Marcus Priftis skriver träffande om skillnaden mellan fin och ful litteratur på Debutantbloggen. Ful litteratur säljer genomgående mer än fin och det retar förespråkarna av den fina litteraturen något enormt.

Jag gillar formuleringen i analysen av Fin litteratur:

Alla tilltag som drar ner läshastigheten och/eller ökar kraven på förförståelse applåderas – riktigt Fin litteratur ska man inte förstå nånting av första gången man lyckats stappla sig igenom den. Handlingen är inte viktig, det gör faktiskt inte ens något om det inte finns någon handling.

En annan sak som jag tror skiljer de båda är: Ful litteratur sågas på kultursidorna, Fin litteratur hyllas på kultursidorna. Men majoriteten av läsarna av Ful litteratur läser sällan kultursidornas recensioner, vilket kan vara en förklaring.

Det här påminner mig om att jag borde skriva klart den där bloggposten om recensenternas minskade makt.