Träffande om fin- och ful litteratur

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:4 augusti, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

Marcus Priftis skriver träffande om skillnaden mellan fin och ful litteratur på Debutantbloggen. Ful litteratur säljer genomgående mer än fin och det retar förespråkarna av den fina litteraturen något enormt.

Jag gillar formuleringen i analysen av Fin litteratur:

Alla tilltag som drar ner läshastigheten och/eller ökar kraven på förförståelse applåderas – riktigt Fin litteratur ska man inte förstå nånting av första gången man lyckats stappla sig igenom den. Handlingen är inte viktig, det gör faktiskt inte ens något om det inte finns någon handling.

En annan sak som jag tror skiljer de båda är: Ful litteratur sågas på kultursidorna, Fin litteratur hyllas på kultursidorna. Men majoriteten av läsarna av Ful litteratur läser sällan kultursidornas recensioner, vilket kan vara en förklaring.

Det här påminner mig om att jag borde skriva klart den där bloggposten om recensenternas minskade makt.

Fortsätt läsaTräffande om fin- och ful litteratur

Förlagsvärlden är inte som resten av världen men är på väg dit

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 maj, 2010
  • Inläggskategori:Blogg
Läste en lång text av Per Gedin på svd.se igår. Inte riktigt säker på vad jag ska tycka. Han attackerar förlagens allt kraftigare marknadsorientering som gjort att man minskat antalet titlar och framför allt kanske plockar bort olönsamma författare snabbare.
Han ger ett exempel på att detta är fel strategi:

Ett skönlitterärt författarskap tar många år att utveckla. Oftast rör det sig om fyra till fem böcke, innan författaren nått sin mognad och innan kritik och publik upptäcker henne. Man kan bara se på förra årets Nobelpris respektive Augustpris. Herta Müller som fick Nobelpriset hade givits ut av Bonniers första gången 1985. Sedan dess har förlaget eller dess dotterföretag givit ut ytterligare fem böcker. Försäljningen har varit minimal och böckerna har gått med en rejäl förlust – totalt har det varit en investering på miljonbelopp. Med det nya sättet att driva förlag hade utgivningen av hennes böcker inte fått fortsätta, då de inte var ”lönsamma”. Hennes litterära betydelse hade man inte tagit hänsyn till. Och då hade Bonniers inte heller fått en Nobelpristagare, som blivit en stor ekonomisk framgång.

Som företagsledare kan jag tycka det är vansinne att investera miljoner i en författare vars enda hopp att bli en kommersiell framgång är att han/hon vinner nobelpriset. Hårdraget kanske.

Fortsätt läsaFörlagsvärlden är inte som resten av världen men är på väg dit