Utanför rasar stormen Emil. Jag tänkte ett ögonblick igår kväll att jag skulle kunna hitta en kul ordlek kopplad till “Nya hyss av Emil i Lönneberga” men det var en återvändsgränd. Istället föds tanken på 24-timmarssamhället och hur vår syn på arbetsdag och dygn förändrats på bara 20 år.

Jag jobbade som journalist under ett par år i början av 1990-talet. På den tiden började journalisterna jobba vid 8-9-tiden. Jag tror vi hade morgonmöten kl 9 eller 9.30 på centralredaktionen. Sen jobbade man fram till 17-18-tiden. På Sportredaktionen hade man andra arbetstider eftersom det mesta som händer där händer efter kl 18. Inte många vardagsmatcher som ens börjat kl 18.

Alltså var arbetstiden där 14-22 eller 15-23. Och så fanns det de som redigerade sidor som fick jobba ytterligare någon timme när man hade sen pressläggning. Men efter midnatt var det mer eller mindre tomt och därefter befolkades inte redaktionen förrän kl 8 följande morgon.

Det fungerade bra när den enda kanalen var morgontidningen. Ja, förutom tv och radio såklart. Och kanske kvällstidningarna som då hade pressläggning mitt i natten och kunde få med några sena nyheter.

Hoppa framåt i tiden sådär 20 år. Internet är en självklarhet, med uppkoppling inte bara på kontoret utan hemma och alla platser däremellan via mobilen. Det innebär att vi förväntar oss att kunna läsa de senaste nyheterna redan när de inträffat, inte dagen därpå.

Därför läste jag igår kväll om stormen och förvånades över att det inte skrevs så mycket efter kl 22 och när jag vaknade i morse och gick in på hd.se så blev jag lite besviken över att inte få några uppdateringar om stormens effekter.

Nu vet jag att HD inte lever kvar riktigt i samma arbetstider som de gjorde då. Det hoppas jag i alla fall. Däremot är jag ganska övertygad om att den stora delen av personalstyrkan jobbar enligt exakt samma scheman som vi gjorde då för tjugo år sedan.

Nu är detta inget unikt för tidningsbranschen. Det är likadant överallt. Region Skåne har yrvaket konstaterat att de unga idag förväntar sig att kunna träffa läkare även efter kl 17 samt på helgerna och därför åker de till akuten om de blir sjuka när vårdcentralen har stängt. Oj, vilken överraskning. Vilken medelålder har vi på de styrande?

Alla som sysslar med drift av exempelvis IT-servrar eller inom räddningstjänsten är vana vid 24/7. Alltså bemanning och beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan, året runt.

Men hur är det med andra branscher? För restauranger är det en självklarhet (oftast) att ha öppet när folk vill äta, alltså inte bara fram till kl 18. Handeln har inte riktigt anpassat sig. Cityhandlare i exempelvis Helsingborg undrar varför folk åker till Väla och skyller på parkeringsplatser utan att reflektera över att Väla har öppet till kl 10-20 varje vardag och kl 10-18 på lördagar OCH söndagar. Dessutom har de stängt ytterst få dagar. Vi blev faktiskt lite förvånade över att det var stängt i söndags, den 1 januari.

På samma sätt verkar de fysiska handlarna tro att den enda framgångsfaktorn för e-handel är pris. Så är det inte. I många fall handlar det lika mycket om tillgänglighet. De enda i e-handelsbranschen som stänger på nätterna är banker och myndigheter.

Alltså, oavsett vilken bransch du befinner dig i är det bara att ställa frågorna:
1) förväntar sig mina kunder att vi är tillgängliga efter kl 18, på helgerna eller rentav dygnet runt?
2) om jag inte erbjuder det, kan de få det från någon av mina konkurrenter?

Medan jag skrivit dessa rader (med lite paus) har nu de svenska nyhetsredaktionerna vaknat och nyhetssajterna börjat uppdatera med dagens nyheter, inte bara gårdagens.