Varför tror alla författare att de ska kunna leva på att skriva?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:24 april, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Författare är mer naiva än idrottare. Generellt. Det finns många naiva fotbollsspelare som tror att det är lätt att bli fotbollsproffs. Men de brukar ofta vara barn, inte vuxna.

Författare däremot tror ofta att de ska kunna bli proffs över en natt. Vad de drömmer om är snarast att en talangscout från landslaget ska upptäcka dem när de kickar boll i parken och erbjuda dem en plats i VM-truppen.

Trots att det är mer sannolikt att den där scouten har några kompisar som tillsammans har ett korplag och letar fler spelare eftersom en bröt benet i förra matchen.

Jag ska inte sätta mig på några höga hästar. Dels för att jag inte gillar att rida, men också för att jag är … inte naiv, men en dagdrömmare. Klart att jag vill vara författare på heltid. Men jag vet att det krävs lika mycket talang, hårt jobb och tur för att bli en bästsäljande författare som att bli nästa Zlatan. Det enda man kan säga om författare vs fotbollsspelare är att de förstnämnda har längre tid på sig att slå igenom. Det går att bli bästsäljande författare även efter 35.

Men om vi återvänder till idrotten. De flesta golfspelare drömmer inte om att spela på PGA-touren. Golf är en hobby. Däremot verkar i stort sett alla författare som skickar in manus drömma om tv-soffor och topplistor.

Detta trots att vi har fler professionella fotbollsspelare än professionella författare i det här landet – även om vi räknar bort dem som flyttat utomlands. Bollspelarna alltså. De är också fler av dem som lyckats utomlands än av våra författare…

Jag säger inte att du ska ge upp drömmen om att bli nästa Läckberg, GW, Jonasson eller Backman eller JK Rowling. Men det är inget fel att ha realistiska delmål. Som att ditt författarskap kan bära sig, alltså att du tjänar mer på dina böcker än du lägger på skrivarkurser och i vissa fall kanske på att ge ut böckerna (om du är egenutgivare eller valt hybridförlag). Då har du faktiskt en inkomstbringande hobby, eller rentav ett deltidsjobb.

Jag träffar ofta författare som inte debuterat än men som vill säga upp sig för att skriva på heltid. Ibland nästan innan de slutfört ett manus. Jo, lycka till säger jag. Men vet samtidigt hur många hoppfulla och talangfulla skådespelare och artister som försörjer sig i restaurangbranschen i New York och Hollywood i väntan på en genombrottsroll.

Själv har jag satt målet att skriva på 20% av min arbetstid till att börja med. Tillsammans med lite kvällar och helger så ska det ge tillräckligt med tid för att utveckla skrivandet samtidigt som jag hinner marknadsföra mig via föreläsningar, signeringar och andra aktiviteter. Min största utmaning är att jag inte är anställd utan driver företag. Därmed blir det paradoxalt nog svårare att ta en ledig dag i veckan och dedikera den till skrivandet.

Men att det går att jobba heltid och skriva böcker, det vet jag av egen erfarenhet. Jag har gett ut sju böcker mellan 2009 och 2014. I år blir det minst en till.

Så vad krävs då för att leva på sitt författarskap? Det tänkte jag återkomma till i ett kommande blogginlägg.

Fortsätt läsaVarför tror alla författare att de ska kunna leva på att skriva?

SM-finaler, åldrande, innebandy och Gretzky

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:18 april, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

IMAG1013Den här helgen tillbringar jag i Globen med omgivning. Det är innebandyns julafton som Niklas Jihde kallade det eller firmafest som någon annan döpt den till. Stockholmarna är överlyckliga att ha fått tillbaka SM-finalerna till Globen så att de slipper åka snabbtåg eller flyg till Malmö Arena.

Jag insåg igår att för 19 år sedan, en månad senare än nu, satt jag i Globens katakomber och skulle leverera en text till NST om VM-finalen i innebandy som just hade avslutats inför 15 000 åskådare. Jag hade en bärbar dator och ett litet modem som man kunde koppla upp och få ungefär samma överföringshastighet som du får med en mobiltelefon idag om du stänger in dig i ett skyddsrum eller åker långt upp på ett högt berg ute i skogen. Effekten blir densamma, den byter från 4G eller 3G till bara G.

Okej, ni som var med fattar. Modem som lät mer irriterande än ledmotivet till Hello Kitty och som efter någon minuts pipande kunde bekräfta uppkoppling – eller inte.

Den där kvällen gjorde den inte det. Jag satt med en text i datorn och den senaste tekniken. Istället fick jag ringa ner till inskrivningen och läsa in texten. Japp, så gick det till en gång i tiden på stenåldern 1996.

Jag var i valet och kvalet om jag skulle sitta och signera och sälja InnebandyPiraterna här i Globen i år. Men valde till slut bort det. Arenan är inte riktigt lika bra som Malmö Arena för utställare eftersom arenan är stor, det är lång avstånd och utställarytorna finns på plan 2. Samtidigt var det riktigt bra och stora montrar som klubbtillverkarna och innebandybutikerna hade byggt upp i år.

Där har det hänt en del sedan 1996 och sedan SM-finalen spelades i Globen senast.

För dig som inte är innebandynörd så spelas alltså SM-finalen i bäst av en match. Damer och herrar spelar samma dag, efter varandra. Än så länge ingen mixedklass som de har i badminton. I kvartsfinal och semifinal däremot kör herrarna bäst av sju matcher.

Det var säsongen 2001/2002 som man gick över till att avgöra SM-finalen i en enda match. Efter tre år på Hovet var man mogna för Globen. 2011-2014 tog Malmö över och visade att det går att göra bra arrangemang i en riktigt modern arena. Det enda man inte kunde styra över var vilka lag som tog sig dit. Kort sagt saknades FC Helsingborg där för att sätta pricken över i:et

Ofta blir det lite avslaget när man inte håller på något lag. Men inför årets final kände jag inte riktigt för att hålla på någon. Linköping var ju ofina nog att slå ut FCH i semifinalen. Det svider fortfarande lite när jag tänker på hur nära FCH faktiskt var. Och Falun, ja där har jag inte riktigt hängt med erkänner jag.

Det är ju sådär med favoritlag, man skaffar sig ofta ett när man blir intresserad av ett lag i någon idrott och då väljer man oftast något som är bra just då. Det är därför IFK Göteborg är mitt favoritlag i Allsvenskan, för att jag var tio år när jag började intressera mig för det på allvar – och då var IFK bäst till och med i Europa.

På samma sätt fastnade jag för Manchester United när jag började följa Premier League och det hänger kvar även om jag släppt dem.

Å andra sidan är det då inte helt logiskt att jag har Toronto Maple Leafs som favoritlag i NHL. De har inte varit bäst sedan 1967 och riktigt så gammal är jag inte. Istället läste jag Börje Salmings bok om sina år i NHL och plötsligt blev jag frälst av detta lag i en av världens hockeytokigaste städer.

I innebandyn hette favoriterna Warberg, Balrog, Pixbo utöver Viskan HBK (numera FCH) och under en period även Haninge. Sen kom AIK upp och vann genom sportsliga framgångar nya fans. (Nu hör jag att AIK tyvärr kan vara på väg att gå i konkurs).

Nåväl, på den tiden sågs Falun mest som något katten släpat in. Det var ett opolerat lag som backade hem, kontrade och dessutom hade en hel hög spelare som spelade på och långt över gränsen. Men det där har förändrats. De unga innebandyspelarna idag har Falunspelare som Rasmus Enström och Alexande Galante Carlström som idoler. De unga kidsen har knappast hört talas om Balrog. Eller kanske har de läst att Faluns tränare Thomas Brottman en gång i forntiden var stjärna i just Balrog.

 

Men det var ju det där med att hålla på någon för spänningens skull. I damfinalen: Mora mot Rönnby. Jag är ju trots allt född i Västerås så jag tänkte att jag håller nog på Rönnby ändå. Efter ett tag började jag tycka lite synd om Moras målvakt som blev tacklad två gånger i matchen – av sina egna spelare. Men hon stod (eller oftast satt) kvar mellan stolparna och Mora vann sitt guld.

I herrfinalen var ju Falun storfavorit. Ofina Linköping har åtminstone två sympatiska fd FCH-spelare i tränaren Johan Astbrant och centern Simon Klein. Så jag började hålla på dem. Det såg riktigt bra ut i två perioder, stark defensiv och vassa spelvändningar precis som de gjorde när de sänkte FCH. Falun kom inte igång alls. Men så fick de 2-2 i slutet av andra. Och en sekvens i tredje där Linköping först hade ett friläge som räddades av Faluns målvakt och förvandlades till en spelvändning och 3-2 för Falun avgjorde den matchen. Plötsligt fick Falun ytorna de inte haft, ökade kanske bolltempot lite också och deras offensiva kvaliteter lyste. Magiske Enström gjorde tre mål. Ja, det blev Falun som tog sitt tredje raka SM-guld inför 13 500 åskådare. Nästan fullt eftersom man idag inte får ta in mer än 14 000 i Globen på innebandymatcher.

 

Det är riktigt imponerande av Falun, bäst när det gäller. Bara att gratulera den nya dynastin som unga killar och tjejer nu får som idoler. Om några år är de kanske utbytta mot andra lag. Kanske Linköping, kanske FCH eller något lag som kommer underifrån och som idag inte tas på allvar som utmanare om SM-guldet men som faktiskt kan vara där när Falun knuffas av tronen. Som Mullsjö eller Växjö?

Eftersom jag nu jobbar med min femte bok i serien InnebandyPiraterna är en sån här helg guld (!) värd. Spännande spelsekvenser som man kan plocka upp. Samtal med innebandyfolk som föder idéer både till böckerna och till samarbeten för att sprida böckerna.

Innebandyn har växt enormt sedan jag först började följa den runt 1991-1992. Tänk bara en sån sak som att Wayne Gretzky nu har fått upp ögonen för innebandy. Då slår det mig igen det där med logiken kring favoritlag. Om jag hade läst Gretzkys bok innan jag läste Salmings, då hade jag förmodligen haft Edmonton eller Los Angeles Kings som favoritlag i NHL istället för Maple Leafs som den här säsongen typ satte klubbrekord i antal förlorade matcher och missade slutspel för tionde gången de senaste elva åren.

Men snart är en ny säsong. Nya möjligheter. Nya segrare och nya förlorare.

 

PS En Annan bokhandel som ligger i köpcentrat som är granne med Globen har faktiskt serien InnebandyPiraterna i hyllan. Första boken verkar vara slutsåld. Boken som står bredvid ”Jakten på den perfekta luggen” är nog inget som bekommer herrspelarna 2015. Snarare det perfekta skägget.

IMAG1010

Fortsätt läsaSM-finaler, åldrande, innebandy och Gretzky

10 000 ex – en ny milstolpe för InnebandyPiraterna

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:25 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

banner-10000ex-IBP

Nu har det sålts över 10.000 exemplar av InnebandyPiraterna-serien. Allra flest har sålts av den första boken och minst av den senaste. Logiskt eftersom den första boken kom ut 2009 och den fjärde boken så sent som för tre månader sedan.

Jag tackar alla läsare för förtroendet. Just nu skriver jag på femte boken i serien som givetvis heter – Femte säsongen. Den är planerad för utgivning i april/maj så det närmar sig deadline snabbt.

Den senaste veckan har jag kollat försäljningssiffrorna nästan dagligen och sett hur lagersaldo sakta men säkert tuggat på. Och idag passerade vi gränsen till femsiffrigt! Tio tusen böcker sålda på lite mer än fem år.

Men låt oss fira denna milstolpe. Och om det mot förmodan är så att du saknar någon av böckerna så går det just nu att köpa dem på bland annat Adlibris bokrea till bra pris eller på Hamrelius Bokhandel i Malmö som också kör hela serien på rea.  Men böckerna finns numera även i ett stort antal bokhandlar runtom i landet.

Fortsätt läsa10 000 ex – en ny milstolpe för InnebandyPiraterna

En riktig bokrea – startar vid midnatt imorgon…

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:23 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

På onsdag börjar bokrean. Förr i tiden startade man vid midnatt med extraöppet. Numera öppnar de flesta tidigt på onsdagsmorgonen, Akademibokhandeln exempelvis kl 07.00 i sina butiker.

Nu när Hoi Förlag tagit över Hamrelius Bokhandel så tänker vi förstås göra bokrea på vårt sätt. Jag läser på nätet hur andra bokhandlare får in pallvis med rea-böcker och därför tömmer sina hyllor på de vanliga titlarna för att göra plats till rea-titlarna. En förvånad kund kom in på Hamrelius idag och frågade ”ska ni ha rea, jag ser inte att ni plockar undan alla nya böcker?”. Vi förklarade då att vi inte tänkte ha ett speciellt rea-sortiment utan istället lämna 40% rabatt på alla böcker som finns på hyllorna just nu. Inklusive en hel del nyheter. ”Wow, det kallar jag rea. Då vet jag vilken bokhandel jag ska besöka på onsdag”.

Så nu utropar vi Malmös största bokrea (räknat i antal titlar som finns till rea-pris) och såvitt jag vet blir vi också först genom att vi öppnar vid midnatt.

Dessutom kommer vi att ha inte bara en signering under rea-dagarna utan flera stycken. Jag kommer själv att signera under midnattsrean då vi har specialpris på Fem stjärnor för Färglösa. Förhoppningsvis säljer vi slut på de Färglösa-böcker som finns i butiken redan under onsdagen!

Om några veckor får vi utvärdera om det här är en bra strategi för en rea. Helt klart är att det är betydligt mycket mer effektivt att förbereda en rea på det här sättet.

Välkommen till en riktig bokrea Hoi Style!

Fortsätt läsaEn riktig bokrea – startar vid midnatt imorgon…

Därför finns det fler dåliga ljudböcker hos Storytel

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:20 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

Hoi Förlag har lanserat ljudböcker via vårt nya varumärke Hoi Audio. Samtidigt har vi släppt rekordmånga titlar som ljudböcker via andra ljudboksförlag som Storyside och HörOpp (där min egen Fem stjärnor för Färglösa kom ut exempelvis).

Jag älskar själv tjänsten Storytel för ljudböcker. Innan den kom hade jag inte lyssnat på en ljudbok. Bara tanken på att sätta igång och lyssna på en bok fördelad på 13 CD-skivor hindrade mig. Men med ljudböcker i mobilen är det hur smidigt som helst, några fingerklick på skärmen så är man igång och lyssnar.

Jag läser förstås recensionerna av våra ljudböcker på Storytel och slås av hur skiftande de är. Det är verkligen hela skalan från 1 till 5 som avges. Bland de skrivna recensionerna dominerar de negativa, på alla böcker i stort sett. De som är sura skriver av sig, de som gillar ger ett högt betyg och lyssnar vidare på nästa bok.

Jag noterade dock att flera klagade på att kvaliteten på Storytels utbud hade blivit sämre senaste tiden. Och det är givetvis alldeles riktigt.

Under flera år minskade utgivningen av ljudböcker stadigt i takt med att försäljningen minskade. Fram till en punkt då Storytel (och ett par andra alternativ med streaming) exploderade och download också började växa mot den punkt där CD-skivorna försvinner helt (vissa titlar ges bara ut som streaming/download). Plötsligt växte ljudboksmarknaden igen och antalet titlar ökade. Min känsla är att utgivningen exploderat senaste året. Storytel har själva börjat ge ut ljudböcker.

För några år sedan gavs det ut ca 200 titlar som ljudböcker per år, jämfört med kanske 10-12.000 titlar totalt på ett år. Min känsla är att den siffran har dubblats till 400-500 titlar idag. Tidigare krävdes något exceptionellt för att förlagen skulle satsa på ljudbok. Nu har tekniken gjort det billigare att spela in och dessutom har marknaden växt. Alltså blir fler böcker ljudböcker. Med streamingtjänster växer också livslängden på en ljudbok, man är inte lika beroende av fönstret på 3-6 månader.

Så självklart har de sura kritikerna rätt – det ges ut fler dåliga ljudböcker idag. Men det ges också ut fler bra ljudböcker än tidigare. Dessutom tror jag att de allra flesta dåliga omdömena bottnar i att folk inte orkar läsa innantill vilken genre en bok har. De börjar lyssna till en chiclit och klagar sedan på att det är … chiclit. Eller så gillar de inte uppläsaren och sågar boken. Komplicerade böcker har svårare att få bra betyg på Storytel eftersom dessa är svårare att ta till sig som ljudbok.

En av de bättre ljudböcker jag lyssnat till sista månaden är Jo Nesbös ”Sonen”. Riktigt bra. En femma i min värld. Där kan man förresten se exempel på de spridda betyg som Storytel-kunderna ger:

Jo-Nesbo-Sonen-betyg

Fortsätt läsaDärför finns det fler dåliga ljudböcker hos Storytel

Vem är galen nog att köpa en bokhandel år 2015?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:17 februari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

hamreliusFör lite mer än en månad sedan meddelades att Hamrelius Bokhandel i Malmö hade gått i konkurs. Många var ledsna eftersom det var en bokhandel som gjort sig känd för att ha en egen profil, inte styrd av någon kedja (även om de var medlemmar i JB-gruppen och därmed deltog i centrala inköp till viss del).

Vi på Hoi Förlag började tillsammans med många andra diskutera på Facebook hur man borde göra med en bokhandel på 2010-talet för att få den att överleva. Många bra idéer och synpunkter.

Någon tyckte att vi borde köpa den. Det började som en galen idé som sedan blev alltmer konkret. Och nu, en dryg månad senare har vi ett dotterbolag som heter Hoi Bokhandel och som tagit över och driver Hamrelius Bokhandel vidare.

Fredagen den 13:e hade vi en liten smygpremiär för en hastigt inbjuden skara (vi tog beslut om att öppna den 14:e bara två-tre dagar tidigare) och på Alla hjärtans dag 14/2 öppnade vi för allmänheten.

Nu planerar vi för en rea. Vi som egentligen inte gillar bokrean och som alla förlag och författare har en hatkärlek till rean. Vi kommer att köra en oberoende rea. Hela bokhandeln är för övrigt oberoende nu, vi ingår inte i någon kedja eller inköpsorganisation utan tar alla inköpsbeslut lokalt i bokhandeln.

Har du vägarna förbi Malmö så ska du bege dig till Kvarteret Caroli, den galleria som Hamrelius Bokhandel ligger i sedan 1,5 år tillbaka. Ett par hundra meter från Malmö centralstation.

Om ett år vet vi om vi var galna eller genialiska när vi tog över bokhandeln.

Fortsätt läsaVem är galen nog att köpa en bokhandel år 2015?

Konsten att lyckas med crowdfunding – Exploding Kittens

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:21 januari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

exploding-kittensJag gjorde ett litet försök med en crowdfunding i höstas, slängde ihop en kampanj för att samla ihop pengar som skulle finansiera översättningen av InnebandyPiraterna 1 till engelska. Det gick sådär. Eller inte alls.

Ett råd jag fick då var att göra en bra film. Förklara vad och varför man ska stötta på max 60 sekunder. Det är effektfullt.

Nu tror jag inte ens att en film hade gett den effekt vi har sett idag. Exploding Kittens – A Card Game gör just nu braksuccé på Kickstarter.

De beskriver kortspelet kort och gott som ”This is a card game for people who are into kittens and explosions and laser beams and sometimes goats.”

De satte sitt mål till 10.000 dollar för att finansiera tryckningen av 1000 kortlekar eller så. Det tog dem 20 minuter att nå målet och nu när det gått ett dygn sedan de först lade upp sin kampanj har de fått ihop 2 miljoner. Dollar. Fattar ni? Det är 16 miljoner kronor med dagens (ur våra ögon) usla dollarkurs. Och 54.000 personer har därigenom beställt en eller flera kortlekar.

Nu är killarna bakom inte heller vem som helst. En av dem är serietecknare, Matthew Inman, och står bakom sajten The Oatmeal som startades 2009 där han bloggar och publicerar serier och skämtteckningar. Redan ett år senare hade sajten 4,6 miljoner unika besökare i månaden och uppgavs 2012 ge honom intäkter på 500.000 dollar per år, 75% från merchandise och resten från reklam. Utöver detta har han gett ut fem böcker.

Hans kollegor bakom projektet, Elan Lee (Xbox, ARGs) och Shane Small (Xbox, Marvel), har också ett visst kontaktnät och erfarenhet. Men ingen av dem hade nog anat vilken hårboll de satte i rullning med sin idé om ett kortspel som beskrivs som ”highly strategic kitty-powered version of Russian Roulette”.

Vore kul att testa en Kickstarter-kampanj som numera är tillgängligt även för oss i Sverige (vilket det inte var i höstas då jag provade att använda Funded By Me som fungerat bra på den svenska marknaden för andra författare, däremot inte lika bra mot en internationell målgrupp.

Nu är inte Floorball Pirates dött som projekt. Tvärtom är målet att ha den ute till U19-VM som spelas i Helsingborg i månadsskiftet april/maj. Kanske fick jag ny energi till att göra något på Kickstarter nu?

Fortsätt läsaKonsten att lyckas med crowdfunding – Exploding Kittens

Vad bokbranschen kan lära av filmbranschen

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:12 januari, 2015
  • Inläggskategori:Blogg

I helgen ville jag se The Wolf of Wall Street. Eftersom den inte fanns på de två filmtjänster jag har just nu (HBO Nordic och Netflix) gav jag mig ut för att kolla på hyrsajter och tänkte att det kunde vara värt att betala 39 eller 49 kr för att se den. Men ingen svensk hyrsajt hade filmen tillgänglig på svenska. Enda lagliga alternativet verkar vara Google och Apple där man kan ladda ner den engelska (ej svensk text) för dryga 100-lappen.

SF Anytime verkar ha haft filmen tidigare, men inte längre. Förmodligen något trams med rättigheter. Enda lagliga alternativet i Sverige är att beställa filmen på skiva (DVD/Blue Ray). Det känns lite som vad man gjorde för tio år sedan. Kanske man också kan hyra den på skiva i någon av det fåtal videobutiker som finns kvar.

En sökning på Google ger förresten inga träffar på lagliga sajter, däremot en handfull illegala streamingtjänster där man kan se filmen med svensk text – gratis. Reklamfinansierat.

Filmbranschen kan ju gnälla om alla miljoner de förlorar på illegal nedladdning och streaming. Men när de inte erbjuder ett bra alternativ får de nästan skylla sig själva.

För övrigt slår Netflix alla konkurrenter med hästlängder när det gäller kvalitet på själva tjänsten. HBO Nordic har ett snyggt men uselt menysystem. TV4Play har alldeles får dålig kapacitet och envisas dessutom med att sända reklam även då man har Premium-tjänsten. Viaplay ligger också en bit efter Netflix i teknisk kvalitet.

Bokbranschen har inte samma problem riktigt. Men delvis. När eböckerna kommer på allvar kommer prissättning att vara en fråga. Hur snabbt ska man sänka priset på nyheter? Idag kostar en ebok mer så länge den inte finns utgiven i pocket. Samtidigt finns det en publik som aldrig köper annat än pocket pga pris där man riskerar att de glömmer en bok om det dröjer för lång tid innan pocketsläppet. Bokförlag bör noga studera filmbolagens alla misstag och ställa sig frågan – vilka av dessa fel riskerar vi att upprepa?

Fortsätt läsaVad bokbranschen kan lära av filmbranschen

Pryltips: Hemingwrite – författarens bästa vän?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:29 december, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

HemingwriteSom författare blir man ständigt distraherad. Facebook, Twitter, Epost och inte minst Internet. Det finns förstås fördelar när man ska göra research, men när man faktiskt ska skriva då är det bra att koppla bort. En del saknar skrivmaskinernas isolering. Men vill ha modern teknik. Här kommer då nya Hemingwrite som är en minimalistisk digital mekanisk skrivmaskin.  Displayen är av e-Ink-modell vilket ger maximal batteritid (upp till fyra veckor utlovas!).

Texterna backas upp i molnet automatiskt via WiFi till bland annat Dropbox, Google Docs och Evernote. Pris från 350 dollar.

Hemingwrite walk

Fortsätt läsaPryltips: Hemingwrite – författarens bästa vän?

Signeringar – författarens resa mellan himmel och helvete

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:28 december, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

20141222_174057 Signering ValaDecember är signeringarnas månad. Har du besökt en bokhandel under den här perioden har du garanterat träffat på minst en författare som suttit där och gärna pratat om och för sina böcker.

Jag är en av dessa författare. Jag borde förstås ha exakt koll på hur många signeringar jag gjorde under julhandeln men jag har inte riktigt räknat. Någonstans mellan 10 och 15 beroende på hur man räknar. I olika bokhandlare förstås, men även på idrottsarenor och i samband med föreläsningar.

Inställningen till signerande författare är väldigt skiftande hos bokhandlare. En del älskar dem och säger i princip aldrig nej, de välkomnar författaren med te, vatten, vindruvor, kakor och choklad och rekommenderar den mest lämpliga dagen. Andra är mer skeptiska och konstaterar att ”signeringar säljer inte så mycket längre”. De sistnämnda är ofta de som sedan inte marknadsför en signering. Överhuvudtaget.

Varje signering är unik. Bokstavligt. Dels för att man ofta inte signerar på samma ställe mer än en eller två gånger per år. Dels för att det ändå är dagen som avgör. Är det en butik på stan kan en signering ”regna bort”. Omvänt kan dåligt väder vara precis det som behövs för att få en perfekt signering i en bokhandel belägen i ett köpcentrum med många butiker under ett tak. Ibland kan riktigt dåligt väder (typ stormvarning) försämra möjligheterna till en lyckad signering rejält.

Allt detta råkade jag ut för i december.

Som tidsoptimistisk författare dyker man ofta upp strax före utsatt tid då signeringen ska börja. Fixar upp sina roll-ups och arrangerar på bordet. Jag har alltid med mig några extra kartonger med böcker ifall böckerna som bokhandeln har skulle ta slut, men även för att bokhandeln ofta inte har mina äldre titlar i lager. Vid en signering säljer jag alltid flest exemplar av första delen i min InnebandyPiraterna-serie, mycket tack vare att jag träffar nya läsare som ännu inte upptäckt böckerna.

Generellt sett kan man säga att signeringarna ger bättre resultat ju närmre jul man kommer. Julklappsletarna blir alltmer stressade och desperata och blir oerhört tacksamma när de hittar en bok som de kan få rekommenderad och signerad.

20141222_162629 Signering ValaJag tänkte bjuda på några guldkorn ur min signeringsturné:

Bästa rekommendationen 1:
Vid min signering i Göteborg i samband med innebandy-VM stannade en mamma till vid mitt bord och lovordade InnebandyPiraterna inte bara till mig utan även till alla som passerade. Plötsligt fick jag en extra säljare som berättade hur hennes barn älskat alla böckerna.

Bästa rekommendationen 2:
Vid signering på Akademibokhandeln Väla pratar jag med en person som plockat upp Fem stjärnor för Färglösa och jag berättar vad den handlar om. I samma ögonblick kommer en man fram och inflikar ”Det är den roligaste boken jag läst i år. Kan rekommendera den!”. Den första personen säger direkt ”jag tar den”.

Vad gör jag här egentligen-känslan
Inträffar nästan vid varje signering. Allra värst är det när det tar tid att ”spräcka nollan”. Man sitter där i en timme eller mer. Pratar med några enstaka men ingen köper boken. Då kommer tankarna ”mina böcker kanske inte är så bra i alla fall?” eller ”är det verkligen lönt att köra tio mil för en signering?”. Men så plötsligt så dyker det upp en läsare och ger beröm eller att man lyckas hitta en ny läsare och får signera sin bok. Och det är givet varför man är där.

Sämsta signeringsresultatet
Jag lyckades i alla fall spräcka nollan vid varje signering i december. Alltid något. Men vid två signeringar blev det bara en endaste bok. Lyckligtvis hade jag flera signeringar samma dag vid en av dem så den resan var inte förgäves. Dessutom fick jag dela ut flera bokmärken med information och prata med många människor om mina böcker så jag utgår ifrån att det såldes några böcker i efterhand istället.

Stavningsbekymmer
Som rutinerad signerande författare vet jag att namn kan stavas på både omöjliga och möjliga sätt. Richard, Rikard, Rickard, Ricard för att bara nämna några varianter. En person kom fram och skulle köpa en julklapp till sin mamma och jag frågade förstås ”hur stavar hon det” eftersom jag var osäker.
”Eh, jag vet inte riktigt. Vad tror du? Vilket är vanligast?” svarade hen.

Bästa signeringsresultatet
74 böcker på en dag lyckades jag med i Göteborg under VM. Där fanns fördelen att det dök upp folk som köpte alla fyra böckerna i InnebandyPiraterna-serien. Hade en galen kvart när jag sålde och signerade 25 böcker på 14 minuter. Men eftersom jag signerade nästan nio timmar den dagen kan ni räkna ut att det även blev en del sysslolösa stunder…
I bokhandeln signerade jag som bäst 51 böcker på en signeringsdag.

Märkligaste nej tack
Vid en signering hade jag övertygat en köpare om att köpa en bok och var på väg att signera den när kunden säger ”kan jag betala den här?” (jag satt i entrén till bokhandeln). Jag svarade att man måste betala i kassan eftersom jag inte kunde lämna kvitton. ”Då struntar jag i det, det är för lång kö”. Snopet. Speciellt som det hände en gång till samma dag. Det här var två dagar före julafton och det var extremt mycket folk som handlade.

Köpte nästan fel bok
En man kommer fram till signeringsbordet och säger ”jag ska köpa den boken till min fru” och pekar på InnebandyPiraterna 1. Jag tar den och frågar vad hon heter men hejdar mig sedan och frågar ”gillar hon innebandy?”. Han svarar ”Nej, hon gillar inte sport.”
”Okej, för den här boken handlar om ett innebandylag och är en ungdomsbok. Det kanske var den här hon menade?” säger jag och pekar på Fem stjärnor för Färglösa.
”Vad handlar den om?”
”Det är en komedi om en liten kommun som är på väg att gå i konkurs”.
”Då är det nog den. Signera den fort för vi är snart framme i kön.” säger han med stressad blick in mot butikens kassa.
Jag tror att hon hade blivit rätt överraskad om hon fått InnebandyPiraterna i julklapp.

Raggningsreplik vid signeringar
En fras som jag testade några gånger var ”gillar du innebandy eller har du humor?” för att sälja in mina olika böcker. Även om jag var lite orolig för att en innebandyälskare skulle ta det på fel sätt.

Det här året har jag faktiskt inte signerat i några livsmedelsbutiker. Fick inte in dem i schemat riktigt. Målet är att försöka planera in några sådana under vintern istället eftersom jag nu behöver komma ut och signera och sälja många exemplar av Fem stjärnor för Färglösa innan pocketversionen kommer till sommaren.

Hur många signeringar man än gjort så kommer man inte ifrån att de oftast är en berg- och dalbana mellan himmel och helvete.

Fortsätt läsaSigneringar – författarens resa mellan himmel och helvete

Bokpiraterna – ett läsprojekt jag är stolt över

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 november, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Bokpiraterna-fotomontageIdag gick nyheten ut om det nya läsprojekt som jag och mina böcker är en del av. Än så länge har den plockats upp av innebandykretsar, läs även artikel här. Men jag hoppas och tror att det här kan sprida sig långt utanför innebandysfären.

Idén föddes egentligen redan för flera år sedan. Jag har pratat med flera personer inom innebandyn om den men vi har inte vetat riktigt var vi skulle börja. Tills Skånes Innebandyförbund tände till och började prata med Skåneidrotten och senare även Kulturrådet som nu tillsammans finansierar projektet. Stort tack till dem alla!

Tanken är att låta innebandyungdomar läsa InnebandyPiraterna och därefter utifrån situationer i böckerna diskutera olika frågor som ett lag kan ställas inför. Det kan vara taktik eller situationer i matcher. ”Hur tyckte ni att Brians agerande i den här situationen påverkade resten av laget?”. Men också saker som händer utanför plan. Genom att spelarna i ett lag diskuterar fiktiva karaktärer i en bok blir det lättare att prata fritt än om man skulle diskutera någon i det egna laget och en verklig händelse. Skånes Innebandyförbund plockar nu fram en ledarhandledning kopplad till böckerna.

Det ska bli spännande att följa resultatet av projektet som säkert kommer att se olika ut i olika klubbar beroende på var dessa väljer att lägga fokus.

En annan effekt som vi hoppas på och som jag redan vet fungerar är att barnen lockas att läsa böcker om något de älskar (innebandyn) och därefter läser resterande böcker i serien och dessutom lockas in i böckernas fantastiska värld. Jag tjatar om hur viktigt det är att kunna läsa, det är faktiskt lika viktigt att läsa mycket som att vara fysiskt aktiv. Du tränar din läsförståelse som du sedan har nytta av varje dag i resten av ditt liv. I stort sett oavsett vad du kommer att jobba med eller ägna dig åt så har du nytta av att kunna läsa bra och snabbt och förstå vad du läser.

Så nu ser jag fram emot att de kommande månaderna få åka runt till innebandyföreningar i Skåne och prata med barn och föräldrar om läsning och skrivande. Det är bra timing med tanke på att fjärde delen i serien precis kommit ut och jag skriver på den femte boken som ska komma i april/maj.

Minst lika viktigt som, eller viktigare än, att få fler läsare till mina egna böcker är det att vi tänder läsgnistan hos fler barn.

InnebandyPiraterna på Bokus >>
InnebandyPiraterna på Adlibris >>
InnebandyPiraterna på CDON >>
InnebandyPiraterna på Hoi förlag >>

Fortsätt läsaBokpiraterna – ett läsprojekt jag är stolt över

Hoi Förlag – en häftig resa som bara börjat

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 november, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

coggerEmellanåt tycker jag att det tar för lång tid. Alltså idén som föddes sommaren 2010 och som blev till Hoi Förlags start i oktober-november 2010.

Vi ville förändra bokbranschen i grunden. Ut med den gamla traditionella modellen med förlagen som riskkapitalister som investerar i böcker och hoppas på att två av tio titlar ska ge så mycket överskott att det betalar förlusterna på övriga.  Ut med en modell där förlaget tar största delen av vinsten och författarna likväl har gjort den största investeringen när man räknar tiden som läggs på skrivande och andra aktiviteter.

In med en modell där författaren investerar även pengar för att därigenom kunna ta en större del av vinsten. Men också där författaren därigenom är med och delar risken tillsammans med förlaget. Målet är en win-win-situation där båda parter har incitament att jobba lika mycket med varje bok.

Fyra år senare har vi faktiskt åstadkommit rätt mycket. När Svensk Bokhandel igår presenterade listan över de snabbast växande förlagen i Sverige fanns Hoi med på sjätte plats. Och då gäller det alltså omsättningssiffrorna 2013 jämförda med 2012 där vi hade +87 procent. Jag vet inte hur det gått för de övriga förlagen på listan under 2014 men Hoi fortsätter växa. Exakt hur mycket vet vi först efter att julhandeln avslutats. Under den närmsta månaden säljs det nämligen mer böcker i Sverige än under någon annan tidsperiod på året. Vi hoppas nå tio miljoner i årsomsättning.

En annan milstolpe som visar vad vi faktiskt har levererat är att vi efter kvartalsavräkningen för tredje kvartalet 2014 har genererat över fem miljoner kronor i royalties till förlagets författare sedan starten. Just det, värt att notera är att vi betalar ut royalty till våra författare fyra gånger per år, efter varje kvartal. Läste i en artikel i Svensk Bokhandel att en förläggare påpekade att 2014 påverkades av royaltyutbetalningar (för 2013 års försäljning). Det är alltså många svenska förlag som nu under hösten, samtidigt som vi betalade ut royalty för kvartal 3, betalar ut royalty för 2013. Om man nu ska jämföra författarvillkor.

Vi har fått ett par konkurrenter som kopierat hela eller framför allt delar av vår modell. Sen ska man ärligt vara medveten om att hybridförlag funnits i mer än tjugo år, men ingen har talat om det öppet. Jag har under året fått höra flera exempel på hur förlag låtit författaren betala alla kostnader för utgivningen genom att de förbundit sig att köpa ut hundratals exemplar. Men utåt sett har man gett sken av att det är förlaget som investerat i författaren. Ingen har haft den transparens som präglar Hoi Förlag.

Det här ställer krav på oss att bli bättre och bättre. Det är en tuff expansion där vi hela tiden behöver rekrytera medarbetare och utveckla verksamheten för att hålla jämna steg med nya författare, fler titlar och ett antal kringprojekt (som boktugg.se). Och dessutom hålla avståndet till konkurrenter. Vi tävlar nu med de stora förlagen om att locka till oss etablerade författare. Mest är det här roligt, men emellanåt också påfrestande. Det jobbigaste är att jag vill att det ska gå fort eftersom jag ser den långsiktiga visionen och möjligheterna. Men allting tar längre tid än man tänkt sig.

Vi är inte nöjda och mätta. Vi ska fortsätta växa även 2015 och framåt. Vi har ett par spännande ess i rockärmen inför nästa år. Och en jäkla massa spännande böcker och författare att ge ut.

Min egen främsta utmaning just nu är att boka in fler signeringar före jul. Jag har faktiskt gett ut två böcker i år, båda på Hoi: Fem stjärnor för Färglösa och InnebandyPiraterna 4 (Fjärde säsongen). En signering om dagen borde jag egentligen ha som föredöme för alla andra på förlaget. Samtidigt som jag behöver skriva klart InnebandyPiraterna 5 som nu är planerad för utgivning i april/maj 2015.

Redan nästa vecka kommer en spännande nyhet kring mitt eget författarskap.

Fortsätt läsaHoi Förlag – en häftig resa som bara börjat

Vad kan författare lära av Så mycket bättre?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:21 november, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

sa-mycket-battre-vinjettHar sett ett par avsnitt av Så mycket bättre den här säsongen (den femte i ordningen). Konceptet är smart. Hitta ett antal före detta stjärnor, några unga på väg upp i karriären och några som kört fast i karriären och låt dem umgås under en vecka på Gotland och göra covers på varandras låtar. I år deltar Amanda Jenssen, Orup, Ola Salo, Carola Häggqvist, Kajsa Grytt, Love Antell och Johan T Karlsson.

I veckan meddelades förresten att det ska göras en variant med svenska deckarförfattare. Där verkar det dock inte vara så att de ska skriva berättelser om varandras karaktärer utan istället lösa deckargåtor.

Men när jag såg lördagens avsnitt av Så mycket bättre och det var en artist som för mig dittills var helt okänd (Johan T Karlsson) och jag under programmet ärligt kunde säga att jag inte kände igen en enda av hans låtar så försvanna mycket av värdet med programmet. De visade lite klipp av vad han gjort och det var absolut inte dåligt. Däremot inget som lämnade avtryck hos mig. Och där, i det ögonblicket insåg jag hur mycket musikbranschen har gemensamt med bokbranschen.

Det vimlar nämligen av talangfulla och duktiga människor som gör sin grej och gör de väldigt bra. De kan hålla på i åratal och många av dem kan faktiskt leva på vad de gör. Men det är inte samma sak som att de blir kändisar. Inte bland allmänheten, däremot bland ett antal hängivna fans.

Det är samma sak med författare. Det finns de som är helt okända om du frågar någon på gatan men som ändå säljer tusentals böcker och ibland mer än de som faktiskt är kända. För att de håller till i någon nisch. Det finns svenskar som säljer betydligt mer böcker utomlands än de gör i Sverige.

Men det finns också mängder av författare och musiker som harvar på i skymundan. Som är minst lika duktiga som dem som slagit igenom, men av någon anledning gör de ändå inte det. Kanske för att de inte fått spela in rätt låtar, kanske för att de inte har förmågan att (eller ens vill) skriva hits.

Jag misstänker att både musiker och författare ibland lockas att välja den enkla vägen. Spela in eller skriva det som folk verkar gilla, det som ligger högst på topplistorna. Men samtidigt är jag övertygad om att de som verkligen lyckas är de som gör det de älskar. Oavsett om det är inne just nu eller ej. Det blir genuint. Det blir passionerat. Det blir äkta. Och i längden är det vad som krävs för att sticka ut i mängden.

En annan fråga är ju om deckare är för bokbranschen vad melodifestivalen är för musikbranschen?

Fortsätt läsaVad kan författare lära av Så mycket bättre?

Nu finns det 1318 sidor innebandy-äventyr

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:17 november, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

InnebandyPiraterna-alla-fyra-bockernaI lördags var det 15 november. Det innebar jubileum för mitt författarskap, fem år sedan debutromanen InnebandyPiraterna – Första säsongen kom ut 2009.

Det firade jag väl inte på något speciellt sätt egentligen. För några månader sedan såg planen lite annorlunda ut, då var tanken att ha en release-fest för den senaste boken i serien, InnebandyPiraterna – Fjärde säsongen på just denna dag.

Men med tanke på att boken blev försenad från tryckeriet och dök upp hos mig först idag måndag så var det nog tur att det inte blev någon release exakt denna dag. Istället gäller det för mig att boka in så många signeringar som möjligt fram till jul. Bland annat blir det genrep för VM mellan Sverige och Norge på Helsingborg Arena den 29 november där jag ska vara med.

Det är en hel del jag hunnit skriva om killarna i laget Helsingborg Consuls, närmare bestämt 1318 sidor fördelat på fyra böcker. Men det hindrar inte unga killar och tjejer från att sträckläsa dem. Ska bli väldigt spännande att se hur många nya läsare som upptäcker de tidigare tre böckerna nu när det kommer en ny bok. Så har det nämligen varit med båda de två senaste böckerna, de har hittat nya läsare som hittat hela serien.

Det här är alltså min femte roman i ordningen och min sjunde bok – på fem år. Ett tag tyckte jag att det var si och så med min produktionstakt men det har jag kompenserat i år med två romaner (Fem stjärnor för Färglösa, min första vuxenroman, kom ut i maj).

Mitt eget mål är att det ska bli två nya romaner 2015. Den femte InnebandyPiraterna-boken och ytterligare en vuxenroman, troligen en uppföljare till Fem stjärnor för Färglösa. En ännu mer skruvad komedi som det ser ut.

Just det, hoppas nu att du går in och handlar årets julklapp: InnebandyPiraterna 4. Du hittar den kanske i din lokala bokhandel eftersom denna bok för första gången är centralt inköpt av både JB och Ugglan. Däremot missade Akademibokhandeln den ännu en gång – å andra sidan finns det många enskilda handlare där, inte minst tidigare Bokia-handlare, som alltid brukar ta in den. Skulle din lokala bokhandel inte vara på tårna så finns ju nätbokhandeln:

Köp i förlagets webbshop >>

Köp på Adlibris >>

Köp på Bokus >>

Köp på CDON >>

PS – för dig som undrar så är det en serie ungdomsromaner med en primär målgrupp 11-16 år, men det finns även en del tioåringar liksom en del som är 17 år och uppåt – inklusive ett gäng i min egen ålder (40+).

Fortsätt läsaNu finns det 1318 sidor innebandy-äventyr

Pappa, varför är det polishästar på stan?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:27 oktober, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

Höstlov och jag har döttrarna med mig in till stan i ett ärende. När vi kommer ut på gatan möts vi av en kortege med polishästar och längre bort ser jag polisbussar. Det tar några minuter innan jag kopplar ihop det. Fotboll på Olympia om några timmar, Helsingborgs IF-IFK Göteborg. En match jag för några år sedan aldrig hade velat missa. Jag håller på IFK sedan barnsben, åtminstone sedan 1982 då IFK var bäst i Europa och HIF spelade inte ens i Allsvenskan. HIF är dock mitt ”andralag” och jag gläds när det går bra. När sedan de båda möts är fortfarande IFK nr 1. Numera får man dock prioritera bland fritidsnöjena och då är kanske fotboll i slutet av oktober inte nummer ett.

Barnen frågar varför hästarna behöver glasögon och jag kan inte låta bli att undra detsamma. Om man ska vara ärlig. Det är en fotbollsmatch vi laddar upp för. Men eftersom jag bott i centrala Helsingborg har jag sett vad vissa supportrar ägnar sig åt.

Vi vandrar vidare och barnen noterar polisbussar, polisbilar och ”polismopeder”. Och återigen polishästar.

– Pappa, varför är det polishästar på gatorna?

– Det är för att de ska spela fotboll ikväll, säger jag.

– Va?

Förvåningen är total. Jag tycker själv det känns minst sagt ologiskt. Minns hur jag tidigare år sett polishästar rida längs gatorna för att skingra grupper av fotbollssupportrar som slåss om vilket fotbollslag som är bäst. Tänker på hur jag för något år sedan passerade precis den plats där vi går, Rådhustorget, och hörde två grupper supportrar (den gången HIF:are och MFF:are) som försökte överrösta varandra. Men inte med sånger om sitt eget lag utan om hur de hatar motståndarna. Helt obegripligt för utomstående, normala människor.

Idag är det tyst och lugnt utanför O’Learys, uppenbarligen har fansen valt en annan pub för uppladdningen. Jag slipper förklara för döttrarna varför en stor grupp vuxna män står och skriker att de hatar ett annat lag, när vi reagerar om de hemma vid matbordet säger ”men ni vet ju att jag hatar sallad”. Hur motiverar du ett dagisbarn att inte säga att de hatar en maträtt när det är okej för vuxna att skrika att de hatar ett fotbollslag?

– Ja, det är ju lite konstigt, säger jag och börjar fundera över hur man förklarar varför vuxna pojkar slåss på stan för att de senare ska titta på en fotbollsmatch. Hinner snabbt ana hur barnen kommer att jämföra med att fröknarna får säga till dem som bråkar på dagis. Men istället kommer den givna frågan som jag inte alls såg komma:

– Kan verkligen polishästar spela fotboll? Alltså har de mål och bollar i stallet eller?

Ett befriande skratt och de skojar vidare om hur hästarna spelar boll. Hon inser att hon sagt något roligt förstås. Men det blir inga följdfrågor om vad polishästarna egentligen gör där.

Senare på kvällen funderar jag över det. Minns hur jag läste om supporterslagsmål i Göteborg där jag faktiskt befann mig i helgen för att presentera höstens och vinterns böcker för bokhandlare och bibliotekarier. I nio timmar pratade vi böcker med intresserade och engagerade bokmänniskor. Inte någon gång hördes bokhandlare unisont skandera ”hata, hata, hata deckare”. Ingen bibliotekarie skulle ropa att någon författare ”är en *censurerat könsord*” bara för att de inte gillar just dennes böcker.

Jag kan då inte låta bli att undra över hur en fotbollshuligan skulle förklara för en grupp dagisbarn vad de sysslar med. Vad det är som driver dem att skrika hatramsor, kasta sten på motståndarfans och slåss. Om de ställdes framför en undrande grupp dagisbarn som alla frågade ”Varför är det polishästar på stan bara för att det är fotbollsmatch?”

Det finns ett roligt svar. Och det är att hästarna ska spela boll innan matchen. Sanningen är inte lika kul. Finns ett vettigt svar på den mer allvarliga frågan?

Fotnot: IFK spelade ut HIF på Olympia senare på kvällen och vann med 3-0. Vad jag kan läsa hittills verkar det lyckligtvis ha gått lugnt till på stan och inga upplopp. Den stora poliskommenderingen har inte behövt slita. Den här gången.

Fortsätt läsaPappa, varför är det polishästar på stan?

Om en månad är det fem år sedan min debut

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:15 oktober, 2014
  • Inläggskategori:Blogg

IBP4_omslag_3D_smallDen 15 november släpps InnebandyPiraterna del 4. Det är exakt på dagen fem år efter att den första delen i serien, min debutroman, kom ut.

Idag har jag dessutom påbörjat arbetet med den femte delen i serien som är tänkt att komma ut redan till våren, om sådär sex månader.

Det blir min främsta utmaningen framöver, att frigöra alla de timmar som krävs för att skriva en hel bok.

Är du författare på heltid? frågar folk ibland och jag förklarar att för att kunna leva på sitt skrivande i Sverige behöver man sälja ungefär 20.000 böcker på ett år. Eller rättare sagt är det vad jag räknar med att jag skulle behöva för att kunna tacka nej till alla andra jobb och bara skriva. Givetvis kan man klara sig på mindre, lite beroende på hur mycket man tjänar på varje såld bok. Vilket också skiftar väldigt mycket. Hade alla böcker sålts till fullpris, kanske rentav utan mellanhänder direkt till läsaren så hade man kunnat leva gott på att sälja 4000-5000 ex varje år. Om det är pocketböcker kanske man behöver sälja 50.000 ex istället. Eller mer om man har ett sämre avtal med sitt förlag.

Det som är spännande är dock att jag fortfarande tjänar pengar på den första boken, den som jag skrev för fem år sedan. Det är faktiskt det som är nyckeln till att kunna leva på sitt författarskap, att man inte behöver sälja 20.000 ex av sin nya bok utan kan sälja tusentals exemplar av äldre titlar.

Så på min författaragenda står just nu:

– boka så många signeringar som möjligt fram till jul
– planera release-aktiviteter för InnebandyPiraterna 4
– planera och skriva InnebandyPiraterna 5

 

Fortsätt läsaOm en månad är det fem år sedan min debut