Stieg Larssons Millenium-trilogi har nu upptäckts på allvar på andra sidan Atlanten. Så här ser New York Times bestsellerlista över paperback (pocket) ut just nu:
1. THE GIRL WITH THE DRAGON TATTOO, by Stieg Larsson
2. THE GIRL WHO PLAYED WITH FIRE, by Stieg Larsson
Snudd på hysteri faktiskt (6 miljoner ex sålda hittills i USA och 35 miljoner i världen) och när läsarna är klara med de tre böckerna vill de ha mer. Mer skandinaviska deckare. Vilket gynnar Mankell som funnits där ett tag men som nu får det riktigt stora genombrottet.
Och tydligen även Camilla Läckberg och norske Jo Nesbö. New York Times skriver om Skandinavian-trenden (via Jocke) och noterar att Läckberg fått ett rejält förskott för de amerikanska rättigheterna. Häftigt.
Det känns som om bokbranschen gärna vill jaga trender, man letar efter böcker som liknar de som är framgångsrika. När vampyrböckerna (exempelvis Twilight-serien av Stephenie Meyer) började sälja så kom plötsligt en flod av böcker med vampyrer.
Nu sägs nästa stora trend vara änglar, och som författare skulle man ju då kunna frestas att hoppa på denna trend. Eller kanske rentav korsa den och skriva om en vampyr som mot alla odds blir ängel?
Fast samtidigt – de som blir riktigt framgångsrika är ju inte de som kopierar en trend utan de som startar en. De som skriver en bok som ingen annan hade funderat över och därigenom påverkar hela branschen. Som bryter mönstret helt enkelt.
Jag tror att det är det som Stieg Larsson gjorde med sina böcker. De står på listan över sommarläsning tillsammans med en del annat. Tänkte försöka läsa lite mer skönlitterärt än jag gjort de senaste månaderna.
Sedan ska jag ju slutföra uppföljaren till InnebandyPiraterna, och kanske påbörja ett annat romanprojekt som legat och grott i några år nu. En bredare historia som kan tilltala fler än sportintresserade.