På tal om litterär kvalitet

Jag gillar Debutantbloggen. Jag följde Marcus Priftis mycket under förra året eftersom våra böcker hade en del gemensamt (samma namn på huvudpersonen, resan från junior till världsklass etc) men även för att han diskuterade en del kring fenomenet fin och ful litteratur.

Årets debutanter rymmer en egenutgivare, Oskar Källner, som jag tycker ska bli väldigt spännande att följa. Han har redan gett sig in i debatten och fått lite mothugg kring hur fint det är att ge ut sin bok på egen hand. Läs del 1 och del 2 av ”Är det verkligen okey att ge ut själv?” Och även ”angreppet” (nåja, det var mer ifrågasättande, men på kvällstidningsspråk ”en attack”) av Annelie Drewsen, Brev till en egenutgivare som jag tycker har lite för höga tankar om förlagens ställning bland läsarna.

Idag skriver han om litterär kvalitet. Jag skulle kunna säga att det var så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv. Men jag vore väl inte författare om jag inte dessutom lade till en egen kommentar. Den blev så lång så det blev ett blogginlägg som svar… Bland annat skriver Oskar:

”Skriv gärna så bra du kan. Men låt inte den inte vara så pass litterär att den skrämmer bort folk. Låt texten vara lättillgänglig och se till att historien får ett bra flyt. Det är viktigare än vackra litterära formuleringar och avgrundsdjupa filosofiska grubblerier.”

Ja, vad ska man säga mer än att jag kunde inte sagt det bättre själv! Din analys är klockren. (Även om jag gillar Da Vinci-koden av Dan Brown, inte lika såld på Lost Symbol).

En riktigt litterär bok kan läsas av de som är lika litterära, det är bara en bråkdel av befolkningen.

Det är lite som när du ska skriva på ett annat språk än ditt modersmål. Du vet att du inte är 100% säker på grammatiken och meningsbyggnaden även om du har ett bra ordförråd. Du tänker att vem som helst som är född och uppvuxen med det språket kommer att avslöja dig direkt, det syns att det här är skrivet av någon från ett annat land.

Men då glömmer man en sak. De allra flesta infödda kan inte heller grammatiken. De stavar och bygger meningar lika dåligt eller till och med sämre än dig.

Klart man ska sträva efter att texterna ska vara felfria och att det ska vara ett gott hantverk. Men det finns en gräns.

För många år sedan skrev jag en del berättelser på engelska och publicerade på webben. Jag gillar engelska och har skrivit mycket och läst mycket. Hade 5:or i betyg rakt igenom skolan. Men jag är medveten om att jag inte är på samma nivå som en författare eller journalist från England eller USA.
Men så fick jag kontakt med lite läsare i just USA. Som i ett mail påpekade lite stavfel eller något i min text för att jag skulle kunna rätta. Jag berättade då att jag var svensk och att engelska bara var mitt andraspråk och att jag nog hade en del kunskapsluckor i grammatiken.
”Oj, då är jag imponerad. Din grammatik är bättre än de flesta amerikaners.” svarade hon.

För att göra en idrottsjämförelse. Det krävs en enorm spetskompetens och fysik för att spela i landslaget och delta i VM. Men den som spelar i div 2 och tränar flera gånger i veckan har fortfarande en kompetens och fysik som vida överstiger 80% av befolkningens.

En del av det här tar vi även upp i vår bok ”Lyckas med bokutgivning”. Köp den idag!

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

*