Har du varit i kontakt med sjukvården på sistone? Ja, det är sällan något fel på personalen som jobbar där. Många fantastiska människor. Men organisationen och systemet för att ta emot patienter håller så låg nivå att man inte tror det är sant. I vissa delar ligger sjukvården i framkant med ny teknik, i vissa delar är de 30 år efter. Som exempelvis att man fortfarande tolererar att det inte finns gemensamma journalsystem.

Men mest beklämmande är nog ändå systemfelet med kötider och öppettider. De styrande förvånas över att folk söker akut, men samtidigt kan du ringa och vara rejält sjuk och i telefon få beskedet “du kan få en tid om två dagar, annars får du söka akut”. Det är precis som om den ena handen inte vet vad den andra gör.

Sen började jag fundera över hur staten lade över ansvaret för sjuklönen på företagen. Om du är sjuk har du först en karensdag och därefter får din arbetsgivare betala lön till dig trots att du är sjuk. Tidigare de tre (!) första veckorna, numera “bara” två veckor. Detta ska vara ett incitament för arbetsgivare att jobba med arbetsmiljön och rehabilitering om jag förstått saken rätt.

Men det finns ett stort tankefel här. Majoriteten av sjukfrånvaron beror inte på arbetsmiljö. Ett populärt exempel som vi företagare drar är den anställde som åker skidor på semestern, bryter benet och ska sedan ha sjuklön av arbetsgivaren. Men det finns betydligt mer jordnära exempel: vinterkräksjuka, lunginflammation, förkylningar och allehanda andra sjukdomar som aldrig kan påverkas av hur bra arbetsmiljö du än har.

Så återvänder vi till sjukvården och deras hantering av patienter. Snabb vård är svårt att få. Skräckexempel på långa väntetider där patienterna dels går sjukskrivna onödigt länge och ofta faktiskt blir svårare sjuka och i värsta fall dör på grund av väntetider.

Vilka incitament finns det för regionerna att låta patienten få vård snabbast möjligt förutom då det är uppenbart livshotande? Inga som helst så klart. Men om regionerna fick ta över sjuklöneansvaret för alla patienter fram tills dess att de hade fått vård? Då blir det plötsligt lönsamt. Jag menar om det kostar 1000-2000 kr per dag att låta en patient gå sjukskriven utan att få en läkartid kanske de skulle prioritera annorlunda? Då kanske man skulle börja sätta patienterna i fokus och faktiskt fokusera på snabbare och bättre insatser? Öka kapaciteten.

Tänk vilka besparingar det skulle bli för samhället om vi kunde minska sjukskrivningstiderna?

Nästa steg är förstås att bygga ut den förebyggande vården. Ingen som har funderat över det sjuka i att vi går till tandläkaren varje år (eller ibland var 18:e månad) för att kolla tänderna, men det finns per automatik inget som säger att vi gör en hälsokontroll (om det inte sker via företagets försorg)? Det känns som om någon ekonom har räknat otroligt fel här.

Skrev en novell på temat för ett par år sedan, efter frustrationen i kontakten med just den skånska vårdbyråkratin. Det känns inte som om det blivit bättre sedan dess. Snudd på tvärtom.