Av tradition tar det evigt lång tid för en bok att nå från författare till läsare. Trots ny teknik har branschen inte förändrat sina ledtider nämnvärt. Vad innebär det när vi går mot en digitalisering och förväntningar från läsare om ett högre tempo?
När jag tittar på min karriär så har jag rört mig mot allt längre ledtider. Det började på dagstidning där man i stort sett alltid lämnade en text på kvällen och sedan såg den i tryck dagen därpå. Ibland gjorde vi de sista sidorna kl 23 och sedan kom de färdiga tidningarna i brevlådan fem-sex timmar senare.
Jag jobbade därefter med veckotidningar där ledtiderna direkt ökade rejält. Det mesta av materialet gjordes månader i förväg. Det var julbak i augusti eller något i den stilen (minns inte nu, det var ändå 12-13 år sedan jag slutade på Hemmets Veckotidning.
Därefter blev det månadsmagasin och helt logiskt nästan ännu längre pressläggning, eller ledtider. Där upplevde jag verkligen baksidan med de långa ledtiderna eftersom våra sportmagasin kunde bli inaktuella under tiden från det att vi skickade tidningen till tryck och läsarna fick dem i handen. Internet hade nämligen gjort sitt intåg på allvar och poängligor för NHL spreds betydligt snabbare än förr.
Och nu jobbar jag alltså i bokbranschen där ledtiderna är än längre. Ja, när man ser hur traditionella förlag jobbar så känns de näst intill oändliga. De senaste veckorna har jag hört hur kollegor på andra förlag jobbar med omslagen till böckerna som ska komma ut under hösten. Allt för att de ska hinna komma med i tjocka papperskataloger med Höstens böcker eller förlagens egna kataloger.
För det är inte så att det tar månader att trycka en bok. Det tar 2-6 veckor beroende på format och pris (vilket ofta hänger ihop med var man geografiskt väljer att trycka. Lägst priser finns i Indien och Kina men då kan man få vänta mer än 8 veckor på leverans).
Min egen utgivning har präglats mest av ad hoc och dålig framförhållning. Visst känner jag ibland att det hade varit bra med mer marginaler, men är man en gång uppfostrad i dagstidningarnas värld så känns det som om man har all tid i världen nu.
Bokbranschen är dock uppbyggd efter långa ledtider. Det ska få ta tid att skriva, ta tid att redigera, ta tid att korrekturläsa, ja varje steg i processen ska få ta tid. En del talar om att det oftast tar minst två år från det att författaren skrivit färdigt boken tills den når läsaren. Två år. En evighet idag. Så länge hade inte jag orkat vänta.
Nu jobbar jag inte bara med den långsamma bokbranschen. Jag gör även lite kundtidningar och digitala nyhetsbrev via e-post där ledtiderna är betydligt kortare. Visst behöver man framförhållning och planering även där, men det finns ändå möjligheter att bestämma sig i sista stund och ta snabba beslut. Inte minst när man jobbar med e-postnyhetsbrev.
Därför kan jag inte låta bli att fundera över vilken kulturkrock det blir nu när e-böckerna närmar sig ett genombrott. Ett medium där spridning och produktion förväntas vara betydligt snabbare. Du har inga ledtider på tryckeriet utan kan i princip publicera boken i samma sekund som korrekturläsaren gått igenom manuset.
Vem vill ha de långa ledtiderna i branschen egentligen? Kedjorna såklart, de som tar centrala inköpsbeslut och gärna vill samla ihop utgivningen och sedan göra listor och kataloger över titlar. Förlagen tycker kanske det är bekvämt att kunna veta redan idag vad de ska göra om ett par månader? Men de två viktigaste delarna i kedjan – författare och läsare – de har inget större intresse av att det ska ta så förbaskat lång tid mellan färdigt manus och färdig bok.
Så jag kan inte skylla förseningen av InnebandyPiraterna säsong tre på bokbranschens långa ledtider. Där ligger skulden på en lat författare som inte är tillräckligt produktiv. Eller som möjligen måste bli bättre på att outsourca vissa delar i kedjan.
När e-böckerna om ett par år blir den primära distributionsvägen kan man tänka sig att ledtiderna kommer att minska radikalt. Frågan är om förlagen är rustade för det? Eller blir det ytterligare en faktor som bidrar till att de gamla dinosaurierna blir frånsprungna av nya, mindre, mer snabbrörliga utmanare?