Varför gör ingen som jag säger – inte ens jag själv?
Visst är det irriterande med små barn? Det spelar ingen roll hur många gånger man säger till dem att de ska göra en sak – ändå gör de inte det. Eller, efter sjutusenfyrtioelva gånger så kanske det sitter där till slut. Ett oändligt tjatande.
Men det är inte bara barn som inte gör som du säger till dem. Vuxna är likadana. Fruar, arbetskamrater, folk på stan. Det är inte många som gör som du säger.
Däremot kan du vara ganska säker på att de gör som du gör. I alla fall barn. Föregå med gott exempel är väldigt bra. Att säga “nu är det snart dags att stänga tv:n och gå och lägga er” är inte så effektivt när det sägs från köket samtidigt som du har blicken ner i mobiltelefonen eller fortfarande plockar undan disken. Barnen vet att de kan glida några minuter eftersom du inte är där.
Även andra vuxna gör ofta som du gör och inte som du säger.
Så det är väl logiskt att inte ens jag själv gör som jag säger. Vi säger att vi ska äta nyttigare och börja träna. Sen åker man till McDonalds på lunchen och sjunker ner i tv-soffan när barnen somnat och äter något onyttigt som blivit över från helgens fredagsmys och lördagsgodis och söndagskväll. Som garanterat har mer socker än vitaminer.
Man gör to-do-listor som man aldrig hinner igenom. Samtidigt som man spenderar tid i flödet. Flödet på Facebook, Twitter, Epost, nyhetssajter och en massa annat.
Om något borde det väl vara enkelt att säga till sig själv vad man ska göra och sedan göra det. Kanske man behöver en PC. En personlig coach. Som följer dig vart du än går och håller dig på rätt spår. Helt enkelt en röst som säger: “nu får du sluta blogga och uppdatera Facebookstatusar och jobba istället!”.