Ett av mina favoritlag, FC Helsingborg, har ekonomiska problem. I veckan lade de alla siffror på bordet. Fram till 30 april behöver klubben skaka fram mellan 1 och 1,5 miljoner kronor för att klara elitlicensen (som ställer kravet att alla elitföreningar måste ha positivt eget kapital och FCH har ett underskott på runt 500 tkr från förra året att hämta igen). Inte så enkelt. Jag satt och funderade över hur jag kunde bidra. Skrev ett inlägg i sociala medier där jag utmanade vänner med hjärta för FCH att swisha en tusenlapp till FCH utifrån matematiken att om 1499 personer utöver jag själv gör det så är pengarna hemma. Några swishade 2000 kr, andra 500 kr. Totalt över 25 tkr på några dagar. Det är en bit kvar kan vi säga, men varje slant tar oss närmare målet: att kunna se elitinnebandy i Helsingborg även till hösten.
Men så hade jag ju även planerat in en signering vid hemmamatchen mot Falun igår lördag. Och sådär i sista sekunden fick jag en idé, stämde av den med klubben och skapade en liten banner till ett Facebookinlägg:
Bakgrunden var att jag några dagar tidigare gått igenom mitt lager här hemma och konstaterat att jag hade alldeles för många kartonger med InnebandyPiraterna 4. En följd av att jag när den släpptes beställde hem över 300 exemplar, vilket visade sig räcka väldigt länge eftersom jag inte gjort lika många signeringar på senare år.
Så med det i bakhuvudet bestämde jag mig för att ta 100 exemplar och skänka dem till alla som swishade 100 kr till FCH under matchen. Kostnaden för mig? Tryckning av boken, vilket var runt 15 kr när den kom för drygt åtta år sedan. Idag kostar det över 30 kr/ex eftersom jag inte skulle trycka en lika stor upplaga. Men jag har fortfarande böcker kvar i lager hos Stjärndistribution som räcker minst ett år framåt med nuvarande försäljningstakt.
Min tanke var förstås att förutom att det skulle generera pengar till klubben skulle det väcka intresse för de övriga sju böckerna i serien. Både de tre före och de fyra efter. Visst var det lite lurigt att ge bort den fjärde boken i serien och inte den första?
Så förutom att det såldes 31 böcker till förmån för FCH sålde jag själv tio exemplar av andra böcker i serien, bland annat av nya InnebandyPiraterna 8 som ju släpptes strax före julen 2022. En bra signering försäljningsmässigt.
Nu ska vi se om vi kan sälja resterande 69 böcker kopplat till FCH-kampanjen vid nästa hemmamatch eller kanske en ungdomsmatch.
Det fick mig också att fundera över om jag kan erbjuda även andra innebandyklubbar liknande upplägg. Kanske med kompensation för tryckkostnaden. Men ett sätt för klubben att dra in några tusenlappar samtidigt som jag får möjlighet att sprida böckerna till nya läsare.
När InnebandyPiraterna var nya gjorde jag mängder av signeringar runtom i Skåne och södra Sverige. Åkte till och med upp till Stockholm vid något tillfälle och signerade böcker. Ofta lottade vi ut något eller några böcker till publiken. Förutom att sälja böcker exponerades många barn och föräldrar för budskapet om böckernas existens.
Det har blivit mindre av den varan efter 2015 när den femte boken kom ut och än mindre de senaste åren med pandemin som gjorde att publiken begränsades på elitmatcher och ungdomsturneringar spelades utan publik eller ställdes in.
Nu är InnebandyPiraterna-serien komplett. Åtta böcker. Och det finns tusentals barn och ungdomar som aldrig hört talas om dem. Samtidigt som tusentals föräldrar ställer sig frågan: hur ska jag få mitt barn att läsa? Nyckeln är ofta barnens intressen.
Så trots bränslepriser så kanske det går att hitta lönsamhet i signeringar på “gräsrotsnivå”, möta läsare och köpare (föräldrar) ute i hallarna. Då återstår tiden som begränsning givetvis.
Idag finns dessutom den intressanta aspekten att allt fler jag träffar på är lyssnare till ljudböckerna. Idag finns bok 1-5 inlästa som ljudböcker men även de tre sista kommer att läsas in under våren. En stor investering som jag hoppas betalar sig över tid.