Tidlös. Smaka på ordet. Jag ser det som något positivt. Något som klarar tidens test. Som en del inredning eller kläder som inte följer med i modets berg- och dalbanor utan fortfarande uppfattas som vackert oavsett om det är 1990 eller 2011. Vi bor i en sekelskifteslägenhet, och då syftar jag förstås på sekelskiftet då 1800-tal blev 1900-tal.
Färska och gamla nyheter
Jag har jobbat med tidlösa nyheter eller texter under en period av mitt yrkesliv. Speciellt då jag var chefredaktör för tidningen GOAL (och periodvis Pro Hockey). Vi hade lång pressläggning, oftast skrevs texterna 4-8 veckor innan tidningen kom ut i butik och det gällde att hitta “tidlösa nyheter”. Inte så abstrakt som det låter. En nyhet är per definition något som läsaren inte kände till tidigare och det behöver alltså inte vara färskt, bara nytt.
Idag har internet dödat mycket av den där tidlösheten då risken ökat att någon annan under de där åtta veckorna plockar upp din nyhet och gör den gammal för läsaren.
Det är något av en ironi att jag rört mig från dagstidning, till månadstidning för att nu pyssla med bokutgivning. Längre och längre pressläggning, allt större krav på tidlöshet.
Å andra sidan jobbar jag också med digitala nyhetsbrev via epost. Så jag har fortfarande någon fot kvar i färska nyheter.
Avlöjad tidsmarkör
Det finns många tidlösa böcker. Vi kallar dem klassiker. Vi har sagor som förmodligen levt i århundraden, muntligt berättade och sedermera nedskrivna.
Men även facklitteratur kan vara tidlös ibland. Just nu läser jag två olika böcker om skrivande. En av dem är skriven på 60-talet (Techniques of the Selling Writer av Dwight V. Swain, 1965) men är lika aktuell än idag. Skrivarhantverket och vad som krävs för att skapa en bestseller har egentligen inte förändrats.
Det är bara ett litet, litet kapitel som avslöjar bokens ålder. Som gör att den inte är riktigt tidlös. Det är när författaren ger sina läsare mer handgripliga råd om tekniken. Han påpekar hur viktigt det är att ha en bra skrivmaskin, att se till att inte skriva så länge på ett färgband att färgen på pappret blir för svag samt att alltid ha extra färgband hemma i reserv. Och så slutligen: använd karbonpapper så att du har en kopia…
För dig som är född på den här sidan sekelskiftet: skrivmaskiner var vanligt förekommande fram till början av 1990-talet. Det finns ett fåtal författare som fortfarande använder dem.
Den andra boken jag läser är mycket nyare, utgiven 2001. (Writing the breakout novel av Donald Maass som är litterär agent). Den borde med andra ord kännas mer aktuell. Likväl är det ett kapitel som gör att boken tappar en del av tidlösheten. Det är när författaren tar upp eböcker.:
“Sunt förnuft säger oss att även om ebokläsare sjunker i pris, blir enklare att använda och har ett större utbud av titlar, så har de fortfarande liten chans att ersätta traditionella pappersböcker – åtminstone i antal som inom snar framtid förändra paradigmen i vår bransch”.
Citatet ovan skulle möjligen kunna skrivas av en svensk i bokbranschen idag, men aldrig av en amerikan.
Tiden ändrar bilden
Tidlöshet är aktuellt när jag i dagarna städat i mitt föräldrahem. Vi tittade på vad som borde sparas och vad som borde kastas. I källaren hängde en stor världskarta som var lika gammal som huset (byggt 1977) såg vi senare. Men vi konstaterade att Tyskland var två länder och Jugoslavien var ett land. Den där världskartan var en ögonblicksbild, inte en tidlös karta.
Det finns de som säger att pappersböcker är tidlösa. Att vi alltid kommer att vilja hålla i böckerna, känna på dem, bläddra i dem. Jag är inte lika övertygad. Det fanns de som trodde att datorerna aldrig skulle ersätta skrivmaskinerna, framför allt under de där första åren när det ibland inte gick att få kontakt med det uppringda modemet och man som journalist istället fick läsa in texten per telefon till en inskrivare (nej, de finns inte kvar på tidningarna) istället. En skrivmaskin är tidlös, menade de.