Efter att jag igår tittat på recensioner av böcker i våra dagstidningar tänkte jag slå till idag med min första bokrecension här på bloggen. Eller slå på stort och recensera en bok och en novell.
VIP-rummet av Jens Lapidus
Jag lyssnade till inläsningen av Jonas Malmsjö (som också läst in Lapidus tidigare böcker liksom Zlatan-biografin). Jag har läst intervjuer med Lapidus där han berättar att han försökt hitta ett lite annorlunda språk i denna bok än de tidigare, och det är möjligt att det inte riktigt går fram på samma sätt när man lyssnar till den som när man läser på papper. För det känns rätt likt.
Boken tar upp kidnappningar av kända personer, vilket är ett nytt fenomen när brottsligheten flyttar vidare från bankrån och värdetransporter när säkerheten där ökar. Men den rymmer också många andra intressanta frågeställningar som vem som är brottsling och varför. Med Lapidus egna erfarenheter som advokat får man bra insyn och man anar en viss kritik mot hur det svenska rättssamhället fungerar.
Man anar och gissar vem som är skyldig. Ledtrådar placeras ut men historien tar ändå en rad oväntade vändningar och författaren skapar en bladvändare. Eller i mitt fall en bok som är svår att pausa, jag tror jag lyssnade klart på den på bara tre-fyra dagar tack vare trädgårdsarbete och lite annat som gick att kombinera med boklyssning.
Som författare lyssnar man såklart efter tekniken att bygga upp storyn, karaktärerna och beskrivningar genom liknelser. Lapidus kan sitt hantverk och den nya boken känns som en ytterligare utveckling.
Mitt personliga betyg: 7 av 10
En ny boss för Sverige av Hans-Olov Öberg
Det här är en novell som ligger helt rätt i tiden. Förläggaren och författaren Hans-Olov Öberg släpper den här e-novellen lagom till valet och min spontana tanke när jag läste beskrivningen var “varför tänkte inte jag på att skriva en novell på det temat?”.
Speciellt eftersom jag gillar Bruce Springsteen.
Utan att avslöja för mycket av handlingen så leker i alla fall novellen med tanken på att rekrytera en utomstående ledare för Sverige – en ny boss. Och vem passar bättre än Bruce Springsteen?
Jag skrattade flera gånger. Både åt författarens drift med de politiska partiernas oförmåga att forma visioner och träffsäkra beskrivningar av hur resonemangen går bakom kulisserna. En lättsmält underhållande novell med en kul slutkläm dessutom.
Önskar jag hade skrivit den själv, men med tanke på herr Öbergs vassare musikkunskaper hade den nog inte blivit riktigt lika kul då ur det perspektivet.
Och med Springsteen hade valrörelsen blivit betydligt mer underhållande.
Mitt personliga betyg: 7 av 10
Transparens: Jag sitter i styrelsen för NOFF, där Hans-Olov är ordförande. Jag tror inte det har påverkat mitt betyg, men som läsare bör du ju veta det.
