Det ska villigt erkännas att jag inte följt innebandyn lika intensivt det senaste året som jag gjorde tidigare. Superligan på herrsidan har jag haft hyfsad koll på men serierna därunder har jag egentligen pinsamt dålig insyn i.
Jag har läst lite om Höllvikens framfart. En klubb som för sju år sedan lirade i div 4 om jag fattat rätt – kvalade i helgen upp till SSL. De spelar i Superligan till hösten och ska möta FCH i tidernas första Skånederbyn i högsta serien (nåja, en gång i tiden spelade både Högaborg och Lugi i högsta serien men det var innan det blev en enda serie på högsta nivån. Från början var det sex div 1 som blev fyra och slutligen en).
Tränaren Vidar Jonsson känner jag väl sedan tiden i Helsingborg. En energisk matchcoach och dessutom en kille med stort innebandyhjärta. Han har dessutom visat en förmåga att bygga lag med små resurser.
Verklighetens Åshöjden pratas det ofta om inom idrotten, med referens till Max Lundgrens smått legendariska böcker om Åshöjdens BK. Faktum är att InnebandyPiraterna jämförts med Åshöjdenserien, fast det sker nog med många idrottsböcker. Det som fängslade med de böckerna var att de lyfte fram väldigt mycket saker utanför planen och visade hur mycket de påverkar spelet på plan.
Som publik kan du ibland glömma att spelarna är människor med ett liv utanför planen. När det händer något verkligt dramatiskt som ett dödsfall eller en skilsmässa eller en olycka så förstår alla hur det inverkar på prestationen på plan. Men det är inte alltid man pratar om det och publiken suckar och undrar hur en stjärna kan underprestera så otroligt mycket som det sker ibland.
Eftersom jag var sportchef i FC Helsingborg under en säsong så fick jag se en hel del av vad som händer bakom kulisserna. Hur nyförvärv på grund av hemlängtan inte klarade av att spela innebandy på den nivå man förväntade sig. Det var väldigt tydligt vad som hände när spelare blev föräldrar för första gången.
– Man fick ju inte sova. Det var nog största skillnaden. Att varje natt bli väckt flera gånger sliter otroligt. Speciellt när man jobbar hela dan, sen åker iväg och tränar och bara har någon timme med familjen innan det är dags att sova. Varje timmes sömn är livsviktig för att man ska kunna prestera, berättade en av spelarna i FCH när han blivit pappa.
Första året kan vara helt värdelöst ur innebandyperspektiv. En baby flyttar också fokus, helt naturligt, från sporten till familjen. Men sedan, efter några år om man lyckas kombinera familjen med innebandyn så växer spelarna ofta som människor och då även som spelare. En ledare hävdade exempelvis att du aldrig kan bli en stor ledare om du inte själv haft barn. Det är då du tvingas vara ledare varje dag hantera situationer/konflikter och uppleva någon som bråkar mer än någon elev, anställd eller spelare. Det ligger en del i det.
Jag försöker överföra det här till mina böcker i serien InnebandyPiraterna. Visa att idrotten är mer komplex än träning och match. Minst lika viktigt är all den tid som går däremellan och vad spelare och ledare använder den till.
Det här vet Vidar och det är en av anledningarna till att Höllviken mot alla odds spelare i SSL till hösten.
Skriv-en-roman-på-30-dagar-rapport (läs mer här)
Måndag morgon och jag går in på den andra veckan men den sjunde dagen. Även om jag är Gud över mina karaktärer så vilade jag inte. Det finns inget utrymme för det om jag ska få ihop 50-60.000 ord före månadens slut.
Steg upp kl halv fem och ett halveffektivt skrivpass gav 801 ord. Men också lite idéer om vad som händer sen, minst lika värdefullt eftersom det ger mig ett försprång på nästa skrivpass.
Hann med ytterligare ett skrivpass på 549 ord som slutförde det åttonde kapitlet. Summa 1350 ord idag, vilket är okej även om jag gärna vill ha 500 ord till innan dagen är slut.
Summering:
Dag 1: 964 ord – totalt 964 ord.
Dag 2: 991 ord – totalt 1.955 ord
Dag 3: 1690 ord – totalt 3.645 ord
Dag 4: 924 ord – totalt 4.569 ord
Dag 5: 2396 ord – totalt 6.965 ord
Dag 6: 4086 ord ord – totalt 11.051 ord
Dag 7: 1350 ord – totalt 12.401 ord