Amanda Hocking – ingen succé över en natt

För en dryg vecka sedan skrev jag om hur succé över en natt tar tio år. I helgen läste jag om ytterligare ett konkret exempel, denna gång en författare.

Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).

Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.

Hennes slutsats var dock att ”allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.

Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.

I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar ”attans!” vid minnet av det där manuset.

Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med ”jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.

Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.

2 thoughts on “Amanda Hocking – ingen succé över en natt”

  1. Monica O Kolkman
     · 

    Jag brukar ange i följebreven att jag har många manus på gång, och att flera av dem har nått längre än råmanusstadiet, för att jag inbillar mig att förlagen är intresserade av ett författarskap, inte bara ett manus. Men hittills verkar det inte ha haft någon som helst inverkan, tyvärr.
    Jag har också hört att man inte ska annonsera med alla sina romanidéer, men jag ser inte riktigt poängen i den åsikten. Det kanske är de som säger att ens följebrev inte ska innehålla mer än en artig hälsning och kontaktuppgifter, som påstår det.

  2. Sölve Dahlgren
     · 

    Den riktigt stora effekten av att ha skrivit flera böcker ser man när de är utgivna. Det är ju så att har man bara skrivit en enda bok kan man bara sälja just denna enda bok till en läsare. Men har man skrivit flera och läsaren gillar den första de kommer i kontakt med är sannolikheten stor att denne köper fler.
    Detta vet förlagen och det är mer författarskap än böcker som de köper, åtminstone på den skönlitterära sidan.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*