Miljövänligt körsätt kan vara farligt

En ny trend sprider sig bland bilister på svenska vägar. Genom att lägga sig så nära framförvarande fordon som möjligt försöker förarna spara bensin och diesel. Men nu varnar Trafikverket och Polisen för att detta miljövänliga körsätt kan vara farligt.

Du har säkert noterat dem ute i trafiken – miljövännerna som verkligen gör sitt yttersta för att rädda vår planet. De ligger ofta i vänsterfilen, oftast bara två meter bakom framförvarande fordon. En del har trott att det är för att de är stressade, men i själva verket så sparar de bränsle genom att dra nytta av vinddraget från bilen framför.

– Ja, i teorin så stämmer det väl. Tävlingscyklister gör ju så för att hjälpa varandra att dra genom att minska luftmoståndet. Så det bör ju minska bensinförbrukningen, något, säger en källa på Framtidsfordonsforskningsföreningen (FfFf).

Det är inte lätt att köra miljövänligt. När dessa förare lägger sig tätt inpå framförvarande fordon är det många som byter till högerfilen och då tvingas föraren köra ikapp en ny bil längre fram och dra nytta av fartvinden.

Vi ser att det är många med kraftfulla motorer, inklusive lastbilar och bussar, som anammat detta bränslesnåla sätt att köra.

Men nu varnar Trafikverket och även Polisen för att riskerna med att använda detta körsätt.

– Ja, det är ju faktiskt så att om man bara ligger två meter bakom fordonet framför och detta bromsar så hinner man köra flera meter innan man ens hunnit reagera. Och det är inte så bra, menar en polisman.

Du menar att det är risk för en seriekrock?

– Nej, bara om det är mer än två bilar som ligger på rad och kör så här nära.

Trafikverket påpekar också att det bara fungerar om du ligger efter en större bil.

– Det finns en del lastbilschaufförer som fått för sig att de kan få draghjälp genom att lägga sig alldeles bakom en personbil med släp, men det fungerar ju inte. Luftmotståndet blir inte mindre då.

 

Fotnot: Detta inlägg kan innehålla spår av humor och ironi.

 

Detta är inlägg #2 av 100 i #blogg100-utmaningen

Fortsätt läsaMiljövänligt körsätt kan vara farligt

SVT släpper ny Mello-app till kritiker

Inför Andra chansen kommer SVT att släppa en ny Melodifestival-app, speciellt anpassad för alla kritiker. Nu blir det möjligt att stjärtrösta.

– Det är ju många som uttrycker sitt missnöje med bidragen på sociala medier och vi tycker det är bra att fånga upp dessa, säger en källa på SVT.

En del av kritiken riktas mot röstningssystemet där ungar med mobiler och surfplattor kan hjärtrösta. Genom att trycka intensivt på ett rosa hjärta kan de ge 0-5 hjärtan till varje bidrag. det här har fått arga medelålders att rasa.

– Det har saknats ett sätt att tycka illa om ett bidrag. I den här nya appen så har vi istället för ett hjärta lagt ett stort arsle på skärmen som man kan klicka på för att stjärtrösta. Om en låt är skitdålig så kan den få fem arslen.

Under Mello-sändningarna finns ett rosa hjärta som det slår gnistor om i vänstra nedre hörnet. Under finalen kommer det att placeras en rumpa i det högra nedre hörnet som släpper fisar i takt med att folk stjärtröstar.

– Det är bra att de som ogillar Melodifestivalen får utlopp för sina känslor.

Men hur ska stjärtrösterna påverka omröstningen? Ska de bli som minuspoäng som motvikt till hjärtrösterna? Och hur hanterar ni risken för att de yngsta tycker det är roligare med pruttar än hjärtan?

– Nej, stjärtrösterna får givetvis inte påverka resultatet. Det här är en app för trollen. Men det är kärlek till musiken som ska styra vilka som går till final.

Fotnot: Denna text kan innehålla spår av humor, satir och ironi. Om du gillade den kan du även läsa om Eurovision Cover Contest.

Detta är inlägg #1 i utmaningen #blogg100

Fortsätt läsaSVT släpper ny Mello-app till kritiker

Bokbranschens alla stolar – och jag sitter på dem

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 februari, 2016
  • Inläggskategori:Blogg

Igår var jag på ett heldagsseminarium om bokbranschen idag. Ja, det var rätt mycket fokus på statistik från 2015 och en lägesrapport för vad som händer i branschen. På kvällen stod barn- och ungdomsböcker i fokus och där var det lite mer framåtblickande – men framför allt kring den utgivning som redan är inplanerad.

Jag gav mig in i bokbranschen 2009, innan dess hade jag bara fuskat lite och varit inblandad i böcker som NHL-stjärnor och Fotbollsstjärnor som jag nu i efterhand inser var verkliga storsäljare. Faktiskt säljer dessa böcker större upplagor i inbundet/kartonnage än de flesta på de svenska topplistorna…

Sedan dess har jag provat många stolar i bokbranschen. Det slog mig just under seminariets inledning igår då moderatorn ville utröna vilka som fanns i publiken. (med reservation för att jag inte citerar korrekt ordagrant eller kronologiskt)

Har vi några förlag här? Jag räckte upp handen. Som en av grundarna till Hoi Förlag (där jag var VD fram tills för några veckor sedan) var jag i högsta grad representant för förlag.

Har vi några bokhandlare här? Jag räckte upp handen. Det är lite mer än ett år sedan vi tog över Hamrelius Bokhandel i Malmö efter att den gått i konkurs. Det har gett mig inblick i bokhandelns villkor på ett unikt sätt.

Har vi några journalister eller representanter för media? Jag räckte upp handen. Det var ju egentligen därför jag var där – i egenskap av grundare till Boktugg.se, en blogg/nyhetssajt om bokbranschen som gått på styrfart i mer än ett år men som nu under våren ska få vind i seglen är planen. Journalist är ju något jag varit i större delen av mitt liv, ända sedan 1990 faktiskt, har jag jobbat med dagspress, veckopress och månadsmagasin.

Har vi några författare här? Jag räckte upp handen. Jag debuterade med min första ungdomsroman InnebandyPiraterna – första säsongen, hösten 2009 och sex år senare kom min åttonde bok (InnebandyPiraterna 5).

Jag sitter alltså på många stolar i bokbranschen. Jag är dessutom styrelseledamot i NOFF (Nordiska Oberoende Förlags Förening) ett par veckor till (jag lämnar den platsen i samband med årsmötet).

Som ni säkert förstår så har jag tack vare alla dessa roller skaffat mig ett helikopterperspektiv på bokbranschen. Jag kanske inte har detaljkunskap på djupet inom varje område som den som jobbar heltid enbart som förläggare eller bokhandlare. Men det gör också att jag kan ta ett steg tillbaka och betrakta det med andra ögon.

Hur ser bokbranschens framtid ut? Det var en fråga som egentligen aldrig ställdes under gårdagens branschdag. Trots att det är vad jag själv funderar över nästan dagligen. Hur kommer digitaliseringen att påverka hur vi säljer, köper och läser böcker? Och vilka otänkbara faktorer kommer att bli en del av ekvationen? Det är ju alltid så när vi försöker förutspå framtiden, något som vi inte såg komma blir det riktigt stora.

Hur många hade gissat att ett företag som erbjöd ljudböcker via streaming skulle bli en av de starkaste maktfaktorerna i den svenska bokbranschen när du frågade förlagsledarna för tio år sedan? Idag är Storytel de som leder utvecklingen.

Men vilka företag startas idag som kommer att ha samma roll om tio år? En tankeställare för att ge perspektiv. Spotify hade inte grundats idag för tio år sedan. Det startades officiellt i april 2006.

Fortsätt läsaBokbranschens alla stolar – och jag sitter på dem

Melodifestivalen byter namn till Eurovision Cover Contest

Läs mer om artikeln Melodifestivalen byter namn till Eurovision Cover Contest
Female singer silhouette at rock concert

Nu är det slut på diskningar i Melodifestivalen. SVT har fått med sig flera andra länder och nästa år byter Eurovision Song Contest namn till Eurovision Cover Contest.

– Det har blivit allt svårare att skriva nya låtar för varje år. Alla ackord är ju redan använda och i stort sett alla ord. Titta bara på årets startfält. Förutom den som blev diskad för att redan ha tävlat så känner man igen både refränger och melodier på flera av de andra, säger en hemlig källa inom SVT.

Så det radikala greppet som nu planeras är att helt enkelt ta bort kravet på att låtarna ska vara nyskrivna. Tvärtom blir det ett krav att de har framförts tidigare. Tävlingen byter helt enkelt namn till Eurovision Cover Contest.

– Egentligen visste vi det redan förra året när vi såg att pausunderhållningens covers på gamla låtar var mer populära än bidragen i tävlingen. Men det yttersta beviset fick vi efter första deltävlingen i år. Att Las Ketchup skulle gå hem även hos 7-åringarna hade vi på känn. Men att de också skulle uppskatta den mer konstnärliga covern på Groupie, det hade ingen väntat sig, säger SVT-källan som själv tävlat i Melodifestivalen.

Den stora fördelen med förändringen blir att få slut på spekulationer och anklagelser om att låtar är stulna. Men det är också en anpassning till den verklighet som säger att de 20-30 främsta svenska låtskrivarna inte vill tävla i Melodifestivalen.

– Vi har ju drömt om en final där en låt av Avicii tävlar mot en av Max Martin. Nästa år blir det möjligt. Det finns liksom inga begränsningar längre. Vi kan få se Sven Bertil Taube sjunga duett med Loreen.

SVT förnekar att idéerna till Eurovision Cover Contest kommer från TV4:s succéer med Idol (där det nästan bara framförs covers) och Så mycket bättre (där kända artister sjunger covers på andra kända artisters låtar).

– Nej, det är snarare så att tävlingen behöver hjälp att lyfta i vissa andra länder. Tyskland och Storbritannien har exmpelvis haft problem de senaste åren och de skulle ha stor nytta av att få göra covers på gamla låtar.

Just nu diskuteras om det ska vara tillåtet för låtar som vunnit tidigare att tävla igen. Om det blir grönt ljus för det funderar SVT på att ha ett bidrag i varje delfinal som är en tidigare vinnare. Eller två.

– Tänk om vi äntligen kan få svaret på vilken låt som är bäst: Waterloo eller Heroes?

Fotnot: Ovanstående “nyhetstext” är satir. Alla överensstämmelser med verkligheten, nu eller i framtiden, är helt eller delvis oavsiktliga.

Fortsätt läsaMelodifestivalen byter namn till Eurovision Cover Contest

Vi kan inte ta emot fler författare

Läs mer om artikeln Vi kan inte ta emot fler författare
Hand with book reaching out from pile of old books

Vi kan inte ta emot fler författare nu. Det är redan svårt att överleva för de som skriver. Hur ska Sverige kunna hantera fler författare? Bokhandlare och förlag går redan på knäna. Det är en systemkollaps.

– Det här håller inte. Alla de här författarna som kommer hit och tror att de ska kunna ge ut böcker. Vi vet ju inte ens vad de vill med sina författarskap. Många av dem har ju ingen utbildning eller erfarenhet. Många av dem skriver deckare och det har vi redan för många som stjäl ekonomiska resurser från seriös litteratur, säger en etablerad författare som vill vara anonym men påpekar att det absolut inte är för att han (eller hon, man skulle kunna skriva hen) främst försörjer sig som spökskrivare.

De senaste åren har den svenska bokbranschen tagit emot tusentals författare. Men många menar att författarmottagandet har varit bristfälligt.

– Många av de här författarna har inte ens fått ett ordentligt förlagshus för sina böcker. En del av dem tvingas bygga egna förlagshus och det förstår ju alla att det slarvas kvaliteten då.

Extra svårt med det stora författarmottagandet blir det för bokhandlarna och biblioteken. Alla de nya författarna skriver fler böcker än vad det får plats i hyllorna.

– Det finns inte plats för dem. Det gavs ut över 10.000 nya böcker i Sverige förra året och om vi nu ska ta emot tusentals nya författare så är det bara en tidsfråga innan det kommer ut 20.000 nya böcker. Och alla förväntar de sig att vi ska ta in deras böcker, suckar Bosse Boklund som driver Bosse Boklunds Bokhandel på Bokvägen 3B.

Vi går över vägen till biblioteket och möter Gunhild som jobbat där i mer än trettio år.

– Jag är ju kluven. Samtidigt som jag verkligen vill ta emot fler författare så finns det en gräns. Varje dag kommer det författare med sina böcker och vill att vi ska köpa in dem och låna ut dem. Men vi har inte plats och inte får vi några nya pengar till böcker heller. Staten borde ta sitt ansvar för alla nya författare, säger Gunhild och tillägger.

– De kan ju inte förvänta sig att vi ska hinna läsa deras böcker och bedöma om de är bra.

Allra svårast är det för ensamkommande författare, av några kallade egenutgivare, som inte har någon erfarenhet av varken bokbranschen eller att skriva. Människor som helt enkelt bara längtar efter att få skriva och ge ut sina böcker och som inte känner till kulturen.

– En del av de här ensamkommande författarna förstör för alla andra författare. De har en helt annan kultur än … riktiga författare. De lägger ut bilder på Facebook så fort de fått en bok utgiven. Precis som om man blir författare efter en bok som inte ens är utgiven på ett förlagshus utan bara på deras eget … förlagstält, säger ytterligare en anonym författare som samtidigt betonar att det är viktigt med yttrandefrihet.

De nya författarnas ursprung är viktigt för hur de tas emot. Journalister verkar ha det lättare att båda accepteras och att etablera sig i bokbranschen. Även kändisar (från tv, kök eller badrum) får ett varmt mottagande av både bokhandlare och läsare.

– Fast egentligen är det för jävligt att de kommer hit och stjäl våra jobb. Jag menar, en artist som på sin höjd har skrivit texter på 200 ord tidigare. Det förstår ju vem som helst att de inte kan skriva en hel bok. Men det fattar ju inte läsarna, suckar den anonyme författare som ironiskt nog även spökskrivit en bästsäljare åt en av världens mest framgångsrika artister.

Fotnot: Denna text är satir. För en mer seriös genomgång av författarens villkor i Sverige så kan du läsa min artikel “Det finns för många författare – om tillgång och efterfrågan”.

Fortsätt läsaVi kan inte ta emot fler författare

Det finns för många författare – om tillgång och efterfrågan

Det finns för många författare, beklagar sig någon. Och framför allt alldeles för många författare som inte har vett att ta betalt för sin tid och kräva avtalsenlig ersättning för framträdanden och utgivningar. De borde säga nej.

Jag följer diskussionerna i ett antal författarforum. Det är ingen tvekan om att vi har fler författare idag än någonsin tidigare.

Vem har rätt att kalla sig författare?

Först av allt – författare är ingen skyddad yrkestitel. Det är inte som advokatsamfundet eller en läkarlegitimation. Vem som helst kan kalla sig författare. Man kan vara författare till en text, oavsett längd.

Många använder Författarförbundets definition, eller rättare sagt deras kriterier för att kunna söka medlemsskap i Författarförbundet.

Grunden för medlemskap är att man har publicerat ett omfång av två verk eller två översättningar som håller en viss kvalitet.

Om jag är rätt informerad är det till och med så att om två författare har skrivit en bok tillsammans så räknas det bara som ett halvt verk. Då behöver man alltså skriva fyra böcker innan man är författare. Och är det en trio borde det bli sex böcker.

Men lite mer generöst är att man kan kalla sig författare när man har gett ut en bok.


Vad är en utgiven bok?

När barriären med två böcker har försvunnit så invänder skråets försvarare att det idag är alldeles för enkelt att ge ut en bok själv. Egenutgivning kan ju inte räknas. Oavsett det faktum att en av de mest sålda böckerna i Sverige förra året var egenutgiven.

Problemet är att det blir väldigt komplext att definiera vad som är ett riktigt förlag och inte ett egenutgivarförlag. Vi har hybridförlagen som jag tidigare berättat om. Men vi har också mikroförlag och små förlag. Förlag är inte heller skyddat på något sätt. Vem som helst kan kalla sig för förlag och börja ge ut böcker och tidningar. Det är en del av yttrandefriheten och en av fördelarna med att bo i Sverige. Hittills har regeringen inte haft synpunkter på de böcker som ges ut.


Tillgång och efterfrågan

Vi kan konstatera att tillgången på böcker och författare aldrig har varit större än idag. Det är förstås bra för läsarna som vissa menar blir allt färre (även om undersökningar pekar på det motsatta). Vi kan i alla fall vara överens om att konkurrensen från andra medier – inklusive sociala medier är tuff.

Ni vet hur tillgång och efterfrågan brukar påverka priset? Just det, när tillgången är större än efterfrågan så sjunker priset. Om det inte är reglerat på något sätt.

Många vill vara författare på heltid. Som jag berättat i tidigare inlägg så är det väldigt få förunnat, något som många inte verkar vilja förstå. En del av dem som faktiskt förstår att författare som yrke ofta är en utopi, väljer istället att se det som en hobby. Och en hobby får faktiskt kosta pengar, ingen förväntar sig att tjäna pengar på sin hobby.

Det här gör förstås det hela mer komplicerat. En hobbyförfattare som redan har en inkomst och rentav är redo att gå back på att vara författare skapar en verklig prispress på de som istället vill skapa en heltidsinkomst från sitt författarskap.

Hur ska läsare och andra agera? Ska ett bibliotek eller en skola betala för att lyssna till en författare, när det finns andra som är redo att göra det gratis? Ska läsarna betala dyrt för böcker när det finns billiga böcker? Det här sistnämnda gäller inte riktigt ännu eftersom en fysisk bok kostar mycket att producera, trycka och distribuera vilket leder till att prispressen snarast skapas av Bonniers och andra stora förlag som dumpar överupplagor och säljer inbundna böcker på rean för 59 kr vilket gör det svårt för en hobbyförfattare att förklara varför hens bok ska kosta 150 kr när den är tryckt i mjukpand som POD.

Men när (om säger vissa födda före år 2000) eböckerna blir dominerande så försvinner denna tröskel. Då kan hobbyförfattare sälja sina böcker för 9 kr eller rentav ge bort dem gratis eftersom styckpriset är noll.

Så kommer alla böcker i framtiden att vara gratis? Nja, det är väl ändå inte troligt. I andra branscher lyckas företag fortfarande ta ut rejäla marginaler på sina produkter trots att de är väldigt billiga att tillverka. Hur förklarar man annars fenomen som märkesläsk, märkeskläder och en rad konsumentprodukter där flera led kan försörjas med höga marginaler?


Framtiden för författare

Så vad kommer framtidens författare att tjäna pengar på? Kan de tjäna på bokförsäljning ifall de inte säljer hundratusentals böcker? Ja, förmodligen. Kanske kommer det att dyka upp sätt att höja priset på sina böcker genom att paketera dem på ett sätt som gör att läsarna kopplar bort det upplevda priset från just den fysiska inbundna boken (den som Bonniers säljer för 59 kr på rean sex månader efter utgivning) och gör att läsaren gladeligen betalar 995 kr för favoritförfattarens nya bok eftersom den kom tillsammans med en T-shirt och var tryckt i en begränsad numrerad upplaga, handbunden i läder och signerad.

Kan de tjäna pengar på att hålla föredrag? Förmodligen eftersom stora artister kan sälja konsertbiljetter för 1500 kr och fylla en fotbollsarena samtidigt som ett litet okänt band har svårt att sälja biljetter för 150 kr och fylla den lokala puben. Har du gett ut en bok som sålts i 200 exemplar kanske du inte kan förvänta dig att det lokala biblioteket ska betala dig 3000 kr för ett föredrag, men om du gett ut tio böcker och sålt en miljon böcker och vunnit ett Augustpris kanske det är rimligt att förvänta sig att ett bibliotek i andra änden av Sverige faktiskt betalar en ersättning som faktiskt är över 10.000 kr plus resekostnader.

Tillgång och efterfrågan, ja. Men ännu mer efterfrågan kopplad till upplevt värde. Det som gör att en kopp kaffe kan kosta 5 kr på Biltema, men som samma kund gladeligen betalar fem-sex gånger mer för på Espresso House.


Varumärken hit och dit – räknas inte kvalitet?

Nu invänder de mer litterära författarna, de som inte bara vill skriva deckare utan kanske utmana med ett språk som kräver mer än grundskola och kräver en läsvana bortom LasseMajas detektivbyrå, att kvalitet måste få räknas. Annars får vi snart bara en massa kändisar med spökskrivare och dynga som tryckts ner i halsen på folket i kraft av tv-reklam.

Men, vi vet ju alla att det inte fungerar så. All marknadsföring i världen kan inte få folk att läsa något som är skit. Även om en del litteratursnobbar säkert skulle vilja säga att hälften av det som finns på topplistan är just skit. Billig, lättsmält underhållning utan substans.

Men på samma sätt som i andra branscher finns det utrymme för kvalitet. Varför köper människor BMW eller Lexus när det finns bilar som kostar hälften så mycket? Varför köper folk designmöbler när de kan köpa billigt på Ikea eller Jysk? Varför finns det folk som betalar 849 kr för en T-shirt med Versace-tryck när de kan köpa en av i stort sett identisk kvalitet för 149 kr?

Det är en kombination av kvalitet och varumärke. Men det är också tillgång och efterfrågan. Det finns exempelvis snickare som bygger möbler på beställning åt kunder, de kan aldrig vara lika billiga som IKEA men de är ibland billigare än en massproducerad designers verk.

Kvalitet är absolut helt avgörande för om en bok ska sälja eller inte. Däremot kommer kvalitet alltid att vara subjektivt.

En del författare grottar ner sig i förekomsten av stavfel eller tankeluckor i en utgiven bok. “Titta här, det är helt sjukt att de kan ge ut en bok med stavfel i. Uselt förlag. Kass redaktör. Dålig författare.”

Underförstått, jag gör ju inte sådana fel – varför säljer inte jag tusentals exemplar?

Svaret är enkelt: majoriteten av läsarna ser varken stavfel eller eventuella millimeterstora luckor i intrigen. De tittar på andra kvaliteter.


Författare kommer att tjäna mer – och mindre

Så min prognos för framtiden är att författaryrket i framtiden kommer att se ut som det gör i många andra branscher. Ett litet fåtal kommer att tjäna ännu mer än de gör idag. De allra flesta kommer att tjäna lika lite eller mindre än de gör idag. Tillgången på författare och böcker kommer att fortsätta öka och jag är helt övertygad om att fler svenska författare kommer att kunna vara författare på heltid i framtiden.

Men konkurrensen kommer att vara större och därmed kommer det att vara svårare att bli en av dem som gör det. Att vara författare på heltid varken är eller kommer att vara synonymt med att skriva på heltid.


Fotnot:
Jag har i skrivande stund gett ut åtta böcker, är medlem i Författarförbundet, en av grundarna till Hoi Förlag och skriver just nu på flera nya böcker. Men jag har en bit kvar tills jag kan leva på mitt författarskap.

Fortsätt läsaDet finns för många författare – om tillgång och efterfrågan

Nya utmaningar och nya möjligheter

Det är över fem år sedan jag och Lars Rambe startade Hoi Förlag tillsammans med Ann Ljungberg. Det har hänt otroligt mycket på de här åren då vi gått från en idé till ett bolag, eller rättare sagt en koncern med tre bolag, som tillsammans omsatte över 15 msek 2015. Över hundra författare har gett ut böcker på förlaget. Böcker som lästs av tusentals läsare.

Fem år, så länge har jag aldrig varit på en och samma arbetsplats som anställd. Eller rättare sagt, det var ganska exakt så länge som jag stannade på Egmont Kärnan i Malmö, 1998-2003. Det är lite drygt femton år sedan jag tog steget ut i det okända. Tiden går.

Då startade jag novelltidningen VIPstory som förmodligen var före sin tid, kom ut med två nr 2004. Kanske hade det gått bättre idag. Eller framför allt, med den erfarenhet och det kontaktnät jag har idag hade det förmodligen nått helt andra resultat. Den tidningen var ett dyrt äventyr, men jag brukar säga att det samtidigt var läropengar.

När jag lämnade den stora mediekoncernen Egmont 2003 och startade eget (eller rättare sagt återupptog mitt bolag som jag startade första gången 1992) så gjorde jag det helt själv. Det är stor skillnad att driva bolag tillsammans med andra som i Hoi Förlag där vi dessutom har aktieägare som investerat. Med fler som driver så får man ett helt annat tempo, samtidigt som man måste ta hänsyn till fler viljor och åsikter.

Med Dahlgren Communications fick jag nya kunder och nya nätverk i Helsingborg. Jag engagerade mig i Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. När jag sedan startade Dahlgrens Förlag 2009 för att ge ut min debutroman InnebandyPiraterna gav jag mig in i bokbranschen vilket sedan ledde fram till Hoi Förlag.

Nu har Hoi fått två dotterbolag, Hoi Bokhandel som för ett år sedan bildades då vi fick chansen att ta över konkursboet efter Hamrelius Bokhandel i Malmö. Samt Hoi Media som driver bloggarna Boktugg.se och Egenutgivare.nu samt sköter förlagets webbshop. Det blir nu mitt huvudansvar att utveckla redaktionella produkter och e-handel inom Hoi Media (där jag är VD). Därmed är cirkeln på sätt och vis sluten eftersom jag inledde min karriär som journalist och under många år jobbade med webbtexter, nyhetsbrev och e-handel.

Det finns fortfarande massor att utveckla i Förlaget. Men är det något jag lärt mig är det att man inte kan göra allt. Något som är svårt när det finns så mycket som är kul, spännande och intressant. Det kliar i fingrarna att få vara med och förverkliga nya idéer på olika håll.

Men genom åren har jag också varit ganska bra på att gå vidare och lämna olika sammanhang för att ge plats för nya. Jag har suttit i styrelsen för FC Helsingborg, Skånes Innebandyförbund, Svensk Elitinnebandy och Marknadsföreningen bland annat. Idag har jag en styrelsepost i NOFF (Nordiska Oberoende Förlags Förening) där jag funderar på om jag ska ställa upp för omval eller ej.

Nu lämnar jag VD-posten i Hoi Förlag men sitter kvar i bolagets styrelse och lär säkert vara inblandad nästan dagligen fortfarande i allt möjligt. Men det känns ändå helt rätt, det är dags att öppna upp tid för nya möjligheter.

I dagarna kom nyheten om att Aller Media lämnar Helsingborg (inte styrelsebeslut men till 99,9% klart). Jag jobbade faktiskt i Allerhuset på Landskronavägen i åtta månader 1995 innan jag flyttade ner till Hemmets Veckotidning i Malmö där jag sedan stannade till 1998 då jobbet som redaktionschef på Egmont Sports dök upp. Jag kan inte låta bli att tänka att det där huset skulle kunna bli hemvist för en ny generation helsingborgsföretag. Några e-handlare och kanske ett nätverk för bloggare (inkl youtube, poddar och alla andra kanaler som kan användas för att kommunicera med läsare på 2000-talet).

När jag tittar tillbaka på min karriär har jag flera gånger varit för tidigt ute. Jag hade idéer om webbsatsningar på NST, Allers och Egmont. I vissa fall blev det delvis verklighet men det var först flera år senare som det slog igenom på allvar. På samma sätt jobbade jag med content marketing (annonsmärkta redaktionella artiklar) även om jag då kallade det advertorials redan för tio år sedan. Nu är det hur stort som helst.

Mitt författarskap inleddes på allvar i januari 2009, för sju år sedan alltså. Jag var väl inte först bland svenska egenutgivare, men en av de tidiga. Skrivandet och byggandet av mitt författarskap är ett av de områden som jag vill ge mer utrymme nu. Kanske är tiden mogen för en del av de idéer jag hade då, kanske är jag fortfarande några år före min tid. Jag har hunnit skriva åtta böcker, men har en lång rad idéer till fler.

Däremot känns det smått overkligt att det i år är 25 år sedan jag fick mitt första sommarvikariat på NST:s Sportredaktion. Säger som en bekant som fyllde år – kan det verkligen stämma när jag bara är typ 35?

Fortsätt läsaNya utmaningar och nya möjligheter

Rune Andréasson kan ha varit Sveriges mest framgångsrika egenutgivare

I år är det 50 år sedan den tecknade filmen om Bamse – världens starkaste björn, hade premiär på svensk tv. En fantastisk framgångssaga.  Man skulle kunna säga att Rune Andréasson var Sveriges mest framgångsrika egenutgivare när familjeföretaget själva gav ut tidningen Bamse under åren 1982-1990 innan licensen såldes till Egmont. Under ett par år från 1984 och fram till 1992 hade tidningen en snittupplaga på över 200 000 exemplar.

En författares största utmaning, förutom att skriva en bra bok, är att nå ut. År 2016 är det både lättare och svårare än det var för 50 år sedan.

Jag tänkte på det när jag läste senaste numret av Bamse-tidningen för mina barn. Där berättas om hur Rune Andréasson kämpade och slet och tecknade den första Bamse-filmen och hans hustru hjälpte till att måla varje ruta. Idag kan man göra samma jobb betydligt enklare och snabbare med hjälp av 3D-program, men det krävs likväl kunskaper och begåvning för att det ska bli bra.

Idag kan en filmare själv lägga ut filmen på Youtube och nå miljoner och miljarder människor över hela världen. Men också drunkna i ett oändligt utbud.

Då var man beroende av att få in en fot på den stora kanal som fanns: Sveriges Television. Men, samtidigt var det så att när Rune väl fick in Bamse där, när tv-cheferna 1966 nappade och köpte in sex avsnitt av den tecknade Bamse-filmen i svartvitt så fick den genomslag. Den fick ett enormt genomslag. Dagen efter att det första avsnittet hade sänts i den enda svenska tv-kanalen så pratade alla barn om det. Alla hade sett den eftersom det var det enda program som sändes vid den tidpunkten.

Idag har även hushåll med minimalt utbud åtminstone tio tv-kanaler att välja på. En del har hundra kanaler. Och alla har tillgång till Youtube med miljoner videosnuttar att titta på.

Att bli intervjuad i en tv-soffa 2016 har inte i närheten av det genomslag du fick om du var med i Hylands hörna 1966. Läser på Wikipedia:

“Säsongen 1966 producerade Hylands hörna en modern ABC-bok, efter en idé av Gunnar WersénHylands hörnas ABC-bok. TV-tittarna uppmanades att sända in förslag på ABC-verser och tiotusentals bidrag kom in. Verserna illustrerades av kända konstnärer: Bror Hjorth, Martin Lamm, Bror Marklund, Lars Norrman, Olle Olsson Hagalund, Karl Axel Pehrson, Lennart Rodhe och Gustav Rudberg. Boken såldes i över en halv miljon exemplar och behållningen gick till leprasjuka barn över hela världen.”

När Bamse väl fått spridning tog det ändå några år innan den fick en egen tidning. Mellan 1966 och 1970 gick den som veckoserie i tidningen Allers och först 1973 blev det en egen tidning (utgiven av Williams förlag, som sedan köptes av Semic vilket så småningom ledde till att Bamse hamnade hos Atlantic Förlag 1977).

Det har aldrig varit lättare att skriva och ge ut en bok än idag. Datorer underlättar hela processen, från redigering till tryckning. Nätbokhandeln har krossat distributionsmonopolet och internet gör det möjligt att kommunicera direkt med läsare via mejl, bloggar och sociala medier. Men samtidigt har konkurrensen blivit enormt mycket hårdare just för att det är lättare.

Det här är något jag kommer att fundera och jobba med under våren 2016. Hur får jag genomslag med mina böcker till en riktigt bred läsekrets?

Fortsätt läsaRune Andréasson kan ha varit Sveriges mest framgångsrika egenutgivare

Stockholm vill göra Skåne svenskt igen

Historia var aldrig mitt favoritämne i skolan. I alla fall inte på gymnasiet. Det handlade nämligen mest om att plugga in årtal och lära sig saker innantill.

Men i den tid vi lever i nu blir det allt viktigare med historia. Det är något jag delvis lärt mig av mitt författarskap där man bygger upp fiktiva karaktärer som alla formas av sin egen historia. När jag bygger påhittade världar gör jag det genom händelser som bygger dess historia.

Igår kväll började vi titta på filmen The Butler på Netflix. Den handlar om en svart man som tar sig från bomullsfälten till Vita Huset som tjänare åt de vita. Samtidigt som den skildrar hur USA gick från att vara ett sjukt rasistiskt land till ett land där alla ska ha samma möjligheter, oavsett hudfärg. (Jo, jag vet att det finns en stor grupp fundamentalister där vita strutar på huvudet bärs tillsammans med mask för ansiktet och fortfarande tycker att Klu Klux Klan hade kloka idéer). Det som verkligen griper tag är att det inte var särskilt länge sedan. För 55 år sedan eldade de upp en buss och misshandlade de svarta demonstranter som färdades i den, då fanns det fortfarande separata sektioner för svarta och vita på restauranger.

Historia är också bra att känna till när det gäller Skåne och Danmark. Jag har märkt att det finns många svenskar som på allvar tror att Skåne alltid har varit svenskt, förutom en kort period under dansk flagg. Till och med skåningar. Men i själva verket var det så att Skåne ockuperades av Sverige och vattnet Öresund förvandlades till en gräns mellan två länder.

Det var faktiskt inte så länge sedan Skåne avfördes från listan över ockuperade landområden. Försvenskningen av Skåne var brutal, först under kriget då tusentals människor avrättades av svenskarna. Därefter gällde det att föra in den svenska kulturen och bygga en barriär mot Danmark. Det blev stopp för skåningar att studera i Köpenhamn och istället grundades Lunds universitet.

Läs exempelvis Herman Lindqvist i denna krönika (från 2007 men fortfarande lika aktuell idag):

“Försvenskningen skedde på flera plan. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. (…) Försvenskningen var så effektiv och den centralstyrda propagandan så skicklig, att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk, att befolkningen i alla våra landskap egentligen alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna.”

När svenskarna stängde Skåne svarade Danmark med att vända det ryggen. På samma sätt som Sverige dolde sin finska historia låtsades inte danskarna längre om de förlorade landområdena som även inkluderade Halland och Blekinge. Sverige hade i stort sett ingen väst- och sydkust innan de ockuperade dessa områden.

Den som läser på lite om Andra världskriget inser att nazismen var utbredd i Sverige fram till 1944 då svenska regeringen insåg att Tyskland skulle förlora kriget och bytte sida. Även om man officiellt var neutralt.

Allt detta tänker jag på när jag läser Johan Norbergs krönika i Metro idag:

“Regionen hade börjat växa ihop. Man bor på ena sidan bron och jobbar på den andra. Men med ID-kraven sedan i måndags avskaffades den nordiska passfrihet vi haft sedan 1952. Tågen slutade gå mellan Köpenhamn och Malmö. Nu tvingas alla gå av i Kastrup och gå ut och kontrolleras innan de får fortsätta färden. Det som var en region förenad av en tunnelbana har blivit två olika länder, separerade av en två meter hög och 325 meter lång barriär.”

Som författare vill man ofta se att det finns en tanke bakom hur någon agerar. Det finns ett talesätt att fiction måste vara logisk, bara verkligheten kan vara helt ologisk.

Den konspiratoriske skulle kunna se det som att makten i Stockholm blivit orolig över att Köpenhamnsregionen växer och utmanar Stockholm som Skandinaviens huvudstad. Om Malmö och Köpenhamn växer samman till en stad och med den infrastruktur som, trots svenska statens förseningar av satsningar, finns redan idag även inkluderar områden 10-15 mil därifrån så skapas en storstad som helt struntar i landsgränserna. Danmark är på väg att återerövra Skåne på fredlig väg och skåningarna ifrågasätter allt mer att makten finns i Stockholm. Det här har gnagt hos svenska politiker i många år och nu såg de chansen att bromsa utvecklingen effektivt genom ID-kontroller. På samma gång skulle det bryta Copenhagen Airports tillväxt genom att göra flygplatsen mindre attraktiv. Dags att göra Skåne svenskt igen.

Men, nu tror jag inte på sådana konspirationsteorier. Jag tror bara det handlar om en extremt dålig kunskap hos många politiker i Stockholm om Sveriges, Skånes och Danmarks historia. Och framför allt om vilken verklighet vi lever i här nere idag. Vilket är anledningen till att de fortfarande inte byggt en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör trots mer än hundra års diskussioner.

Fortsätt läsaStockholm vill göra Skåne svenskt igen

Varför gör ingen som jag säger – inte ens jag själv?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 oktober, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Visst är det irriterande med små barn? Det spelar ingen roll hur många gånger man säger till dem att de ska göra en sak – ändå gör de inte det. Eller, efter sjutusenfyrtioelva gånger så kanske det sitter där till slut. Ett oändligt tjatande.

Men det är inte bara barn som inte gör som du säger till dem. Vuxna är likadana. Fruar, arbetskamrater, folk på stan. Det är inte många som gör som du säger.

Däremot kan du vara ganska säker på att de gör som du gör. I alla fall barn. Föregå med gott exempel är väldigt bra. Att säga “nu är det snart dags att stänga tv:n och gå och lägga er” är inte så effektivt när det sägs från köket samtidigt som du har blicken ner i mobiltelefonen eller fortfarande plockar undan disken. Barnen vet att de kan glida några minuter eftersom du inte är där.

Även andra vuxna gör ofta som du gör och inte som du säger.

Så det är väl logiskt att inte ens jag själv gör som jag säger. Vi säger att vi ska äta nyttigare och börja träna. Sen åker man till McDonalds på lunchen och sjunker ner i tv-soffan när barnen somnat och äter något onyttigt som blivit över från helgens fredagsmys och lördagsgodis och söndagskväll. Som garanterat har mer socker än vitaminer.

Man gör to-do-listor som man aldrig hinner igenom. Samtidigt som man spenderar tid i flödet. Flödet på Facebook, Twitter, Epost, nyhetssajter och en massa annat.

Om något borde det väl vara enkelt att säga till sig själv vad man ska göra och sedan göra det. Kanske man behöver en PC. En personlig coach. Som följer dig vart du än går och håller dig på rätt spår. Helt enkelt en röst som säger: “nu får du sluta blogga och uppdatera Facebookstatusar och jobba istället!”.

Fortsätt läsaVarför gör ingen som jag säger – inte ens jag själv?

Bättre sent än aldrig – femte säsongen är här!

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:19 oktober, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

IMAG1751
Jag skulle kunna utnämna det till min mest försenad bok någonsin, men nu är den här. Bättre sent än aldrig. Den som väntar på något gott väntar aldrig (eller är det alltid) för länge.

InnebandyPiraterna – femte säsongen. Den skulle ha kommit redan i april. Men då var det en viss författare som inte blev klar i tid. Sen kom våren, sommaren och semestrar (faktiskt inte bara mina) och ytterligare omständigheter som försenade i stort sett varje steg i processen.

Men i slutet av förra veckan så landade böckerna äntligen på förlagets stora lager och idag har de anlänt till bokhandlare och nätbokhandlare runtom i landet.

Det var med InnebandyPiraterna allting började för fem och ett halvt år sedan, i början av 2009 då jag började skriva den första säsongen, min debutroman. Sedan dess har det sålts över 10.000 exemplar av de första fyra böckerna och böckerna ha lästs av tusentals – främst barn och ungdomar.

Denna femte bok tar upp ett lite mörkare tema – alkoholens farliga makt. En av Consuls stjärnor, supertalangen Charlie, får problem och efterhand snärjer han in sig allt djupare och det går ut över laget. Jag och superredaktören Conny diskuterade innehållet en del. Hur ska man skildra alkholens roll i idrotten? Det är ingen tvekan om att den förekommer flitigt i lagidrotten. På samma gång som idrotten kan rädda många ungdomar undan missbruk och kriminalitet så blir den ibland faktiskt en inkörsport. Så jag har försökt ge en bild av verkligheten, vad som kan hända.

Conny konstaterade att oavsett hur ruggigt jag skulle skildra alkoholismen så finns det tyvärr många barn som sett värre saker redan. Alla har vi någon gång träffat på någon som haft problem med alkohol på ett sätt som gjort att det gått ut över skolan, jobbet, idrotten, kompisarna, familjen – kort sagt livet.

Så nu när min sjätte roman, min åttonde bok, är förlöst och publicerad så infinner sig frågan genast – vilket skrivprojekt ska jag ge mig i kast med härnäst? En sjätte säsong som läsarna efterlyst redan innan de läst femman (snacka om förtroende), en fortsättning på det galna Färglösa eller kanske en fackbok. Eller något helt annat.

Jag inser att det egentligen inte spelar någon roll. Det viktiga är att börja skriva.

Just det, köp nu InnebandyPiraterna 5på Adlibris, Bokus, CDON eller förlagets webbshop.

Fortsätt läsaBättre sent än aldrig – femte säsongen är här!

Har du hört talas om 3-metersregeln – eller matematik för bilförare

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:8 september, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det talas mycket om att svenska barn är dåliga på att läsa. Men det talas mindre om att svenska bilförare är dåliga på att räkna. Det skulle behövas lite mer matematik för bilförare.

Den här sommaren har jag kört ett antal mil, inte minst på svenska motorvägar. Det är en blandning av yrkesbilister och glada amatörer. Vilken grupp som kör sämst ska vi låta vara osagt, de kör dåligt på olika sätt. Men dåliga på matte verkar många i båda grupperna vara.

Har du hört talas om 3-metersregeln? Inte. Det beror på att det inte heter 3-metersregeln utan 3-sekundersregeln. Du läste säkert om den när du tog körkort:

“För att bedöma avståndet till framförvarande fordon kan man använda sig av den s.k tresekundersregeln. Regeln innebär att det ska vara tre sekunders mellanrum mellan framförvarande- och ditt fordon. Om det är halt väglag bör du öka avståndet ytterligare.”

Tyvärr är det alltför många på motorvägen som tillämpar tre meter. För den som är lika dålig på meterskalan som britterna och amerikanarna (de använder feet) så är det mindre än en billängd. Om man inte kör en pytteliten minibil utan baksäte, men då behöver man ännu bättre avstånd med tanke på hur små deformationszoner dessa har.

Och hur stort avstånd är tre sekunder? Dvs, hur långt kör man på tre sekunder i motorvägsfart?

1 km = 1000 m
1 h = 3600 s
1 km/h = 1000/3600 m/s
1 km/h = 0,278 m/s

110 km/h = 30,58 m/s x 3 sek = 91,7 meter
90 km/h = 75 meter

Kort sagt. Bilister på svenska vägar är usla på att hålla avstånd och jag misstänker att polisen inte bötfäller många för det under ett år. Egentligen är böterna 2000 kr för detta brott, för kort avstånd till framförvarande fordon. Och indraget körkort på plats.

Så jag har ett enkelt recept: sätt upp avståndskameror på varje viadukt. Fota, före, under och efter bron. Kameran skulle betala sig på en förmiddag, det är bara att skicka böter på löpande band och dra in körkorten. Efter ett tag kanske folk hade lärt sig att inte ligga tre meter bakom i omkörningsfilen på motorvägen.

En annan grupp som är dålig på matte är lastbilschaufförer. Ibland ser man dem köra om varandra. Det sker när en av dem kör i 90 km/h och den bakom i 92 km/h med sin farthållare. Och då måste man förstås köra om. Med en hastighetsskillnad på 2 km/h tar det några minuter och under tiden samlas en lång kö av fortkörare, som inte längre kan köra för fort, bakom. Till och med de som kör lagligt bygger på kön.

Här kommer mattelektionen. Hur mycket tjänar föraren på omkörningen? 2 km/h i skillnad innebär att man kommer hur mycket längre på en timme? Just det, 2 km. På en arbetsdag, 8 timmar, hinner man då 16 km längre. Det är ju en ganska lång sträcka, om man går. Men när man kör bil i 90 km/h då tar det faktiskt bara 10 minuter och 40 sekunder att köra dessa 16 km/h.

Med andra ord: pga dåliga mattekunskaper så vill dessa lastbilschaffisar tjäna tio minuter på bekostnad av övriga bilisters tålamod.

De här två typerna av mattesnillen i kombination ger oss seriekrockar.

Men när vi pratar matematik och bilkörning så finns det en helt obegriplig del av instrumentpanelen. Jag vet inte hur det ser ut på din bil, men min skala går till 260 km/h. Mig veterligen så finns det ingenstans i Sverige där man lagligt kan använda ens halva den skalan. Så varför graderar man den så? Min bil har topphastigheten 200 km/h. Enligt tillverkaren. Varför? Kunde man inte lika gärna strypt den vid 150 km/h eller ännu lägre?

Så låt oss prioritera matematikundervisningen i skolan. Körskolan alltså.

Eller det kanske är lika bra att installera avståndsmätare i alla bilar istället som aktiveras så fort du kör över 50 km/h.

Fortsätt läsaHar du hört talas om 3-metersregeln – eller matematik för bilförare

Läs en bok för att förstå vad som händer

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:6 september, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Det finns väl ingen som kan undgå att påverkas av flyktingkatastrofen som pågår just nu. Hemska bilder av människor som flyter iland efter att deras båtar förlist eller att de bara fallit överbord.

Samtidigt som vi berörs av detta går livet vidare som vanligt här. Just nu, när jag skriver det här, kommer jag på mig själv med att känslan av det påminner en del om hur det är att gå vidare när någon nära anhörig dött.

Jag har varit på föräldramöten på skolan där det är lite problem för att kommunen glömt bort att det faktiskt är mycket fler elever som börjar än som slutar. Det leder till att det är rörigt med scheman och det visar sig att lokaler är för små och barnen får gå fram och tillbaka mellan olika hus. Man kan tycka att det är idiotiskt, att ingen ansvarig lyssnade när föräldrarna varnade för precis detta för tre-fyra månader sedan.

Men sedan i nästa ögonblick. Vad gnäller vi för? När tusentals familjer just nu går flera mil efter att ha fått lämna hus och hem bakom sig. Som flyr till ett land som de vet absolut ingenting om. Där vädret förmodligen är mycket sämre än de kan föreställa sig. De är förmodligen väl medvetna om att inte alla svenskar och tyskar är lika välkomnande. Det finns fortfarande folk som sympatiserar med nazismens idéer. Men alternativet är så mycket värre att de ändå ser en framtid i de här länderna i norra europa.

Vi försöker bidra. Skänka pengar. Och vi försöker förklara det som händer för våra barn.

Jag tänkte instinktivt på en bok, eller snarare en film vi såg med barnen i somras. Narnia-filmen Häxan och Lejonet. Den inleds faktiskt med några scener som är bland de mest otäcka eftersom de så uppenbart inte är en del av sagan. Det är taget ur verkligheten. Bomberna faller över London under andra världskriget och de söker sig till skyddsrummen. Därefter skickas barnen med tåg ut från storstaden, ut till landsbygden som är tryggare. Där familjer tar emot dem.

Jag berättade detta för barnen och jämförde med det som idag sker i Syrien. Människor flyr från kriget men det är inte så enkelt som att stiga ombord på ett tåg. Istället får de åka båt. Båtar som är fyllda till bristningsgränsen och där det inte finns flytvästar till alla ombord. Sen ger de sig ut på ett hav där vågorna går sju-åtta meter höga för att ta sig till ett annat land.

För ett barn räcker kanske denna bild. De förstår att vi behöver vara snälla och ta hand om dem. En av mina döttrar har till och med haft två barn i sin klass som flytt undan krig och kommit till Sverige utan mer än kläderna de hade på sig. Jag hoppas och tror att barnen skaffar sig en förståelse.

Även resten av Narniaberättelsen handlar ju om ett krig. I sagan är det enklare att förstå vem som är ond eller god. I verkligheten är det mer komplext, men i de allra flest finns det någon som spelar ut andra mot varandra. Som manipulerar och försvarar sina handlingar med hänvisning till religion eller rasbiologi, men som i de allra flesta fall drivs mer av makt och pengar än någon idiologi.

Många vuxna har läst om andra världskriget men förmodligen glömt det. Då kan det vara nyttigt att läsa eller se en film. Schindlers List är en fruktansvärd skildring av hur vanliga människor förvandlas till djur, eller nej odjur, och behandlar andra godtyckligt formerade grupper till några som inte är värda att leva.

När jag tänker på flyktingkatastrofen så dyker Lars Wilderängs serie Stjärnklart upp i huvudet. Utan att avslöja för mycket så ger den en känsla av hur det skulle vara för svenskarna att utsättas för det som sker i Syrien idag. Det är ju bara så att det är svårt att relatera till något som sker i en annan del av världen. Inte minst för att man lätt får en bild av “jaja, men de bor ju fortfarande i hyddor och de där stamkrigen har pågått i årtusenden, de är inte kloka och är vana vid det”. Men så är det ju inte. De allra flesta länder i världen är inte mycket annorlunda än Sverige idag. Dessa samhällen är mer utvecklade än Sverige var på 1940-talet, de är i stort sett på vår nivå. Som Hans Rosling påpekade i GP häromdagen.

Så för dig som har svårt att förstå, läs Wilderängs båda böcker. Inte minst den andra, Stjärnfall, målar upp en fruktansvärd bild. Som förmodligen är väldigt nära den verklighet som flyktingarna lämnar bakom sig. Om man bortser från att det i verkligheten är andra människor som står för grymheten.

Människorna som levde under andra världskriget förstod inte vidden av vad som pågick förrän efteråt.

Vi säger att det är viktigt att de som kommer hit lär sig språket. Det håller jag med om till hundra procent. Att läsa och skriva är helt avgörande för att klara sig i Sverige. Men det gäller lika mycket oss som är födda här. Den som har bra läsförståelse orkar läsa fler och längre texter och kan därmed sätta sig in i saker på ett annat sätt än den som bara orkar läsa en statusuppdatering på Facebook, rubriken och ingressen på en nyhetssajt som i bästa fall inte sprider desinformation.

Fortsätt läsaLäs en bok för att förstå vad som händer

Bokbranschens framtid – vad liknar den?

Som författare och förläggare är det ingen tvekan om att bokbranschens framtid kommer att påverka mig. Jag och Lars Rambe har grundat vad vi tror är framtidens förlagsmodell, Hoi Förlag, där författaren tar ett större grepp genom att själv investera.

Ebokens genombrott i Sverige låter vänta på sig, men när (inte om) det kommer lär branschen förändras i grunden. Vi vet fortfarande inte om det blir streaming/prenumerationsmodellen som kommer att dominera likt Netflix och Spotify. När det gäller ljudböcker är svaret tvekslöst ja. Inom några år lär en fysisk ljudbok vara lika sällsynt som en LP- eller CD-skiva. De lär finnas, men långt ifrån alla titlar kommer att finnas fysiskt.

Förlagens roll är under attack av agenter, egenutgivare, hybridförlag och för all del globala aktörer. I musikbranschen dominerar ett fåtal stora skivbolag. Kommer samma sak att ske i Sverige? HarperCollins har tagit steget in i Sverige redan och kan följas av fler. Det är därför Bonniers idag jobbar stenhårt på att bygga en maktposition utanför Sverige. Varför? Jo, därför att om de ska signa de stora svenska författarna i framtiden så behöver de kunna ge dem en deal med utgivning i 20+ länder direkt.

Men vad händer med författarens roll? Idag skriver jag en krönika på boktugg.se (en nyhetssajt som hunnit fylla ett år och som i höst kommer att skaka om hela bokbranschen om jag får som jag vill) där jag tar upp redaktörens roll kontra författaren. Jag leker med tanken att även den delen påverkas av musik- och filmbranschens utveckling. Tänk om redaktörerna tar ett steg upp i hierarkin? Redan idag skrivs många böcker om i grunden av redaktörer eller spökskrivare.

Är det tänkbart att en duktig författare som även är en duktig redaktör kan vända på steken och anlita författare för att göra grundjobbet och sedan likt Avicii producerar en bästsäljare och sätter sitt eget namn på omslaget?

Märkte du förresten att min hemsida fått en ansiktslyftning. Karikatyren på mig själv fick jag höra såg ut som en gråhårig tonåring. Vilket kanske är precis vad jag är?

Läs min krönika på boktugg.se: Blir redaktörerna bokbranschens svar på Avicii eller Max Martin?

Fortsätt läsaBokbranschens framtid – vad liknar den?

Snart kommer polisen till din trädgård

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Läser i HD att Länsstyrelsen nu ska ta Polisen till hjälp för att avhysa sköldpaddor i en damm eftersom “de hör inte hemma i den svenska faunan. De kan ju föröka sig och de kanske äter upp andra djur som ska finnas där.” (citat länsstyrelsens djurskydds- och veterinärenhet).

Jag tycker detta är fantastiska nyheter för oss som bor i vildmarken, alltså på gränsen till naturen utanför villaområden. Här finns nämligen mängder av elaka djur som inte heller hör hemma i den svenska faunan.

Själv har jag kämpat mot kaninerna i sommar eftersom dessa försöker gräva bohålor i vår trädgård. Tidigare år har de ätit upp rötterna på vår häck och i våra rabatter. I sommar valde de att bosätta sig under ett förråd och det krävdes många timmar med nät och stenar för att kaninsäkra. Precis som med björnar är ungarna fantastiskt söta, men föräldrarna är ondskefulla. Till skillnad från björnen har dock kaninerna fler naturliga fiender utöver människan.

Kaniner är också inplanterade i Skåne och Sverige, visserligen för över hundra år sedan. Men en del av den svenska faunan är de då inte!

Och Spansk skogssnigel, mer känd som mördarsnigel? Den hör definitivt inte hemma i den svenska faunan. Jag hoppas att vi framöver kan skriva till länsstyrelsen och be om polishjälp att avhysa dessa små kannibaler!

Fotnot: riktigt intressant är kommentarsfältet till artikeln där det framkommer att sköldpaddorna har funnits i åratal i dammen, enligt någon uppåt 25 år…

Fortsätt läsaSnart kommer polisen till din trädgård

Skämt och allvar – verkligheten överträffar dikten

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 juli, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

De senaste dagarna har det dykt upp artiklar på webben och i tidningar som nästan är som hämtade ur min fiction. För några dagar sedan skrev jag om pappafetma med glimten i ögat och sedan dyker den här artikeln upp igår. Min egen reflektion är vetenskapligt bevisad!

När jag läste i HD om hur Helsingborgs Stad vill försöka införa rökförbud på lekplatser genom att vädja till föräldrarnas moral och rentav sunda förnuft så tänkte jag genast på min novell som skrevs för mer än tio år sedan, innan rökförbudet på krogen infördes. Kanske man skulle sätta upp den novellen på lekplatserna för att avskräcka föräldrar?

Men mest absurt var nog ändå när jag läste om det här rättsfallet med en man som dödat sin grannes träd. Det är som hämtat ur novellen Mannen som kunde tala med träd.

Nu väntar jag bara på att det byggs en skyskrapa i en liten skånsk kommun med några tusen invånare och att någon startar en global proffstour i innebandy.

Och du inser förstås att det är min blogg du ska läsa för att få veta om trender och märkliga händelser långt innan de inträffar i verkligheten.

Fortsätt läsaSkämt och allvar – verkligheten överträffar dikten