Satt med senaste Svensk Bokhandel och fastnade för en platsannons från Norstedts som frågade “Vill du leda Norstedts utveckling av sekundära format?”.

Ja, egentligen läst jag inte rubriken färdigt utan gick ner i texten redan efter “utveckling”. Skummade den och konstaterade att jag hade varit som klippt och skuren för rollen och att det är ett förlag med många spännande utgivningar. Bortsett från att förlaget finns i Stockholm och jag inte är sugen på att flytta.

Men så var det något annat som fångade mitt öga. Slutet på rubriken. “Sekundära format”.

Norstedts deklarerade att de “planerar en offensiv satsning där vi samlar alla våra sekundära format i en enhet.” Ok. Men vilka är då dessa “sekundära format”? Jo, pocket såklart. Den som svenska förlag fördröjer utgivningen av i hopp om att mjölka ut de sista slantarna ur den inbundna utgåvan som jag nu förstår är den primära hos Norstedts.

Men sen kommer audio och e-böcker. WTF? Vadå sekundära? För blinda är audio sannolikt ett primärt format och för allt fler kommer e-böcker att vara ett primärt format. Sedan räknar de upp print-on-demand, vilket egentligen är det enda jag kan se som sekundärt, ett sätt att hålla liv i backlist. Å andra sidan kanske det i framtiden blir det enda tryckta formatet för många titlar.

Så nu läser jag platsannonsen som ett tecken på att Norstedts inte riktigt ligger i framkant, även om man signalerar att man vill utveckla och hitta fler sekundära format. Men man är fortfarande fast i träsket där den inbundna boken är den riktiga boken och allt annat bara är återutgivningar. Heads up – läsarna ser det inte så. Läsarna har sina favoritformat och en bok som inte är tillgänglig i detta format är inte tillgänglig i deras ögon (eller öron).

Men det var en bra påminnelse för mig själv. Kanske är det dags att ge ut pocketversionen av InnebandyPiraterna 2 nu, innan jag blir beskylld för att kasta sten i glashus… Och ordna med ljudböcker även om det är en dyr apparat. Det finns inga sekundära format, det finns bara format.