En klassisk tes är “not invented here”, alltså att det som inte är uppfunnet här hos oss är inte intressant. Inte helt ovanligt på jobbet där folk är ovilliga att ta till sig nya metoder eller teknik som inte skapats av företaget, eller ens på den avdelning som påverkas.
Men med innebandyn verkar det vara precis tvärtom. Visst har innebandyn tagit Sverige med storm sedan den skapades här i slutet på 60-talet och början av 70-talet. Från fritidsgårdar och korpen växte sporten vidare till en folkrörelse för alla åldrar. Elitverksamheten blev också allt bättre för varje år.
Samtidigt spred svenska missionärer sporten över världen. Först fick den fäste i Finland som precis som Sverige har en stark hockeykultur. Det är ganska logiskt att även Tjeckien och Schweiz därefter blivit de stora innebandyländerna och jag blir inte överraskad om Kanada inom 5-10 år spelar VM-semifinal.
Men på senare år så sprids sporten också till mer oväntade länder. Som de afrikanska, där hockeyn definitivt aldrig varit stor. Det finns något i enkelheten som gör att det är enkelt att komma igång och börja spela. Precis som med andra globala lagsporter som fotboll, volleyboll, basket och kanske några till.
Alla dessa länder ser upp till Sverige och svenskarna. Det är ju vi som skapat sporten. Även om vi inte längre toppar världsrankingen, det gör självklart Finland efter två raka VM-guld. Sakta men säkert går det upp för alla att Sverige inte är bäst. Även om vi likt Kanada i hockey eller Brasilien i fotboll sannolikt hade kunnat skicka tre-fyra landslag som kunnat gå till åtminstone semifinal i en VM-turnering.
Världsranking innebandy efter VM 2010
1. Finland 13.630
2. Sverige 12.664
3. Tjeckien 8.411
4. Schweiz 7.977
5. Lettland 7.479
6. Norge, 7. Polen, 8. Tyskland, 9. Ryssland, 10. Slovakien
Men det riktigt intressanta tycker jag är att Sverige har passerats även på andra mer oväntade sätt. Trots att vi har flest innebandyspelare i världen med våra 130 000 licensierade, och kanske tre-fyra gånger så många som spelar för skojs skull utan domare och godkända planer, har sporten inte så hög status i vårt land. Innebandyn har slagit i ett glastak.
Pratade med bekanta som varit runt lite i Europa. De berättade att innebandyn definitivt är större i Finland än i Sverige, framför allt har landslaget en mycket högre status och VM-guldet rankas väldigt högt även av media där.
Och i Tjeckien, som just nu genomgår samma explosion på ungdomssidan som redan skett i Sverige och Finland, är innebandyn för många den tredje sporten efter fotboll och hockey. Den har en helt annan status helt enkelt.
Men varför är det inte så i Sverige? Varför behandlar media innebandyn som något katten släpat in och även om de numera bevakar Superligan och sänder matcher i TV och skriver en del om landslaget så är det ytterst motvilligt. Det är mer regel än undantag att artiklar på tidningarns hemsidor får syrliga kommentarer (av läsarna, men ibland även av “expertpaneler”) i stil med “varför skriver ni om motionsidrott/korpidrott/plasthockey?”. Jag ser inte samma kommentarer kring handboll, basket, volleyboll och andra sporter som faktiskt är mycket mindre i Sverige både utövarmässigt och kvalitetsmässigt ur ett internationellt perspektiv?
Jag hade stora förhoppningar när TV4 tog över rättigheterna till innebandyn. Därför att jag sett vad de lyckats åstadkomma med damhandbollen där de verkligen storsatsat på att sända matcher i stora TV4, massor av gratisreklam genom redaktionellt utrymme i alla sina sportsändningar och morgonsoffor. De har pushat och pushat för att locka tittare och lyckats, trots att damhandbollen knappt lockar några åskådare alls till sina elitseriematcher här hemma.
Och därför att jag tyckte att SVT behandlade innebandyn uselt. Inte minst diskrimineras sporten fortfarande av SVT Text, medan mindre sporter som handboll och basket efter varje match/omgång redovisas på sid 300-320 får innebandyentusiaster hålla till godo med sid 376- och framåt. Enbart resultat och målskyttar (numera, tack för det i alla fall!).
Jag tänkte att TV4 kan inte misslyckas med innebandyn. Och sändningarna har aldrig gjort mig besviken, debatten om tennisvinkeln var överdriven. Micael Fasth & Co har gjort vad de kunnat efter förutsättningarna. Visst kunde man önskat att sändningen börjat en halvtimme före match så att de hade haft mer utrymme för studiosnack och intressanta intervjuer. Men ändå, gedigna sändningar.
Däremot har andra delar av TV4, alltså de som inte är direkt inblandade i sändningarna, skött sig bedrövligt. Innebandyn har inte alls fått det stöd som andra sporter får i form av marknadsföring på redaktionell plats i t ex sportsändningarna. De har misslyckats med att ta vara på vad som borde vara vår nationalklenod. Världens bästa liga i en svensk idrott!
Jag må vara partisk eftersom jag är intresserad av innebandy. Men jag tycker ändå att det är tråkigt att se att stora delar av det svenska folket vänder en svensk exportsuccé (spelas i över 50 länder nu) ryggen och fnyser åt en av våra största idrotter. Resultatet blir kanske att andra länder snabbare än vi hade trott kommer att passera oss. Om några år är vi kanske som England i fotboll. Ett land som fortfarande har en av världens bästa ligor på klubblagsnivå men där invånarna överskattar sitt eget landslag i kraft av att en gång i tiden ha skapat sporten och ständigt åker ut långt innan VM-finalen. Och där de allra bästa spelarna inte längre är svenskar även om de spelar i SSL.
Ikväll såg jag en ganska slätstruken Superliga-match mellan FCH och Mora (HD har en bra artikel däremot tyckte jag inte deras VM-bevakning var i närheten av vad den borde). En match där hemmalaget verkade tycka att man var så mycket bättre än gästerna att det borde gå att vinna klart på halvfart. Men det gör det förstås aldrig på den nivån. Många snygga mål blev det i alla fall, och som helhet ser jag fortfarande SSL-matcher hellre än allsvenska fotbollsmatcher alla dagar i veckan.
Det här nyårslöftet skulle jag nu vilja höra av alla svenska sportjournalister:
“Jag lovar att ta innebandyn på allvar. Jag lovar att lyfta blicken och titta ut i världen och se vilket avtryck innebandyn faktiskt gjort. Jag lovar att inte längre vilseleda mina läsare och låtsas som om ingenting har hänt de senaste 20 åren.”
Fotnot: för övrigt är inte innebandyn ensam om den här behandlingen. Men det är en av de allra äldsta nya sporterna som behandlas styvmoderligt. Jag undrar hur länge det dröjer innan gammelmedia på allvar upptäcker exempelvis hur stort e-sport är. Men det är kanske också bara en fritidssyssla trots att rätt många svenskar spelar på heltid och livnär sig på det idag?