Min uppmärksamhet är värd mer än min tid (#001 av #blogg100)

© Rudie - Fotolia.comHur ofta får du frågan ”Har du tid att ……… ?” av någon?

Förmodligen dagligen. Du lockas in att delta i något för att det tar bara ett par timmar i veckan eller varför inte något som bara tar 5 minuter eller 10 minuter.

Du sätter på tv:n och börjar titta på något som bara varar en halvtimme. Och fastnar i en serie i tio avsnitt per säsong i fyra år.

Men det är inte tiden i minuter som är det viktiga. Det är vilken uppmärksamhet det kräver. Som i sin tur ockuperar mer tid än den ursprungliga aktiviteten.

En arbetsuppgift som tar en timme effektiv tid att utföra tar bara en timme om du kan göra den vid ett och samma tillfälle och därefter glömma den för alltid. Exempelvis att diska upp efter middagen. I bästa fall kan du till och med använda tiden till att tänka på andra saker därför att du gjort det så många gånger att du inte behöver ägna större tankekraft åt beslut som ”ska jag diska glasen före besticken eller ej?”.

Men om du får en arbetsuppgift som tar en timme effektiv tid att utföra men som måste utföras uppdelat på tio tillfällen som kan variera mellan 60 sekunder och tio minuter så kan du vara ganska säker på att den dels tar mer än en timme effektiv tid, dels kommer att ockupera tankekraft under all den tid som passerar mellan de tio tillfällena, fram tills du slutfört den.

Således, när du accepterar en ny uppgift så fundera noga över om du kan utföra den vid ett tillfälle eller om det är en uppgift som kommer att kräva mer av din uppmärksamhet än av din tid. Uppgifter som tar mer uppmärksamhet än tid ska man noga överväga om man kan tacka nej till.

Det blir i alla fall något jag ska försöka leva efter 2013.

Inte lätt att kombinera med en kronisk kreativitet som gärna ger biverkningar i form av oändligt antal påbörjade projekt.

Fotnot: som av en händelse läser jag samma dag som jag skriver detta inlägg om Blogg 100 – andra sommaren och tänker att det måste jag försöka mig på. Från total inaktivitet till total aktivitet.

Fotnot 2: Någon påpekade det ironiska i kombinationen av detta inläggs budskap och fotnoten. Och det har de förstås rätt i. Har inget bra svar på det än…

Kommentera

Your email address will not be published.

*