Stockholm vill göra Skåne svenskt igen

Historia var aldrig mitt favoritämne i skolan. I alla fall inte på gymnasiet. Det handlade nämligen mest om att plugga in årtal och lära sig saker innantill.

Men i den tid vi lever i nu blir det allt viktigare med historia. Det är något jag delvis lärt mig av mitt författarskap där man bygger upp fiktiva karaktärer som alla formas av sin egen historia. När jag bygger påhittade världar gör jag det genom händelser som bygger dess historia.

Igår kväll började vi titta på filmen The Butler på Netflix. Den handlar om en svart man som tar sig från bomullsfälten till Vita Huset som tjänare åt de vita. Samtidigt som den skildrar hur USA gick från att vara ett sjukt rasistiskt land till ett land där alla ska ha samma möjligheter, oavsett hudfärg. (Jo, jag vet att det finns en stor grupp fundamentalister där vita strutar på huvudet bärs tillsammans med mask för ansiktet och fortfarande tycker att Klu Klux Klan hade kloka idéer). Det som verkligen griper tag är att det inte var särskilt länge sedan. För 55 år sedan eldade de upp en buss och misshandlade de svarta demonstranter som färdades i den, då fanns det fortfarande separata sektioner för svarta och vita på restauranger.

Historia är också bra att känna till när det gäller Skåne och Danmark. Jag har märkt att det finns många svenskar som på allvar tror att Skåne alltid har varit svenskt, förutom en kort period under dansk flagg. Till och med skåningar. Men i själva verket var det så att Skåne ockuperades av Sverige och vattnet Öresund förvandlades till en gräns mellan två länder.

Det var faktiskt inte så länge sedan Skåne avfördes från listan över ockuperade landområden. Försvenskningen av Skåne var brutal, först under kriget då tusentals människor avrättades av svenskarna. Därefter gällde det att föra in den svenska kulturen och bygga en barriär mot Danmark. Det blev stopp för skåningar att studera i Köpenhamn och istället grundades Lunds universitet.

Läs exempelvis Herman Lindqvist i denna krönika (från 2007 men fortfarande lika aktuell idag):

“Försvenskningen skedde på flera plan. Det väpnade motståndet slogs ner med järnhand i byarna, samtidigt som svenskarna bedrev intensiv psykologisk krigföring. De danska prästerna byttes ut mot svenska som givetvis bara predikade på svenska. Alla danska böcker drogs in och förbjöds, liksom all kontakt med Danmark. (…) Försvenskningen var så effektiv och den centralstyrda propagandan så skicklig, att majoriteten av Sveriges befolkning i dag tror att Sverige alltid varit ett land med ett folk och ett språk, att befolkningen i alla våra landskap egentligen alltid varit svenskar, men att vissa delar periodvis varit ockuperade av grannländerna.”

När svenskarna stängde Skåne svarade Danmark med att vända det ryggen. På samma sätt som Sverige dolde sin finska historia låtsades inte danskarna längre om de förlorade landområdena som även inkluderade Halland och Blekinge. Sverige hade i stort sett ingen väst- och sydkust innan de ockuperade dessa områden.

Den som läser på lite om Andra världskriget inser att nazismen var utbredd i Sverige fram till 1944 då svenska regeringen insåg att Tyskland skulle förlora kriget och bytte sida. Även om man officiellt var neutralt.

Allt detta tänker jag på när jag läser Johan Norbergs krönika i Metro idag:

“Regionen hade börjat växa ihop. Man bor på ena sidan bron och jobbar på den andra. Men med ID-kraven sedan i måndags avskaffades den nordiska passfrihet vi haft sedan 1952. Tågen slutade gå mellan Köpenhamn och Malmö. Nu tvingas alla gå av i Kastrup och gå ut och kontrolleras innan de får fortsätta färden. Det som var en region förenad av en tunnelbana har blivit två olika länder, separerade av en två meter hög och 325 meter lång barriär.”

Som författare vill man ofta se att det finns en tanke bakom hur någon agerar. Det finns ett talesätt att fiction måste vara logisk, bara verkligheten kan vara helt ologisk.

Den konspiratoriske skulle kunna se det som att makten i Stockholm blivit orolig över att Köpenhamnsregionen växer och utmanar Stockholm som Skandinaviens huvudstad. Om Malmö och Köpenhamn växer samman till en stad och med den infrastruktur som, trots svenska statens förseningar av satsningar, finns redan idag även inkluderar områden 10-15 mil därifrån så skapas en storstad som helt struntar i landsgränserna. Danmark är på väg att återerövra Skåne på fredlig väg och skåningarna ifrågasätter allt mer att makten finns i Stockholm. Det här har gnagt hos svenska politiker i många år och nu såg de chansen att bromsa utvecklingen effektivt genom ID-kontroller. På samma gång skulle det bryta Copenhagen Airports tillväxt genom att göra flygplatsen mindre attraktiv. Dags att göra Skåne svenskt igen.

Men, nu tror jag inte på sådana konspirationsteorier. Jag tror bara det handlar om en extremt dålig kunskap hos många politiker i Stockholm om Sveriges, Skånes och Danmarks historia. Och framför allt om vilken verklighet vi lever i här nere idag. Vilket är anledningen till att de fortfarande inte byggt en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör trots mer än hundra års diskussioner.

Fortsätt läsaStockholm vill göra Skåne svenskt igen

Ett rop på hjälp från ett monopolföretag

En krönika i Helsingborgs Dagblad av chefredaktören fick mig att utbrista på Facebook att “Det här måste vara bland det dummaste jag läst på ett tag. Lite självrannsakan kan vara sunt.”.

Många läsare höll med, men en HD-medarbetare protesterade och svarade “Det enda som – möjligtvis – är dummare är att staten sysslar med journalistik, musik- och lekprogram för vuxna. 2013! Tänk er något liknande i vilken annan bransch som helst. 1968?”

Detta av någon som jag har mycket respekt för. En rutinerad journalist och redaktör med god insyn i hur HD/NST skötts.

Både kommentaren och krönikan är förstås ett uttryck för desperationen som råder på Helsingborgs Dagblad just nu. De lanserade ett stort sparpaket för tre veckor sedan. Något som i tidningen presenterades som:

“För att försöka spara 20 miljoner kronor läggs lokalkontoren i Klippan och Örkelljunga ned. Dessutom drar sig tidningen helt tillbaka från dessa kommuner liksom från Åstorp och Bjuv. Ingen av dessa kommuner kommer i framtiden att ha en egen lokalsida i tidningen och i princip upphör bevakningen av dessa orter.”

Jag fick läsa de raderna flera gånger. Hål i huvudet var den spontana tanken. En av anledningarna till att HD köpte NST (eller hur man nu väljer att se sammanslagningen) var ju för att skapa monopol på varje ort. Nu var strategin istället att släppa alla dessa orter, kanske i hopp om att det ändå inte fanns någon reell konkurrens och att de trogna (läs äldre) läsarna ändå inte skulle säga upp sin tidning. Besparingen skulle vara större än förlusten i intäkter.

När HD:s chefredaktör i sin krönika skriver:

“För SVT har deklarerat att det inte bara handlar om traditionella tv-sändningar. Man vill satsa hårt på webben och med mobilen som distributionsform. SVT finansierar sin webb med skatte… förlåt… licensavgifter och har inga krav på sig att tjäna pengar. De kommer alltså inte att ta betalt för innehållet på sin sajt.
(…) Om vi har en sajt där läsarna måste betala för innehållet har vi plötsligt fått en statligt finansierad gratissajt som konkurrent. Är det rimligt?”

Man kliar sig i huvudet såklart. I ena stunden vill HD värna om läsarna genom sitt demokratiska uppdrag att granska makten, i andra stund vill HD absolut inte att någon annan ska göra detta framför allt inte genom att ge bort nyheter gratis.

Detta kommer alltså samtidigt som HD själva lanserat en gratis veckotidning…

Jag började skriva ett svar på FB men när det blev väldigt långt så hamnar det istället här.

Kära fd kollegor (jag jobbade åt NST 1990-98) nu måste ni lyfta blicken lite. I åratal har den svenska pressen kritiserat SVT för att de inte sköter sitt Public Service-uppdrag genom att de väljer bort samhällsprogram och journalistik till förmån för musik- och lekprogram samt dyra sporträttigheter (eller, ja där är pressen delad eftersom Sporten anser att SVT alltid ska sända VM/OS och Kulturen tycker att den aldrig borde göra det utan hellre lägga pengarna på dokumentärer och drama).

Nu tycker ni att de ska ta bort journalistiken för att istället göra vadå? Ska jag tolka detta som att HD numera anser att SVT ska läggas ner? Eller bara fokusera på riksnivå så att inte lokaltidningar får konkurrens?

Jag förstår att det är extremt jobbigt när företagets affärsmodell inte längre fungerar. I mina ögon så har man tagit det ena felaktiga strategibeslutet efter det andra de senaste åren. Det främsta skälet till detta är att varje nysatsning under 15 års varit reaktiv snarare än proaktiv (möjligen med undantag för shoppia.se som är lite innovativ). Och att man haft blicken bakåt istället för framåt, som när man lade fokus på att distribuera sin tv-satsning i det gamla tv-nätet istället för att använda webben enbart…

Varje gång HD hotats av konkurrens har man letat efter sätt att döda konkurrenten på olika sätt. Genom att hindra dem från att sponsra idrottsföreningar (HD har flera gånger krävt exklusivitet för att sponsra elitidrottsföreningar i området och tvingat dessa att tacka nej till Lokaltidningen, TV4 och reklamradiokanaler), genom att själv ge ut en spoiler (City skulle hindra Metros expansion) eller bedriva kampanj (som krönikan om SVT). Det är inget unikt för marknadsledare som vill bevara ett monopol de skapat genom att köpa en konkurrent.

Är den här krönikan kanske ett rop på hjälp i en situation där det inte går att köpa sin nya konkurrent? Där den nya konkurrenten inte kan påverkas av att man sätter press på annonsörer?

Vad som behövs i HD:s spridningsområde, som saknats sedan HD köpte NST, är konkurrens på den journalistiska sidan. SVT:s satsning på en redaktion i Helsingborg är den första positiva nyheten på den fronten på många, många år.

HD:s dilemma är förstås att man äger två saker som saknar reellt värde i dagens verklighet: en tryckpress och ägarskap i ett företag som delar ut tidningar. Dessa två tillgångar påverkar hur man ser på affärsmodellen för sin tidning. Eller mediehus för att använda deras egen benämning.

Eftersom man äger ett tryckeri som kostar enorma summor så måste man trycka tidningar. Varje dag i veckan, och egentligen räcker inte det heller. Dessutom sitter man på delägarskap i Tidningsbärarna som bär ut tidningar till de allt färre hushåll som har en tryckt morgontidning. Samtidigt är det förstås en konkurrensfördel genom att morgontidningen kan var bärare av reklamblad från köpcentra, livsmedelsbutiker och hemelektronikjättar och andra som har råd att plöja ner miljoner i tryckt reklam.

Det intressanta är dock: om HD inte hade ägt ett tryckeri och en distributör av tidningar. Hur hade de då byggt sin affärsmodell? Daglig tidning? Inte en chans. 5-dagarstidning? Inte en chans. 3-dagarstidning? Möjligen. 2-dagarstidning? Troligen som första steg. Veckotidning? Absolut.

Det logiska för ett lokalt mediehus borde vara: 24-timmarswebb och veckomagasin. Det behövs varken eget tryckeri eller egen distribution för något av dessa alternativ. Men det är en radikal förändring. En total disruption som självklart skulle mötas av internt ramaskri. Det kräver nytänkande. Och just därför kommer det förmodligen aldrig att hända.

Den nya veckotidningen Hallå som HD nu startat är faktiskt riktigt trevlig. Mycket på grund av duktiga skribenter. Formgivningen är sådär, men helt okej. Den funkar, men det är inte det veckomagasin som jag ser framför mig. Det jag ser är tidningen Fokus, men med lokal prägel. Där HD på allvar kan få avsättning för granskningar som den om torghandeln som Lars Johansson lyfter fram:

“(…)Då kan etableringen av en SVT-redaktion i Helsingborg, med fokus på webbnyheter, hota HD:s affär och leda till sämre intäkter för oss. Det leder i sin tur till en totalt sett sämre bevakning av NV-Skåne. Ingen ska inbilla mig att SVT någonsin till exempel kommer att kunna göra en sådan granskning som vi har gjort av torghandeln i Helsingborg. Artiklar som vi har arbetat med i månader.”

Hd.se har getts mer frihet på senare år, men jag upplever ändå att man skulle kunna åstadkomma mer genom att webben blir navet i verksamheten.

Hade jag inte haft fullt upp med att bygga ett förlagshus som ska förändra hela den svenska bokbranschen så hade jag nog byggt ett mediehus som kunde förändra den skånska mediemarknaden. Jag kan garantera att det första jag skulle göra då inte är att investera i en egen tryckpress och ett företag som delar ut tidningar. Där finns det redan massor av bra alternativ på en konkurrensutsatt marknad. Vilket ironiskt nog är tvärtemot situationen på den skånska tidningsmarknaden.

Ingen kan säga att det inte händer saker på tidningsmarknaden. När jag började skriva åt NST 1990 var det fortfarande skrivmaskin som gällde. Ett par år senare fanns det enstaka reportrar som totalvägrade använde nymodigheter som datorer när dessa infördes. Först under galgen “antingen använder du dator eller så behöver du inte komma till jobbet imorgon” insåg de fördelarna. På samma sätt behöver HD:s tidningsledning idag ta steget in i framtiden. Och framtiden kommer att innebära konkurrens.

Fortsätt läsaEtt rop på hjälp från ett monopolföretag

Tänk om konsulerna byggt en skyskrapa i Helsingborg

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:28 maj, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Varje gång någon försöker söka bygglov för att bygga högt i Helsingborg, ja det räcker med 7-8 våningar, då överklagar grannar och länsstyrelsen stoppar planerna med hänvisning till riksintresset. Det är nästan så man börjar undra om riksintresset är att bevara den nedmontering som svenskarna gjorde av Helsingborgs slott?
När man promenerar nere i city finns det en viss känsla av storhet när Rådhuset och Kärnan reser sig som mäktiga byggnadsverk, högt över omgivningen. Byggda i sten och tegel. Tradition och makt som de utstrålar och symboliserar.
Men, så plötsligt slår det mig. Tänk om. Tänk om de mäktiga konsulerna, företagarna som lade grunden till det moderna Helsingborg hade hämtat inspiration från andra sidan Atlanten. Redan tidigt på 1900-talet restes nämligen höga byggnader i New York.
Tänk om någon av konsulerna bestämt sig för att: vi ska minsann ha en skyskrapa i Helsingborg. Då kanske vi hade haft en motsvarighet till Flatiron Building (den där kilformade klassiska byggnaden som ofta ses i filmer), den uppfördes 1902 och var 87 meter hög. (Som en jämförelse är Helsingborgs rådhus torn 65 meter högt).
Eller, om man tittar på vad som byggdes några år senare: Met Life Tower som byggdes 1909 och är 213 meter hög med sina 50 våningar, under fyra år världens högsta byggnad. (Som jämförelse: Turning Torso i Malmö är “bara” 190 meter).
Tanken slog mig ännu en gång i samband med releasen av Barkhes son, då vi höll till hos Lindahl Advokatbyrå med utsikt över Kärnan, Rådhuset och Danmark.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur Helsingborg city hade sett ut idag om konsulerna bestämt sig för att de ville ha Sveriges första skyskrapa där. Kanske hade länsstyrelsen idag då istället stoppat planerna på ett Saltkristalltorn som föreslagits bli 300 meter högt med en berg- och dalbana på toppen med hänvisning till att ingenting fick vara högre än det 224 meter höga Olssons torn, byggt i Helsingborgstegel i början av 1900-talet.
Om riksintresset istället hade begränsats av en skyskrapa från 1900-talet istället för ett torn från 1300-talet.

PS – jag var grymt sugen på att göra en illustration av detta, skalenligt för att visa vad som hänt om t ex Lindahl/Nordea-huset mittemot Rådhuset hade stuckit upp 200 meter i luften istället för 40 meter. Hur hade skylinen påverkats?

Fotnot: jag har ingen aning om marken nedanför landborgen är tillräckligt stark för att ens bära en skyskrapa, men det spelar ju ingen roll. Länsstyrelsen kommer aldrig att tillåta att Helsingborg sticker upp över Kärnan. Vi skulle ha byggt redan på konsulernas tid.

Fortsätt läsaTänk om konsulerna byggt en skyskrapa i Helsingborg

Rögle är tillbaka – dags att krossa myten

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:11 april, 2008
  • Inläggskategori:Blogg

Äntligen är Rögle tillbaks i Elitserien. Precis som den där dagen för 16 år sedan hamnade jag på ståplatsläktaren och fick uppleva en magisk kväll då idrotten är som bäst. Den obeskrivliga glädje som 4600 personer (och säkert några till) delade när slutsignalen ljöd går knappt att beskriva.

Läser tidningarna idag, dagen efter. Hyllningar såklart. Pressen älskar storyn om det lilla laget i den lilla byn som mot alla odds skrapar ihop ett lag utan pengar och knäpper de stora jättarna på näsan. Man jämför Rögle med Ljungskile.

Krönikörer i både HD och xTra undrar är inne på glesbygsspåret, klichén; “Den nya hallen blir klar, men finns det ett lagbygge värt namnet mär Linköping, HV, Frölunda, Färjestad och de andra elefanterna kommer för att trampa ner de skånska bönderna i skiten?” (xTra) eller “Är Ängelholm stort och starkt nog att härbärgera ett elitserielag?” (HD)

Det finns ett problem med den bilden. Det är nämligen en myt. Den enkla bilden är förstås att säga att i Ängelholms kommun bor det 38.000 människor och säga att “oj, det är ju fantastiskt att de kan ha ett elitserielag i hockey” och “hur ska de kunna konkurrera med alla stora städer där de andra Elitserielagen hör hemma?”.
Men om man lyfter blicken så inser man förstås att det är en myt orsakad av bristande demografiska kunskaper om Sverige.

Okej, först kommunstorleken. Den enkla jämförelsen. Här har jag plockat bort storstäderna Göteborg (Frölunda) och Stockholm (Djurgården) eftersom de står i en klass för sig.
3. Linköping (Linköping) 138 000
4. HV71 (Jönköping) 122 000
5. Brynäs (Gävle) 92 000
6. Färjestad (Karlstad) 83 000
7. Södertälje (Södertälje) 82 000
8. Luleå (Luleå) 73 000
9. Skellefteå (Skellefteå) 72 000
10. Modo (Örnsköldsvik) 55 000
11. Rögle (Ängelholm) 38 000
12. Timrå (Timrå) 18 000
(Källa: SCB Kommunfakta 2007)

Jaha, kanske är detta den klassiska bilden? Men, invänder någon. Timrå ligger ju så nära Sundsvall att det nästan måste räknas in? Okej, det är rätt. Sundsvalls kommun har 94 000 invånare och ligger ju mindre än två mil bort. Visst. Men då börjar vi tala om befolkningsunderlag i närområdet vilket är viktigt.
Sundsvalls och Timrå kommun har alltså 112 000 invånare – på en yta av 3997 km2 (kvadratkilometer).

Men då får vi väl vara rättvisa och börja titta just på ytan och i princip upptagningsområdet för lagen. Även andra orter har ju större kommuner inom hyfsat avstånd. Som Linköping (Norrköping 125 000 fyra mil bort).
Andra orter? Nja, HV71 i Jönköping må räkna in grannkommunerna men mycket folk bor bort det inte där per kvadratkilometer. Tittar du på Karlstad, Gävle, Ö-vik, Skellefteå och Luleå så är det glesbygd när man kommer en bit utanför stan. Södertälje är förstås nära Stockholm och storstan – men där åker man å andra sidan kanske hellre till Hovet och Globen?
Men Ängelholm och Rögle då? Man glömmer lätt att Ängelholm det ingår i Helsingborgsregionen som i sin tur består av 10 kommuner i Nordvästskåne. Här bor det över 300 000 människor som inte har längre än fem mil till ishallen i Ängelholm. Då får vi plötsligt en annan bild. Jag plockar denna gång bort Södertälje som är svårt att placera in pga närheten till huvudstaden (det är fyra mil mellan Södertälje och Stockholms central).

4. Rögle (Helsingborgsregionen) 309 000
5. Linköping (Linköping/Norrköping) 263 000
6. HV71 (Jönköping) 122 000
7. Timrå (Timrå + Sundsvall) 112 000
8. Brynäs (Gävle) 92 000
9. Färjestad (Karlstad) 83 000
10. Luleå (Luleå) 73 000
11. Skellefteå (Skellefteå) 72 000
12. Modo (Örnsköldsvik) 55 000

Så kom inte och säg att det inte finns publikunderlag för Elithockey i Ängelholm. Det gäller bara att lyfta ögonen över kommungränsen.

Underlag för befolkningsanalysen hittar du i ett kalkylark på webben.

Titta också gärna på kommunkartan som visualiserar storleken på kommunerna (pdf).

Rögle har gjort en fantastisk bedrift och än en gång visat att ishockey är en lagsport som går ut på att skapa bästa möjliga lag. Malmö och Leksand som nu misslyckades trots lönebudgetar som är 3-4 ggr så stora som Rögles har missat denna detalj.
Malmö borde ha lärt sig läxan när man åkte ur Elitserien. Det gjorde man just för att man glömde bort lagbygget, man glömde att det krävs lagspelare som gör sitt jobb utan att gnälla när man hamnar på bänken. Stjärnor i all ära, men det är svårt att bygga ett framgångsrikt lag av bara stjärnor. Fråga bara de fotbollstränare i Spanien, Italien och England som gått bet.
Utmaningen blir nu att förstärka laget med spets utan att LAGET går förlorat. Även om Rögle besegrat båda elitserielagen Brynäs och Mora på hemmaplan i Kvalserien blir det tuffare att göra det under en lång säsong över 55 grundserieomgångar.

Men som sagt, låt oss en gång för alla krossa myten om att att Rögle är ett glesbygdslag. Det är svårt att leva upp till när man är en del av den fjärde storstadsregionen.

Däremot kvarstår utmaningen att omsätta detta i pengar. Rögles omsättning är 25 miljoner. Brynäs, Frölunda, Linköping, HV71, Färjestad och Modo omsätter alla över 100 miljoner. Södertälje var lågbudgetlaget med en omsättning strax under 60 miljoner. (Siffrorna plockade ur HD:s artikel och avser förra säsongen – verkar som om denna artikel bara finns i pappers-HD än så länge). Den nya hallen som nu börjar byggas på resterna av den gamla är ett viktigt steg.

Samtidigt som man måste behålla det unika – årets Röglelag är byggt på handplockade talanger och rollspelare. Det krävs inte 100 miljoner för att göra det, däremot rätt kompetens hos sportchef, scouter och tränare.

Fotnot: Ljungskile har 3500 invånare, ligger i Uddevalla kommun med 50 000 invånare fördelade på 654 km2.

Mer härlig Rögle-läsning:
Rooth: Ni är värda ett bragdguld

HD:s webb-tv

HD webb-tv sammandrag

Fortsätt läsaRögle är tillbaka – dags att krossa myten