Oftast är det fantastiskt roligt att vara småförläggare, eller kanske egenutgivare. Men ibland drömmer jag ändå om att vara en författare på ett av de där stora förlagen där marknadsbudgeten är enorm och de drar nytta av kraften i att äga alla kanaler. I helgen såg jag ett intressant exempel där DN går in och publicerar Lars Keplers (pseudonym för paret Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril ) nya bok “Paganini-kontraktet” som följetong, den perfekta marknadsföringen för en bok som släpps 15 juli.
Det inleddes i helgen med en stort uppslagen intervju (intressant läsning som dock inte verkar finnas på webben utan bara i pappers-DN eftersom tidningen numera har en lite märklig syn på webbens möjligheter).

DN kunde naturligtvis ha publicerat boken som följetong även om den inte råkat komma ut på Albert Bonniers Förlag, alltså samma ägare som DN. Det var ju trots allt förra årets mest hajpade boksläpp med alla spekulationer kring vem som låg bakom pseudonymen.

Bokus körde exempelvis ett mailutskick igår enbart om de två Kepler-romanerna så självklart finns det ett kommersiellt intresse för boken. Eller skapades detta av att hundratusentals människor kunnat läsa avsnitt i DN?