Bokrean – prisfest eller värdeförstörare?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 februari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Bokhandlaren Gunnel A:son Hedenblad skriver ett tankeväckande debattinlägg på SvB.se om bokrean och hur i detta fall Bonniers och Piratförlaget bidrar till att döda värdet på böcker genom att rea ut ett halvår gamla titlar:

“Jag har just varit två vändor på Coop och fyllt kundvagnen med bland annat Leif GW Persson Gustavs grabb för 49 kr, Jan Guillous Brobyggarna också 49 kronor och Mera Halv åtta hos mig för 69 kr, f-priset på den sistnämnda är 139 kronor. Det är billigare för mig som bokhandel att handla där. (…) Vad tycker författarna till dessa böcker, knappt halvåret gamla, om att de slumpas bort på det här viset? Var författarskapet inte värt mer?”

Det är svårt att protestera. Besluten om att dessa böcker ska reas är väl dessutom fattade långt innan böckerna ens kom ut till försäljning.

Hon drar även en parallell till andra branschers starka varumärken: “Tror ni att andra märkesvaror som Orrefors, Kosta Boda, Odd Molly, Tiger, Louis Vuitton, Efva Attling, Apple med flera skulle acceptera att deras varor såldes till dessa priser; slängdes i en kundvagn och rullade på kassabandet tillsammans med mjölk, köttfärs och purjolök? Nej naturligtvis inte. Det vore ju att förstöra märkets anseende och därmed värde och framtid.”

En annan bokhandlare jag pratade med bara skakade på huvudet när jag nämnde GW:s och Guillous böcker på rean. “Så står man i julhandeln och säger till kunderna som tycker boken är lite dyr att oh, nej det dröjer innan den kommer i pocket. Två månader senare ligger den på rean till ett pris som är lägre än vi tar för pocket. Hur många kommer att köpa nya böcker till jul nästa år?”‘

Problemet är dock till stor del även bokhandelns. Lite hönan och ägget. Både de stora förlagen och de stora kedjorna vill ha nyheter. Därför drivs böcker till en allt kortare livscykel: inbundet, kartonnage, pocket. Fullpris, kampanj, rea. Backlist existerar inte på samma sätt längre. Upp med nya titlar i hyllorna, låt dem stå några månader och sen ska de bort. Något fåtal långlivade kan få vara kvar upp till ett år om de fortsätter sälja.

På klädreorna är det framför allt det som sålt dåligt som reas bort. Det är udda storlekar, färger och plagg som dödats av vädrets nyckfullhet. Jag tror inte man fullt ut kan dra parallellen mellan märkeskläder och författare. Om en bok är alltför dyr i förhållande till konkurrenterna så kommer den inte att sälja. Om Zlatan-boken hade kostat 500 kr därför att han är ett så starkt varumärke hade boken inte nått samma försäljningsvolymer.

Nej, den stora nöten för bokhandeln att knäcka är denna: i nätbokhandeln kan du fortfarande köpa flera år gamla böcker och dessa titlar tickar på med några exemplar varje månad, år efter år. Hur kan bokhandeln finna platsen för dem i sina hyllor och dessutom motivera att de är några kronor dyrare?

Dessutom måste branschen finna ett sätt att avskaffa returrätten på böcker – utan att bokhandlarna för den skull känner sig blåsta av förlagen. Jag förstår ju att ingen bokhandlare vill handla böcker till fullt F-pris i september, låt vara med 30% rabatt, utan returrätt – om samma titel riskerar att dyka upp på rean i februari till en tredjedel av F-priset…

Idag gör jag själv något unikt: jag signerar böcker på rean. Kl 14-16 sitter jag i bokhandeln Böcker & Blad (Köpcentrat Familia i Hyllinge utanför Helsingborg). Där kommer vi att ha reapris på InnebandyPiraterna 1. Den är dock fortfarande dyrare än Leif GW Persson. Jag har inte råd att sälja mig så billigt som han gör på rean.

Fortsätt läsaBokrean – prisfest eller värdeförstörare?

Bråk ger bäst uppmärksamhet – även i media?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:2 augusti, 2010
  • Inläggskategori:Blogg

Ibland känns det som författare (och även andra) får mest uppmärksamhet om de bråkar med varandra. För inte så länge sedan var det Jan Guillou vs Thomas Bodström (och i viss mån GW Persson) och nu är det Leif GW Persson vs Björn Ranelid. Mest handlar det om ordkrig, hårddragna rubriker och alla får synas.

GW skriver en text med glimten i ögat och några gliringar till Ranelid, i Expressen, som inleds:

Den globala försäljningen av Stieg Larssons tre romaner om brott närmar sig raskt hundra miljoner. En framgång utan jämförelse i vår svenska litteraturhistoria. Faktum är att världens bokhandlare under loppet av några timmar – dygnet om, året om – säljer lika många Larsson som Björn Ranelid av egen kraft lyckas kränga av sina egna alster under ett helt år, “utanför bokhandeln” så att säga.
Mest intressant i artikeln är dock egentligen den parallell som GW drar mellan Stieg Larsson och våra världsberömda kvinnor: Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. Att berätta utan hämningar, kallar han det.

Men hans krönika genererar såklart en uppföljning där Ranelid får slå tillbaka.

När det gäller barnuppfostran läser jag ofta att man ska akta sig för att bara uppmärksamma då barnen gör fel.

Fortsätt läsaBråk ger bäst uppmärksamhet – även i media?

Hade Stieg Larsson toppat den här listan om han levt?

För några veckor sedan publicerades den årliga topplistan över författarna som tjänar mest i Sverige. Den handlar dock egentligen om de bolag som ägs av bästsäljande författare och framför allt omsättning. Den ser ut ungefär så här:
1. Liza Marklund 21,6 milj (+5,6 milj)
2. Camilla Läckberg 21,1 milj (+1,1 milj)
3. Henning Mankell 15,5 milj (-8,6 milj)
4. Jan Guillou 14,0 milj (-1,1 milj)
Under detta toppskikt är det en bra bit ner till en massa andra bästsäljande författare. Jens Lapidus och Mari Jungstedt omsatte båda runt 6 milj i sina bolag, enligt TT.

Fortsätt läsaHade Stieg Larsson toppat den här listan om han levt?