdraget kanske.

Nu ska jag villigt erkänna att jag är litterärt obildad. Tittar du i min bokhylla är det mest bestseller-författare och facklitteratur som trängs där. En och annan lite tyngre författare har jag konsumerat men sannolikt inte i den mängd som de fina författarna och de förläggare som Gedin efterlyser.

Sedan delar jag hans åsikt att för mycket ekonomer i ledningen kan erodera utbudet och mångfalden, marknaden riskerar att översvämmas av spökskrivna kändisbiografier och romaner-som-hakar-på-trender (trollkarlstrenden, vampyrtrenden, lösa-gåtor-trenden etc). Framför allt när vi får samma ägare för både förlag och återförsäljare (Bonners äger Adlibris, KF äger både förlag och bokhandlare). Å andra sidan finns det ju alternativ idag. Allt hänger inte på de stora förlagen och har aldrig gjort det.

Om ett stort förlag inte lyckas sälja mer än 300 exemplar av en ny författare – vad har han eller hon då vunnit på att bli utgiven där? Förskottet (garantiroyaltyn) från förlaget kan inte vara särskilt stort, normalt sett är det 25,5 procent av F-priset för halva första upplagan. Säg att F-priset är 120 kr och upplagan 1500 exemplar. Då är garantihonoraret 22.950 kronor som ska belastas med F-skatt (sociala avgifter som företag betalar på alla löner) vilket gör att det blir kvar mindre än 18.000 kronor (före skatt). För en hel bok.

Och skriver man bara en bok vartannat år istället för varannan månad går det ju inte heller att leva på. Även om förlaget förlorar miljoner på dig och ett dussin andra i hopp om att det ska betala sig när ni ger ut er femte eller sjätte bok.

Förlagsekonomi är spännande. Efter alla år på tidningsförlag vet jag att verkligheten ligger någonstans mittemellan ekonomer och redaktörer. Om båda får insikt i varandras kunskaper och respekterar den brukar det bli bäst. Och ur företagets perspektiv är det inte ens säkert att det lönar sig med en författare som vinner nobelpriset. Att böckerna säljs är nämligen inte detsamma som att de läses och i längden är det bättre att ge ut böcker som folk läser. Även om det inte är lika fin litteratur.
Uppdaterat: Mattias Boström skriver om samma ämne och länkar både till det här blogginlägget och flera andra läsvärda. Han ser möjligheten för småförlagen när de stora blir mer försiktiga och fokuserar på säkra kort.

Vill du veta när jag släpper nästa bok?

Det händer att jag ger ut en ny bok. Jag kommer även att då och då skicka ut nyhetsbrev och berätta  om när dessa är på gång. Kanske bjuda på en novell eller tipsa om några aktuella inlägg på bloggen ifall du inte hänger här varje dag. Kort sagt, lämna din mejladress om du vill hålla dig uppdaterad om mitt författarskap.