De senaste veckorna har det diskuterats flitigt kring lag om max 30 dagar betaltid. Fokus har legat på hur stora företag utnyttjar små genom att tvinga fram 60-120 dagars betaltid på fakturor trots att underleverantörerna i värsta fall själva måste betala varorna inom 30 dagar och sedan får ligga ute med pengarna.
Men det finns ju även tillfällen då det fungerar åt andra hållet. Som i bokbranschen där bokhandlare köper in böcker men sedan oftast inte behöver betala inköpta böcker förrän efter 60-90 dagar. Där är det förlagen som ligger ute med pengar. Det hela kompliceras sedan av returrätten som av tradition finns där. Det innebär att bokhandlarna, trots att de köpt in böcker och betalat för dem, kan returnera osålda böcker och få tillbaks sina pengar efter en viss tid (6-12 månader).
Hela retursystemet är i grunden inte speciellt bra. Samtidigt som jag kan se fördelarna för bokhandeln som kan ta hem varor, se om de säljer och annars lämna tillbaks dem.
Nu är frågan hur den nya lagen kommer att slå mot bokhandlare och förlag. I första läget är den inte tvingande, dvs förlag och bokhandlare kan komma överens om andra längre betaltider. Men härnäst väntar lagstiftning och då är det 30 dagar som gäller – punkt slut.
Kommer kedjor och bokhandlare att dra ner på inköpen då? Redan idag är det många som slirar på de redan generösa betaltiderna för att rädda sin likviditet. Och som sedan använder returerna som ett sätt att få bättre likviditet. Alltså att du skickar tillbaks osålda varor för att få tillbaks det du en gång betalat för dem – istället för att sälja dem med vinst till en läsare. Den enda part som tjänar pengar på den transaktionen är mellanhanden, distributören.
Jag skulle önska att man hittade en lösning där inköp faktiskt var inköp. Alternativt får kommission vara just kommission. För alla inblandade.
Kanske en ny lag om betaltider kan bli den spark i baken som bokbranschen behöver för att se över systemet för inköp, returer och distributionslösningar? Det blir ett spännande år på många sätt.