Författare är mer naiva än idrottare. Generellt. Det finns många naiva fotbollsspelare som tror att det är lätt att bli fotbollsproffs. Men de brukar ofta vara barn, inte vuxna.
Författare däremot tror ofta att de ska kunna bli proffs över en natt. Vad de drömmer om är snarast att en talangscout från landslaget ska upptäcka dem när de kickar boll i parken och erbjuda dem en plats i VM-truppen.
Trots att det är mer sannolikt att den där scouten har några kompisar som tillsammans har ett korplag och letar fler spelare eftersom en bröt benet i förra matchen.
Jag ska inte sätta mig på några höga hästar. Dels för att jag inte gillar att rida, men också för att jag är … inte naiv, men en dagdrömmare. Klart att jag vill vara författare på heltid. Men jag vet att det krävs lika mycket talang, hårt jobb och tur för att bli en bästsäljande författare som att bli nästa Zlatan. Det enda man kan säga om författare vs fotbollsspelare är att de förstnämnda har längre tid på sig att slå igenom. Det går att bli bästsäljande författare även efter 35.
Men om vi återvänder till idrotten. De flesta golfspelare drömmer inte om att spela på PGA-touren. Golf är en hobby. Däremot verkar i stort sett alla författare som skickar in manus drömma om tv-soffor och topplistor.
Detta trots att vi har fler professionella fotbollsspelare än professionella författare i det här landet – även om vi räknar bort dem som flyttat utomlands. Bollspelarna alltså. De är också fler av dem som lyckats utomlands än av våra författare…
Jag säger inte att du ska ge upp drömmen om att bli nästa Läckberg, GW, Jonasson eller Backman eller JK Rowling. Men det är inget fel att ha realistiska delmål. Som att ditt författarskap kan bära sig, alltså att du tjänar mer på dina böcker än du lägger på skrivarkurser och i vissa fall kanske på att ge ut böckerna (om du är egenutgivare eller valt hybridförlag). Då har du faktiskt en inkomstbringande hobby, eller rentav ett deltidsjobb.
Jag träffar ofta författare som inte debuterat än men som vill säga upp sig för att skriva på heltid. Ibland nästan innan de slutfört ett manus. Jo, lycka till säger jag. Men vet samtidigt hur många hoppfulla och talangfulla skådespelare och artister som försörjer sig i restaurangbranschen i New York och Hollywood i väntan på en genombrottsroll.
Själv har jag satt målet att skriva på 20% av min arbetstid till att börja med. Tillsammans med lite kvällar och helger så ska det ge tillräckligt med tid för att utveckla skrivandet samtidigt som jag hinner marknadsföra mig via föreläsningar, signeringar och andra aktiviteter. Min största utmaning är att jag inte är anställd utan driver företag. Därmed blir det paradoxalt nog svårare att ta en ledig dag i veckan och dedikera den till skrivandet.
Men att det går att jobba heltid och skriva böcker, det vet jag av egen erfarenhet. Jag har gett ut sju böcker mellan 2009 och 2014. I år blir det minst en till.
Så vad krävs då för att leva på sitt författarskap? Det tänkte jag återkomma till i ett kommande blogginlägg.