Ibland känns det som författare (och även andra) får mest uppmärksamhet om de bråkar med varandra. För inte så länge sedan var det Jan Guillou vs Thomas Bodström (och i viss mån GW Persson) och nu är det Leif GW Persson vs Björn Ranelid. Mest handlar det om ordkrig, hårddragna rubriker och alla får synas.

GW skriver en text med glimten i ögat och några gliringar till Ranelid, i Expressen, som inleds:

Den globala försäljningen av Stieg Larssons tre romaner om brott närmar sig raskt hundra miljoner. En framgång utan jämförelse i vår svenska litteraturhistoria. Faktum är att världens bokhandlare under loppet av några timmar – dygnet om, året om – säljer lika många Larsson som Björn Ranelid av egen kraft lyckas kränga av sina egna alster under ett helt år, “utanför bokhandeln” så att säga.
Mest intressant i artikeln är dock egentligen den parallell som GW drar mellan Stieg Larsson och våra världsberömda kvinnor: Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren. Att berätta utan hämningar, kallar han det.

Men hans krönika genererar såklart en uppföljning där Ranelid får slå tillbaka.

När det gäller barnuppfostran läser jag ofta att man ska akta sig för att bara uppmärksamma då barnen gör fel.